Lucka # 18.SD:s valframgångar 2014 påverkade andra partiers interna dynamik

*Detta inlägg är samförfattat av Elin Naurin och Patrik Öhberg*

 

I politiska system som det svenska behöver politiker förhålla sig till både sitt partis och till sina väljares uppfattningar. Ibland hamnar de i situationer där de lokala väljarna tycker annorlunda än vad partiet centralt gör. Hur hanterar den enskilda politikern sådana situationer – när de egna väljarna plötsligt börjar rösta på ett annat parti och uppenbarligen inte delar ens eget partis hållning? Denna fråga ställer vi (tillsammans med Dan Butler vid Washington University i St Louis) i en nyligen publicerad artikel i tidskriften Comparative Political Studies. Vi tar de svenska Sverigedemokraternas valframgångar 2014 som utgångspunkt. Konkret undersöker vi huruvida politiker i andra partier försökte påverka sitt eget parti i riktning mot Sverigedemokraternas hållningar när deras väljare började rösta på Sverigedemokraterna. Och svaret är ja. Vi finner att på de ställen där Sverigedemokraterna ökade mest så försökte de lokala politikerna att påverka sitt parti till att vilja ta emot färre flyktingar.

Studien tar sin utgångspunkt i den så kallade responsivitetslitteraturen. Begreppet responsivitet, eller lyhördhet som oftare används på svenska, kommer från klassiska normativa studier av politisk representation. I centrum sätts politikers förmåga och vilja att låta sig påverkas av väljares uppfattningar. De flesta av de empiriska studierna som finns fokuserar på USA, vilket gör att den komplexa relationen mellan den enskilda representanten, väljaren och partiet har hamnat i skymundan i forskningen. USA har ju inte samma starka partisammanhållning som europeiska politiska system har.

I artikeln intresserar vi oss för politikernas dubbla ansvar att å ena sidan respektera sitt partis hållning, och å andra sidan vara lyhörd mot sina egna väljare. Hur lyckas politiker som verkar i starka partisystem vara lyhörda mot sina väljares preferenser? Vi ser de senaste framgångarna för Sverigedemokraterna som ett intressant exempel eftersom deras framgångar tydligt varierade över landet, samt eftersom deras väljare troligen signalerade ett konkret policymissnöje när de röstade på Sverigedemokraterna. Enkäten genomfördes i februari 2015, alltså fem månader efter 2014 års allmänna val. Genom att fråga politikerna om det under ”de senaste fyra månaderna” någon gång försökt påverka sitt parti att inta en mer restriktiv hållning i invandringsfrågan, kan vi undersöka om vi får olika svar från kommuner där Sverigedemokraterna var framgångsrika i valet 2014 jämfört med kommuner där de inte var det.*

Slutsatsen är att enskilda politiker reagerar på signaler om väljarnas preferenser. De försöker påverka sitt parti inifrån så att partiet ändrar ståndpunkt i riktning mot väljarnas preferenser. Vi finner att dessa resultat håller även när vi kontrollerar för politikernas egna åsikter, deras partitillhörighet, andelen flyktingar i kommunen, och Sverigedemokraternas tidigare valframgångar i området. Valresultatet får alltså inte politikerna att ändra sina egna uppfattningar, de går istället sina väljares ärende när de försöker ändra partiet.

Hur stor skillnad blir det då? Vi ser att med 10 procentenheters ökning i Sverigedemokraternas valframgång i en kommun, så blir de lokala politikerna i kommunen 9 procentenheter mer benägna att påverka sitt parti att ta ställning för att minska antalet flyktingar. 10 procentenheters ökning är förstås mycket, men på flera ställen i landet så är det den typ av ökning som Sverigedemokraterna upplevde i valet 2014. År 2006, fick de bara 2,9% av rösterna till riksdagen. År 2014, bara åtta år senare, fick de 12,9 procentenheter. I vissa kommuner var ökningen hela 18 procent under perioden 2010-2014.

Resultaten är intressanta eftersom de visar att enskilda politikers lyhördhet inte alltid syns utåt. Väljare som vill att deras politiker ska lyssna på dem riskerar därför att underskatta politikernas vilja att vara lyhörda. Partierna må framstå som enhetliga och sammanhållna utifrån, men viktig dynamik göms inom dem. Resultaten indikerar också att kommande förändringar i partiers politiska program kan framstå som plötsliga för dem som står utanför partiet, även om processen har pågått under en längre tid inom partiet. De visar också att det kan vara ett rationellt agerande för små nischpartier att investera i valrörelser även om man har lite chans att komma med i regeringen: Deras valframgångar kan orsaka förändringar i andra partier.

 

*Den exakta frågeställningen var: ”Under de senaste fyra månaderna, har du försökt påverka ledningen för ditt parti att ta ställning för följande förslag?”: ”Att minska flyktingmottagandet”; ”Att inte minska flyktingmottagandet”. Svarsalternativen var ”Nej”, ”Ja, vid några tillfällen” och ”Ja vid många tillfällen”.

För detaljerade analyser, se  http://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/0010414016679178

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s