Folkets främsta företrädare – nya resultat från Riksdagsundersökningen

Det här är ett gästinlägg av David Karlsson, lektor vid förvaltningshögskolan, Göteborgs universitet.

***

Runt om i världen ställs demokratin inför nya utmaningar. Etablerade partier förlorar val och nya populistiska och auktoritära krafter vinner mark. På många håll gror ett missnöje med demokratins aktörer och institutioner. Mot denna tankeväckande fond ställs den svenska nationella demokratin under hösten 2018 inför nya utmaningar: Över sex veckor efter riksdagsvalet vet vi fortfarande inte vem som vann. Partierna samråder och tonen i medias rapportering är bekymrad. Hur ska det gå för den svenska demokratin?fff

Det är mot denna bakgrund förhoppningsvis lite lugnande att ta del av forskningsresultaten från den nya antologin ”Folkets främsta företrädare” som kom ut strax före valet. I antologin analyserar 13 forskare resultat från Riksdagsundersökningen (RDU), en enkätundersökning till ledamöterna i riksdagen som genomförts återkommande vid Göteborgs universitet sedan 1960-talet. Och ett huvudintryck från de olika delstudierna är att den svenska demokratin – som under denna mandatperiod kommer att fylla hundra år – trots allt mår ganska bra. 

Det är också en bild som medborgarna och de folkvalda delar. Under många år har SOM-institutet och RDU frågat hur nöjda folket och de folkvalda är med den svenska demokratin och under lång tid har andelen nöjda varit betydligt fler än de missnöjda i båda grupperna. Vi kan i resultaten förvisso se att de som representerar eller sympatiserar med regeringspartierna är mer nöjda, men även bland medborgare och politiker i opposition är det fler nöjda än missnöjda. Att både demokratins vinnare och förlorare överlag är nöjda med hur demokratin fungerar i Sverige måste rimligen vara en av de bästa indikatorerna på att demokratin mår bra.

karlssongraf

Nöjdhet med demokratin i Sverige bland medborgare och riksdagsledamöter 1996–2017 efter regering eller opposition (medelvärde 0–3).

Sören Holmberg har skrivit ett antologibidrag om åsiktsöverensstämmelsen i riksdagen, och konstaterar att situationen lämnar en del i övrigt att önska. Han menar att en riksdag som lottats fram hade varit mer åsiktsrepresentativ. I frågor om sex timmars arbetsdag, vinster i välfärden och hårdare straff är riksdagen och folket på helt olika linjer. Men om man ser glaset som halvfullt har åsiktsöverenstämmelsen förmodligen heller inte varit bättre än under valperioden 2014–2018. När det gäller demokratins spelregler visar Dennis Andersson och Henrik Oscarsson att medborgarna och deras företrädare överlag är överens – vilket också är en mycket viktig förutsättning för en väl mående demokrati.

Patrik Öhberg och Elin Naurin analyserar riksdagsledamöternas kommunikation med väljarna och konstaterar bland annat att Internet har gjort ledamöterna mycket mer tillgängliga, och ledamöterna upplever att kontakter är ett effektivt sätt att påverka politiken. Men andelen ledamöter som anser det viktigt att särskilt fokusera på frågor som enskilda medborgare för fram minskar.

Magnus Hagevi redovisar att många medborgare upplever att åsiktsskillnaderna mellan partierna har minskat över tid och önskar att de vore större, samtidigt finns det indikationer i Alexander Ryan och Andres Reiljans studie på att polariseringen mellan Sveriges partier överlag varit ganska stabil över tid.

Ett väl känt problem som också bör nämnas i sammanhanget är att den sociala representativiteten brister, och många samhällsgrupper är underrepresenterade i riksdagen. I synnerhet resursstarka grupper i övre medelåldern är överrepresenterade, liksom offentliganställda och religiöst aktiva (vilket framgår i sammanställningen i undertecknads introduktionskapitel). Och detta spelar roll eftersom grupptillhörighet påverkar vilka prioriteringar riksdagsledamöter gör i sitt arbete, som visas i David Karlssons och Lena Wängneruds delstudie. Representativiteten för kvinnor och män har under lång tid kraftigt förbättrats, även om det gick bakåt 2010 och 2014. I Lena Wängneruds bidrag visas att över tid har könsskillnader i synen på representation av kvinnor minskat, och parti-/blocktillhörighet har blivit viktigare. Och i Helena Olofsdotter Stensötas och undertecknads kapitel läser vi att även om många riksdagsledamöter identifierar sig som feminister tycks detta inte påverka deras syn på representation av kvinnors intressen (under kontroll för parti).

Den svenska traditionen där politiker har mandat på flera politiska nivåer samtidigt tycks skapa band av förtroende mellan nivåerna, men innehav av flera mandat påverkar endast i begränsad omfattning riksdagsledamöternas politiska åsikter. Om detta skriver jag i kapitlet ”Finns det ett kommunparti i Sveriges riksdag”. Överlag är Sverige ett ”höglitarland” där både väljare och valda har stort förtroende för andra människor – mycket mer än vad som är fallet i en rad andra länder som också analyseras i Peter Esaiassons kapitel. Att svenska politiker i så hög grad litar på folket och på varandra är förhoppningsvis en faktor som kan bidra till att lösa upp de knutar som det komplicerade parlamentariska läget har skapat.

Viktigt att komma ihåg är dock att de data som antologin bygger på kommer från förra mandatperioden. Alla som vill veta vilka förändringar som skett efter valet 2018 får vänta på resultatet från nästa undersökning, som är i startgroparna nu.

FAKTA

Folkets främsta företrädare ges ut gemensamt av Förvaltningshögskolan och Statsvetenskapliga institutionen och innehåller följande kapitel.

  • Förord – Henrik Oscarsson & David Karlsson
  • Företrädarskap i riksdagen – David Karlsson
  • Åsiktsöverenstämmelse är viktigt – Sören Holmberg
  • Väljare och valda är överens om demokratins spelregler – Dennis Andersson & Henrik Oscarsson
  • Social representation i riksdagen – David Karlsson & Lena Wängnerud
  • Blockpolitikens effekt på jämställdheten i riksdagen – Lena Wängnerud
  • Vad innebär det att vara feminist i Sveriges riksdag? – Helena Olofsdotter Stensöta & David Karlsson
  • Förändrade åsiktsskillnader mellan partierna. Vad tycker riksdagsledamöter och väljare? – Magnus Hagevi
  • Åsikts- och känslomässig polarisering 1985–2014 – Alexander Ryan & Andres Reiljan
  • Finns det ett kommunparti i riksdagen? – David Karlsson
  • Uppstår kontakt? Riksdagsledamöternas inställning till medborgarkontakter – Patrik Öhberg & Elin Naurin
  • Social tillit i riksdagen – Peter Esaiasson
  • Upplevelser av makt i riksdag och kommun – David Karlsson
  • Om riksdagsundersökningen – David Karlsson & Lukas Lindstrand

Läs hela Folkets främsta företrädare.

En tanke på “Folkets främsta företrädare – nya resultat från Riksdagsundersökningen

  1. En berättigad fråga i dessa sammanhang är naturligtvis vilka parametrar som ingått i nämnda undersökningar?

    Var ”confirmation bias” en av dessa parametrar? Medborgarnas (folkets) ”demokratiska” skolning – från förskoleåldern till universitetsnivå – samt inlärningen från generation till generation går ut på att såväl folkmajoriteter som en parlamentarisk representation är synonym för det som till vardags brukar kallas för demokrati. Med dagens psykologiska och evidensbaserade KUNSKAPER vet vi att varken/eller behöver vara ett uttryck för demokrati (se nazism, kommunism, all populism såväl som Putin, Erdogan, Trump och deras parlament, m.fl.) – men framställs som sådan i all utlärning och som synes i föreliggande undersökningar.

    Vilket osökt aktualiserar frågan hur Dunning-Kruger effekten påverkat de redovisade undersökningsresultaten och hur man tagit hänsyn till denna? Eller är det bara undersökningar om om folk fortfarande tror på vad de en gång fick lära sig – utan att hållbara argument eller alternativa teorier redovisats?

    Var finns det vetenskapliga i att lära ut dogmatiska antaganden och sedan undersöka tron på dessa antaganden? Vad har detta med verkligheten att göra – med VETANDE och KUNSKAP? Den verklighet som trots dogmatiska påståenden i allt större utsträckning börjar tränga fram i våra västliga ”demokratier”.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s