Politisk biologi

Det är dagen efter att du förlöst ditt andra barn. Din mage värker, dina bröstvårtor är såriga, du har blodiga avslag och barnet gråter. Skulle du då vilja ha besök från riksmarskalken, riksdagens talman och Sveriges statsminister, som ska förhöra sig om huruvida ditt nyfödda barn verkligen är ditt? Det fick kronprinsessan Victoria uthärda häromdagen, i en av de många absurda detaljerna som hör till en kunglig födsel.

I monarkin förenas det officiella och det kroppsliga. I filmen om den engelska Elizabeth I (regent 1558-1603) protesterar en kammarjungfru när en minister vill inspektera drottningens sänglakan. ”Drottningens kropp tillhör inte längre henne själv” blir svaret – den är en essentiell del av statsapparaten. En av monarkens viktigaste uppgifter är nämligen att avla en arvinge, och för drottningar till regerande kungar den överlägset viktigaste. Elizabeths far Henry VIII gifte sig sex gånger i sina försök att få en son, och halshögg två av sina fruar när de misslyckats med uppgiften. ”A royal lady is a royal vagina”, som författaren Hilary Mantel krasst uttryckt det.

Att utse tronföljare genom biologiskt arv har dock en politisk logik. Kungaval har genom historien ofta lett till stridigheter och osäkerhet, medan dynastisk tronföljd erbjudit kontinuitet och förutsägbarhet för eliten runtomkring tronen. Rousseau konstaterade att man föredragit risken för att få barn, monster eller idioter som härskare före oenigheten i valet av kung. Men då måste monarken leverera. Ofruktsamhet hos kungar och drottningar har genom historien lett till successionskriser och krig: Biologi som storpolitik.

Gränsen mellan den personliga och den officiella sfären var överhuvudtaget diffus före de moderna byråkratiernas framväxt under 1800-talet. Ämbetsmän behövde i vissa fall inte åtskilja sina privata tillgångar från de de var satta att förvalta, så länge kronan till slut fick sin del. Släktskap och lojalitet var ofta viktigare än meriter för att avancera inom staten. Adlig börd var en förutsättning för vissa poster inom staten. Ämbeten kunde köpas och säljas, och till och med ärvas.

Givet att staten växt fram som förlängningar av furstars privata hushåll har detta tillstånd varit naturligt, och i vissa avseenden också praktiskt givet forna tiders förutsättningar. Men nackdelarna är också många. Nobelpristagaren Douglass North med kollegor identifierade förekomsten av ”beständiga och opersonliga organisationer” som en av förutsättningarna för moderna stater. Med det menas organisationer som kan leva vidare oberoende av vilka personer som ingår i dem – typexemplet är moderna företag. Ford fortsätter producera bilar långt efter att Henry Ford själv avlidit.

Vår monarki är själva motsatsen till en sådan opersonlig institution. I successionsordningen står inskrivet att det bara är arvingarna till prins Johan Baptist Julii av Ponte-Corvo, prins Oscars morfars farfars farfars farfar, som har rätt att ärva den svenska tronen. Dör ätten ut måste grundlagen ändras. Det är ett självlysande undantag från regeringsformens kapitel 1, paragraf 9, som föreskriver allas likhet inför lagen.

Sverige må vara ett av världens modernaste länder, där man sköter de ekonomiska transaktionerna med Swish och de mellanmänskliga på Facebook, men i ett avseende är vi fortfarande kvar på medeltiden. Svenska statschefer utses inte i vallokalen eller i plenissalen, utan i äggledaren.

5 thoughts on “Politisk biologi

    • Tack för detta! Tittade bara i successionsordningen och missade det här. Den här paragrafen lär absolut gälla. Men det ser tillfälligt ut – står ju knappt något om denne i övrigt – mandatperiod osv. Så troligen skulle lagen behöva skrivas om, om än lite senare?

      Tack för påpekandet!
      Anders

  1. Efter Karl XII död och RF 1719, är det inte relevant med diskussioner om sammanblandning av statschefs offentligrättsliga och civilrättsliga sfärer, i Sverige. I annat fall hade Lovisa Ulrika inte kunnat sälja Drottningholm till Staten 1777, och ständernas användning av Adolf Fredriks namnstämpel mellan 1756 och 1768 hade varit omöjlig, om inte den exekutiva makten hade haft en existens oberoende av Kungens närvaro. Tom efter tronavsägelsen ville man använda stämpeln. Den hast med vilken bodelning gjordes efter Gustav IV Adolfs avsättning, resulterade i vissa gråzoner kring ansvar för Hovstallet och kostnaderna för dess hästhållnng under 1800-talets första hälft, men de får anses vara pga tidspress och slarv, och reglerades senare.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s