Politiserade myndighetschefer

”Med Jimmie Åkesson som statsminister kommer inte Dan Eliasson att avgå. Utan han kommer att få sparken.” Så skrev Sverigedemokraternas officiella twitterkonto igår. Anledningen var att rikspolischefen Eliasson på tisdagen sagt att han skulle avgå om Åkesson blev statsminister.

I Sverige tillsätts myndighetschefer av regeringen. Utnämningarna ska enbart baseras på de sökandes förtjänst och skicklighet. Historiskt sett har det ändå varit vanligt att myndighetschefer har politisk bakgrund, vilket skulle kunna indikera att andra hänsyn tagits i utnämningen. Erfarenhet av politiskt arbete inom ett parti kan naturligtvis vara meriterande för en generaldirektör, men forskning av Carl Dahlström och Birgitta Niklasson visar att socialdemokratiska regeringar utnämner en mycket större andel chefer med socialdemokratisk bakgrund än vad borgerliga regeringar gör. Carl Dahlström och Mikael Holmgren har i olika studier också visat att risken att myndighetschefer får sparken ökar vid maktskiften, att regeringar oftare lägger ner myndigheter som skapats av motståndarregeringar, och att regeringar tilldelar mindre medel till myndighetschefer som tillsatts av motståndarregeringar (ännu opublicerat). Utnämningspolitiken har helt klart en politisk dimension.

Många av våra föreställningar om hur en professionell förvaltning bör fungera kommer från den tyske sociologen Max Weber. Han föreskrev bland annat att ämbetsmän bör rekryteras utifrån förtjänst och utbildning, snarare än vänskapsband eller politisk lojalitet. Men även han insåg att det måste finnas en demokratisk kontroll över ledarskiktet, för att förhindra att byråkratin börjar leva sitt eget liv och sätta sina egna intressen främst.

Samtidigt vore det olyckligt om utnämningspolitiken blev alltmer politiserad, och särskilt om det skulle sprida sig till lägre nivåer. Sverigedemokraternas ordförande i Lund, Ted Ekeroth, har till exempel twittrat att ”varenda en” av dagens polischefer ska väck, och att ”när vi tar makten ska vi visa hur enkelt det är att ersätta oduglingar.” Forskningen visar entydigt att genomgripande politisering av förvaltningen har ett starkt samband med korruption. Metodologiska begränsningar gör det svårt att slå fast orsakspilens riktning – korruption kan leda till politisering likaväl som tvärtom – men argumenten för att politisering underlättar korruption och försvagar demokratin är övertygande.

Därför anser jag att myndighetschefer i allmänhet borde avstå från att kritisera partiernas politik, om det inte handlar om att korrigera direkta felaktigheter. Myndigheternas uppgift är att tillämpa lagen och implementera regeringens beslut, inte att recensera dem. Att som myndighetschef twittra att man kräks när man ser en partiledare i tv undergräver förtroendet för myndighetens opartiskhet. Den som försvarar sådant beteende bör ställa sig frågan vad man skulle anse om generaldirektörer som tillsatts av borgerliga regeringar började säga detsamma om socialdemokratiska ministrar, eller vice versa.

Partierna borde å sin sida avhålla sig från att utlova avsättningar vid maktskiften och peka ut myndighetschefer på grund av deras påstådda politiska hemvist. ”Han började” är ett lika dåligt argument i rikspolitiken som på skolgården.

Politiken ska naturligtvis förändras vid regeringsskiften, men det vore oroande om skiften också innebar stor rotation på chefsposterna. Förutom skadliga effekter på kontinuiteten i myndigheternas arbete skulle det också innebära att myndighetschefers karriärer påverkades starkt av valutgången. Vill vi att cheferna för polisen, skatteverket och andra samhällsbärande myndigheter ska ha intresse av att särskilda partier vinner? Eller, gud förbjude, överbefälhavaren? Det, om något, vore ett recept på en statskupp. Det är allas ansvar – regeringens, oppositionens och myndighetscheferna själva – att se till att utnämningspolitiken inte undergräver förtroendet för vare sig demokratin eller den offentliga förvaltningen.

3 thoughts on “Politiserade myndighetschefer

  1. Håller förstås med helt. Vad är den officiella anledningen till att ÖB är en karriärmilitär som kan någonting om försvaret, medan det förefaller vara ett krav på rikspolischefen att inte kunna någonting om polisverksamhet? Gör vi rätt för ÖB borde vi väl kunna göra rätt för polisen också?

  2. ”Partierna borde å sin sida avhålla sig från att utlova avsättningar vid maktskiften och peka ut myndighetschefer på grund av deras påstådda politiska hemvist.”

    I fallet Eliasson är sannolikt hans monumentala inkompetens skälet snarare än att han utnyttjar sin position för politiskt kampanjarbete.

    Varje parti som påstår sig värna polisväsendet borde ha Eliassons omedelbara avskedande som vallöfte.

  3. Politiken ska naturligtvis förändras vid regeringsskiften, men det vore oroande om skiften också innebar stor rotation på chefsposterna.

    Instämmer. Om både den utgående och den tillträdande regeringen skötte tillsättningarna på ett professionellt sätt, så blir omsättningen liten.
    Men det betyder inte att en tillträdande regering skall avstå från att ersätta politiskt tillsatta olämpliga myndighetschefer. Den förhöjda omsättning som resulterar är inte ett fel i sig, utan ett legitimt symptom på den tidigare regeringens missbruk av utnämningsmakten. Det som inte skulle kunna ursäktas med att ”förra regeringen började” vore om den tillträdande också gjorde politiska tillsättningar. Jag har noll problem med att SD skulle kicka Dan Eliasson, rentav har det som vallöfte, den springande punkten är hur de väljer ersättaren.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s