Lucka #2: Är pensionärer en politiskt diskriminerad grupp?

Detta är en text som (med viss revidering) tidigare publicerats i Söderman

lands Nyheter.

Inför valet 2018 hände det sig att pensionärsföreningar riktade krav mot de politiska partierna att fler äldre måste finnas på valbar plats på valsedlarna inför valet (t.ex. Sörmlands Nyheter, Gävle Dagblad). I samband med detta torgfördes bland annat uppfattningen att partierna börjat lägga allt för stor tonvikt på föryngring, vilket ska ha resulterat i en diskriminering av äldre. Som Maria Solevid tidigare skrivit här på Politologerna, är det sant att vi sett en föryngring av riksdagsledamöterna. Men läget är faktiskt det omvända i kommunpolitiken.

Åtminstone då pensionärsorganisationerna skrev sina debattinlägg, var alltså påståendet om diskriminering litet skakigt. En rapport från SCB publicerad 2016, Förtroendevalda i kommuner och landsting 2015, berättar nämligen för oss hur det faktiskt såg ut i våra kommunala fullmäktigeförsamlingar under förra mandatperioden. Och…det visar sig att andelen äldre – 65 år eller mer – utgör 27 procent av landets förtroendevalda. Det är en överrepresentation sett till hur befolkningen i övrigt ser ut och för övrigt en ökning med fyra procentenheter jämfört med hur läget var 2011. Detta faktum innebär att den tonvikt på föryngring pensionärsföreningarna tycker sig se, inte riktigt återspeglas i hur sammansättningen i landets kommunfullmäktigen ser ut (men, som sagt, det är riktigt för riksdagen).

Nej, de grupper som istället är underrepresenterade i förhållande till andel av befolkningen i kommunfullmäktige, är yngre människor, kvinnor och utrikes födda. Framför allt yngre och kvinnor hoppar också av sina uppdrag i högre grad än andra grupper. De som ersätter dem tenderar i stor utsträckning till att vara något äldre. Vid slutet av en mandatperiod får vi därför en ännu skevare åldersrepresentativitet jämfört mandatperiodens början (se t.ex här).

Till detta ska fogas att många kommuner har skapat så kallade pensionärsråd, där representanter för pensionärsorganisationerna med jämna mellanrum möter kommunernas styrelser och nämnder för bland annat överläggningar och samråd i olika frågor (i typfallet utser kommunen ledamöterna i råden som vanligen består av både politiker men också ledamöter som nominerats från pensionärsorganisationerna).

Jag skulle därför drista mig till att säga att det i svensk kommunpolitik nog är missvisande att beskriva pensionärer som en politiskt förfördelad, diskriminerad och/eller underprivilegierad grupp. Inte bara är de äldre överrepresenterade i landets kommunfullmäktigen, gruppen ges i förekommande fall en särställning i den lokala demokratin, då de via rådsorgan erbjuds regelbunden direktkontakt med kommunernas tunga politiker.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s