Lucka #7: Varför jämförelsevis dåliga betyg för svenska kommuner?

Detta inlägg är samförfattat av Gissur Ó. Erlingsson och Richard Öhrvall

****

I ett nytt Working Paper från Varieties of Democracy-institutet, undersöker Carl Henrik Knutsen och hans kolleger sambandet mellan kvaliteten på den lokala demokratin och ekonomisk tillväxt. Med grund i ett omfattande material, som täcker både en lång tidsperiod liksom många länder, når de resultat som understryker vikten av den lokala demokratin: ”We find robust evidence that local democracy nurtures growth”. Det är med andra ord viktigt att den lokala demokratin fungerar bra.

I sammanhanget är följande beaktansvärt: Allt annat lika är det rimligt att förvänta sig att människor är nöjdare med hur den lokala demokratin fungerar än demokratin på riksnivå, liksom att man litar mer på sina kommunpolitiker än på riksdagspolitiker. Det finns ett flertal studier som visar att människor upplever att de har störst möjlighet att påverka besluten på kommunal nivå. Det hör samman med att accesspunkterna till beslutsfattandet – till politikerna, tjänstemännen och verksamheterna – är många, och att dessa aktörer rätt så enkelt kan nås. Omvänt kan rikspolitiken kännas avlägsen, abstrakt och litet svårbegriplig, och därigenom också förhållandevis svår att påverka.

Den befintliga forskningen bekräftar denna bild: ju närmare medborgarna den politiska nivån opererar, desto nöjdare är medborgarna och desto mer litar de på sina politiker. I en studie publicerad 2002 (som undersökte Danmark, Holland, Norge och Storbritannien) fann Bas Denters att ”trust in local officeholders is typically and often considerably higher than trust in national politicians”. Tidigare i år kom en artikel författad av Jennifer Fitzgerald och Jennifer Wolak som stärkte detta generella resultat med ett mer extensivt material: ”In all … countries in this western European sample [except Finland], local authorities are more trusted than national authorities.”

För svenskar som kan sina kommuner, uppfattas nog resultaten i Fitzgerald och Wolaks studie uppfattas något överraskande: här återfanns nämligen Sverige bland de länder där tilliten till lokalnivån var högre än till riksnivån. Deras resultat, som baseras på Eurobarometern 2006, skiljer sig från ett mer generellt svenskt mönster vi känner från andra studier. Den som lusläser SOM-institutets mätningar om förtroende för olika samhällsinstitutioner, har nämligen länge noterat det ögonbrynshöjande faktum att svenskarna, över en längre tidsperiod, tenderat att uppvisa lägre förtroende för kommunstyrelser jämfört med riksdag och regering.

fortroende_ri_koFrågan som ställdes var: ”Hur stort förtroende har du för det sätt på vilket följande institutioner och grupper sköter sitt arbete”, alternativen var ”Mycket stort”, ”Ganska stort”, ”Varken eller”, ”Ganska litet”, ”Mycket litet”. Figuren illustrerar balansmått, dvs. ”stort” minus ”litet” förtroende.

Så till skillnad från åtminstone övriga Västeuropa (och, tycks det, USA), finns mindre förtroende för beslutande institutioner på lokal nivå jämfört med riksnivån, i Sverige.

Förtroende behöver dock inte nödvändigtvis ha med nöjdheten med demokratin att göra. Lyckligtvis har SOM-institutet också ställt frågor om nöjdhet med demokratin. Och, precis som för förtroendet för beslutande institutioner, faller kommunerna sämre ut jämfört med riksnivån. Svenskarna är märkbart mer nöjda med demokratin på riksnivå jämfört med hur nöjd man är med demokratin i kommunerna (även om skillnaden är mindre i 2015 års mätning än i de närmast föregående mätningarna).

nojdhet_ri_ko

Kommentar: Avser andelen som angett att de är ”Mycket nöjd” eller ”Ganska nöjd” med demokratin för respektive nivå (övriga svarsalternativ: ”Inte särskilt nöjd” och ”Inte alls nöjd”).

Det är intressant att notera att den relativa misstron mot kommuner och kommunala beslutsfattare går igen också i andra undersökningar, som ställt litet andra typer av frågor. När Staffan Andersson och Tigran Babajan undersökte korruptionsuppfattningar bland svenskar, fann de att korruptionen ansågs vanligast i kommunerna och EU, något lägre i landstingen, men betydligt lägre på statlig nivå (där Migrationsverket och Polisen representerar statlig nivå):

Nästan två tredjedelar av respondenterna anser att korruption är ganska eller mycket vanlig i svenska kommuner respektive EU (62%) medan motsvarande siffror för landstinget är 52 procent och Polisen och Migrationsverket 38 procent. Övergripande kan vi [sålunda] konstatera att respondenterna uppfattar korruption som vanligare på kommunal nivå jämfört med statlig.

Inte nog med detta. Kommunernas rykte verkar vara något mer befläckat i Sverige jämfört med framför allt i våra nordiska grannländer, åtminstone ur korruptionshänseende. Detta framkommer i Eurobarometern, som ställt liknande frågor, fast till folk i EU:s alla medlemsländer. I undersökningen fick respondenterna ta ställning till påståendet ”Det finns korruption hos lokala institutioner i [mitt hemland]”. Svarsalternativen var ”håller med fullständigt”, ”tenderar att hålla med”, ”tenderar att inte hålla med”, ”håller inte alls med”. Slår man ihop de två första alternativen (dvs. de som in någon mån håller med om påståendet), får vi följande resultat hos de ingående, hyfsat jämförbara nordiska länderna: Danmark 22%, Finland 43% och Sverige 66%. I denna undersökning sticker Sverige också ut på det viset att vi bara är ett av fyra länder (tillsammans med Polen, Luxemburg och Holland), där medborgarna tror att korruption är vanligare i kommunerna jämfört med den nationella nivån.

Det här ger upphov till forskningsfrågor som är värda att utforska närmare. Varför litar vi mindre på institutioner på lokal nivå jämfört med på riksnivå, varför är vi mindre nöjda med demokratin lokalt än på riksnivå, varför tror vi att det finns mer korruption på lokal nivå jämfört med på nationell nivå? Och, vidare, varför sticker svenska kommuner ut negativt i ett komparativt internationellt perspektiv?

Att formulera hypoteser är förstås inte svårt. En skulle kunna ta sikte på att de svenska kommunernas uppdrag inkluderar uppgifter som är mycket viktiga för medborgarna (t.ex. förskola, grundskola, gymnasium; liksom socialomsorg och äldrevård) samt täcker över ett brett spann av frågor (bygglov, vatten och avlopp, sophämtning, återvinning, föreningsbidrag). Det finns helt enkelt en mängd saker att vara missnöjd med. En annan hypotes skulle kunna formuleras i termer av att det kanske inte är lokalnivån som underpresterar i mätningarna – utan att det är den nationella nivån som överpresterar. Du kanske själv har några goda idéer? Nå, vi får lov att återkomma när vi har forskningsgrundade svar på dem.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s