Att lyssna på experten

Idag kommer hundratusentals svenskar bokstavligen att lyssna på en expert, nämligen statsepidemiolog Anders Tegnell, dagens sommarpratare. Att ”lyssna på experterna” har varit ett återkommande mantra i den svenska diskussionen om Coronapandemin, och Folkhälsomyndigheten har därför med liten politisk inblandning fått lägga upp den svenska strategin. ”Vi håller en lite mer vetenskaplig linje i detta. Balansen mellan politik och vetenskap hos oss är lite annorlunda än i en del andra länder.” sa Tegnell i mars. Konsekvensen har varit att Sverige valt en annan väg än i princip alla andra, och vi har också ett (hittills) värre hälsoutfall än våra grannländer.

Naturligtvis bör man i dagens extremt komplexa samhälle lyssna på experter. Men vem bör fatta besluten?

Frågan går bortom pandemin. I den statsvetenskapliga klassikern ”Demokratin och dess antagonister” (1989) skrev Robert Dahl att det tyngsta argumentet mot demokrati är att folk inte har tillräcklig kunskap för att styra sig själva. Vore det inte bättre om experterna fick styra?

Nej, menade Dahl, av flera anledningar. För det första är det få frågor som har entydiga svar. Experter har också en tendens att bli enkelspåriga, och ”misslyckas ofta kapitalt att förstå hur den verkliga världen tjurskalligt vägrar att spela efter deras regler”. Dahls exempel på osäkerhet i beslutsfattande är pikant nog också just en dödlig influensa.

Vi vet inte hur Coronapandemin kommer att sluta – om det nu blir något slut. Kanske har länder som Danmark och Norge bara skjutit på problemen med sina strikta restriktioner. Eller så kommer det bättre behandlingar och vaccin, och då var att skjuta på problemen inte fel. Läget är fortfarande oklart.

För det andra inbegriper politik i princip alltid avvägningar mellan olika värden. Hur väger man människors hälsa, mot deras frihet, mot samhällets ekonomi? Ingen expert kan avgöra, för det finns inget objektivt svar. Om det skulle visa sig att 5000 fler dör i Sverige än i Danmark, men att BNP krymper en procent mindre, är det då värt det? Jag vet inte, och det gör inte Anders Tegnell heller.

Men det är inte heller Anders Tegnell som är ytterst ansvarig. Tegnells uppgift är att göra expertbedömningar, och de ska diskuteras och kritiseras utifrån sin logik och grund i befintlig kunskap. Han är som navigatören på ett skepp, och måste läsa kartan rätt.

Stefan Löfven, statsministern, förblir dock kapten. Han kan lämna över rodret för en stund, men aldrig ansvaret. I en demokrati är det politiker som har förtroendet och det omöjliga uppdraget att försöka väga ihop kunskap, känsla och moral för att fatta det minst dåliga beslutet, under osäkra förhållanden.

Barack Obama har beskrivit det som att alla beslut han tvingades fatta som president per definition var närmast omöjliga. Frågorna som hade ett bra svar hanterades längre ned i hierarkin och nådde honom aldrig.

I sitt föredrag ”Politik som yrke” varnade den tyske sociologen Max Weber för att den som ger sig in i politiken inte får vara för rädd om sin själ. Politiska ledare kommer att behöva fatta beslut som leder till lidande. Man måste därför ha moral, men inte vara bunden av den. Drivas av passion, men beakta konsekvenserna. Bara den som kan leva med sådana paradoxer, och ändå inte fly från ansvaret, är lämplig.

Hanteringen av pandemin är inte bara en fråga om epidemiologi, utan påverkar alla delar av samhället. Vårt svar bör därför inte dikteras av en epidemiolog, utan av politiker. Det är deras jobb att väga samman alla aspekter, även om det är närapå omöjligt.

Tegnell talade om balansen mellan politik och vetenskap, men bilden av en våg med de två i varsin vågskål är fel. Politiken kan inte fungera utan vetenskap, och vetenskapen kan inte ersätta politiken.

Visst ska vi lyssna på experterna. I slutändan är det dock politikerna som måste fatta besluten.

2 tankar om “Att lyssna på experten

  1. Håller i grunden med. Men i detta fall (till skillnad från de flesta andra frågor) tycks ju de flesta politiker världen över tillämpa samma åtgärder. Men utveckling sker ju genom att en pluralitet av åtgärder prövas, några framgångsrika andra inte. Tyvärr verkar Sverige ha dragit kortaste strået med alltför många döda. Men för mänskligheten kanske det är ett litet pris för att vi ska ha lärt oss lite mer om hur man bekämpar pandemier.

    • Jo, så är det. Ju fler olika strategier, desto lättare att utvärdera effekterna. Men på samma sätt som man avbryter medicinska studier om det visar sig att de är på väg att ge alltför negativa konsekvenser måste vi i första hand agera på det sätt vi i stunden tror ger bäst resultat.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s