Den amerikanska drömmen i kris

Bruce Springsteen var nyligen i stan. Många av hans bästa låtar handlar om de som drömmer den amerikanska drömmen – de som kämpar på mot svåra odds; ibland för kärleken, ibland bara för att överleva. Born to Run är en uppmaning till flykt till det okända förlovade landet. Racing in the Street handlar om de som håller hakan uppe och vägrar dö, bit för bit.

Men i karaktärsgalleriet finns också de som inte har någon framtidstro kvar, som i The River. På fem minuter tecknar Springsteen ett helt levnadsöde. Berättaren gör sin tonårskärlek med barn och de gifter sig oceremoniellt i rådhuset. Han blir byggjobbare, men har svårt att få arbete när konjunkturen vänder. Kärleken övergår i apati. ”Is a dream a lie if it don’t come true?” frågar Springsteen i den sista versen.

Samma fråga ställer statsvetaren Robert Putnam i en bok från förra året: ”Our kids – The american dream in crisis”. Med statistik och illustrerande intervjuer visar Putnam hur barns levnadschanser i dagens USA till stor del avgörs av vilka deras föräldrar är, tvärtemot vad den amerikanska drömmen lovar. Många barn växer upp i nedgångna bostadsområden, går i usla skolor, omges av våld och droger, har ofta en pappa i fängelse, och saknar stöd och förebilder i bekantskapskretsen.

Deras föräldrar har ofta fått barn tidigt och oönskat, saknar utbildning, och är därför förvisade till dåliga jobb och bostäder – ungefär som huvudpersonerna i The River. Resultatet blir unga vuxna utan utbildning, framtidstro eller tillit till vare sig demokratin eller medmänniskorna. Putnams slutsats är att den amerikanska drömmen inte gäller för många barn, och dessutom att skillnaderna mellan samhällsklasserna ökat dramatiskt de senaste årtiondena.

En del av problemen Putnam beskriver är specifika för USA, som fängelseepidemin. Mellan 1980 och 2000 närapå femfaldigades andelen av befolkningen som sitter i fängelse, vilket lett till enorma kostnader och många frånvarande fäder. Det mer omfattande sociala skyddsnätet i Sverige har också hittills skyddat oss från samma extrema misär som i USA. Annat är dock obehagligt bekant för oss svenskar, som ökande segregation och gängbrottslighet.

Fattigdom kommer aldrig att utrotas, men en bra och likvärdig skola kan ge de flesta barn en anständig chans. De allra första åren pekas av Putnam ut som särskilt viktig för barns utveckling, och den väl utbyggda offentligfinansierade förskolan i Sverige borgar för en större likvärdighet här än där. Men i grundskola och gymnasium pekar alla kurvor tyvärr åt fel håll med fallande resultat och allt fler rapporter om oroligheter och våld i skolan. Inget tyder på att utvecklingen kommer vändas när skolorna måste hantera stora antal nyanlända elever, inom ramen för redan ansträngda kommunala budgetar.

Putnam avfärdar fritt skolval som lösning förutom för de barn som har föräldrar som klarar av att göra goda val åt dem, och de hade troligen klarat sig i vilket fall som helst. Han argumenterar istället för att stärka skolor i utsatta områden med högavlönade och bättre lärare, mer ordning (hur nu det ska gå till), och ett större fokus på yrkesutbildning.

Den amerikanska drömmen om jämlikhet inte i utfall utan i möjligheter har länge varit närmare verkligheten på den här sidan Atlanten. Och Sverige är inte USA – än. Men många av problemen som boken beskriver växer även här.

När fattigdomen växer kommer de välutbildade och välbärgade i Sverige säkerligen reagera på samma sätt som i USA och alltmer söka sig till egna bostadsområden, skolor och mötesplatser. Skillnaderna i uppväxtvillkor kommer bli smärtsamt påtagliga för barn till invandrare som fastnat i mångårig arbetslöshet och trånga lägenheter i förorterna. Putnams bok är en varningsklocka och en uppmaning att göra vad vi kan för barnen – our kids – innan det är för sent.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s