Min arbetsplats, Göteborgs Universitet, är idag i tidningen. Tyvärr inte på grund av något vetenskapligt framsteg, snarare motsatsen.
Institutionen för Journalistik, Medier och Kommunikation har under hösten bjudit in representanter från alla riksdagspartier under rubriken ”Så tänker en partistrateg.” I programbeskrivningen står ”Strateger från samtliga riksdagspartier kommer att ge JMG:s studenter och andra intresserade en unik inblick i det politiska livet bakom kulisserna.”
Nästa vecka har turen kommit till Sverigedemokraternas Richard Jomshof. Med anledning av detta har ett stort antal av mina kollegor på universitetet skrivit på ett upprop där man motsätter sig att Jomshof ska få tala. Bland undertecknarna finns ett flertal professorer och lektorer (dock ingen från statsvetenskapliga institutionen, vad jag kan se).
I petitionen anförs att Sverigedemokraterna är ett fascistiskt parti med en rasistisk ideologi, och ”Att bjuda in en talesperson från SD för en gästföreläsning är att erbjuda dem en scen och en möjlighet att sprida nationalistiska och rasistiska tankar som akademiker vid både GU och annorstädes arbetar med att dekonstruera. Att bjuda in Sverigedemokraterna som gäster till universitetet är ett medvetet beslut att låta dem utbilda studenter. Det legitimerar officiellt deras idéer i en tid då många av oss kämpar mot den farliga normaliseringen av extremhögerns [far-right] diskurs.” (Min översättning)
Jag håller inte med. Därmed inte sagt att jag för den skull står bakom Sverigedemokraternas politik – det har inte med saken att göra. I universitets uppgifter ingår naturligtvis inte att propagera för något särskilt politiskt parti. Men att bjuda in företrädare för riksdagspartierna för att prata om politisk kommunikation är inte att ”låta dem utbilda studenter.” Richard Jomshof kommer som representant för ett politiskt parti; som studieobjekt, inte lärare. Att studieobjektet har en tung position i det just nu snabbast växande partiet torde göra föreläsningen intressant också för statsvetare, sociologer och alla andra som vill förstå svensk samhällsutveckling.
Jag har så pass högt förtroende för mina studenter att jag är övertygad om att de inte okritiskt sväljer alla åsikter som de exponeras för. Tvärtom behöver de, liksom alla andra, bilda sig en uppfattning om vad det finns för olika idéer i omlopp för att kunna ta ställning på ett bra sätt, och för att slipa sina egna argument.
Inte heller innebär dessa samtal att Sverigedemokraternas idéer ”officiellt legitimeras”, lika lite som universitetet har satt någon sorts kvalitetsstämpel på Vänsterpartiet eller Moderaternas politik, när de var här och talade.
Sverigedemokraterna legitimerades officiellt 2010. Då fick de – som grundlagen föreskriver – den finaste plattform man kan få i Sverige, en plats i riksdagen. Det betyder givetvis inte att alla därefter måste hålla med om vad de säger. Men de är nu en del av den politiska verkligheten, och ingår i det politiska spelet, enligt reglerna.
Universitet ska verka för upplysning och försvar av den liberala demokratin. Det gör man dock inte genom tomma symbolhandlingar. I GP:s artikel uttalar sig en av undertecknarna, och varnar för ”att SD vill ta sig in på universiteten.” Politisering och politisk styrning av universiteten är givetvis något som ska undvikas. Men handlingar av den här typen är ironiskt nog det bästa argumentet för politisering, som då kan framställas som en återställning av en redan politiserad akademi.
På universitetet ställer vi frågor om hur världen är beskaffad, utvecklar teorier som försöker göra den begriplig, och prövar dessa teorier mot empiriska bevis för att se vad som håller och vad som behöver revideras. Vi bidrar till samhället genom att ta fram ny kunskap. Universitetet ska vara den plats där alla intressanta och relevanta frågor ställs, men där bevisen fäller avgörandet. För att göra det behöver vi nyfikenhet, eftertanke och verklighetskontakt; inte ideologi, magkänsla och likriktning. Att så många av mina kollegor verkar vara av annan åsikt är en nedslående upptäckt.
politologerna.wordpress.com 
Men att Handelshögskolan på trettioårsdagen av Himmelska Fridens torg bjöd in och genomförde ett tvådagssymposium med bl a kinesiska handelshögskolor, och på årsdagen skröt om det, hade bara jag och GHT ont av, och skämdes. Ingen av de som nu undertecknat och därtill i Segerstedts namn bjudit in en inflytelseagent som anser att sätta folk i förvar, utan att anklagelser preciseras så de kan försvara sig, bara är en ”administrativ åtgärd”. Och alla sjunger med, skriver värdegrunder, skålar i fjollevatten och delar ut medaljer och professorstitlar till varann. Jag kräks åt dessa värdesystemets parasiter
Skickat från DD
Tanken att inte bjuda in ett av de åtta riksdagspartierna är märklig, men ännu märkligare är varför man gör detta upprop. Resultatet blir ännu mer uppmärksamhet för SD med efterföljande framgångar i opinionen.
Att det var så illa på ett svenskt Universitet trodde jag inte. Den akademiska världen har också sin avart.
Det är en skrämmande utveckling, när värdegrundsaktivister försöker stoppa allt som de inte sympatiserar med. Sådant har inte på universiteten att göra, för då har man inte förstått vad den akademiska världen står – ska stå – för. Artikeln av Anders Sundell är alldeles utmärkt och uttrycker på ett suveränt sätt, vad dessa ömtåliga andar inte har förstått.
Har man förmåga till kritiskt tänkande så behöver man inte vara orolig.
De personer som hyllar demokratin kan inte skriva under ett upprop där man vill förbjuda en representant för ca 15-20% av väljarkåren att framföra sitt partis åsikter. Sådana åsikter förekommer i länder som Nordkorea och Kina
Blunda eller titta bort, så finns inte problemet. Ursäkta, men nivån på svensk utbildning verkar vara usel. Om man är så rädd att bli smittad av SD, så är det ju bara att stanna hemma den dagen.
Väx upp!
Hatten av för en på pricken formulerad text.
Den hänsynslösa naiviteten i att se politiska motståndares argument som förtrollande sirensång istället för att lyssna uppmärksamt så man kan formulera relevanta argument emot det som sägs. Skapa förutsättningar för att argumentera emot motståndarens politiska innehåll och inte bara värdeargument mot nidbilden av den politiska motståndaren.
Tyckte för övrigt att ”värdegrundsaktivister” som A-B Brundin använder ovan är ett oerhört välfunnet ord.
Organisera mot högerextremismen, ursäkta den inte.
Hej Anders.
Det hedrar dig att du har förtroende för dina elevers förmåga att dra egna slutsatser. Det är väl det utbildning går ut på – att försöka förstå världen, baserat på kunskap. Att försöka tysta företrädare för ett av våra största folkvalda partier är dessutom problematiskt ur ett demokratiskt perspektiv.
Gissar att det här inte varit ett helt konfliktfritt ställningstagande för dig/er. Vilket gör det desto modigare.
Mvh
Jan Emzén
Hej Jan, tack så mycket.
Faktiskt så har det inte varit konfliktfyllt alls. Jag har bara fått uppmuntranden och medhåll från kollegor.
Tankeströmningarna ser väldigt olika ut på olika delar av universitetet.
/Anders
”Egendomligt nog erkänner man ofta att det finns goda skäl för yttrandefrihet men man sätter sig emot att de tillämpas på ‘ytterlighetsfall’. Man inser inte att om dessa skäl inte duger för ytterlighetsfall, så duger de över huvud taget inte.” John Stuart Mill (1859).
Om vi plötsligt besöktes av en varelse som kunde väcka upp de döda och som väckte upp Tage Erlander skulle högst troligt samma människor rasistanklaga honom också. Jag tror inte ens att han skulle få vara med i partiet. Så illa är det i dag.