Gynnas regeringen av fotbollslandslagets framgångar? Och vad säger det om demokratin?

På lördag spelar svenska herrlandslaget i fotboll kvartsfinal i VM för första gången på 24 år, och kanonvädret fortsätter. Ett bra recept på nationell glädjeyra – och tänk bara hur det skulle bli om Sverige gick ännu längre i turneringen. Gynnar en glad väljarkår regeringen i valet?

löfvenjubel

Statsministern jublar åt Sveriges avancemang. Och lägger upp det på sitt Instagramkonto.

Amerikansk forskning visar att sittande politiker får (lite) fler röster när det lokala (amerikanska) fotbollslaget vinner en match dagarna före valet. Tolkningen är att den allmänna nöjdheten smittar av sig på nöjdhet med regeringen, även om den rimligtvis inte kan ta åt sig äran för sportframgångarna.

Att sådana politiskt irrelevanta händelser kan påverka hur vi röstar tar Christopher Achen och Larry Bartels som intäkt för att demokratin är i kris, i den inom statsvetenskapen omtalade boken Democracy for realists. Väljare verkar inte vara förmögna att bedöma regeringars insatser, utan ägnar sig åt ”blind retrospektion”. Har man fått det bättre får regeringen sitta kvar, har man fått det sämre ska den väck. Oavsett vems fel det är.

Förutom detta orättvisa ansvarsutkrävande styrs vårt röstande av identitet. Man röstar som sin grupp, vilken det nu är – fackföreningsmedlemmar, kvinnor, kristna, eller socialdemokrater, till exempel. Åsikterna styr inte partivalet, utan man anpassar sina åsikter utefter det parti man förväntas rösta på. Det ser bara ut som man tänker, menar Achen och Bartels. Att tro att väljarna kommer tvinga fram bättre politik är därför naivt.

democracy

Boken är intressant och tänkvärd, men så illa tror jag ändå inte att det är ställt här. Läskunnighet och utbildningsnivåer är höga i Sverige, vilket gör det lättare att ta till sig information. I internationella jämförelser av politisk kunskap kommer Sverige också väl ut, långt före USA, även om testerna är begränsade. Det höga valdeltagandet vittnar om ett stort politiskt intresse. Vårt medieklimat är också mindre polariserat.

Alliansregeringens omval 2010 talar emot teorin. Arbetslösheten hade inför valet stigit kraftigt, vilket enligt Achen och Bartels borde göra att väljarna vill straffa regeringen. Istället fick den nytt mandat, mycket tack vare på grund av en uppfattat kompetent hantering av finanskrisen. 61 procent av moderatväljarna ansåg till exempel att en viktig anledning till att man röstat på partiet var att de skött sig bra de senaste åren – mer än för något annat parti. Det kunde ha varit värre, verkar man ha tänkt.

Sverigedemokraternas exempellösa framgångar kan tolkas som ett uttryck av identitetspolitik, en vi-mot-dom-mentalitet där svenskar ställs mot invandrare. Men man kan också se det som ett rationellt uttryck från väljarkåren för att få till stånd en politisk förändring i en fråga där politiker länge legat en bra bit ifrån väljarna. I så fall fungerar de demokratiska mekanismerna som det är tänkt.

Jag har större förtroende för svenska väljare än vad Achen och Bartels har för de amerikanska. Visst, Löfvens chanser skadas nog inte av att folk i september kan se tillbaka på en klassisk VM-sommar – men de hjälps nog inte särskilt mycket heller. Istället kommer valet troligen och förhoppningsvis handla om huruvida regeringen har gjort ett bra jobb och vem som har det bästa programmet för framtiden.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

w

Ansluter till %s