Lucka #19: Svenska kommuner är (förhållandevis) korruptionskänsliga

Jag är sent ute. Den internationella antikorruptionsdagen var den 9 december. Men jag var sjuk då, nedbäddad med något så bisarrt som ”kristallsjukan” (google it!). Därför ställde jag in min show om ”korruption i Sverige”, på Institutet mot Mutors och Transparency Internationals arrangemang.  Men nu tar jag tillfället i akt – med forskarkepsen lite käckt på svaj – och lägger fram poängerna jag hade tänkt göra där. De är: jo, det finns sannolikt ett specifikt svenskt korruptionsproblem som bör tas på allvar, och jag sätter mina fem cent på att det (nog) har med kommunerna att göra. .

Jag ska inte ägna för mycket utrymme åt saker som får anses vara allmängods. Sverige rankas regelmässigt högt i olika internationella mätningar som är tänkta att fånga frånvaro av korruption och närvaro av rättssäkerhet. Samtidigt är det frapperande att nästan varje gång någon extern eller oberoende instans/organisation ska värdera svenska institutioners förmåga att motverka, upptäcka och utreda korruption, så får Sverige kritik: korruptionsskyddet tycks inte stå i paritet med riskerna.

Minst lika uppseendeväckande är det att ganska många undersökningar visat att vi i Sverige – jämfört med danskar, norrmän och finländare – tror att problem med korruption och avvikelser från normen om opartiskhet/likabehandling, är ett större problem hos oss (se t.ex. här, s. 77ff). Det är förövrigt inte bara i dessa förhållandevis äldre studier detta mönster går igen. I 2018 års Eurobarometer stack Sverige också negativt ut i ett nordiskt perspektiv. Jag tror därför att man med fog kan säga att det finns ett slags eget, specifikt, svenskt korruptionsproblem (även om vi i jämförelse med nästan all världens länder förstås är förhållandevis förskonade från de här problemen).

Varför sticker då Sverige ut? Min misstanke är att har något med kommunerna att göra. Frågar man medborgarna, är det faktiskt i kommunerna de tror att korruption i störst utsträckning förekommer i, jämfört namngivna statliga institutioner samt landstingen (se t.ex. Andersson & Babajan 2014: 110). I internationella jämförelser sticker Sverige ut i ett nordiskt jämförande perspektiv då svensken tror att korruption är betydligt mer utbrett i kommunerna än vad t.ex. danskar och finländare tror: I 2012 års Eurobarometer höll 66 procent av svenskarna helt eller delvis med om påståendet att ”Det finns korruption i lokala institutioner”, att jämföra med 43 procent av finländarna och 22 procent av danskarna.

Sverige stack också ut på det viset att här tror man att korruption var mer utbrett lokalt än i statens institutioner, något som bara var fallet i 4 av 28 länder. Vår bottentunga, hyfsat decentraliserade förvaltningsmodell ger alltså upphov till det paradoxala resultatet att svensken litar mindre på det lokala än på det nationella! Så brukar det faktiskt inte se ut i andra länder. Som Bas Denters skriver: ”trust in local officeholders is typically and often considerably higher than trust in national politicians.”

Men egentligen tycker jag inte att vi ska förvånas över dessa resultat. I Sverige har vi valt en samhällsorganisation där vi lagt väldigt många och väldigt tunga/viktiga uppgifter över på kommunerna; och vi rankas också i regel väldigt högt i index som mäter graden av decentralisering (t.ex. här). Flera av kommunernas ansvarsområden brukar, i korruptionslitteraturen, utpekas som särskilt riskutsatta, för korruption och annan otillbörlig påverkan, framför allt:

  • Planmonopolet (markanvändning, fysisk planering)
  • Upphandling, inte minst direktupphandlingarna
  • Bidrag och sponsring till föreningar och klubbar
  • Det stadigt ökande antalet kommunala bolag, som tycks särskilt associerade med oegentligheter
  • Tillståndsgivning och inspektion, framför allt kanske de risker som alkoholhandläggare är utsatta för (avseende t.ex. politisk påtryckningar att tänja lagen och gynna näringslivet), samt livsmedelsinspektörernas speciella arbetssituation.*

De viktiga uppgifter som decentraliserats till kommunerna har av allt att döma inte matchats med institutioner som gör det ändamålsenligt att utkräva ansvar av politiker och tjänstemän (utvecklas ingående här, en viktig delaspekt utvecklas här).

Sålunda: det finns (nog) ett specifikt svenskt korruptionsproblem, och det har (nog) till en hel del med de svenska kommunerna att göra.

____________

* För den som inte mäktar med att klicka på länkarna: När Sveriges radios Kaliber frågade alkoholhandläggare om de upplever att politiker eller andra tjänstemän i kommunen har försökt påverka beslut om alkoholtillstånd, uppgav mer än var tredje handläggare att de utsatts för sådana påverkansförsök. Nästan hälften av dem anser att politiker låter näringslivets intressen gå före alkohollagen i beslut om serveringstillstånd. Och i sin studie om livsmedelsinspektörers arbetssituation, fann Katarina Horn von Rantzien att nästan 30 procent av de tillfrågade inspektörerna hade erfarit försök till otillbörlig påverkan i myndighetsarbetet från ett företag som bedriver livsmedelsverksamhet. Förstås svårt att värdera siffrorna när det saknas internationella jämförelsepunkter – men, åtminstone för mig är detta rent av dramatiska siffror för ett land som prenumererat på topp 6-positioner i Transparency International CPI-index sedan det lanserades år 1995.

Lästips – litteratur om korruption/brist på opartiskhet i kommuner

Andersson, Staffan & Gissur Ó Erlingsson (2012). ”New Public Management and Danger Zones for Corruption”, i Tänzler, Dirk et al. [red.] The Social Construction of Corruption in Europe. London: Ashgate.

Bergh, Andreas, Gissur Ó Erlingsson, Anders Gustafsson & Emanuel Wittberg (2019). “Municipally Owned Enterprises as Danger Zones for Corruption? How Politician’s Having Feet in Two Camps May Undermine Conditions for Accountability”, Public Integrity 21(3), 320–352

Bergh, Andreas. Gunther Fink & Richard Öhrvall (2017). ”More Politicians, More Corruption: Evidence from Swedish Municipalities”, Public Choice, 172(3–4), 483–500.

Broms, Rasmus, Carl Dahlström & Mihaly Fazekas. (2019). ”Political Competition and Public Procurement Outcomes”, Comparative Political Studies (finns som Working Paper).

Erlingsson, Gissur Ó & Susanne Wallman Lundåsen (2019). ”When State-level Institutions Cannot Tell the Whole Story: An Inquiry into the Variations of Municipal Quality of Government”, Governance – an International Journal of Policy Administrations and Institutions. Early view online: https://onlinelibrary.wiley.com/doi/10.1111/gove.12463

Erlingsson, Gissur Ó., Andreas Bergh & Mats Sjölin (2008). ”Public Corruption in Swedish Municipalities: Trouble Looming on the Horizon?” Local Government Studies, 34(5), 595–608.

Erlingsson, Gissur Ó, Anna Thomasson & Richard Öhrvall (2018). “Issues on Transparency, Accountability and Control in Hybrid Organizations: The Case of Enterprises Owned by Local Government”, i Bonomi, Andrea et al (eds) Hybridity and Cross-sectoral relations in the Delivery of Public Services. Bingley: Emerald.

Statskontoret (2012). Köpta relationer. Om korruption i det kommunala Sverige. Stockholm: Statskontoret.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s