Tema MAKT: En barriärmodell

Detta blogginlägg är författat av GUNNAR FALKEMARK, professor i statsvetenskap vid Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

Att studera makt i samhället är en komplicerad uppgift som kan bedrivas på många olika sätt. Jag skall här göra det på ett tänkbart sätt. En utgångspunkt för min maktanalys är antagandet om förekomsten av mänskliga behov och att människor försöker få dessa behov tillgodosedda. I ett modernt och komplext samhälle kan detta inte ske utan politiskt beslutsfattande och etablerandet av olika institutioner. En nyckelkomponent i detta sammanhang är att bristande behovstillfredsställelse hamnar på den politiska beslutsarenan.

häck.jpgJag skall här uppmärksamma dels de olika barriärer som finns för att så skall ske och dels att dessa i många fall är ett resultat av maktutövning. Fem olika barriärer kommer här att uppmärksammas och utgångspunkten är att behov för en grupp människor inte är tillfredsställda.

Barriär 1 – Omvandling av behov till medvetna önskningar.

Det är inte självklart att otillfredsställda behov blir föremål för medvetna önskningar om att få behoven tillgodosedda. Makt kan vara en faktor som hindrar övergången till medvetna önskningar. Detta kan – exempelvis – fortfarande gälla för många homosexuella människor i dagens värld. I cirka 75 länder är homosexuell handlingar enligt lag förbjudna och i några av dessa gäller dödsstraff. Det förtjänar att nämnas att homosexuella handlingar i Sverige var kriminaliserade ända till 1944. (Fram till 1979 betraktades homosexualitet i vårt land som en psykisk sjukdom.)

Denna barriär handlar om relationen mellan behov och medvetna önskningar. Här finns en maktmässig komplikation. Starka önskningar kan uppkomma som inte har någon egentlig bas i utebliven behovstillfredsställelse. Man talar ibland om ”falska behov”, det vill säga preferenser som är skapade utan att de har någon egentlig förankring i faktiska behov. I ett starkt kommersialiserat samhälle – som vårt – med en påträngande och ständigt närvarande reklam uppkommer lätt sådana preferenser. Ett oemotståndligt shoppingtvång eller ”behov” av ständig underhållning illustrerar hur kommersiella krafter kan utöva makt. I den mån önskningar av dessa slag är mycket starka kan de förhindra – eller i varje fall försvåra – att otillfredsställda behov uppträder i form av önskningar.

Låt oss emellertid anta att vi kommer över denna barriär. Detta betyder att människor vars behov inte är tillfredsställda blir medvetna om att så är fallet – och att härmed medvetna önskningar formuleras. Nu kan en ny barriär dyka upp.

Barriär 2 – Omvandling av önskemål till politiserade krav.

För att medvetna önskningar skall ha någon politisk betydelse måste de politiseras, det vill säga krav måste riktas mot arenan för politiskt beslutsfattande.

En barriär här är att många människor vet vad de vill men avstår från politiserade krav. En vanlig anledning kan vara att man skäms. Att exempelvis drabbas av arbetslöshet kan vara traumatiskt och innebära att man kastar skulden på sig själv för den olycka som drabbat en. I en kultur som vår där kulten av framgången är stark uppfattas misslyckanden lätt som personliga tillkortakommanden – och denna maktmässiga ideologi internaliseras hos många. Det hjälper då inte att det egna problemet i form av arbetslöshet kan vara ett resultat av strukturella omvandlingar i en tid av snabb datorisering och globalisering.

Vi antar nu dock att politiserade krav framförs. En ny  barriär kan då torna upp sig.

Barriär 3 – Omvandling av politiserade krav till offentlig uppmärksamhet.

Krav som framförs men som inte hörs i offentligheten hjälper inte långt. Ett problem i dagens medievärld är att det är svårt att vinna uppmärksamhet. Man kan tala om en närmast ”desperat kamp om uppmärksamheten”. Många försöker göra sig hörda men få hörs. För de traditionella medierna måste kraven på något sätt vara särskilt intressanta eller ”säljbara” för att tas upp. Här sker en betydande sållning, som inte självklart har någonting med hur legitima eller viktiga de framförda kraven är. Åsiktskorridorer kan vara verksamma hinder.

Genom tillkomsten av sociala medier har en ny kanal för att framföra krav öppnats. Men även här kan det hända att även viktiga krav ”drunknar” i det enorma digitala bruset.

Att en grupps krav blir medialt uppmärksammade betyder inte i sig att något substantiellt händer. Saken måste upp på ytterligare en arena – den politiska beslutsarenan.

Barriär 4 – Tillträde till den politiska beslutsarenan.

Om ett krav når denna arena kan detta bli föremål för förändring som kan kallas ”kravpervertering”. Två typer kan urskiljas. För det första kan politikerna ändra kravet så att det helt eller delvis förlorar sin ursprungliga karaktär. För det andra kan kravet ingå in den process av aggregering som är en av politiska partiers primära funktioner. Aggregering betyder selektion. Vad som återstår efter denna operation kan ha få likheter med det ursprungliga kravet.

Jag nöjer mig här med att ge ett exempel på den första typen av pervertering av politiska krav. Mitt exempel är omröstningen om kärnkraften i Sverige 1980.

Under 1970-talet började allt fler människor känna att deras behov av trygghet hotades av utbyggnaden av kärnkraft. Krav på folkomröstning restes. De partier som stod bakom denna utbyggnad – i första hand socialdemokraterna och moderaterna – var emot en folkomröstning. Så inträffande 1979 kärnkraftshaveriet i Harrisburg i USA som höll på att utveckla sig till den katastrof som några år senare drabbade Tjernobyl. Kravet på folkomröstning gick inte längre att motstå.

knapparDe som tidigare aktivt drev detta krav ville – naturligtvis – ha en folkomröstning med två alternativ, Ja eller Nej. När de ledande politikerna tog hand om frågan skedde en maktmässig omdefinition. I folkomröstningen i mars 1980 fanns inte två utan tre alternativ. Två av dessa, bakom vilka i första hand stod moderaterna (Linje 1) och socialdemokraterna (Linje 2) hade exakt samma text på framsidan av valsedeln – högst 12 kärnkraftsanläggningar skulle byggas ut. Dessa två partier var ense i själva sakfrågan, men ville inte inför väljarna framträda gemensamt. Linje 2 hade därför på baksidan av valsedeln några tydliga anti-moderat punkter, som exempelvis att kärnkraftverken skulle ägas av stat och kommun. Här fanns också ett krav på att så kallade ”övervinster” i vattenkraftproduktionen skulle indragas genom beskattning.

Efter valet lade man ogenerat ihop resultaten av Linje 1 och 2 och besegrade på så sätt avvecklingsalternativet Linje 3. Vad som stod på baksidan av Linje 2:s valsedel ignorerades sedan.

Detta fall visar nästan övertydligt vilken makt som ligger i att formulera de politiska alternativen – och att bestämma deras antal!

Barriär 5 – Positivt beslut på den politiska arenan.

Att få till stånd ett positivt politiskt beslut är av avgörande betydelse för att bristande behovstillfredsställelse skall kunna åtgärdas. Det är då naturligtvis viktigt att beslutet också får avsedda konsekvenser. Så är inte alltid fallet. Vi har fall där beslut saknar dessa konsekvenser. På den politiska beslutsarenan är det vanligt med symbolpolitik.

mobbningEtt – bland många exempel – gäller mobbning inom skolväsendet. Det beräknas att cirka 7 à 8 procent av eleverna årligen utsätts för denna form av kränkning som innebär en stor brist på grundläggande trygghet. På detta område har regering och riksdag under rätt många år fattat en serie beslut för att komma tillrätta med problemet. Skollag och andra viktiga styrdokument innehåller bestämmelser av detta slag. Trots detta fortsätter mobbningen år efter år – decennium efter decennium. I praktiken verkar statsmakterna stå på mobbarnas sida snarare än på deras offers.

*   *   *

I min maktanalys har jag här utgått från att människor har behov som de strävar att få tillfredsställda. När så inte sker krävs ofta i ett modernt samhälle att positiva politiska beslut fattas. Jag har steg för steg försökt visa de olika hinder som måste passeras för att ett gynnsamt resultat skall uppkomma. Med tanke på dessa svårigheter och fallgropar är det kanske inte förvånansvärt att många människor i vårt samhälle är djupt missnöjda.

 

GUNNAR FALKEMARK, professor i statsvetenskap, Göteborgs universitet.

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s