Valhemlighet med graderad rösträtt

Det här är ett gästinlägg av Olof Petersson, tidigare forskningsledare vid SNS och professor i statskunskap vid Uppsala universitet.

***

I samband med den allmänna rösträttens hundraårsjubileum skrev jag en tidningsartikel. En läsare hörde av sig med en fråga: ”Hur fungerade det rent tekniskt i vallokalen när vi hade den 40-gradiga skalan? Hur kunde man bibehålla valhemligheten eller brydde man sig inte om detta?”

Frågan har både principiella och praktiska aspekter. I dag tar vi valhemligheten för given och principen slås fast i regeringsformen, som innehåller formuleringen ”fria, hemliga och direkta val”. Men i ett äldre skede var frågan omstridd. John Stuart Mill såg hemliga val som ett undantag och offentlig röstning som huvudregel.

Sedan principen om hemliga val slagit igenom återstod de praktiska problemen. I Sverige uppkom frågan hur valhemligheten kunde tryggas i ett system med graderad rösträtt. Riksdagsvalen var i detta avseende oproblematiska eftersom man där röstade per capita; debatten om den ”politiska” rösträtten handlade i stället om olika slags spärrar och rösträttshinder avseende kön, inkomst osv. Graderad rösträtt tillämpades i de kommunala valen där personlighetsprincipen ännu inte hade slagit igenom. Enligt den tidens synsätt var det egendom och ekonomiska intressen som skulle representeras. Även bolag räknades som kommunmedlemmar. I 1862 års kommunalförfattningar fanns delvis olika regler för landskommuner, städer och landsting; dessutom styrdes Stockholm enligt en särskild förordning.

I det svenska systemet med graderad rösträtt bestämdes röstvärdet i landskommunerna med ledning av antalet fyrkar (fyrk är ett gammalt ord för en myntenhet). Fyrktalet bestämdes i samband med beskattningen. Varje fyrk gav en röst. I en bilaga till förordningen om kommunalstyrelse på landet ges ett mönster på hur fyrktalslängden skulle ställas upp. Högst röstetal i detta exempel hade brukspatronen NN som taxerats till sammanlagt 1 098 fyrkar, varav 200 för i mantal satt jord och 898 för andra beskattningsändamål. Skomakaren NN taxerades här till 14 fyrkar. Det fanns landskommuner där en enda person eller ett enda bolag hade alla röster. Rösträttsreglerna gynnade jordägare med stora och bördiga marker och många kreatur. ”Korna bestämde”, mindes Tage Erlander från sin barndom.

income-inequality

Med den graderade rösträtten vägde vissa röster tyngre än andra.

Så småningom sattes ett tak för hur många fyrkar man fick rösta med. Rösträtten i landskommunerna maximerades 1900 till 5 000 fyrkar och ingen fick rösta för mer än en tiondel av kommunens totala fyrktal. I städerna gav varje krona (tidigare riksdaler) i skatt en röst. Här sattes taket till maximalt 100 röster och ingen fick rösta för mer än 1/20-del, senare 1/50-del av totala antalet röster. Den 40-gradiga skalan infördes 1909.

Rösträtten utövades långt ifrån alltid genom valsedel i en valurna. Landskommunerna styrdes som regel genom en form av direkt demokrati. Högsta beslutande organ var kommunalstämman. Frågan om valhemlighet var här inte aktuell eftersom man röstade öppet. ”Äskas omröstning, verkställes den öppet och efter upprop”, heter det i 1862 års förordning om kommunalstyrelse på landet (§ 21). I städerna deltog de röstberättigade i allmän rådstuga. I städer med stadsfullmäktige utsågs denna av allmän rådstuga; dessa val kunde ibland vara öppna och ibland slutna. Först så småningom infördes mer enhetliga regler för landskommuner, Stockholm, övriga städer och landsting.

Eftersom frågan gällde den 40-gradiga skalan kan perioden avgränsas från 1909 till 1921. Det första valet med de nya reglerna hölls 1910. Av valstatistiken framgår det att det i landstingsvalet avgavs nästan åtta gånger fler röster än valsedlar. Den graderade rösträtten hade alltså fortfarande en stor politisk betydelse.

Så till frågan hur det praktiskt gick till att rösta med valsedel i systemet med graderad rösträtt. Länge röstade man genom att lämna fram en hopvikt valsedel. Valförrättaren läste av röstvärdet i röstlängden och antecknade siffran på valsedeln. Efterhand kom krav på att valhemligheten skulle stärkas genom att använda valkuvert också i kommun- och landstingsvalen. Då uppstod problemet hur röstvärdet skulle kunna skrivas på valsedeln.

Ett alternativ som diskuterades var att valförrättaren antecknade röstvärdet på kuvertets framsida. När valkuvertet öppnades vid sammanräkningen skulle denna siffra föras över på själva valsedeln. Riksdagen beslöt emellertid att använda en annan metod (prop. 1912:27, KU 1912:2). Lösningen blev att valkuvertet skulle förses med ett litet hål så att valförrättaren kunde skriva röstvärdet på själva valsedeln utan att kuvertet behövde öppnas.

Reglerna blev likartade för landskommuner (SFS 1913:75), Stockholm (SFS 1913:77), övriga städer (SFS 1913:76) och landsting (SFS 1913:78). Kommunfullmäktige valdes av kommunalstämman, som utgjordes av kommunens röstberättigade. Valet ägde rum med slutna sedlar.

Skyddet av valhemligheten ägnades särskild uppmärksamhet: ”I stämmolokalen skola till lämpligt antal finnas särskilda platser, avsedda att möjliggöra för var och en att med valhemlighetens bevarande kunna inlägga sin valsedel i kuvertet. För sådant ändamål skola dessa platser vara inrättade med skärmar eller annat dylikt, dock så anordnat att för såväl ordföranden som allmänheten är synligt, när en plats är upptagen; och åligger det ordföranden att vaka över valmans förehavande där ej må av någon kunna iakttagas” (SFS 1913:75 § 29 5b).

Vid förrättningen skulle ”kuvert av av ogenomskinligt papper, lika till storlek och beskaffenhet samt mitt på framsidan försedda med en utskärning av ungefär sex kvadratcentimeters storlek” delas ut till de röstande. Väljaren skulle på en avskild plats lägga i sin valsedel i kuvertet ”på sådant sätt, att valsedelns baksida helt täcker utskärningen”. När den röstande överlämnat kuvertet kontrollerar valförrättaren först att väljaren är upptagen i röstlängden och antecknar därefter ”å den i utskärningen synliga baksidan av valsedeln tydligt det röstvärde, som tillkommer densamma, samt drager ett lätt synbart streck å valsedeln under den sålunda antecknade röstsiffran” (SFS 1913:75 § 29 5b).

På varje valsedel fanns alltså en anteckning om röstvärdet. Det fanns då en risk för att man kunde spåra hur väljare med ovanliga röstetal hade röstat. Men valkuverten öppnades inte i kommunen. Det var bara de oöppnade valkuverten som räknades på plats. Därefter lades valkuverten i ”hållfast omslag, som omsorgsfullt förseglas under minst två närvarandes sigill”. Försändelsen skickades sedan till länsstyrelsen som vid en offentlig förrättning öppnade och räknade rösterna. Valsedlarna förseglades därefter och förvarades under föreskriven tid. I städerna räknades rösterna av magistraten. På landet räknades landstingsvalen i domsagan under överinseende av häradshövdingen, i städer av magistraten.

Den praktiska lösningen på problemet med valhemlighet med graderad rösträtt blev alltså valkuvert med ett hål. Det kan tilläggas att samma teknik användes för kunna särredovisa hur kvinnor och män röstade i folkomröstningen om rusdrycksförsäljning 1922. Valkuverten tillverkades av ogenomskinligt papper ”lika till storlek och beskaffenhet samt på framsidan försedda med en utskärning av ungefär sex kvadratcentimeters storlek”. Vid röstningen ”intrycker ordföranden å den i utskärningen synliga baksidan av röstsedeln en stämpel, innehållande bokstaven M, därest den röstande är man, och bokstaven K, därest den röstande är kvinna” (SFS 1922:176 § 8).

Med demokratins genombrott slog principen om en medborgare, en röst igenom i alla val, men de praktiska problemen med att skydda valhemligheten försvann därför inte. Det svenska systemet med att väljarna öppet plockar sitt partis valsedel har fått internationell kritik. Vallagen har nyligen ändrats men frågan är om det räcker.

12 tankar om “Valhemlighet med graderad rösträtt

  1. Så härligt nördigt intressant. Tack för att du berättar om sånt jag inte visste att jag ville veta. Det är inte bara djävulen som bor i detaljerna!

    • Den underförstådda avsikten var att fruntimren inte skulle få hindra gubbarna att supa. Kvinnorörelsen var mycket irriterad över dessa könsmärkta valsedlar.

      Valstatistiken visade mycket riktigt att kvinnorna var mer förbudsvänliga än männen men eftersom kvinnornas valdeltagande var lägre så förlorade förbudsvännerna ändå.

      Det här blev ett underbart material för statsvetare och bland annat låg till grund för Herbert Tingstens klassiker Political Behavior 1937.

      Själv undrar jag mest vad som hände med alla dessa K- och M-stämplar.

  2. Intressant. Hade ingen aning… 🙂

    Jag trodde först att ”graderad rösträtt” innebär något som jag tycker vore intressant att utvärdera. Jag tänker mig att varje väljare har t.ex. tre röster till varje val (riksdag, landsting, kommun, EU, folkomröstningar…). Dessa tre röster kan fördelas hur man vill. Typ att man får stoppa upp till tre valsedlar i kuvertet, t.ex. en på s och två på mp.

    Nu när vi även har ett part (sd) som är väldigt illa omtyckt av många väljare så skulle det vara intressant också om man hade t.ex. 3 positiva och 3 negativa röster. Då kunde man t.ex. lägga två positiva på m, en positiv på kd, och tre negativa på sd, om man så önskar. Man skulle kunna väga positiva och negativa röster lika, eller t.ex. ge positiva röster t.ex. tre ggr. högre vikt än de negativa.

    Hur skulle den typen av valsystem kunna påverka valutgången i det nuvarande opinionsläget?

    • Principen om en medborgare, en röst vill man nog inte överge. Lite av den åsyftade effekten kan man uppnå med andra typer av proportionella val, såsom Alternative vote och Single Transferable vote.

  3. Intressant. Men det jag undrar om och inte förstod är hur rösthemligheten fungerade efter valdagen. Var det möjligt att se att en person med röstvärdet 43 hade röstat på Bondeförbundet? I så fall torde det väl ha varit rätt vanligt att det bara fanns en person med en viss röstvikt i en viss röstlokal, så att valhemligheten gick förlorad där? Om det inte var möjligt att se att någon med röstvärdet 43 röstat på ett specifikt parti, hur kunde man då undvika röstfusk i efterhand?

    • I teorin ja, i praktiken nej. Det här problemet tas upp i tredje stycket från slutet.
      I vallokalen kunde ingen se valsedeln med röstvärdessiffran. Valkuverten skickades oöppnade till länsstyrelsen för att räknas. Efter sammanräkningen förvarades valsedlarna oåtkomliga och bara så länge det kunde bli aktuellt med en omräkning.
      Ingen annan än behörig valmyndighet hade tillgång till valsedlarna. Samma regler gäller fortfarande. Röstlängden är förvisso en allmän handling (vilket gör att man kan gå och se om någon har röstat eller inte). Däremot kan inte vem som helst gå och gräva i valsedlarna. Då skulle det finnas en risk för att valsedlarna manipulerades i efterhand.

      • Men rösträkning sker väl idag ”inför publik”, d.v.s. att jag som privatperson kan se när rösterna räknas och därmed kontrollera att det inte är något fuffens i det ledet. Var det så på den tiden också kunde ju var och en se ”Bondeförbundet, röstvärde 43” och veta hur Kalle röstat.

  4. Den frågan måste jag lämna öppen. Det enda som står i författningen är att landshövdingen hade ansvar för att ”vid offentlig, minst sex dagar förut i kommunens kyrkor kungjord förrättning sammanräkna de avgivna rösterna”. Det står också att efter sammanräkningens avslutande ”skola valsedlarna åter inläggas under försegling” (SFS 1913:75, § 29, 32). Exakt hur det praktiskt gick till när länsstyrelserna räknade rösterna i kommunvalen 1910–1921, det vet jag inte. Men man behövde inte nödvändigtvis ha trumpetat ut ”Bondeförbundet, 43 röster” och motsvarande för varenda valsedel.

  5. Intressant! Vi har ju i vår tid en liten utskärning i kuverten för att kunna skilja på de olika valsedlarna. Jag antar att den där lilla utskärningen var borta under en period tills den gemensamma valdagen infördes och utskärningen fick göra come-back.
    Man verkar ha fått politisk representation i en ganska så direkt proportion till hur mycket skatt man ålagts att betala. Det signalerar, för mig i alla fall, att det fanns en önskan att legitimera skatteuttaget i kanske lika hög grad som att ta vara på någon särskild kompetens hos de som var mer besuttna eller att säkra mer konservativa valsegrar. Lite ”Leif Östling” på något sätt.
    En annan kunskapslucka som fylls för mig var också att bolag räknades som kommunmedlemmar. Jag har länge undrat över hur många röster bolag kunde ha men nu vet jag alltså svaret.
    Men mest sugen blir jag nog ändå på att gräva djupare i det där med skatter (och tullar) och i hur de utvecklats, både parallellt och växelvis, med rikets styre i övrigt.

    • Bara ett par preciseringar.

      Bolag räknas fortfarande som kommunmedlemmar. ”Medlem av en kommun är den som är folkbokförd i kommunen, äger fast egendom i kommunen eller ska betala kommunalskatt där”, står det i den nu gällande kommunallagen (1 kap. 5 §). Både fysiska och juridiska personer har rätt att överklaga kommunala beslut (laglighetsprövning, tidigare benämnt kommunalbesvär). Men kommunmedlemskap ger inte längre automatiskt rösträtt. Endast medborgare över 18 år som är bosatta i kommunen (och som uppfyller medborgarkraven) har numera rösträtt.

      Rösträtten i kommunalstämman enligt 1862 års förordning var egentligen ännu mer komplicerad än de graderade fyrkskalan. I ärenden som var gemensamma för hela kommunen deltog alla röstberättigade. Men ärenden som gällde mantalssatt jord fick bara dessa markägare vara med och besluta.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s