Vi har en ny vallag. Vad blir konsekvenserna?

Det här är ett gästinlägg av OLLE FOLKE och JOHANNA RICKNE, ännu snabbtänkten kort text som fungerar som aptitretare inför släppet av boken ”Snabbtänkt — reflektioner från den svenska valrörelsen 2018”, en gratis nedladdningsbar rapport med resultat, analyser och reflektioner kring valet 2018. Mer än 80 forskare från 12 svenska lärosäten medverkar i projektet som leds av redaktörerna Lars Nord, Marie Grusell, Kajsa Falasca och Niklas Bolin. Läs mer om bokprojektet här. Slutrapporten släpps redan torsdagen den 20 september i samband med ett  seminarium på Myntkabinettet i Stockholm. Redaktörerna presenterar boken även underStatistiska centralbyråns Demokratidag den 21 september.

***

Inför valet 2018 har Sverige fått en ny vallag. Konsekvenserna av detta kan vara komplicerade att förstå, både för väljare och för forskare. Här sammanfattar vi de tre huvudsakliga förändringarna i den nya vallagen och diskuterar dess konsekvenser. Sammanfattningsvis ger den nya lagen en större samstämmighet mellan röstfördelningen och mandatfördelningen i riksdags- och kommunvalen. På kommunal nivå reduceras den fördel som den tidigare vallagen gav till stora partier. Inträde i kommunfullmäktige blir inte svårare för små partier, trots införandet av en fast småpartispärr.

1. Korrigering av utjämningsmandat på riksdagsnivå

Att vi överhuvudtaget har en ny vallag beror på valet 2010 då utjämningsmandat ”inte räckte till” för riksdagsvalet, vilket gjorde att totalt fyra mandat (1,1 procent av mandaten) hamnade hos ”fel parti”. Ett mandat kan ”hamna fel” eftersom Sverige använder valkretsar. I varje valkrets kan det skilja mellan de odelbara mandaten och ett visst partis röstandel. Dessa avvikelser läggs samman när mandaten summeras över de olika avvikelserna. Om ett parti har genomgående tur eller otur i många valkretsar kan den sammanlagda avvikelsen mellan röstandel och mandatandel bli ganska stor. Därför jämnas stora avvikelser ut genom så kallade ”utjämningsmandat”, vilka gör att mandatfördelningen närmar sig valresultatet. Om det uppstår stora avvikelser i det första steget, alltså där mandat fördelar till valkretsar, behövs ett större antal utjämningsmandat för att korrigera. Under 2010 var utjämningsmandaten för få för att uppnå bästa möjliga samstämmighet.

I den nya lagen justeras talserien som används för att fördela mandaten, samtidigt som antalet utjämningsmandat går från att vara fast till att vara flexibelt. Utjämningsmandaten kommer att tas från de fasta mandaten vilket göra det praktiska genomförandet av metoden något krångligt. I praktiken är dock konsekvensen enkel. Fördelningen av mandat i riksdagen kommer att motsvara röstfördelningen i landet som helhet.

2. Införande av utjämningsmandat på kommunal nivå

Den utan tvekan mest betydelsefulla förändringen av den nya vallagen är införandet av utjämningsmandat på kommunalnivå i den tredjedel av kommunerna som har mer än en valkrets. På samma sätt som beskrivits ovan gör det att den genomsnittliga avvikelsen mellan mandatandelen och röstandelen minskar, och att en mindre andel av mandatfördelningen lämnas åt slumpen. Avsaknaden av utjämningsmandat i den gamla vallagen gav också en fördel för stora partier, vilket innebär att partier som Socialdemokraterna och Moderaterna i genomsnitt kommer att missgynnas av den nya vallagen.

Införandet av utjämningsmandat minskar sannolikheten för flera olyckliga situationer. Till exempel minskar sannolikheten att ett visst politiskt block vinner en majoritet av rösterna, men inte av mandaten i kommunfullmäktige. Det blir också mindre sannolikt att ett visst parti får en större eller mindre andel av mandaten i kommunfullmäktige (d.v.s. av den politiska makten) än den röstandel de givits av väljarna.

Hur stora var de problem som förebyggs av utjämningsmandaten? Här kan vi använda data från tidigare val för att beräkna hur mandatfördelningen skulle ha sett ut under den nya vallagen. Mellan 1982 och 2006 innebar den gamla lagen att i genomsnitt 1,66 mandat (2,7 procent av mandaten) hamnade hos ”fel parti” i kommuner med mer än en valkrets. Rekordet i felplacerade mandat sattes i Stockholm 1991 då hela 8,9 procent av mandaten hamnade hos fel parti.

Bristen på utjämningsmandat hade också stor betydelse för vilket block som fick majoritet. Vi kan få tre olika blockmajoriteter: vänstermajoritet (vänstern definieras som V och S), högermajoritet (Allianspartierna) eller odefinierad majoritet (inget block fick en egen majoritet). Mellan 1982 och 2006 i kommuner med mer än en valkrets hade den politiska majoriteten blivit annorlunda i 9,4 procent av fallen (57 totalt) om det funnits utjämningsmandat. Den stora vinnaren i det gamla systemet var vänsterblocket. I 24 kommuner hade de förlorat sin majoritet om det funnits utjämningsmandat, och i 9 hade de vunnit makten. Högerblocket skulle förlorat sin majoritet i 15 kommuner, och fått en majoritet i 11.

Samtidigt som det nya systemet kan förväntas ge färre tydliga majoriteter för både vänster- och högerblocket förväntas det ge fler odefinierade majoriteter. Det beror på att små lokala partier missgynnades i det gamla systemet. Att fördelen för stora partier tas bort har också konsekvensen att det blir ovanligare att ett parti får egen majoritet. Till exempel hade Socialdemokraterna förlorat sin egna majoritet i 20 kommuner om det funnits utjämningsmandat, samtidigt som de bara hade vunnit den i 2!

3. Fast småpartispärr i kommuner

En tredje förändring i vallagen är införandet av en fast småpartispärr på 2 procent i kommuner med 1 valkrets och 3 procent i kommuner i de med flera valkretsar. Värt att påpeka är att de kommuner som har en fullmäktige med 21 mandat kommer att få en implicit spärr på ungefär 3 procent.

Anledningen till att den fasta partispärren införs för är att kompensera för det faktum att den implicita småpartispärren sänks med införandet av utjämningsmandat. Det skulle kunna innebära att det blir ohanterligt många partier i kommunfullmäktige.

I det nya valsystemet kommer det dock inte att bli svårare för småpartier att komma in än i det gamla systemet. I det gamla systemet där en valkrets kunde ha max 31 mandat krävdes det (i genomsnitt) 2 procent av rösterna för att få 1 mandat. I kommuner med få mandat per valkrets var spärren ännu högre. Den enda situation under vilken småpartier får svårare att komma in är när deras röster är koncentrerade till en valkrets.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s