EU stärker svensk valhemlighet?

Ibland behövs en ny röst eller ett par nya ögon för att det som länge har tillåtits pågå ska ifrågasättas på ett avgörande sätt. I den Oscarsbelönade filmen Spotlight förklarar Mitchell Garabedian, gestaltad av Stanley Tucci, frånvaron av åtgärder mot åratal av övergrepp med ett koncist: ”Because it takes an outsider”. Utan några som helst övriga jämförelser kan det vara någon utifrån som leder till att den ifrågasatta hanteringen av valsedlar i svenska val förändras och att valhemligheten på så vis säkerställs.

När den tyske läkaren Christian Dworeck steg in i en svensk vallokal för att rösta i 2014 års val till Europaparlamentet kunde han inte tro sina ögon: där förväntades han helt öppet ta valsedlar från ett bord utan avskärmningar. Fullt förståeligt ifrågasatte han om valhemligheten verkligen upprätthålls med ett sådant förfarande, och han nöjde sig inte med att klaga för sig själv utan han framförde även klagomålen i två brev till EU-kommissionen. Detta ledde till att Generaldirektoratet för rättsliga frågor och konsumentfrågor bad svenska regeringen att förklara hur valhemligheten upprätthålls. Regeringen har efter detta tillsatt en utredning som bland annat ska ge förslag till hur valsedlar på ett bättre sätt ska tillhandahållas i vallokaler. Den 31 oktober i år ska utredningen presentera sitt betänkande.

Visst, det har även funnits svenska röster som påpekat brister i den rådande ordningen. Exempelvis har Sanna Rayman skrivit i SvD och statsvetarna Stefan Dahlberg, Göran Duus-Otterström och Johan Karlsson Schaffer skrev på DN debatt om den bristande valhemligheten i svenska val. Även i en rapport från Swedish Internation Liberal Centre och några andra organisationer framförs liknande kritik, utifrån iakttagelser gjorda av valövervakare. Men det tycks som om det är EU:s ifrågasättande, efter Christian Dworecks klagomål, som till slut har satt stenen i rullning.

Den pågående utredningen är välkommen, men måhända hade ett större grepp om valsedelsfrågan varit att föredra. Inför 2014 års val till riksdag, landstings- och kommunfullmäktige trycktes totalt sett 685 miljoner valsedlar (Valmyndigheten). Det motsvarar omkring 30 valsedlar per val och röstberättigad. Detta  innebär såväl logistiska problem som miljöförstöring. Dessutom medför det svårigheter för nya partier som inte får sina valsedlar utlagda i vallokaler, utan själva måste ombesörja det. En lösning som har diskuterats är elektronisk röstning, men det finns en lång rad skäl emot en sådan förändring (se t.ex. tidigare inlägg på Politologerna). Statsvetaren Peter Santesson har föreslagit att valsedlarna ska skriva ut i valbåset. Själv föredrar jag enhetsvalsedlar, det vill säga en enhetlig valsedel där man som väljare får ange både parti och kandidat. Det är en lösning som en del andra länder har valt. I vilket fall finns anledning att se över den nuvarande ordningen. Då den pågående utredningen har en begränsad tid till sitt förfogande är det inte förvånande att den även fått ett begränsat uppdrag, men inget hindrar att en senare utredning får i uppgift att ta ställning till mer övergripande förändringar av valsedelshanteringen. Kanske kan vi till och med lyckas förbättra systemet utan hjälp utifrån.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s