Har Jantelagen positiva eller negativa effekter?

Det här är ett gästinlägg av Stefan Dahlberg, Professor vid institutionen för jämförande politik, Bergens Universitet och docent vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs Universitet.

***

Jantelagen hör man talas om lite titt som tätt och så sent som i förra veckan aktualiserades den återigen i en krönika i Dagens Nyheter och då i lite mer positiva ordalag än vad man vanligtvis brukar stöta på. Men vad vet vi egentligen om jantelagen och dess konsekvenser?

Jantelagen som begrepp har sitt ursprung i en roman av Aksel Sandemose som utkom 1933 och handlar om livet i en fiktiv dansk småstad. Jantelagen är dock ofta utmålad som ett typiskt skandinaviskt fenomen och handlar i stort sett om att man inte skall tro att man är för mer än andra, inte sticka ut för mycket och absolut inte skryta om eventuella framgångar.

Som kulturellt fenomen har det bland annat hävdats att ett visst mått av Jante-mentalitet skulle leda till mer jämlikhet och därmed öka preferenserna för ekonomisk omfördelning. Den amerikanske statsvetaren Eric M. Uslaner har till och med hävdat att det är just förekomsten av Jantelagen som ligger bakom de jämförelsevis exceptionellt höga nivåerna av mellanmänsklig tillit i de Skandinaviska länderna. Samtidigt har det, tvärtemot, även hävdats att Jantelagen inte alls för något gott med sig och att den snarast är att betrakta som rent destruktiv i alla avseenden. Om man gräver djupare hittar man dock ganska snart belägg för att Jante-mentaliteten inte är ett särskilt typiskt skandinaviskt fenomen. I de anglosaxiska delarna av världen omnämns fenomenet som ”tall poppy syndrome” och i de asiatiska kulturerna talar man om ”the nail that stands out gets hammered down”.

I en studie som publicerades för lite drygt ett år sedan har jag och Cornelius Cappelen vid Bergens Universitet försökt att titta närmare på Jantelagens utbredning och dess eventuella samband med den mellanmänskliga tilliten i Norge. Undersökningen genomfördes som två enkätbaserade delstudier utifrån ett demografiskt representativt urval av norrmän. I undersökningen ställde vi dels frågor om i vilken utsträckning man instämmer med ett antal av de lagar som Sandemose ställer upp och dels frågor om omfördelningspreferenser och grad av mellanmänsklig tillit. I den första studien studerar vi fenomenet på individnivå med hela Norge som urvalsram medan vi i den andra studien genomförde urvalet på fylkesnivå. Det senare för att kunna utesluta ett eventuellt samband på aggregerad regional nivå.

Vad hittade vi då? För det första fann vi att norrmän generellt sett inte instämmer med jantelagens påståenden i någon större utsträckning. Jante-mentaliteten, där den existerar, tycks vara mest utbredd bland män med både låg utbildning såväl som låg inkomst men att jantelagen skulle utgöra något slags generellt kulturellt fenomen fann vi lite stöd för. På regional nivå fanns vissa skillnader men vi hittade inte något direkt belägg för att det skulle vara något utpräglat landsbygdsfenomen. Vad vi däremot kunde se var att alldeles oavsett vilka kontroller vi genomförde eller på vilken analysnivå vi befann oss, var sambandet mellan att sympatisera med jantelagens påståenden och den mellanmänskliga tilliten starkt negativ. Ju mer man identifierade sig med Jante, desto mindre tenderade man att lita på andra människor.

scatterplots.png

Figuren ovan illustrerar sambandet på individnivå i de 19 olika fylkena. Varje punkt är en individ, och som synes är korrelationen i samtliga fall negativ: De som i hög grad instämmer med jantelagen (och därmed är placerade långt till höger i diagrammen) återfinns oftare långt ner i diagrammen, vilket visar att de har lägre tillit. Gällande sambandet mellan Jante-mentalitet och ekonomiska omfördelningspreferenser hittade vi inga samband att tala om. I den publicerade artikeln kontrollerar vi även för en rad olika socio-demografiska variabler, partipreferenser m.m. på individnivå och för olika egenskaper på fylkesnivå såsom geografi, befolkningstäthet, BNP, ekonomisk jämlikhet etc. men det negativa sambandet kvarstår och utgör dessutom en av de starkare effekterna i våra modeller. Sammantaget kan man på basis av vårt datamaterial inte påvisa några positiva effekter av Jante-mentaliteten på i synnerhet tillit eller omfördelningspreferenser.

Samtidigt skall det poängteras att vi naturligtvis inte kan säga något säkert om det kausala orsakssambandet då vi baserar vår studie på tvärsnittsdata men som ett första empiriska test är korrelationen mellan de två egenskaperna nog så intressant. En ytterligare invändning mot vår studie skulle kunna vara att det krävs mer indirekta mått för att fånga den latenta Jante-mentaliteten hos en population men någonstans skall man börja och vi valde att ta fasta på de påståenden som Sandemose en gång yxade fram.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s