Valhemlighet med graderad rösträtt

Det här är ett gästinlägg av Olof Petersson, tidigare forskningsledare vid SNS och professor i statskunskap vid Uppsala universitet.

***

I samband med den allmänna rösträttens hundraårsjubileum skrev jag en tidningsartikel. En läsare hörde av sig med en fråga: ”Hur fungerade det rent tekniskt i vallokalen när vi hade den 40-gradiga skalan? Hur kunde man bibehålla valhemligheten eller brydde man sig inte om detta?”

Frågan har både principiella och praktiska aspekter. I dag tar vi valhemligheten för given och principen slås fast i regeringsformen, som innehåller formuleringen ”fria, hemliga och direkta val”. Men i ett äldre skede var frågan omstridd. John Stuart Mill såg hemliga val som ett undantag och offentlig röstning som huvudregel.

Sedan principen om hemliga val slagit igenom återstod de praktiska problemen. I Sverige uppkom frågan hur valhemligheten kunde tryggas i ett system med graderad rösträtt. Riksdagsvalen var i detta avseende oproblematiska eftersom man där röstade per capita; debatten om den ”politiska” rösträtten handlade i stället om olika slags spärrar och rösträttshinder avseende kön, inkomst osv. Graderad rösträtt tillämpades i de kommunala valen där personlighetsprincipen ännu inte hade slagit igenom. Enligt den tidens synsätt var det egendom och ekonomiska intressen som skulle representeras. Även bolag räknades som kommunmedlemmar. I 1862 års kommunalförfattningar fanns delvis olika regler för landskommuner, städer och landsting; dessutom styrdes Stockholm enligt en särskild förordning.

Läs mer

Tjänstemän och politiker – skilda ”moraliska kompasser”?

Intresset för etik i offentlig förvaltning har ökat på senare år. Exempelvis hade Värdegrundsdelegationen, som avlade slutrapport 2016, till uppgift att stärka värdegrundsarbetet i statsförvaltningen. Syftet med delegationens arbete var bl.a. att statsanställda skulle ges kunskap om de värderingar vilka bör prägla bemötandet av allmänheten så att förtroendet för det offentliga stärks. Ett annat uttryck för detta är att Lennart Levi och Bo Rothstein i olika forum drivit argumentet att högre utbildning måste ”etiksäkras”, i betydelsen att frågor om etik ska ingå i alla former av högre utbildning, t.ex. för att stärka offentliga ledares moraliska kompass. Initiativen är vällovliga och legitima, men väcker ändå litet nyfikenhet: hur illa är det egentligen ställt med tjänstemännens moraliska kompasser? Är de sämre kalibrerade än exempelvis politikers dito?
Läs mer

Kan Sverige bli som Nederländerna? Om regeringsbildningsprocesser och två svenska särdrag som kan vara på väg att försvinna.

Fram till valet 2018 har regeringsbildningar i Sverige präglats av två saker: De går fort och alla de partier som ingick i den tidigare regeringen klev av vid maktskiften. SNS Demokratirådsrapport 2017 (Lindvall et al 2017) visade att mellan åren 1945 och 2014 tog det i snitt sex dagar innan vi hade en ny regering. Och än så länge har maktskiften inneburit att samtliga regeringspartierna gått i opposition. Med mer än 100 dagar sedan valdagen och vi fortfarande saknar en ny regering vet vi redan att den gamla sanningen om snabba regeringsbildningar fått ett rejält undantag efter 2018-års val. Frågan är vad som händer med den andra sanningen om att hela regeringen avgår vid maktskifte. I skrivande stund är läget högst oklart. Detta blogginlägg lyfter blicken och ger exempel på partiella regeringsskiften i vår närhet och vad det kan betyda för svensk politik.

Läs mer

Hotar växande klyftor den svenska demokratin?

Det här är ett gästinlägg av Li Bennich-Björkman, Skytteansk professor i vältalighet och statskunskap vid statsvetenskapliga institutionen, Uppsala universitet.

***

Sverige har i modern tid blivit ett land där ekonomiska, geografiska och sociokulturella klyftor ökat. Har det något med demokrati att göra? I högsta grad. Samhällen som är mer ojämlika tenderar att ha mindre av social sammanhållning, mindre av tillit mellan medmänniskorna. Det har en rad negativa effekter, politiskt, ekonomiskt och socialt. Därför finns det all anledning att vara uppmärksam på det skiftande landskap som vi rör oss i i Sverige, från ett där jämlikheten i alla dessa tre avseenden vid 1980s-talets början var osedvanligt hög, till ett idag där den jämfört många andra länder fortfarande är bra, men avsevärt större än för fyrtio år sedan.

Till hundraårsfirandet av demokratins införande i Sverige har Riksdagen gett ut forskarantologin Demokratins framtid under ledning av redaktörerna Katarina Barrling och Sören Holmberg som presenterades den 17 december 2018.  Som en av författarna ägnar jag mitt kapitel åt att analysera dessa klyftor och vad vi samtidigt kan iaktta när det gäller social sammanhållning. Det är en oroande bild som tonar fram.

De ekonomiska skillnaderna i dag är ovedersägliga och växande i Sverige, och har ökat snabbare än på många andra jämförbara håll inom OECD. En tilltagande geografisk ojämlikhet har vidare kommit att prägla Sverige alltsedan 1980-talet, vilket fått konsekvenser för levnadsstandard och livsmöjligheter utanför de absoluta storstäderna, men även inom storstäderna, där skillnaderna är ytterst påfallande beroende på var man bor. Medelklassen med stort kulturellt kapital har därutöver frigjort sig från den tidigare ”allians” som under socialdemokratin upprätthölls med arbetarklassen, vilket inte minst visar sig i utbildningssystemets drastiska förändringar sedan 1990-talet. Dessa tre aspekter har samtliga med klass i vid mening att göra: klasskillnaderna i det samtida Sverige är avsevärda, framför allt i jämförelse med Sverige för 40–50 år sedan.

Läs mer