Carl Melin svarar Anders Sundell: Javisst är Sverigedemokraternas väljare emot invandring

Det här är ett gästinlägg av Carl Melin, fil dr i statskunskap och forskningsledare på Futurion.

***

Men bara för att deras väljare är det så förklarar inte invandringen det ökade stödet för Sverigedemokraternas och andra populistiska partier. Det är skillnad mellan samvariation och kausalitet. Dessa partier har ökat kraftigt utan att invandringsmotståndet har ökat. I stället är det människors oro för framtiden, främst kopplat till arbetsmarknaden, som förklarar det ökade stödet.

Anders Sundell har kommenterat en debattartikel som jag och Ann-Therése Enarsson, VD på Futurion har skrivit i Expressen . Artikeln bygger på rapporten ”Populismens verkliga orsaker – om automatisering och andra förändringar i arbetslivet” som jag författat och som Futurion har publicerat.

I sin bloggpost ifrågasätter Anders Sundell vår slutsats att det ökade stödet för Sverigedemokraterna och andra populistiska partier främst förklaras av arbetsmarknadsoro och inte på invandring.

Vi har aldrig hävdat att SDs väljare inte är kritiska till invandring. Tvärtom. I rapporten framgår det tydligt att Sverigedemokraternas väljare främst skiljer ut sig genom sin negativa inställning till invandring (se exempelvis Oscarsson & Holmberg 2016 kapitel 11). Poängen i rapporten är dock inte detta, utan frågan är vad det är som gör att Sverigedemokraterna och liknande partier ökar. Det finns exempelvis ingen naturlag som säger att de som vill minskar invandringen alltid röstar på Sverigedemokraterna, tvärtom sympatiserar en majoritet av de väljare som anser det med andra partier.

Om inställningen till invandringen ska förklarar varför Sverigedemokraterna i princip har fördubblats i varje riksdagsval som partiet ställt upp i måste åtminstone något av följande tre villkor vara uppfyllda.

1: Invandringsopinionen har blivit mer negativ under denna tidsperiod
2: Invandringen har ökat i betydelse för väljarna under denna tidsperiod
3: Invandringen har ökat under denna tidsperiod

Punkt 3 ovan kan också betraktas som en bakomliggande variabel som kan förklara både punkt 1 och 2.

Om vi börjar med den första punkten, själva invandringsopinionen, är den bästa källan SOM-institutet som ställt frågan om inställning till flyktingmottagande under hela den aktuella tidsperioden. Den visar då att den långsiktiga trenden gått i riktning mot att svenska folket är mindre negativt till flyktingmottagande. Det är först mellan 2015 och 2016 som vi ser ett trendbrott. Det sker dock efter tre raka riksdagsval som SD har fördubblats i. Det som skedde 2015 var den stora flyktingströmmen som också fick flera partier, och Sverige, att lägga om sin flyktingpolitik. Sverigedemokraternas stora ökning kan alltså inte förklaras av en mer negativ invandringsopinion.

Den andra punkten handlar om den politiska dagordningen, det vill säga om invandringspolitiken varit viktig för väljarna. Frågan om olika politiska områdens betydelse för väljarna har ställts i de återkommande valundersökningarna och det är därför möjligt att se om frågan har ökat i betydelse samtidigt som Sverigedemokraterna har ökat. Om vi tittar på de val där Sverigedemokraterna har ökat har invandringspolitikens betydelse förändrats över tid. 2002 angav 10 procent detta som en av de viktigaste frågorna medan andelen sjönk till 5 procent 2006 och ökade till 9 procent 2010. I valet 2014 ökade detta kraftigt till 23 procent och var då den fjärde viktigaste frågan efter välfärd, utbildning och sysselsättning (Oscarsson & Holmberg 2016, kapitel 8). Invandringens plats på den politiska dagordningen kan alltså tänkas Sverigedemokraternas ökning i valet 2014, men knappast att partiet även fördubblades 2006 och 2010.

Den sista punkten handlar om volymen på invandringen. Den kan mätas på olika sätt, exempelvis både i form av antalet asylsökande och beviljade uppehållstillstånd. Valet av statistik avgör också om vi under perioden 2002 till 2010 ser en stabil eller något ökande volym av invandrare. Det är dock inte frågan om några förändringar som rimligen kan förklara att ett parti fördubblas i varje val.

Särskilt intressant blir det dock när man titta på kommunnivå. Om förekomsten av invandrare i sig skulle gynna Sverigedemokraterna borde det finnas ett samband mellan antalet invandrare och stödet för Sverigedemokraterna. Det finns dock inget sådant samband vilket bland annat visas av professor Charlotte Mellander.

Att Sverigedemokrater är emot invandring är oemotsagt. Däremot verkar vare sig 1) en mer negativ invandringsopinion, 2) ökad betydelse för invandring i valrörelserna eller 3) faktisk invandring förklara att Sverigedemokraterna har ökat. 

Det vi däremot kan konstatera är att en ökad andel av de väljare som – förmodligen redan från början – var negativa till invandring röstar på Sverigedemokraterna. De som är emot invandring har ”samlats kring lägerelden” som SOM-institutet i ett annat sammanhang skrivit om Sverigedemokraterna och deras väljare.

Det är bland annat det som rapporten från Futurion vill studera.

Rapportens huvudsakliga slutsats är att en ökad arbetsmarknadsoro är en underskattad förklaring till det ökade stödet för populistiska rörelser såsom exempelvis Sverigedemokraterna. Det är långt ifrån den enda pusselbiten, men en bakomliggande orsak som vi från Futurion menar förtjänar ett större fokus. Både i debatten och i konkreta reformer.

Ökad arbetsmarknadsoro kan definieras på flera olika sätt och frågan kompliceras lite av att Sverige idag har en stark ekonomi med mycket låg arbetslöshet bland infödda svenskar. I en intressant studie av nationalekonomen Sirus Dehdari konstateras dock ett tydligt statistiskt samband mellan att få ett varsel om uppsägning och att rösta på Sverigedemokraterna. Det stärker annan forskning, både svensk och internationell, som visar på ett samband mellan att oroas för jobbet och att rösta på exempelvis SD, men även Trump, AfD i Tyskland eller för Brexit.

I en annan studie från CESifo som över tid studerat de politiska konsekvenserna av finanskriser 1870-2014 konstateras en finanskris ökat stödet för högerextrema partier med i snitt 30 procent. Det är knappast invandringen som förklarar utvecklingen på 1930-talet.

Anders Sundell har helt rätt i att Sverigedemokraternas väljare är emot invandring. Om det är vi överens. Men det förklarar inte varför partiet har ökat så mycket och ger därför liten vägledning för de som vill locka tillbaka väljare eller hindra en fortsatt ökning. Då handlar det i stället om att fokusera på de verkliga orsakerna till att människor blir oroliga. Vi är övertygade om att det är bättre att politiken fokuserar på framtidstrygga den svenska arbetsmarknaden, än att bara bekräfta folks upplevda oro. Det är reformer på arbetsmarknaden som gör skillnad, inte symbolpolitik som förbud mot böneutrop eller religiösa friskolor.

 

Anders Sundell svarar direkt:

Det är bra att Carl Melin förtydligar att de också anser att Sverigedemokraternas väljare är kritiska mot invandring. I både rapport och debattartikel tonas detta faktum dock ner, till förmån för arbetsmarknadsoro som ”främst” och ”framförallt” förklarar Sverigedemokraternas framgångar. För denna slutsats tycker jag att bevisen är svaga.

Som jag skrev i mitt inlägg har Carl Melin rätt i att SD:s framgångar inte förklaras av att genomsnittssvensken blivit mer negativ till invandring. Däremot förklarar frågans plats på dagordningen en del, vilket jag skrivit om här. Men viktigare är antagligen utbudsfaktorn – Sverigedemokraterna som valbart parti. Detta tas inte upp i rapporten, och Carl Melin menar att det inte är en viktig faktor om man vill förstå populismens framgångar rent generellt. Detta stämmer visserligen, men i och med att rapportens avstamp är att SD:s ökade väljarstöd är gåtan som ska förklaras blir det relevant.

Dessutom är bevisningen i rapporten i hög grad indirekt. Studien av Sirus Dehdari man litar sig emot undersöker till exempel kopplingen mellan upplevd oro för att förlora jobbet och invandringskritiska attityder utan att hitta något samband.

Vi är alltså överens om att invandring är den viktigaste enskilda förklaringen till varför folk röstar på Sverigedemokraterna. Jag är dock mindre övertygad om att ekonomisk oro är en viktig förklaring till invandringsoron, eller att oron kanaliseras till SD-röster.

12 tankar om “Carl Melin svarar Anders Sundell: Javisst är Sverigedemokraternas väljare emot invandring

  1. Hur drog Anders Sundell slutsatsen att ”vi är alltså överens om att invandring är den viktigaste enskilda förklaringen till varför folk röstar på Sverigedemokraterna”? Ni är överens om Sverigedemokraternas väljare är emot invandring (vilket snarast framstår som trivialt) men om Sundell hävdar att invandring är orsak till detta är ni oense i kärnfrågan, väl?

    • Som jag tänker det så är vi båda överens om att den direkta anledningen till att väljare röstar på SD är för att de är emot invandring. Carl vill dock betona att de som är emot invandring i vissa lägen väljer att rösta utifrån andra frågor, och att ekonomisk oro kan göra att man väljer att omsätta invandringsmotståndet i en SD-röst.

      Jag tycker dock inte att det finns några övertygande bevis för att ekonomisk oro skulle vara direkt kopplat till SD-röster, till invandringskritiska attityder, eller göra kopplingen mellan attityder och SD-röstande starkare. Därför tycker jag att man ska hålla sig till det vi verkligen vet – att den viktigaste anledningen till att folk röstar på SD är för att de vill ha mindre invandring, och inte hoppa över den delen i kedjan utan att ha väldigt starka bevis.

      Dessutom ger rubriker som den i Expressenartikeln sken av att invandringen inte spelar någon roll alls, ens som medierande faktor, vilket är illa.

    • Förtydligande: Jag menar inte att faktisk invandring – dvs hur många som kommer till Sverige eller till kommunen – nödvändigtvis är den viktigaste förklaringen till varför vissa är emot invandring. När jag säger att ”invandring spelar roll” menar jag att folks förhållning till invandringen är det som spelar roll.

  2. Det är en superstor skillnad mellan att säga 1) att invandring orsakar invandringsmotstånd och att säga 2) att folks inställning till invandring förklarar invandringsmotstånd.

    1) är en av de förklaringar som Melin et al. vill vederlägga, som jag förstår det. Det är också en förklaring som motsägs av en snabb komparativ studie i huvudet (jfr Danmark, Norge, Sverige Finland). Men 1) är vad främlingsfientliga partier vill göra gällande, så frågan om den stämmer är också politiskt viktig.

    2) tycker jag verkar vara en tautologi. Beroende och oberoende variabel är samma sak?

  3. Ja det är ju en lite annan sak, även om jag tänker att de sakerna fortfarande ligger på gränsen till för nära varandra.

    Men då kan man väl se det som två olika frågor: 1) under vilka förhållanden röstar människor i enlighet med sina invandringsfientliga åsikter? 2) Under vilka förhållanden uppstår invandringsfientliga åsikter?

    Du är intresserad av den första, Melin är framförallt intresserad av den andra?

    • De ligger till synes väldigt nära varandra, men när man läser rubriker som ”det är inte invandringen som får folk att rösta på SD” tycker jag att det är viktigt att påpeka. I själva rapporten står det också att ekonomisk oro är den viktigaste orsaken till själva rösten, vilket jag inte anser stämma.

      I rapporten vill Melin uttala sig om både 1 och 2, som jag förstår det. Men studien som citeras flitigast visar bara på ett samband mellan varsel på arbetsplatser och SD-röster. Dvs det är ganska indirekta resonemang, som jag ser det.

  4. Jag måste visst läsa rapporten…

    Men, igen: poängen med att säga att ”det är inte invandringen som får folk att rösta på SD” är ju att säga något om bakgrundsfaktorer. Det är ju fullt förenligt med att negativa attityder till invandring/invandrare gör att man röstar SD.

    Jag tycker du blandar ihop de här sakerna. I ditt första inlägg skriver du tex att det är ”absurt att helt försöka bortförklara invandringens och invandringsmotståndets roll i Sverigedemokraternas framgångar”. Om invandring är en orsak till invandringsmotstånd är själva frågan.

    Ytterligare en fråga/synpunkt: du säger att det är ”nedlåtande” mot väljarna att resonera som Melin gör. Vad menar du egentligen med det? Skulle det i så fall gälla all samhällsvetenskap som är intresserad av orsaker till politisk handling eller orsaker bakom människors attityder?

    • Mycket handlar om vad man lyfter fram och vad man låter vara implicit/antaganden.
      Såhär ser jag det (och jag är säker på att Carl Melin håller med):

      Olika faktorer -> Invandringsmotstånd -> SD-röst.

      Men i debattartikeln och rapporten blir det:
      Ekonomisk oro -> SD-röst.

      Beroende variabel i rapporten är just röster på SD. Jag tycker att det inte är hjälpsamt för förståelsen om man i stor utsträckning låter invandringsmotståndet vara en outtalad länk mellan de olika bakomliggande faktorerna och SD-rösten. Särskilt eftersom invandringsmotstånden omöjligen bara kan reduceras till ekonomi. Ser man på korrelationerna i mitt första inlägg är det starkare samband mellan SD-stöd och oro för välfärd, terrorism, religiösa motsättningar, organiserad brottslighet osv. Allihopa frågor som SD kopplar till invandring. Invandringsmotståndet måste beaktas i sin egen rätt. Sen kan ekonomisk oro vara en av många faktorer som leder fram till motståndet, men jag tycker inte att det ens verkar vara en av de viktigare. I Sirus Dehdaris studie finns det inte ens någon sådan koppling. Det som undersöks där är Varsel->SD-röster.

      Det jag anser vara nedlåtande är att man vill hitta den EGENTLIGA orsaken till SD-väljarnas röster. Man tror inte på att de anser en fråga vara viktig, och röstar på det parti som ligger närmast dem i denna fråga. Jag ser en tydlig skillnad på hur man pratar om motiven för väljare till Sverigedemokraterna och andra partier (och det tror jag du också gör). Om du söker på debattartikeln på twitter så ser du några exempel på reaktionerna jag avser.

      • Jag håller nästan helt med Anders. Jag skulle säga att det är ungefär så här:

        Olika bakgrundsfaktorer (inkl utbildning, etnicitet, grundläggande värderingar) -> (attityd till invandring) -> arbetsmarknadsoro/ekonomisk oro -> stöd för populistiska partier (där jag använder röstande på SD som proxyvariabel för detta)

        Attityden till invandringen kan påverkas både av utbildning som de värderingar du fått hemifrån eller egna erfarenheter. Det ekonomisk oro gör är att de ”mobiliserar” dessa åsikter på ett sådant sätt att de blir viktigare för ditt partival. Det går då självklart att anta att Bengt med 2-årigt gymnasium och Shirin med läkarexamen reagerar olika på den ekonomiska oron.

        Och givetvis spelar ”utbudet” någon form av roll. Inte minst för att den minskar ”tröskeln” för att rösta på partiet. Ett SD med 13 procent i riksdagen lett av Jimmie Åkesson blir lättare än ett 1% parti lett av Anders Klarström.

        En Expressenartikel fångar självklart inte allt som finns med i rapporten. Det rapporten vill säga är att arbetsmarknadsoro ökar stödet för populism. Men självklart är det också så att oron får en annan effekt på mskor som redan från början är negativa till invandring än de som inte är det. Det resoneras kring detta i rapporten men av utrymmesskäl står det inte så mycket om hur faktorerna samverkar i debattartikeln.

  5. Tror inte att invandringen är den största anledningen till SD framgång. Är övertygad om någon av de gamla etablerade partierna drivit samma krav som dagens SD hade eventuell ökning inte ens varit i närheten det SD fått till dags dato.
    Tror däremot att många av väljarna har avslöjat etablerade partiernas företrädare. Mycket snack och lite verkstad samt egna fördelar. Vart tog tänket om svenska folkhemmet och landets medborgare vägen. Ser ut som SD riktat in sig mot just .detta och av den anledningen vinner man mark i svensk politik.

  6. När man refererar till SOM-undersökningen rörande flyktingmottagning bör man lämpligen nämna att det i princip varit ungeför dubbelt så många som vela minska denna jämfört med öka.

    Trenden med något minskande motstånd bör dessutom ses mot bakgrund av den ensidiga bild som i decennier givits av ett samlat politiskt och medialt etablissemang, samt av en starkt ökad andel med invandrarbakgrund i den tillfrpgade populationen.

    Att då påstå att arbetsmarknadsoro är förklaringen till SDs framgångar är att framstå som lika tondöv som Löfven med sitt famösa ”LAS”-utspel.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s