Samordna/centralisera funktionen för professorsbefordran

Detta händer mig ibland: Jag läser ett debattinlägg, hummar, nickar instämmande och tycker ”det där var övertygande!”. Sedan kommer en replik, jag läser, hummar, nickar instämmande och tycker ”ja jävlar, det där var bra övertygande också”. Så blir jag osäker på min förmåga att självständigt värdera motsatta ståndpunkter. Men så slår det mig att fallet inte alls behöver vara så. Båda läger kan ha fina poänger, men delvis prata om lite, lite olika saker. Det där hände mig nyligen när Mats Alvesson och Erik J Olsson var i den ena ringhörnan, och Virginia Langum och Staffan I Lindberg i den andra. Debatten gällde huruvida det finns för många professorer i Sverige och om befordringsreformen varit skadlig eller inte. Läs mer

Lucka #24: Hopp!

Slutscenen i Star Wars: Rogue One: Kapten Antilles överräcker de stulna ritningarna av dödsstjärnan till Prinsessan Leia Organa. På frågan om vad de värdefulla underrättelserna kan komma att betyda för den fortsatta kampen mot det ondskefulla galaktiska imperiet svarar hon: ”Hopp”.

Bildresultat för jesusbarnetJulen är hoppets högtid. För de som missade söndagsskolan så handlar det förstås om det hopp som ett nyfött barn representerar i en tid då det är som mörkast och där ljuset återvänder. Vad passar då egentligen bättre än att redovisa några preliminära resultat om vad vi svenskar upplever som hoppfullt inför framtiden, hämtade från opinionslaboratoriet LOREs ständigt pågående utvecklings- och testningsarbete?

Låt oss därför för ett ögonblick lämna nyhetsmediernas och de lokala facebooksidornas negativitetsbias bakom oss (det är ju ändå julafton). Låt oss stanna upp och söka balansera ut en överväldigande dyster och svårmodig — måhända också  självförstärkande — (o)vana att skärskåda medborgarnas upplevda hot, vanskligheter, samhällsproblem, umbäranden och orosmoment. Låt oss istället tala om svenskarnas hoppfullhet!

Känslor som hoppfullhet (hope) och entusiasm (enthusiasm) är motpoler till oro (anxiety) och ilska (anger) men har likväl en central funktion i opinionsbildning och samhällsdebatt, funktioner som för övrigt blir allt bättre förstådda inom den politiska psykologin. Men vilka är då egentligen saker som får svenskarna att känna sig hoppfulla inför framtiden? Läs mer

Lucka #23: Den förbisedda organisationen – om Sverigedemokraternas framgång

I takt med de växande framgångarna för Sverigedemokraterna och deras motsvarigheter i andra länder växer också intresset för vad som förklarar dessa framgångar. Den allmänna debatten är för närvarande mest upptagen av att det finns väljargrupper som efterfrågar de frågor denna typ av partier ställer.

Väljarefterfrågan anger en av de förutsättningar högerradikala partier har att verka under, men är mycket långt från hela förklaringen. Som bland andra statsvetaren David Art visat, räcker inte den starkaste efterfrågan för att ge långsiktig framgång.

När det kommer till kritan är det nämligen omöjligt att bortse från partiet självt för att förstå dess eventuella framgång: om partiet inte framstår som tillräckligt trovärdigt i väljarnas ögon finns det inga strukturella förutsättningar i världen som kan leda det till långsiktig framgång. För att förstå varför vissa partier lyckas måste vi alltså undersöka vad de har att erbjuda, vad som inom denna forskning brukar sammanfattas som utbudssidan

En uppenbar del i utbudet är partiets politiska idéer. Här pekar viss forskning på en mer moderat ideologisk linje som en väg till framgång för högerradikala partier. Som bland andra Cas Mudde påtalat är dock ”moderat” inte alldeles lätt att definiera, och vad som uppfattas som moderat kan också variera från en politisk kultur till en annan. Vidare är det inte klargjort huruvida den väsentliga faktorn är partiets idéer som sådana, eller om det rör sig om omgivningens bild av dessa idéer. Framgången kan sålunda vara betingad av ett visst partis sätt att framställa sina idéer, inte av idéerna som sådana.

En annan viktig faktor är partiets ledning och ledare. En ledare som är framgångsrik utåt, och därmed kan locka många väljare, t.ex. genom karisma, har dock inte nödvändigtvis de egenskaper som behövs för att hålla samman den interna organisationen. Inte sällan förhåller det sig till och med tvärtom. Den forskning som finns tyder på att ett karismatiskt ledarskap spelar roll för partiets möjligheter att snabbt slå igenom. För att förklara beständig framgång krävs dock en ledare med organisatoriskt handlag.

Just en fungerande organisation är ovärderlig för ett högerradikalt parti; Mudde pekar ut den som avgörande faktor för att förklara bestående framgång. Snabbt genomslag i val kan uppnås utan någon organisation att tala om, men för att upprepa valframgång och överleva i långa loppet, behöver alla partier en lämplig och pålitlig organisation, inte minst denna typ av förhållandevis nya partier som inte kan lita till gamla inarbetade strukturer och rutiner. Följaktligen finns också exempel på högerradikala partier som blir den egna framgångens offer, oförmögna som de är att hantera det behov av en fungerande organisation som följer av kraftigt växande anhängarskaror.

Forskningsområdet är dock fortfarande outvecklat, såväl teoretiskt som empiriskt, men det drar till sig ett ökande intresse. De få studier som finns av just SD:s organisation stödjer antagandet att organisation har varit avgörande för partiets framgång. Erlingsson, Loxbo och Öhrvall visar till och med att själva förekomsten av lokal organisation har haft avsevärda effekter på partiets resultat såväl nationellt som kommunalt.

En del av Sverigedemokraternas partiorganisation som vi vet mycket litet om är dess riksdagsgrupp, bland annat hur gruppen påverkas av att isoleras av övriga partier. Genom en pågående intervjustudie med sverigedemokratiska riksdagsledamöter som inleddes 2011 söker jag vidare svar på frågor om den delen i organisationen och ber att få återkomma.

 

Referenser:

Art, David (2011). Inside the Radical Right: The Developments of Anti-Immigrant Parties in Western Europe. New York: Cambridge University Press.

Erlingsson, Gissur Ó., Loxbo, Karl och Öhrvall, Richard (2012). ”Anti-Immigrant Parties, Local Presence and Electoral Sucess”, Local Government Studies, 38 (6), 817—839.

Mudde, Cas (2007). Populist Radical Right Parties in Europe. Cambridge: Cambridge University Press.

Lucka #22: Our kids

Det här är ett gästinlägg författat av Erik Amnå, Mats Ekström och Håkan Stattin, betitlat ”Our kids” efter Robert Putnams senaste bok [i]

Vad vågar vi knyta för förhoppningar till det barn som nu strax ska födas? Varför beter sig inte barnen och ungdomarna såsom vi gjorde, eller rättare: minns att vi gjorde, eller kanske som vi borde ha gjort…? De vänder ju ryggen (såväl som andra kroppsdelar) mot de traditioner vi byggde upp och som skulle visa sig bilda en av världens starkaste demokratier. Hur ska det gå för svensk demokrati?

Inte bara Putnam håller ungdomarna ansvariga för demokratiernas påstådda försvagning. Andra snarast idylliserar ungdomens nya politiska vanor. Men faktum är att forskningen om ungas samhällsengagemang har varit eftersatt. Under en tid förutspådde man till och med den politiska socialisationsforskningens död.amna-stattin

Inom RJ-programmet om hur ungdomar utvecklar samhällsengagemang har vi varit femton medievetare, utvecklingspsykologer och statsvetare som åren 2010—2015 följt 4 000 individer mellan 13 och 30 år plus deras bästa kompisar och föräldrar. Den internationellt unika longitudinella databasen förbereds nu för ett mer allmänt bruk av bland andra elever/studenter, lärare, utredare och journalister. Vi vill här lyfta några av resultaten hittills. För mer utförligare resonemang och referenser, ladda gärna ned vår populärvetenskapliga slutrapport Ungdomars politiska utveckling (http://rj.se/globalassets/skriftserie/rj_skriftserie_12.pdf)

Läs mer

Lucka #21: Vänster, höger och miljön

Det här inlägget är författat av Niklas Harring och Jacob Sohlberg, båda forskare vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Inlägget är en svensk sammanfattning av deras kommande artikel ”The varying effects of left-right ideology on support for the environment: Evidence from a Swedish survey experiment.” i tidskriften Environmental Politics.

Varför är människor som placerar sig till höger generellt mer skeptiska till miljölagar och miljöregler än personer som placerar sig till vänster? Enligt en ansenlig mängd forskning på ämnet hänger svaret ihop med olika syn på marknadsekonomin och staten.[i]

Personer som ideologiskt befinner sig till höger är generellt sett mer kritiska och negativt inställda till statliga interventioner i marknadsekonomin och litar mer till privata lösningar. Därför känner de också en skepticism gentemot marknadsinterventioner för att skydda miljön. I motsats är de ideologiskt vänsterorienterade mer övertygade om att marknadsekonomin behöver regleras. De till vänster har inte heller samma negativa syn på statliga lösningar. Från ett vänsterhåll är det alltså rimligt att staten ska reglera miljön för att komma till rätta med problem som marknaden skapat och inte klarat av att hantera.

Resonemanget ovan har dock viktiga brister. Det är inte alls givet att personer som är till höger behöver vara mer skeptiska till miljöpolitiska förslag. Dels hänger en högerideologi ofta ihop med konservatism, vilket är ideologiskt kompatibelt med det bevarande av miljön som miljölagar syftar till. Vi har också tydliga exempel på när politiker, som står ideologiskt till höger, har genomfört viktiga miljöåtgärder. Exempelvis etablerade republikanen Theodore Roosevelt stora amerikanska nationalparksområden och hans partikollega Richard Nixon skapade USA:s federala miljöskyddsmyndighet. Dels anses inte alltid miljöskydd och ekonomisk tillväxt stå i konflikt med varandra, snarare anses ekonomisk tillväxt nödvändigt för att kunna investera i miljöskydd. Enligt detta perspektiv, ibland kallat ekologisk modernisering, går därmed marknads- och miljöfokus hand i hand.[ii]

Men även om teorin om ett samband mellan ideologi och synen på miljöskydd kan kritiseras, hur ska vi förstå det massiva empiriska stöd som finns för att ideologisk högerplacering hänger ihop med miljöskepsis? En förklaring, menar vi, är att mycket av den empiriska forskningen kommer från USA där miljöfrågor i allmänhet och klimatfrågor i synnerhet har politiserats de senaste årtiondena. Amerikaner befinner sig i ett debattklimat där miljö ställs mot ekonomisk utveckling. Undersökningar från andra länder visar att sambandet mellan ideologi och synen på miljöskydd är betydligt svagare.[iii] Möjligen har miljöhänsyn och ekonomisk tillväxt inte i lika hög grad framställts som motpoler i dessa länder. Läs mer

Lucka #20: Räkna med bortfall

Urvalsundersökningar är fantastiska – genom att fråga ett slumpmässigt urval om några tusen personer kan vi uttala oss uppfattningar i en befolkning bestående av miljontals människor. Det finns visserligen en osäkerhet i de resultat vi når, men den osäkerheten kan preciseras och kvantifieras. Detta tack vare den statistiska teori som ligger som grund för urvalsundersökningar och därmed även för en stor del av den samhällsvetenskapliga forskningen (se tidigare inlägg för utförligare historik).

Tyvärr verkar inte alla hysa varma känslor för sådana undersökningar; det finns de personer som vägrar att delta när opinionsinstituten hör av sig. På så vis blir de en del av bortfallet. I de klassiska böckerna om statistisk urvalsmetodik ägnades inte många rader åt bortfall, men i takt med att färre svarar på undersökningar har bortfallsproblematiken blivit ett allt mer uppmärksammat forskningsområde (se t.ex. en färsk avhandling i statistik av Minna Genbäck, Umeå universitet). I Sverige har frågan de senaste åren lyfts fram på Läs mer

Lucka 19: Viktigast är att få som man vill

Det här är ett gästinlägg av Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

***

Upplevd rättvisa är en stark drivkraft för människor. Enkelt uttryckt handlar det om att människor vill ha så mycket av en nyttighet som man uppfattar sig ha rätt till. Cynikern kan småle och säga att rättviseuppfattningen bara är ett försök att få egenintresset att låta aptitligt. Det må ligga något i invändningen, men rättviseuppfattningen är likväl en begränsning; människor vill inte ha mer till sig själva än vad som kan motiveras utifrån ett rättviseperspektiv. Och människor tycks också vara benägna att straffa dom som bryter mot rättvisenormen.

En viktig upptäckt inom forskningen om upplevd social rättvisa (”social justice research”) är att människor inte bara bryr sig om fördelningen av nyttigheten i sig själv (distributiv rättvisa) utan också om hur fördelningen har gått till (proceduriell rättvisa). Det är en hoppingivande upptäckt eftersom den innebär att samhällen och organisationer kan lösa fördelningsproblem genom att besluta under rättvisa former.

Läs mer

Lucka # 18.SD:s valframgångar 2014 påverkade andra partiers interna dynamik

*Detta inlägg är samförfattat av Elin Naurin och Patrik Öhberg*

 

I politiska system som det svenska behöver politiker förhålla sig till både sitt partis och till sina väljares uppfattningar. Ibland hamnar de i situationer där de lokala väljarna tycker annorlunda än vad partiet centralt gör. Hur hanterar den enskilda politikern sådana situationer – när de egna väljarna plötsligt börjar rösta på ett annat parti och uppenbarligen inte delar ens eget partis hållning? Denna fråga ställer vi (tillsammans med Dan Butler vid Washington University i St Louis) i en nyligen publicerad artikel i tidskriften Comparative Political Studies. Vi tar de svenska Sverigedemokraternas valframgångar 2014 som utgångspunkt. Konkret undersöker vi huruvida politiker i andra partier försökte påverka sitt eget parti i riktning mot Sverigedemokraternas hållningar när deras väljare började rösta på Sverigedemokraterna. Och svaret är ja. Vi finner att på de ställen där Sverigedemokraterna ökade mest så försökte de lokala politikerna att påverka sitt parti till att vilja ta emot färre flyktingar. Läs mer

Lucka 17: Ekonomiska tillgångar och väljarbeteende

* Det här inlägget är samförfattat av Mikael Persson och Johan Martinsson

Ekonomisk röstning är ett klassiskt forskningsområde inom väljarbeteende. Studier inom området har länge undersökt hur väljares bedömningar av den nationella och privata ekonomiska utvecklingen påverkar deras val av parti när de röstar. Generellt, men med vissa undantag, har den här typen av studier visat att väljare belönar regeringar när den nationella ekonomin går bra medan de straffar regeringar när ekonomin går sämre. Den privatekonomiska utvecklingen (så kallad ”pocketbook voting”) tillskrivs generellt mindre betydelse än utvecklingen av den nationella ekonomin.

 

Under senare år har det utvecklats ett nytt forskningsfält som istället för att titta på perceptioner av den ekonomiska utvecklingen undersöker hur ekonomiska tillgångar påverkar hur väljare röstar. Det här området kallas för ”patrimonial economic voting” i den engelskspråkiga litteraturen. Idén här är att inte bara individers inkomst utan även deras tillgångar spelar roll i och med att tillgångar placerar in individer i den ekonomiska hierarkin i samhället. Vilka tillgångar du har påverkar vilken  risk du utsätts för vid konjunktursvängningar och avgör hur du påverkas av den ekonomiska  politiken. Ekonomiska tillgångar är naturligtvis centrala för individers privatekonomiska situation men trots detta har inte vilken typ av tillgångar väljare har och hur kan påverka deras partival undersökts på samma sätt tidigare.

Studier på temat ”patrimonial economic voting” brukar göra en uppdelning mellan låg- och högrisktillgångar. Till lågrisktillgångar räknas till exempel bostad och fritidshus samt pengar på bankkonton och liknande lågrisksparande, medan högrisktillgångar innefattar sådant som aktier, företag, hyres- och jordbruksfastigheter. De tidigare studierna inom området i andra länder visar vanligtvis att lågrisktillgångar har en begränsad effekt på väljares partival medan högrisktillgångar driver individer åt höger. En brist med dessa studier är dock att de dels enbart bygger på individers svar på frågor i enkäter, och dels att frågorna vanligtvis bara mäter om man äger tillgångar av olika slag och inte säger någonting om tillgångarnas värde.

I en nyligen publicerad artikel i British Journal of Political Science undersöker vi sambandet mellan ekonomiska tillgångar och väljarbeteende i Sverige. I studien visar vi att rika väljare röstar mer borgerligt, vilket naturligtvis inte är någon kioskvältare, men vad som är intressant är att vi kan se på sambandet på ett mer detaljerat än vad som tidigare varit möjligt. I Sverige fanns nämligen en ovanligt god tillgång till registeruppgifter om ekonomiska tillgångar fram tills dess att förmögenhetsregistret avskaffades 2007. I dessa data finns information om det faktiska värdet på många slag av tillgångar och de ger således en betydligt bättre bild av människors ekonomiska situation än de enkätsvar som tidigare forskning använt sig av. Vi gavs möjlighet att koppla samman uppgifter från förmögenhetsregistret med den svenska valundersökningen från 2006. I och med detta kan vi undersöka förhållandet mellan ekonomiska tillgångar och röstning på ett mycket mer detaljerat sätt än vad som tidigare varit möjligt i tidigare forskning.

Våra huvudresultat kan sammanfattas på följande sätt. Först och främst visar det sig att det relevanta inte är huruvida man äger olika slag av tillgångar eller ej, utan vilket värde tillgångarna har. Röstningsbeteendet hos de som endast äger tillgångar med lågt värde skiljer sig inte markant från röstningsbeteendet hos de utan tillgångar. Vi visar också att vi i den svenska kontexten får motsvarande resultat som i tidigare studier när vi försöker att använda så lika modellspecifikationer som möjligt (det vill säga att endast se på effekten av att äga tillgångar eller ej). Vid mer detaljerade analyser visar det sig dock att effekten i själva verket drivs av tillgångar med högt värde.

För det andra visar det sig att det inte är alla typer av ekonomiska tillgångar som har ett starkt samband med röstning, utan enbart vissa typer. Vad vi finner motsvaras heller inte helt av den uppdelning mellan låg- och högrisktillgångar som har lanserats i den tidigare litteraturen. Tillgångar i sparande så som räntefonder, obligationer, etc, har överlag ett svagt samband med röstning. Om vi däremot ser på ägande av fastigheter och aktier så ser vi  större skillnader mellan de som har tillgångar med högt värde och de som inte har några tillgångar. Skillnaderna mellan de som har aktier och fastigheter med lågt värde och de som inte har några tillgångar alls är dock också små.

I vårt datamaterial från 2006 års val estimerar vi den predicerade sannolikheten att rösta på alliansen till 37% bland de utan aktier och till 63% bland de som har aktier med värde i den högsta kvintilen. Sannolikheten att rösta på Alliansen bland de med fastigheter av värde i den högsta kvintilen är ytterligare något högre, 65%. Om man ser på skillnader i politisk ideologi så placerar sig de med aktier och fastigheter i de högsta kvintilerna i genomsnitt ungefär ett och ett halvt steg längre åt höger på en elvagradig skala.

Man brukar ofta avsluta sammanfattningar av forskningresultat med att mer forskning behövs inom området. I det här fallet är dock tyvärr svårt att forska vidare på den inslagna vägen. Förmögenhetsregistret avskaffades som sagt av alliansregeringen 2007. Därefter har vi forskare tyvärr inte alls samma möjlighet att göra  analyser kring relationen mellan ekonomiska tillgångar och väljarbeteende eller andra relevanta faktorer så som hur de hänger samman med hälsa och välfärd. I registret finns dock historiska uppgifter, men de äldre valundersökningarna är nu avidentifierade och omöjliga att kombinera med registerdata. Den aktuella studien ger därför en unikt detaljerad ögonblicksbild över relationen mellan ekonomiska tillgångar och väljarbeteende. En bild som tyvärr är svår att återupprepa vid andra valtillfällen.


För ytterligare information kring data och analyser hänvisar vi till artikeln som texten bygger på:

Persson, Mikael and Johan Martinsson. (Forthcoming). ”Patrimonial Economic Voting and Asset Value: New Evidence from Taxation Register Data.” British Journal of Political Science.

Lucka 16: Vad är att vara en socialdemokrat? Recension av Björn Rosengrens “Mitt i steget”

Svenska politiska memoarer, speciellt när de skrivs av socialdemokrater, brukar utgå från ett standardformulär. Formulär 1a är den enkla bakgrunden, vilket också ska utgöra den självklara utgångspunkten för allt politikern har företagit sig. Vidare bör det finnas ett obligatoriskt inslag där författaren svär sig fri från karriärambitioner. Men i och med Björn Rosengrens memoarer ”Mitt i Steget” finns det numera ett tydligt undantag. Visserligen får vi ta del av Rosengrens enkla hemförhållanden, men de utgör snarare något som han vill ta sig vidare ifrån än något som ska idealiseras. Karriärambitioner? Rosengren säger alltid ha strävat uppåt och framåt

Läs mer