Därför blir det inget Brexit

Det här är ett gästinlägg av Olof Larsson, forskare i statsvetenskap vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

***

Detta är inte en förutsägelse om att det inte blir något Brexit. Men om det oväntade än en gång inträffar, och Brexit uteblir, så är detta den rimligaste förklaringen till varför det hände.

2016 bjöd på flera politiska chocker och överraskningar. Ett skäl till detta är, tror jag, att vi är för dåliga på att summera skälen till varför det ej förväntade ändå kan inträffa. När vi väl konstaterat att det vi fruktar mest bara har en sannolikhet på 35% så suckar vi av lättnad och klipper till vädret. Men, som alla som spelat något tärnings- eller %-baserat spel som Yatzy, Monopol eller Civilization är väl medvetna om, så inträffar skeenden med låg sannolikhet ohyggligt mycket oftare än vad våra hjärnor förväntar sig. Låt oss därför summera skälen till varför det inte blir något Brexit, så att vi har en mind-map att gå efter om detta en dag blir verklighet.

Det finns som jag ser det fyra skäl till varför det inte kommer att bli något Brexit. Dessa är:

  1. Det Storbritannien vill ha kan dom ej få.
  2. Svag regering.
  3. Dåligt hanterat.
  4. Överskattar resten av EU:s kompromissvilja.


Det Storbritannien vill ha kan dom ej få
Brittiska regeringar har sedan andra världskrigets slut försökt maximera sin tillgång till kontinentaleuropeiska marknader. Samtidigt har man velat minimera det inflytande det övriga Europa har på ens egna samhällsekonomiska system. Särskilt stark har den andra drivkraften varit för brittiska höger-regeringar, som med Thatchers ord oroat sig för att det från Bryssel skall sippra in ”Socialism genom bakdörren” in i det Brittiska samhället. Exempel har varit krav på arbetstidsregleringar och andra sociala policies, eller expansiva tolkningarna av mänskliga rättigheter.

May-regeringens ambition att slippa EU:s institutioner och regler, samtidigt som man ändå är någon sorts semi-medlem av EU:s interna marknad, är alltså inget nytt. Alla regeringar har tvingats gå med på kompromisser mellan suveränitet och marknadstillgång. Denna regering (eller delar av den) verkar dock inte ta kompromissförslagen under seriöst övervägande.

Detta är det första skälet till att det inte blir något Brexit. När väl genomförbara kompromissförslag föreslås, där Britterna till exempel får kontroll över immigrationen men förlorar inflytande över de regler de måste följa på den interna marknaden, så avfärdar den Brittiska regering dessa alternativ. Samtidigt tickar klockan på, och alternativ föreslagna av Britterna lyser med sin frånvaro.

Svag regering
Som jag diskuterade ovan kommer en kompromiss att vara oundviklig, om det skall bli något samarbete mellan EU och UK i framtiden. Men desto svagare regering som leder landet, desto svårare kommer det att bli att driva igenom hårda kompromisser på hemmaplan.

Efter katastrofvalet i somras har May endast 317 av de 326 mandat i parlamentet som krävs för att få egen majoritet. För att bibehålla regeringsmakten är hon tvungen att förhandla med nordirländska DUP, vilket är extra komplicerat då gränsen mellan Nordirland och Irland är en utav stötestenarna i förhandlingarna med EU.

Minst lika viktigt är också de interna stridigheterna inom regering och regeringspartiet Tories. Mays ställning verkar utomordentligt svag, och Tory-partiet sliter isär både sig självt och sin officiella position i kampen mellan Bremainers och Hard Line-Brexiteers.

Dåligt hanterat
Mycket har varit märkligt i Brexitprocessen. Först sätter May igång hela resan, det vill säga aktiverar artikel 50, utan tydligt mål i kikaren. Sedan utlyser man ett val mitt i den mycket knappa två-års perioden mellan det att artikel 50 tryckts igång och att ett avtal ska vara framme. Valkampanjer och interna stridigheter i regeringspartiet har sedan dess ätit upp mycket utav den tid som finns.

Det skall sägas att framtidens historiker kommer att kunna utfärda en mer rättvis dom över May’s regeringsperiod, eftersom vi som analyserar detta nu mest har den information som kommer ut till media att gå på. Det är mycket möjligt att May har haft en plan och ett mål som hållits hemligt.

Att hålla sin plan hemlig är dock i min mening i sig en mycket riskabelt strategi. Brexit är det mest dramatiska som händer Storbritannien på årtionden, och kommer att vara helt avgörande för både dess framtida ekonomi och dess framtida generationers livschanser. Att i en sådan situation sätta igång denna process utan en tydlig idé om vart man vill eller hur man skall komma dit är högst märkligt. Att hålla eventuella planer och idéer hemliga är också häpnadsväckande, eftersom det skapar extrem osäkerhet både politiskt, ekonomiskt, samt för alla dom människor som väntar på besked för att kunna planera sina framtida liv.

Överskattar resten av EU:s kompromissvilja
Slutligen verkar May-regeringen överskatta övriga EU:s kompromissvilja. När representanter från andra medlemsstater eller Kommission har påpekat samma saker som jag gjort ovan, så har de bemötts med svårbegripliga slogans så som ”Brexit means Brexit” eller ”No deal is better than a bad deal”, samt en strid ström tal av Theresa May där målet aldrig blivit mer tydligt.

Ingen i resten av EU vill knipsa av Storbritannien från den gemensamma ekonomin. Men ingen, eller extremt få, kommer heller att tolerera upplägg där Storbritannien får behålla sin tillgång till den gemensamma marknaden, utan att vara bunden av dess regler.

Själv tror jag att Brexit kommer att ske. Jag skulle ge det lika stora chanser som att slå 1-4:a på en sexsidig tärning. Jag tror inte heller att detta behöver innebära någon katastrof vare sig för EU, Storbritannien eller västvärlden generellt. Men för att Brexit skall gå i hamn krävs det lite vind i seglen, och hittills har Theresa May och hennes kollegor varit benhårt inställda på att kryssa i motvind. Sammantaget innebär detta att det är långt ifrån självklart att det blir något Brexit över huvud taget.

 

One thought on “Därför blir det inget Brexit

  1. Hej!
    Det har ju många gånger konstaterats att britternas omröstning om utträde ur EU snarare handlade om invandring än något annat, alltså att Brexitförespråkare menat att man automatiskt får större kontroll över sina gränser om man inte styrs av EU:s regler om fri rörlighet inom unionen. Om detta nu är sant, hur kommer det sig att det inte används som valstrategi av exempelvis Sverigedemokraterna i större utsträckning? Jag upplever att invandringsfientliga partier i Europa i allmänhet istället använder sig av kampanjer som kritiserar andra partier i hemlanet snarare än EU (även om tex AfD:s raison d’etre är just motstånd mot EU). Sverigedemokraterna verkar liksom tona ner sin EU-kritik i media och lyfta helt andra saker när de deltar i debatter.
    mvh Marina

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s