Lucka # 13: Hamnar män på positionerna med högst status inom diplomatin?

Detta är ett gästinlägg författat av Ann Towns och Birgitta Niklasson, docenter i statsvetenskap vid Göteborgs universitet. Inlägget bygger på deras nyligen publicerade artikelGender, International Status, and Ambassador AppointmentsForeign Policy Analysis 13, p 521-540.

***

I augusti i år utsåg regeringen Karin Olofsdotter till ny ambassadör i USA. Utnämningen är historisk, då Olofsdotter blir Sveriges första kvinnliga ambassadör i Washington D.C., en huvudstad med en försvinnande liten andel kvinnliga ambassadörer. Mansdominansen inom diplomatin har en lång historia, då kvinnor förbjöds tillträde när diplomatin professionaliserades och byråkratiserades under slutet av 1800-talet och början av 1900-talet. När förbudet upphävdes i stat efter stat mellan 1918 och 1950-talet så infördes i många fall istället äktenskapsförbud riktade mot kvinnliga diplomater. Medan den manlige diplomaten förväntades gifta sig med en kvinna som skulle underlätta hans yrkesutövning så fick kvinnliga diplomater välja mellan äktenskap och sin yrkeskarriär. Dessa äktenskapsförbud upphävdes inte förrän på 1970-talet. Även under 1900-talets andra hälft bestod diplomatin därför nästan uteslutande av män.

Under framför allt de senaste 20 åren har dock antalet kvinnliga diplomater blivit allt fler, även på ambassadörsnivå. Vissa stater utser nu mellan 25-40% kvinnliga ambassadörer, inklusive Finland (44%), Filippinerna (41%), Sverige (40%), Norge (33%), USA (30%), Canada (29%) och Colombia (28%) (siffror från 2014). Andelen kvinnor på lägre nivåer är ofta ännu högre – på svenska utrikesdepartementet utgör kvinnor 59 procent av samtliga anställda. Diplomatin som enkönad institution håller alltså på att brytas upp.

Tidigare forskning visar att när kvinnor träder in i mansdominerade miljöer så uppstår ofta en könad arbetsfördelning, med män överrepresenterade i positioner med makt och status och kvinnor överrepresenterade i stödfunktioner med mindre status. Hur läget ser ut inom diplomatin vet vi fortfarande väldigt lite om, då forskningen om kön, genus och diplomati är begränsad. Vårt projekt ställer därför ett antal grundläggande frågor, i den här artikeln gällande ambassadörsposter, toppnivån bland karriärdiplomater. Hur stor andel av ambassadörerna i världen är kvinnor respektive män? Vilka länder skickar fler kvinnliga ambassadörer än andra? Vart skickas dessa kvinnor? Vår huvudfråga rör kön och status: tenderar män att vara överrepresenterade på posteringar med makt och prestige – såsom Washington D.C. eller Moskva – medan kvinnor hamnar på ambassadörsposter med mindre status? Även om alla ambassadörsposter är prestigefyllda utnämningar och ofta toppen av en diplomatisk karriär, så är vissa av större tyngd än andra. Att vara ambassadör i Maputo eller Guatemala City har inte samma status som ett ambassadörskap i London eller Washington D.C.

För att besvara dessa frågor om kön och status har vi kodat nära 7,000 ambassadörsutnämningar år 2014, gjorda av världens femtio rikaste stater (då det är dessa som står för lejonparten av ambassadörsutnämningarna). Det visar sig att i genomsnitt är fortfarande 85% av världens ambassadörer män. Men andelen varierar regionalt och mellan länder. De regioner som skickar störst andel kvinnor är de nordiska länderna (35%) och Nordamerika (25%) medan Asien (10%) och Mellanöstern (6%) ligger under snittet. Sydamerika (18%), Afrika (17%) och Europa utom Norden (14%) ligger nära genomsnittet. Det finns dock variationer inom regionerna, och exempelvis Filippinerna (41%) och Colombia (28%) sticker ut regionalt.

 

Screen Shot 2017-12-12 at 23.41.56.png

Andel kvinnor (%) av ambassadörsutnämningar genomförda av olika regioner. Antalet utnämningar för de olika regionerna är: Nordamerika=317, Sydamerika=457, Norden=347, Europa=1696, Mellanöstern=565, Asien=1020 och Oceanien=81.

Vart skickas då manliga och kvinnliga diplomater? Kvinnor skickas i något större utsträckning till de nordiska länderna (22% av ambassadörerna som skickats till Norden är kvinnor), men annars varierar inte placeringen av kvinnliga ambassadörer speciellt mycket mellan regionerna. Vad gäller posternas status – mätt som storleken på mottagarlandets militära resurser och ekonomi — så finns det dock ett tydligt och genomgående könsmönster: kvinnliga ambassadörer är underrepresenterade (i förhållande till sin genomsnittliga andel) på poster i länder med störst militär och ekonomi. Det är just bland den femtedel poster med mest status som kvinnor är underrepresenterade – på de andra ambassadörsposterna är fördelningen proportionerlig.

 

Screen Shot 2017-12-12 at 23.43.22.png Screen Shot 2017-12-12 at 23.43.59.png

Underrepresentationen är inte enorm, men den är konsekvent över alla de olika mått vi använder för att mäta militär och ekonomisk status. Diplomatin följer alltså de könsmönster som observerats i en mängd andra institutioner och miljöer.

Olofsdotters utnämning till ambassadör i en av världens mest prestigefyllda huvudstäder bör ses i ljuset både av diplomatins könade historia och den nutida överrepresentationen av män på statuspositioner som vi påvisar i vår studie. Hennes postering hjälper till att bryta upp seglivade könsmönster inom diplomatin. Den symboliska vikten av kvinnor i makt- och statuspositioner skall heller inte underskattas, då det nu finns en mängd socialpsykologisk forskning som visar att synen på makt och auktoritet som något manligt betingat förändras när kvinnor tillträder maktpositioner.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s