Lucka #11: Samverkan som forskningens överordnade mål?

Följande text är författad av Shirin Ahlbäck Öberg, docent i Statskunskap och prodekan vid Samhällsvetenskapliga fakulteten, Uppsala universitet. Texten är en fortsättning på en text publicerad den 10 december där delar av 2016 års forskningsproposition (Prop. 2016/17:50) diskuteras. I dag behandlar författaren frågan om samverkan och forskning.

Signalord är viktiga. Jag menar att det räcker med att analysera rubriksättningen på de tio forskningspropositionerna från 1982 fram till idag för att avläsa politikens allt större förhoppningar eller krav på vad forskningen ska åstadkomma. Inledningsvis dominerade den sakliga och torra riksdagstryckprosan ”Regeringens proposition om forskning” (1982, 1986, 1989) – inga krusiduller. Därefter har rubriksättningen blivit alltmer uppfordrande. Fromma förhoppningar som ”Forskning för kunskap och framsteg” (1992) och ”Forskning för ett bättre liv” (2004) eskalerar till ren akademisk kapitalism ”Forskning och innovation” (2012) och nu ”Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft” (2016). Stärkt konkurrenskraft. Givet de verkliga samhällsutmaningarna i vår tid, som stavas illiberala strömningar (tänk Ungern, Turkiet, Brexit, Trump och allmän populism) med ingredienser som faktaresistens och förakt för expertis, så utmanas grundläggande demokratiska värderingar på ett allvarligt sätt. Universitet och högskolor har i denna tid en mycket viktig uppgift att motverka ”post-truth politics” inom alla vetenskapsområden genom att stabilt och oförfärat upprätthålla upplysningsideal.

Men kunskap för kunskapens eller bildningens egen skull lyser med sin frånvaro i propositionen. Istället får vi av rubriksättning och innehållet i propositionen veta att samverkan är det centrala. Regeringen presenterar således förslag för att lägga grunden för ny, långsiktig och fördjupad gränsöverskridande samverkan och stärkt innovationsförmåga, i vilken bl.a. ingår en förstärkning av strategiska innovationsområden, forskningsinstitut och test- och demonstrationsmiljöer. Förutom den givna invändningen att kunskap ska sökas för kunskapens egen skull, oaktat om man (förut)ser någon omedelbar utväxling av den eller ej, ligger det ett orosmoment i det att regeringen lägger in mätning av samverkan för fördelningen av basanslag för forskning och utbildning på forskarnivå. Utöver de vanliga kvalitetsindikatorerna för fördelning av forskningsmedel – publiceringar och citeringar samt externa medel – aviserar man att ekonomiska incitament även ska utformas för samverkan. Men vad menar man med samverkan? Och vilken typ av samverkan kommer att premieras? Ja, givet att mycket av skrivningarna i propositionen känns hämtade från Näringsdepartmentet är det ingen högoddsare att samverkan med näringslivet kommer att slå vanlig folkbildning – om folkbildning alls räknas. Det är dock omöjligt att här och nu ha en uppfattning om samverkansindikatorerna, eftersom dessa enligt vad regeringens aviserat kommer att presenteras av Vinnova först senare i år.

Som forskare motsätter jag mig naturligtvis inte att föra ut min forskning till det omgivande samhället. Men vi måste vara noga med vad som är syftet – vi får inte riskera att hamna i en situation där vi forskare ska vara så tillmötesgående gentemot det omgivande samhället att vi förlorar den forskningsfrihet som numera garanteras av Regeringsformen (2 kap. 18 §) och preciseras i Högskolelagen (1 kap, 6 §). Jag vill också lyfta fram att det bland ledande politiker tycks finnas en naiv förhoppning om att forskningsresultat tämligen lätt kan omsättas i vad politiken ser som samhällsnytta. Olika regeringars forskningspropositioner bygger därför på mycket förenklade idéer om hur framforskad kunskap kan omsättas i innovationer, som i sin tur förväntas generera sysselsättning, välstånd och ekonomisk tillväxt. Det bygger på ett antagande om att forskningsresultat landar konflikt- och intressefritt i samhället – ett antagande som forskningen om sådana processer tydligt avvisar. Vidare gör dessa förväntningar också att viss forskning anses vara viktigare än annan. Det är nämligen ingen slump, menar jag, att ministern för högre utbildning och forskning höll sin presskonferens på SciLifeLab i Solna. Någon Humanistisk teater var det ju alltså inte tal om.

Forskningspropositioner

1982: Regeringens proposition om forskning m.m. (Thorbjörn Fälldin/Jan-Erik Wikström) Borgerlig regering

1986: Regeringens proposition om forskning (Ingvar Carlsson/Lennart Bodström) Socialdemokratisk regering

1989: Regeringens proposition om forskning (Ingvar Carlsson/Kjell Olof Feldt) Socialdemokratisk regering

1992: Forskning för kunskap och framsteg (Carl Bildt/Per Unckel) Borgerlig regering

1996: Forskning och samhälle (Göran Persson/Carl Tham) Socialdemokratisk regering

2000: Forskning och förnyelse (Lena Hjelm-Wallén/Thomas Östros) Socialdemokratisk regering

2004: Forskning för ett bättre liv (Göran Persson/Leif Pagrotsky) Socialdemokratisk regering

2008: Ett lyft för forskning och innovation (Mats Odell/Lars Leijonborg) Alliansen

2012: Forskning och innovation (Fredrik Reinfeldt/Jan Björklund) Alliansen

2016: Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft (Stefan Löfven/Helene Hellmark Knutsson) Röd-grön (S + MP) regering

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s