Hur förändrar Internet demokratin?

En av de största och viktigaste förändringarna för mänskligheten de senaste 25 åren är Internets enorma genomslag. I princip alla aspekter av mänsklig samvaro har på något sätt påverkats av den nya tekniken.

På vilka sätt har då politiken, och medborgarnas möjligheter att påverka den, förändrats? Om detta skriver jag i ett kapitel i den nya antologin ”Demokratins framtid,” som ges ut av Riksdagen för att fira den svenska demokratins hundraårsjubileum. Katarina Barrling och Sören Holmberg har varit redaktörer, och boken går att ladda ned gratis.

Politiskt deltagande – det vill säga att försöka influera politiska beslut, beslutsfattare eller opinionen på olika sätt – är ojämlikt. Vissa grupper deltar i mycket högre utsträckning än andra. Vanligtvis är det de grupper som har mycket ”resurser,” det vill säga tid och förmåga att kunna engagera sig. Rent konkret är det välutbildade höginkomsttagare, om man ska generalisera grovt.

Många hoppades och trodde att deltagandet skulle utjämnas när det skulle bli mycket lättare att kommunicera och göra sin röst hörd. Vem som helst kan Twittra till Donald Trump, skriva ett debatterande blogginlägg eller organisera en demonstration på Facebook. Forskningen, som i och för sig snabbt blir inaktuell, visar dock att det tenderar att vara ungefär samma typ av personer som tidigare deltagit som utnyttjar Internet för att påverka politiskt. Politiska kunskaper, förmåga att uttrycka sig i tal och skrift, kontaktnät, tid, är viktigt både on- och offline.

I och för sig finns det många personer som fått mycket inflytande med Internets hjälp, som inte skulle fått samma plattform i en värld utan internet, till exempel världens största Youtuber PewDiePie. Å andra sidan illustrerar han med sina 77 miljoner prenumeranter också den extrema ojämlikhet som Internet kan skapa. Det har kanske blivit mer meritokratiskt, i betydelsen att den som har särskilda talanger (och tur) kan skapa sig ett namn även utan kontakter. Men i genomsnitt blir det inte nödvändigtvis mer jämlikt.

nertummeDet senaste decenniet har de demokratiska förhoppningarna till Internet mer kretsat kring möjligheterna att organisera sig. Demonstranter och demokratikämpar i arabvärlden använde sig med framgång av Facebook och Twitter under revolutionerna 2011. Men de lösa nätverken som kopplas ihop på sociala medier är lättare att engagera mot något, till exempel en diktator, än för ett alternativ. Oppositionen som tvingade bort Mubarak i Egypten splittrades sedan, och Mubarak efterföljdes av Islamisten Mohammed Morsi och sedan al-Sisi, som tog makten i en militärkupp.

Verkligt revolutionerande är istället den nya teknikens möjligheter till övervakning och kontroll. I väst har det uppmärksammats i anslutning till Facebook och det amerikanska presidentvalet, men det är i Kina som framtiden finns. Regimens system för ”social kredit” får Orwells 1984-samhälle att blekna.  Invånarna poängsätts utifrån alla aspekter av livet, inklusive umgänge, läsvanor och konsumentvanor, och den som får låga poäng straffas med olika frihetsbegränsningar.

När poängen offentliggörs kommer övervakningen också internaliseras av medborgarna själva, som antagligen kommer välja bort de med låga poäng som partners och vänner. Totalitarism möter gamification.

Min något dystra slutsats i bokkapitlet är alltså att det är här som Internet har störst risk att förändra demokratin. Om Kinas system blir framgångsrikt – vilket det ser ut att bli – kommer det att exporteras till eller i alla fall imiteras av andra diktaturer, med oanade konsekvenser. För demokratin är den nya teknikens förtryckande potential större än den utjämnande.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s