Detta inlägg är samförfattat av Elin Naurin och Niels Markwat
Politiska partier straffas inte enbart för vallöften som bryts utan också för vallöften som uppfylls. Damned if you do, damned if you don’t, är en verklighet politiker har att hantera. Det visar vi i en nyligen publicerad studie där svenska väljare presenteras för socialdemokratiska uppfyllda och brutna vallöften.
Vi genomförde två experimentundersökningar där 13 000 respektive 10 000 svenskar fick utvärdera Socialdemokraternas prestation som regeringsparti. Undersökningarna gjordes med hjälp av SOM-institutets Medborgarpanel. Syftet var att ta reda på om väljarna belönar vallöftesuppfyllande lika mycket som de bestraffar vallöftesbrytande. Vår tanke var att eftersom vi människor tenderar att lägga större vikt vid negativ information än vid positiv information så påverkas vi kanske mer av brutna än av uppfyllda vallöften. Det var också vad vi fann. Vi fann dessutom att även vallöftesuppfyllande kan leda till att regeringen blir mindre omtyckt. Logiken är ganska enkel: Väljare som verkligen tycker om policyn från början blir nöjda när löftet genomförs. De som inte vill se policyn genomförd blir missnöjda när den genomförs.
Deltagarna i studien delades in i grupper − några fick ta del av ett av Socialdemokraternas brutna löften från valet 2014, några fick ta del av ett av de uppfyllda vallöftena från samma val och andra tog inte del av några vallöften alls.
Vi valde ett löfte som tydligt uppfyllts och ett som tydligt brutits inom ungefär samma ämnesområde. Ämnesområdena rörde skatter, arbetsmarknadspolitik, utbildning, infrastruktur, socialförsäkringar och familjepolitik. Exempel på de löften vi presenterade för deltagarna i studien var ”att minska möjligheten att göra skatteavdrag för hushållsnära tjänster (det så kallade RUT-avdraget)” (vilket vi berättade hade uppfyllts) och ”att inte minska möjligheten att göra skatteavdrag för reparationer och underhåll av bostäder (det så kallat ROT-avdraget)” (inte uppfyllts). Andra exempel var ”att öka anslagen till järnvägsunderhåll” (uppfyllts) och ”att förstatliga underhållet av järnvägen” (inte uppfylldes).
Efter att ha blivit presenterad för det brutna eller uppfyllda vallöftet (eller inget löfte alls i kontrollgruppen) så ställde vi frågor om vad man tyckte om Socialdemokraternas regerande.
Resultaten visar att deltagarna som påmindes om det brutna löftet utvärderade Socialdemokraternas tid vid makten lägre än kontrollgruppen. De som påmindes om de uppfyllda löftet utvärderade dock inte Socialdemokraternas tid vid makten högre än kontrollgruppen.
Att regeringspartier inte genomgående belönas när de uppfyller vallöften visar att det är svårt för politiska partier att behålla väljarstöd om de tar på sig regeringsansvaret. Ju fler beslut regeringspartier fattar, desto fler väljare riskerar att uppfatta att de drabbas av ovälkomna åtgärder. Och eftersom negativ information tenderar att väga tyngre för väljarna än positiv information, så är risken att missnöjet byggs upp allteftersom. Kostnaden för att regera (”cost of ruling”) är väldokumenterad inom statsvetenskapen och handlar om att en regering nästan oundvikligen förlorar stöd under tiden vid makten. Vår studie visar hur denna process kan se ut på individnivå.
Problemet för regeringen är att det inte finns så många förslag som har uppbackning bland en stor majoritet av väljarna. Många förslag gillas av vissa, men inte av andra, helt enkelt. Nettot hos befolkningen riskerar därför att bli besvikelse, även när löften uppfylls. Och allteftersom mandatperioden förlöper måste fler och fler sådana beslut fattas eftersom det är det politik går ut på – att fatta beslut som efterfrågas av vissa, men inte av alla.
Att väljare ibland straffar regeringspartier för uppfyllda löften som faktiskt blir till politiska åtgärder är ett resultat som tidigare forskning inte har uppmärksammat så mycket. Slutsatsen i artikeln blir dock ändå att politiker riskerar mer om de avstår från att uppfylla sina vallöften. Dels ser vi ju att brytandet av vallöften bestraffas, dels finns det förstås andra anledningar till att uppfylla löften för partier än att vinna väljarnas omedelbara beröm. Löften ges på områden som partierna själva vill genomföra och de hjälper partierna att hålla ihop egna fraktioner. Dessutom så bevaras ibland brutna löften länge i minnet i väljarkåren. Här på bloggen finns en hel del annan forskning om vallöften som utvecklar detta mer, se gärna genvägarna i kanten för fler inlägg. Eller titta till den nya boken från Michigan University Press.
Studien som refereras i inlägget är publicerad i tidskriften Comparative Political Studies: Elin Naurin, Stuart Soroka & Niels Markwat (2019) Asymmetric Accountability: An Experimental Investigation of Biases in Evaluations of Governments’ Election Pledges, se här.
Sedan kvarstår alltid frågan: vad insinuerar löftet hos väljaren och vilka är de verkliga intentionerna hos partiet? Vallöften kan knappast beskyllas för att vara koncisa och specifika. Därmed lämnar de ett vitt fält av möjliga lösningar som inte alltid efterlämnar intrycket av ett uppfyllt löfte. Ett spektrum av en verklighet som skiljer sig avsevärt om man betraktar det ur partiets eller väljarens perspektiv. Det är – som för det mesta i partipolitiken – en tydlig kamp om verkligheten! Och hur hanterar statsvetenskapen (på ett objektivt sätt) detta fenomen?
En frågeställning man inte är särskilt angelägen att diskutera eftersom den går rakt in i märgen på teorin om den representativa demokratin.
Hej! Det har jag forskat på i många år, roligt att du tycker att det är intressant! Om du tittar på länkarna till höger i bloggen så ser du ganska många poster som sammanfattar just forskning om vallöften på svenska. Här är länken till den bok jag skrivit om varför väljare och forskare ser olika vallöften. https://www.palgrave.com/gp/book/9780230290853 i den boken är just ”the pledge puzzle” som står i centrum,- att forskare finner att löften uppfylls, medan väljare uttrycker motsatsen. En viktig förklaring är att vi definierar vallöften olika.
Men det stämmer inte att vallöften inte är koncisa och specifika. Det ges hundratals specifika vallöften i partiernas valmanifest i varje valrörelse. Se till exempel mitt och Nicklas Håkanssons inlägg här på Politologerna. Det är så många att varken väljare eller politiker själva alltid hänger med. Boken jag länkar till i inlägget ovan är en jämförande studie av 12 olika länder och fler än 20,000 specifika vallöften. Här finns några andra länkar till forskning om specifika vallöften i Sverige:
https://journals.sagepub.com/doi/pdf/10.1177/1354068814549338
https://onlinelibrary.wiley.com/doi/full/10.1111/1467-9477.12076
Allt gott, Elin