Lucka #4: Orup och partisympatiundersökningarna

”Herr Erlander, anta att ni träffar ett ungt par som ber er om råd – jag förmodar att det händer också i verkligheten – och de vill gifta sig, men de har ingen bostad och de är heller inte rika, vilket råd ger ni dem då?”

”Ja, de får ju…ställa sig i bostadskön, givetvis.”

Lars Orups precisa fråga och det trevande svaret inledde partiledarutfrågningen av Tage Erlander inför 1966 års kommunalval. Replikskiftet är klassiskt. I tidigare intervjuer av partiledare var journalisterna närmast underdåniga, men Lars Orup införde tillsammans med två övriga O:na – Åke Ortmark och Gustaf Olivecrona – något nytt i svensk politisk journalistik. De ställde raka, ibland provocerande frågor till politiker och krävde att frågorna fick svar. Om politikerna försökte undvika frågan genom ett utsvävande svar tvekade de tre O:na inte inför att bryskt avbryta dem.

Lars_Orup_1966

Lars Orup i 1966 års utfrågning av Tage Erlander.

Den nya, så kallade skjutjärnsjournalistiken gick inte hem hos alla, men den blev stilbildande. Det går även att hävda att 1966 års partiledarutfrågning, genom en serie därpå följande händelser, ledde fram till att Statistiska centralbyrån (SCB) började genomföra partisympatiundersökningar. I ett internationellt perspektiv är det ovanligt att en nationell statistikbyrå gör regelbundna undersökningar av befolkningens partisympatier. Det finns visserligen en rad tänkbara orsaker till att det sker i just Sverige, men det är inte orimligt att också räkna in Lars Orup bland orsakerna.

Erlanders svårigheter att ge svar på hur det unga paret skulle agera i bostadsbristens Sverige förföljde honom genom valkampanjen. Intervjun bidrog med all sannolikhet också till att Socialdemokraterna gjorde ett ovanligt dåligt val 1966. Ja, ovanligt dåligt för den tiden: de fick 42,2 procent av rösterna. Ett resultat långt över dagens nivåer, men ändå en nedgång med 8,3 procentenheter från de 50,5 procent de fick i det närmast föregående kommunalvalet 1962.

Inför det därpå följande andrakammarvalet 1968 pekade opinionsmätningar på ytterligare ett, med tidens mått mätt, dåligt resultat för Socialdemokraterna. Visserligen hade de i slutskedet inför valet fångat viss vind i seglen, inte minst efter att Sovjetunionen i slutet av augusti skickat in stridsvagnar i Tjeckoslovakien och satt stopp på de förändringar som initierats under den så kallade Pragvåren. En händelse som framför allt påverkade stödet för Vänsterpartiet kommunisterna. Enligt den sista officiella Sifo-mätningen inför 1968 års andrakammarval skulle Socialdemokraterna backa i förhållande till 1964 års val, till 44,6 procent. När alla röster hade räknats visade det sig dock att Socialdemokraterna istället gått framåt och fått egen majoritet med 50,1 procent av rösterna.

Valresultatet initierade en allmän debatt om opinionsmätningarnas tillförlitlighet. ”Vi hade inte fel!” invände Sifo-chefen Hans Zetterberg. Hans omedelbara förklaring till att mätningarna inte stämde med valresultatet var att Socialdemokraterna lyckats oväntat väl med att mobilisera sina väljare, medan högern lyckats sämre än vad som antagits. Senare fann dock Zetterberg en annan förklaring: Socialdemokraternas dåliga resultat i 1966 års kommunalval. Många Socialdemokrater valde att stanna på soffan i det valet. Men när de tillfrågades i 1968 års opinionsmätningar sa många av dessa soffliggare ändå att de hade lagt en röst på Socialdemokraterna 1966. Att de svarade så kan bero på att de inte ville medge att de hade röstskolkat eller helt enkelt på att de mindes fel. Eftersom Sifo viktade de svarande efter hur de hade röstat 1966 gjorde de felaktiga svaren att skattningen för Socialdemokraterna viktades ned. Zetterberg författade efter denna händelse ett antal skrifter där han diskuterade problem som kan uppstå när man väger efter respondenters partival i föregående val. Dessa skrifter är ännu aktuella, inte minst eftersom svenska opinionsinstitut fortfarande tillämpar sådan vägning.

Efter 1968 års val och den följande debatten om opinionsmätningar fick SCB medel från riksdagen för att studera hur en opinionsmätning bör genomföras på bästa sätt och även för att utveckla en sådan undersökning. Därefter följde ytterligare anslag för också genomföra sådana undersökningar. Den första ordinarie partisympatiundersökningen i SCB:s regi genomfördes i november 1972 och har därefter, med undantag för ett kortare avbrott i början av 1980-talet, genomförts två gånger per år. Motivet då som nu är att undersökningens resultat är allmänt tillgängliga och metoden är vetenskapligt beprövad och öppet redovisad.

Med lite god vilja går det alltså att finna en röd tråd från Lars Orups skarpa fråga till Erlander, via Socialdemokraternas dåliga resultat 1966 och opinionsmätningarna miss 1968, till starten av SCB:s partisympatiundersökningar. Det är oklart om dagens politiker bättre kan besvara Orups fråga. Kanske kommer någon journalist att återanvända den inför 2022 års val, och vem vet vad det i så fall skulle kunna få för följder?

 


Filmtips: O:nas utfrågning av Tage Erlander inför kommunalvalet 1966, https://www.oppetarkiv.se/video/2166580/infor-valet-tage-erlander

En tanke på “Lucka #4: Orup och partisympatiundersökningarna

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s