Svenska väljares vänster-högerplaceringar

Den här bloggtexten är skriven av STAFFAN BETNÉR som är masterstudent i Statistik vid Uppsala universitet.

En vanligt förekommande enkätfråga i ett flertal regelbundet genomförda undersökningar är något i stil med “Man talar ofta om en höger-vänster-skala inom politiken, var skulle du placera dig själv på en sådan skala?”. Men hur vet vi egentligen att alla ser skalan på samma sätt? Det vet vi att de mest troligen inte gör.

En del undersökningar som till exempel EES Voter Study eller våra inhemska väljarundersökningar  frågar utöver var man placerar sig själv, var man skulle placera partier på samma skala. Detta gör det möjligt att kika närmare på om man placerar partier olika beroende på var man placerar sig själv.

För att visa ett konkret exempel, så ser vi nedan hur respondenterna till EES Voter Study 2014 placerar partierna i genomsnitt uppdelat på deras egna placering.

betner1.png

Vi ser några systematiska skillnader, som att de som ser sig själva som varken höger eller vänster anser att partirymden är smalare än de på ytterkanterna. Detta leder oss tillbaka till självskattningarna, och vi ställer oss frågan om det går att korrigera dem utifrån hur man placerar de olika partierna?

Som du säkert inser så är svaret ja.

En metod som heter Aldrich-McKelvey-skalning, som främst använts inom amerikansk statsvetenskap, gör precis detta (se t.ex. Hare et al. (2015)). Den bygger på insikten att även om väljare från olika delar av de politiska spektrat placerar partierna annorlunda, så placerar de oftast partierna i samma ordning. Detta leder till en modell som kan korrigera för hur respondenterna trycker ihop partiernas placeringar, samt hur de skiftas åt höger eller vänster. Dessa skiftning- och stretch-mått appliceras sedan även på självskattningen för att erhålla en korrigerad placering. Resultatet kan exemplifieras med att självskattningen för någon som till exempel placerar sig långt till vänster men placerar alla partier långt till höger, justeras ut vidare till vänster, så att dennes partiplaceringar överensstämmer med de uppskattade partiplaceringarna. Från metoden får vi också korrigerade placeringar för de enskilda partierna som fungerar som utgångspunkt för stretch- och skiftningsmåtten.

betner2

Om vi först börjar med placeringarna för partierna, så ser vi att ordningen är ungefär som man väntat sig. Högerpartierna, dit Sverigedemokraterna här inräknas, är samlade och regeringspartierna bildar ett eget litet kluster till höger om Vänsterpartiet. Det är dock tydligt att inget parti uppfattas överlappa med något annat parti. Vi ser också att osäkerheten för partiplaceringarna varierar, där SD och V särskiljer sig med hög osäkerhet, och M och S med låg osäkerhet (så låg att konfidensintervallet i diagrammet ovan inte syns för dessa två partier).

betner3.pngFigurtext: Intervallet i mitten visar ett 95%-igt konfidensintervall för medianen. 2,5% av fördelningen är kapad i varje svans för att göra diagrammet lättare att läsa av.

När vi sedan rör oss mot fördelningen av självplaceringar, så ser vi i diagrammet ovan att partirymden blir hoptryckt jämfört med diagrammet över de genomsnittliga partiplaceringarna, just på grund av dessa väljare ute i svansarna som placerar sig själva en bra bit från resten av partierna. Vi ser också att fördelningen är bimodal, tvåpucklad, med en median som ligger mellan högerblocket och vänsterblocket. Det är även tydligt att den justerade självskattningen ger en högre upplösning än den ojusterade, då denna tydliga tudelning av väljarkåren inte framgår tydligt utifrån de ojusterade placeringarna.

betner4.png

Det blir även relevant att fråga sig om det justerade måttet fångar upp hur väljare röstar utifrån sin höger-vänster-självidentifikation, vilket vi kan se ovan att det faktiskt gör. Samtliga partiers väljare är centrerade kring partiets placering, med varierande variation, där SD och Piratpartiet utmärker sig med att locka väljare från större delen av det politiska spektrat. Vi ser här även att Feministiskt initiativ (FI) och Piratpartiet (PP) är med i diagrammet, men anledningen till att de inte har någon uppskattad placering är att enkäten inte frågade om var respondenterna skulle placera de partierna på en höger-vänster-skala.

Det finns en till aspekt som är intressant här, och det är sambandet mellan partiplaceringarna, och de individuella. Palfrey and Poole (1987) föreslog detta som ett mått på hur politiskt informerade respondenterna var, och använde detta som ett informationsindex.

betner5.png

Som vi ser verkar befolkningen i gemen vara tämligen väl informerade, i alla fall tillräckligt för att orientera sig i partirymden på ett allmänt gångbart sätt. Politologernas egen Henrik Ekengren Oscarsson har diskuterat vänster-högerdimensionen i sin avhandling Den svenska partirymden som en användbar heuristisk modell för väljarna för att politiskt orientera sig, men också för partierna att hänga upp budskap på för att underlätta kommunikationen med väljarna.

Det finns några internationella studier som använt Aldrich-McKelveyskalning som förtjänar att lyftas fram, som Bakker, Jolly, and Polk (2016) och Saiegh (2015), där de i bägge artiklar med hjälp av expertenkäter estimerar Europas partiers (Bakker, Jolly, and Polk (2016)), och Sydamerikas partier och politiska ledares (Saiegh (2015)) placeringar på en enad ideologisk höger-vänsterskala. I dessa artiklar används anchoring vignettes, dvs. partier eller politiska ledare som respondenter i olika länder får placera ut på samma skala som de inhemska partierna och ledarna, för att få placeringarna jämförbara mellan olika länder.

Då jag inte kunnat hitta några tidigare exempel på användning av denna metod inom Sverige får detta betraktas som något av en pilotstudie. Det finns mycket att ta i beaktande i tolkningen av fördelningarna: dels hur urvalet till undersökningen gått till, dels vilka som svarat på den, vilket Stefan Dahlberg och Mikael Persson tidigare diskuterat här på Politologerna-bloggen, men då för 2009 års upplaga av undersökningen.

Referenser

Bakker, Ryan, Seth Jolly, and Jonathan Polk. 2016. “Is Social Left/Right Cross-Nationally Comparable in European Parties?”

Dahlberg, Stefan, and Mikael Persson. 2014. “Att Mäta Väljarbeteende I Europaval.” Politologerna. https://politologerna.wordpress.com/2014/05/24/att-mata-valjarbeteende-i-europaval/.

Hare, Christopher, David A. Armstrong II, Ryan Bakker, Royce Carroll, and Keith T. Poole. 2015. “Using Bayesian Aldrich-McKelvey Scaling to Study Citizens’ Ideological Preferences and Perceptions” 59 (3): 759–74. doi:10.1111/ajps.12151.

Oscarsson, Henrik. 1998. “Den svenska partirymden.” PhD thesis.

Palfrey, Thomas R., and Keith T. Poole. 1987. “The Relationship between Information, Ideology, and Voting Behavior.” American Journal of Political Science 31 (3): 511–30. doi:10.2307/2111281.

Saiegh, Sebastián M. 2015. “Using Joint Scaling Methods to Study Ideology and Representation : Evidence from Latin America,” 1–22. doi:10.1093/pan/mpv008.

Schmitt, Hermann, Sara B. Hobolt, Sebastian A. Popa, Eftichia Teperoglou, and European Parliament, Directorate-General for Communication, Public Monitoring Unit. 2016. “European Parliament Election Study 2014, Voter Study, First Post-Election Survey.” Data file. GESIS Data Archive, Cologne. http://dx.doi.org/10.4232/1.12628.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s