Lucka # 14: Kvinnors intåg i politiken och manliga politikers intresse för att driva jämställdhetsfrågor

Detta inlägg är författat av Andrej Kokkonen, statsvetare vid Aarhus och Göteborgs universitet. Inlägget bygger på Andrejs och Lena Wängneruds nyligen publicerade artikel ”Women’s Presence in Politics and Male Politicians Commitment to Gender Equality in Politics: Evidence from 290 Swedish Local Councils” i Journal of Women Politics & Policy.

***

Flera studier visar att kvinnliga politiker är mer intresserade av att driva jämställdhetsfrågor än sina manliga kollegor. Allt annat lika borde kvinnors ökande närvaro i politiken därför leda till ett större fokus på jämställdhetsfrågor i politiken. Kvinnornas intresse för jämställdhetsfrågor är dock bara ena sidan av myntet – för att jämställdhetsfrågorna verkligen ska hamna högt på dagordningen krävs även att manliga politiker intresserar sig för dem. Tyvärr vet vi emellertid inte särskilt mycket om hur manliga politikers intresse för att driva jämställdhetsfrågor påverkas av kvinnors intåg i politiken.

Vissa forskare förväntar sig en smittoeffekt, det vill säga att manliga politiker kommer att smittas av kvinnornas intresse för – och bli mer intresserade av – jämställdhetsfrågor. Andra forskare förväntar sig tvärtom att män kommer att reagera med fientlighet och minska sitt engagemang i jämställdhetsfrågor när de utsätts för allt hårdare konkurrens av kvinnor. Åter andra förväntar sig ingen effekt alls. Få studier har dock undersökt om manliga politikers intresse för jämställdhetsfrågor varierar med graden av kvinnlig representation.

För att råda bot på denna forskningslucka ställde vi för några år sedan frågor om politikers intresse för att driva jämställdhetsfrågor i en enkätstudie (KOLFU) som gick ut till samtliga valda kommunpolitiker i Sverige. Vi argumenterar för att man måste skilja mellan politikernas stöd för jämställdhet som ett abstrakt ideal och deras personliga vilja att driva jämställdhetsfrågor. När vi gör det finner vi att manliga politiker är mindre villiga att personligen driva jämställdhetsfrågor i kommunfullmäktige med en relativt hög andel kvinnor än i kommunfullmäktige med en relativt låg andel kvinnor. Männens inställning till jämställdhet som ett abstrakt ideal varierar dock inte med andelen kvinnor i kommunfullmäktige. Resultatet är något förvånande då det är rimligt att anta att manliga politiker i kommuner med en relativt hög andel kvinnor i politiken borde vara mer progressiva än sina kollegor i kommuner med få kvinnor i politiken. Trots allt har de varit med om att släppa fram kvinnorna i sina partiorganisationer.

Varför är de då mindre villiga att personligen driva jämställdhetsfrågor? Flera svar är möjliga. Kanske handlar det om arbetsdelning: I kommunfullmäktige med få kvinnor måste männen vara med och engagera sig i jämställdhetsfrågor om frågorna ska drivas över huvud taget. En annan möjlig förklaring är att kostnaderna att driva jämställdhetsfrågor ökar för manliga politiker när det blir fler kvinnor i politiken, då konsekvenserna av ökad jämlikhet blir mer kännbara i form av ökad konkurrens om politiska positioner. Oavsett vilken förklaringen är pekar våra resultat mot att en ökad kvinnorepresentation inte kommer att öka intresset för jämställdhetsfrågor i politiken lika mycket som man kan tro vid en första anblick. När jämställdheten är som störst är manliga politiker inte lika intresserade av att driva jämställdhetsfrågor längre.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s