EP-valet 2019: Självuppfyllande profetior

Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet planerar i detta nu den sjätte nationella väljarstudien i samband med svenska Europaparlamentsval. Väljarbeteende i Europaval är särskilt spännande att studera, inte minst eftersom väljarkåren i princip är densamma samtidigt som valkontexten kan skilja sig en hel del från våra samtidiga val till lokala, regionala och nationella val. Det kanske mest uppenbara är att det har varit lägre valdeltagande i EP-valen än vad vi är vana vid.

Inför och i samband med EP-val agerar demokratins aktörer — partier, kandidater, medier, medborgare — på ett annorlunda sätt, valrörelserna har en annan karaktär, det är en annan mix av sakfrågor, och så vidare. Därför brukar Europaparlamentsvalen avvika resultatmässigt från såväl nationell väljaropinion som Riksdagsval. Vi har lärt oss en hel del om varför i de rapporter och böcker skärmklippsom blivit resultatet av tidigare studier, i synnerhet i samband med 2014 års supervalår då det förflöt blott 112 dagar mellan Europaparlamentsvalet i maj och riksdagsvalet i september.

Gynnsamt för små partier

Väljarna fattar andra slags röstningsbeslut i Europaparlamentsval. Fyra av tio väljare (40 procent) valde att rösta på olika partier i Europaparlamentsvalet 2014 och Riksdagsvalet 112 dagar senare!. Det allmänna mönstret i EP-val — även utanför Sverige — är att stora partier och regeringsbärande partier tenderar att klara sig sämre än i nationella val. Huvudskälen är att det inte bildas någon regering på basis av resultatet i ett Europaparlamentsval och att valrörelseagendan rimligt nog skiljer sig från de nationella valen. I Sverige har Socialdemokraterna och Moderaterna haft svårt att nå lika goda resultat som i riksdagsvalen. För mindre partier — och för olika typer av små utmanarpartier — tycks Europaparlamentsvalen ha varit en mer gynnsam miljö. Då, för snart fem år sedan, var det Miljöpartiet och Folkpartiet som i sedvanlig ordning gjorde klart bättre ifrån sig i EP-valet än i Riksdagsvalet. Historiskt har utmanarpartier som Junilistan, Piratpartiet och Feministiskt initiativ lyckats vinna svenska mandat i Europaparlamentet.

bild7

Självuppfyllande profetior om lågt valdeltagande

Diskussioner om det historiskt låga valdeltagandet i Europaparlamentsvalen har vid flera tillfällen satt grundackordet för svenska EP-valrörelser. Valrörelserna har öppnat upp med rätt deppiga beskrivningar av Europaparlamentsvalen som ett andra rangens val (second order election) som har svårt att intressera och engagera väljarna,  som behandlas styvmoderligt av medierna och där partier och kandidater satsar mindre på sina valkampanjer (statsvetare med ryggsäcken full med i vårt tycke jättespännande forskningsresultat har absolut bidragit). När ett sådant narrativ väl är etablerat på ett tidigt stadium är det svårare att bryta. Molltonerna blir en självuppfyllande profetia som kan kringskära möjligheterna att förvandla valrörelsen till ett fyrverkeri av spänstiga diskussioner om Sveriges, Europas och världens framtida öden och äventyr.

Så låt oss ”få detta ur systemet” på ett tidigt stadium: Ja, det ÄR svårare att engagera väljare vid EP-val än vid samtidiga val till nationell, regional och lokal nivå. Så har det varit varje gång sedan det första svenska Europaparlamentsvalet 1995. Och även under supervalåret 2014 — då valdeltagandet i Europaparlamentet ökade och passerade 50-procentstrecket — fanns tydliga skillnader i hur väljarna upplevde valrörelserna i maj och september. I figuren nedan har vi samlat ihop jämförelser EP-val–RD-val för några nyckelindikatorer på valrörelseaktivitet. De bygger på data från vår unika sommarpanel från 2014 där samma personer återintervjuades med omkring 100 dagars mellanrum. På snart sagt varje punkt finns signifikanta skillnader i bedömningar av EP-val och RD-val.

bild15

Det är lätt att fastna i resonemang av typen att ”förra gången var valdeltagandet högre därför att det var supervalår”, ”väljarna är val- och politiktrötta efter riksdagsval och 130 dagar regeringsbildning”. Jag ser goda förutsättningar för en intressant och spännande EP-valrörelse med ungefär samma historiskt höga valdeltagande som 2014. Vi har Brexit-dramatiken, auktoritära omsvängningar i Ungern och Polen (”EP-valet som den liberala demokratins stora försvarsstrid!?”), diskussioner om klimat, migration och brottsbekämpning, nationalistiska partier som utmanar maktförhållandena i Europaparlamentet, handelsfrågor, en potentiellt spännande kamp mellan spitzenkandidaten ute i Europa och mellan partiernas toppkandidater här på hemmaplan. Nej, det är nog bara en kombination av allmänt tungsinne, lättja och grävande i historiska EP-valrörelser som kan förvandla denna anrättning till något oaptitligt. Europaparlamentsvalrörelserna blir vad vi gör dem till. Sveriges 21 mandat i Europaparlamentet spelar större roll än någonsin tidigare.

Systematisk kunskap är förstås en bra grund. Ambitiösa som vill läsa våra beskrivningar och analyser av de fem tidigare EP-valen kan följa några av länkarna nedan. Och: vi har ännu inte namngivit våra Europaparlamentsval så vi lättare kan komma ihåg dem. Det kanske är dags!? Om Politologerna-läsarna har kreativa förslag är vi idel öra.

 

Källor/litteratur:

Berg, Linda & Rutger Lindahl, Red. (2014) Förhoppningar och farhågor: Sveriges första 20 år som medlem i EU. Göteborgs universitet: CERGU.

Berg, Linda & Henrik Oscarsson (2015). Supervalåret 2014. Demokratistatistik nr 21. Stockholm: SCB.

Gilljam, Mikael & Sören Holmberg (1998) Sveriges första EU-parlamentsval. Stockholm: Norstedts Juridik.

Hix, Simon & Michael Marsh (2010) ”Second-order effects plus pan-European political swings: An analysis of European Parliament elections across time.” Electoral Studies 30: 4-15.

Hobolt, Sara B. & Jae-Jae Spoon (2012) ”Motivating the European voter: Parties, issues and campaigns in European Parliament elections.” European journal of Political Research 51(6): 701–727.

Holmberg, Sören, Per Hedberg, Henrik Oscarsson, Martin Bennulf, Staffan Kumlin, et al. (2001) EuropaOpinionen. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (red) (2010). Väljarbeteende i Europaval. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.

Oscarsson, Henrik & Sören Holmberg (2006). Europaval. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen (med bidrag av Per Hedberg & Stefan Dahlberg).

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s