Tema MAKT: Väljarmakt

 

”All offentlig makt i Sverige utgår från folket”

Väljarmakt kan vara avsevärd. Varje enskild röst kan synnerligen ha betydelse. Det lär vi oss gång på gång. Nu senast i det amerikanska presidentvalet som till slut kom att avgöras med ohyggligt små marginaler. Drygt 100 000 röster till hade Hillary Clinton behövt i Wisconsin, Pennsyl­va­nia och Michigan för att lyckas bli USAs första kvinnliga president.

valseDe regelbundet återkommande valen är främsta uttrycket för den fredliga civiliserade maktkamp mellan mot varandra stående intressen som kännetecknar ett demokratiskt samhälle. Beslut i gemensamma angelägenheter fattas av medborgare som valts för detta ändamål av andra medborgare.

Väljarna i en demokrati har som bekant två huvuduppgifter när de delegerar sin väljarmakt: ansvarsutkrävande och mandat­givande.

Bakåtblickande ansvars­utkrävande är väljarmaktens yttersta sanktionsmöjlighet: de förtro­endev­alda som inte bedöms ha förvaltat sitt förtroende under den gångna mandatperioden bestraffas genom att inte få förnyat kontrakt. Väljarna tar tillbaka sin delegation för att istället delegera sin makt till andra.

Framåtblickande mandatgivande handlar om det uppdrag som väljarna ger sina förtroendevalda på valdagen. Väljarna delegerar då sin makt genom att lägga sina röster på de kandidater och partier som de anser är tillräckligt dugliga att förvalta förtroendet att företräda dem och deras intressen varhelst de finns och varje sekund av den kommande mandatperioden.

Det glöms ofta bort. Men valdemokrati i den tappning som vi utövar den är en elitistiskt selekterande procedur för att välja represen­tanter. Representativ (val-)demokrati är således ett i grunden meritokra­tiskt instrument. Och det är väljarna som, åtminstone i teorin, ska tänka meritokratiskt när de tillsätter sina representanter. Medborgarna ska som sina representanter välja just de medborgare som de bedömt vara särskilt dugliga, särskilt kunniga, särskilt politiskt erfarna, särskilt lyhörda, särskilt pedagogiska, särskilt driftiga och särskilt intresserade av att fatta tuffa politiska beslut dagarna i ända. Huvudpoängen: Vi väljare ska rösta fram personer som är bättre än vi själva – inte lika bra som eller genomsnittligt medelmåttiga – utan bättre än vi själva på just politik. Om det inte hade varit på det här sättet hade vi inte behövt anordna val alls – ett alternativt sätt hade varit att lotta fram de medborgare som skulle besätta förtroendeposterna.

Ett stort problem i sammanhanget är att väljarna ibland brister i sin ”beställarkompetens”. Svaga kunskaper om partier och kandidater gör dem inte särskilt lämpliga att agera sakkunniga när det gäller frågan om vilka medborgare de ska ”belöna” med ett förtroendeuppdrag. Valforsk­ningsprogrammets senaste analys av personröstning i Sverige visade till exempel att inte ens hälften av personröstarna kunde korrekt redogöra för vilken person de valt att kryssa i riksdagsvalet 2014. Det betyder att endast var tionde väljare har någon som helst susning om till vilka andra medborgare de valt att delegera sin väljarmakt under de 1 456 dagar som förflyter mellan 2014 och 2018 års val (Berg & Oscarsson 2015).

Detta är i själva verket en inbyggd motsättning i den representativa demokratin: väljarmakten vilar på politisk jämlikhet i den meningen att varje röst väger lika; men samtidigt kan väljare vara olika duktiga (eller ha vitt skiftande förutsättningar) att utöva sina demokratiska uppgifter på ett kompetent sätt. Rösträtten är en rättighet. Att utöva den enligt demokratiteoriernas högt ställda krav kräver kapabla medborgare. Det är inte för inte som politisk kunskap ibland kallas för medborgarskapets valuta – the Currency of Citizenship.

bartelsApropå väljarnas eventuellt bristande beställarkompetens: Den största snackisen inom statsvetarskrået just nu är Christopher Achen & Larry Bartels provokativa bok Democracy for Realists. De hävdar med basis i en imponerande – men möjligen lite väl handplockad och amerikacentrerad – mängd empiri att väljare inte är tillräckligt kapabla för att det demokratiska systemet ska fungera meritokratiskt. Väljarna klarar inte av att på ett rationellt sätt utkräva ansvar av sina förtroendevalda eftersom de antingen har otillräcklig kunskap om sakfrågor och sakförhållanden, är förblindade av starka partianhängarskap eller tar hjälp av ovidkommande information när de utkräver ansvar. Representativ demokrati blir därför – inte ens i det långa loppet eller på aggregerad nivå – särskilt responsiv gentemot folkviljan som den i teorin tänkt att vara. Väljarna är inte i förarsätet. Från en sammanfattning av boken hämtar vi följande citat:

“… voters—even those who are well informed and politically engaged—mostly choose parties and candidates on the basis of social identities and partisan loyalties, not political issues. They also show that voters adjust their policy views and even their perceptions of basic matters of fact to match those loyalties. When parties are roughly evenly matched, elections often turn on irrelevant or misleading considerations such as economic spurts or downturns beyond the incumbents’ control; the outcomes are essentially random. Thus, voters do not control the course of public policy, even indirectly.”

Nästan alla exempel i Democracy for Realists är hämtade från USA. Går man utanför det amerikanska systemet finns det gott om empiriska studier som visar att ansvarsutkrävandemekanismer fungerar som de är tänkt. Det saknas visserligen fortfarande riktigt bra jämförande studier av kunskaper hos väljare i olika politiska system. Politisk kunskap är svårfångat fenomen som kräver mycket omfattande undersökningar. Men mycket talar för att kunskaperna bland väljare tenderar att vara bättre i flerparti­system, egalitära samhällen, i samhällen med stor nyhetskonsumtion och i länder med public service. Forskningen kan demonstrera vilka förutsättningar som understödjer fundamentalt ansvarsutkrävande processer och under vilka omständigheter folket faktiskt utkräver ansvar på ett rationellt sätt. Det finns hopp om att väljarnas maktutövande vid valurnorna — när omständigheterna är de rätta — understödjer de mekanismer som i det långa loppet skapar ett responsivt demokratiskt system.

Ett bra exempel på när väljares ansvarsutkrävande låter sig guidas av i första hand kännedom om sakförhållanden och endast i andra hand påverkan av ideologiska skygglappar är Elin Naurin och min egen artikel ”When and Why are Voters Correct in their Evaluations of Specific Government Performance?”. Vi visar att när det gäller att uppfatta huruvida specifika vallöften blivit uppfyllda eller inte så handlar det i första hand om en kunskapsdriven evaluering och inte om en evaluering som mer ryggmärgsmässigt utgår från huruvida man bekänner sig till det röda eller blåa laget. Resultaten ger en tydlig vink om att verklig väljarmakt kräver kunniga, upplysta och förnuftiga väljare som ges de bästa förutsättningar att utöva sina demokratiska uppgifter vid valurnorna.

Mera läsning:

Achen, Christopher H. & Larry Bartels (2016) Democracy for Realists. Why Elections Do Not Produce Responsive Government. Princeton: Princeton University Press. 

Berg, Linda & Henrik Oscarsson, Red. (2015). 20 år med personval. Valforskningsprogrammets rapportserie 2015:3

. Göteborgs universitet, Statsvetenskapliga institutionen.

Manin, Bernard (1997). The Principles of Representative Government. Cambridge, Cambridge University Press.

Naurin, Elin & Henrik Oscarsson. (2017). When and Why are Voters Correct in their Evaluations of Specific Government Performance? Political Studies. Accepted for publication 3.11.2016.

 

 

2 thoughts on “Tema MAKT: Väljarmakt

  1. ”Valforsk­ningsprogrammets senaste analys av personröstning i Sverige visade till exempel att inte ens hälften av personröstarna kunde korrekt redogöra för vilken person de valt att kryssa i riksdagsvalet 2014. Det betyder att endast var tionde väljare har någon som helst susning om till vilka andra medborgare de valt att delegera sin väljarmakt under de 1 456 dagar som förflyter mellan 2014 och 2018 års val (Berg & Oscarsson 2015).”

    Hej

    Jag tycker du drar en märklig slutsats här. Min (och gissar jag många andra svenska väljares) uppfattning är att när vi röstar på ett parti så ger vi i huvudsak makt åt partiets ledande figurer, en Löfven, Kinberg Batra, Lööf eller motsvarande. Om dessa ledande figurer har vi betydligt mer än en susning . Om vi sedan väljer att också kryssa nr. 12 eller nr. 15 på listan så ”vet” vi att de personernas makt (med vissa undantag som t.ex. Birgitta Ohlsson, och jag misstänker att många av hennes kryssare kommer ihåg det) i praktiken kommer påverkas så lite av några tusen extra personkryss att det ändå närmar sig noll.

    Sen förstår jag inte riktigt hur du kommer fram till endast var tionde väljare? De som inte personkryssar har ju på ett än tydligare sätt visat sitt förtroende för sittande partiledare och dennes person.

    • Min poäng är ju att det knappast är partiledarna som fattar beslut som rör din vardag och hur dina skattepengar ska användas inom t ex sjukvård, barnomsorg eller trafikfrågor där just du bor. Många väljare har begränsad kunskap om vilka personer som fattar de tuffa besluten, gör de nödvändiga prioriteringarna och kompromisserna, och så vidare. Nittiosju procent av alla förtroendevalda är s k fritidspolitiker (se SCBs systematiska analyser av förtroendevalda). Tydliga partiideologier, stark tillit till partiernas rekryteringar, och vårt partidominerade system har historiskt inneburit att vi väljare inte behövt så mycket information om exakt vem som företräder oss i beslutande församlingar, det har du rätt i. Men alla väljare ser inte så stora skillnader mellan partierna och har begränsat förtroende för att partierna klarar av att vaska fram det bästa ledarskapet. Starkare personliga band mellan väljare och enskilda förtroendevalda är ett sätt att stärka den representativa demokratin. Men då måste vi bli kunnigare om vilka personer som företräder våra intressen.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s