Midsommartid betyder släpp av olika slags publikationer från den pågående forskningsverksamheten. Idag släpper Valforskningsprogrammet en ny rapport med resultat från alla mätningar av väljarnas uppfattningar av partiernas vänster-högerpositioner. Den innehåller en hel del matnyttiga nyheter om hur väljarna uppfattar att det politiska landskapet förändrats i samband med och efter 2018 års val.
Vi (Henrik Oscarsson och Richard Svensson) redovisar resultat från alla tillgängliga mätningar av vänster-högerperceptioner som genomförts i Valforskningsprogrammets regi i samband med riksdagsval (fyllda prickar) och Europaparlamentsval/folkomröstningar (ofyllda prickar) sedan 1979 (se Figur 1). Vi har bett väljarna placera ut alla partier på en elvagradig skala från 0 (långt till vänster) till 10 (långt till höger) och med ett mittenalternativ 5 (varken till höger eller till vänster). Resultaten ger en god överblick över hur den svenska väljarkåren upplevt den ideologiska spelplanen och partiernas relativa vänster-högerpositioner under de senaste fyrtio åren.
Tidsserierna fram till 2014 har presenterats och analyserats i många sammanhang (se t ex här och här) och resultaten är väl kända när det gäller exempelvis Miljöpartiets ideologiska resa som startade i mitten när partiet var nytt 1982 och som sedan tagit partiet allt längre vänsterut. Kristdemokraterna uppvisar en liknande vandring från mitten och allt längre högerut i väljarnas bild av partisystemet. Den särskilda svenska blockpolitiken med de särskilda laguppställningar vi haft sätter sin prägel på landskapet i den meningen att det under lång tid har saknats parti(er) som uppfattats ha en utmejlslad mittenposition.
Moderaterna inte längre flankparti i partisystemet
Den ideologiska resa som Sverigedemokraterna enligt väljarna har gjort mellan 2014 och 2018 års val är den i särklass största mellan två val under den undersökta tidsperioden. Kanske gick det ett sus genom valrörelsepubliken när SD-ledaren Jimmie Åkesson på bästa sändningstid och i den mest sedda partiledarutfrågningen inför valet 2018 valde att placera ut sitt eget parti längst till höger i den politiska rymden.
Den stora nyheten efter valet 2018 är att Moderaterna inte längre uppfattas vara det självklara flankpartiet till höger i det svenska partisystemet. Denna flankposition — som betraktas som fördelaktig i många statsvetenskapliga modeller för politisk kommunikation och partikonkurrens — har förlorats till Sverigedemokraterna. Upprepade mätningar har bekräftat att det inte var någon tillfällighet och att väljarna dessutom är huvudsakligen överens om SDs nya plats i vänster-högerlandskapet: längst till höger!
Efter Januariavtalet en allt mer splittrad borgerlighet
Allianstiden innebar att de fyra borgerliga partierna av väljarna kom att uppfattas som mer ideologiskt närstående än de gjort tidigare. En närmare analys av hur dödlägesvalet 2018, den rekordlånga regeringsbildningsprocessen, tillblivelsen av januariavtalet och Löfven II-regeringen påverkat väljarnas bild av det ideologiska vänster-högerlandskapet visar dock tydliga förändringar av den ideologiska sammanhållningen till höger.
Redan hösten 2018 kunde vi i vår stora väljarstudie i samband med valet se växande relativa vänster-högeravstånd mellan de forna allianspartierna C-L å ena sidan och KD-M å den andra. Denna utveckling har sedan fortsatt. Den borgerliga breddningen längs vänster-högerskalan som väljarna uppfattar syns allt tydligare i vår Europaparlamentsvalundersökning genomförd i juni 2019 och den extramätning vi gjorde i SOM-undersökningen hösten 2019. Om det finns skäl att tala om ett konservativt block KD-M-SD så finns det i så fall lika goda skäl att tala om ett liberalt block (se figur 2).
Centerpartiets genomsnittliga position rör sig nu allt närmare mittpunkten (5) längs den ideologiska vänster-högerdimensionen. Partiet gör med andra ord allt mer skäl för sitt namn. Dagens väljarkår uppfattar Centerpartiet på ungefär samma centrala position i partisystemet som 1998 års väljarkår gjorde.
Vänster-höger förblir väljarnas viktigaste orienteringsverktyg
Många är kritiska till mätningar av hur väljarna uppfattar partiers positioner. Men jag menar att hur väljarna uppfattar det politiska landskapet självklart är helt avgörande inte bara för att väljarna själva ska kunna orientera sig ideologiskt utan också för deras möjligheter att bedöma vilka slags partisamarbeten som kan komma att bli aktuella efter ett val. När allt kommer omkring kan väljarna knappast förväntas agera utifrån någon annan politisk information än de egna uppfattningarna om sakernas tillstånd. Termer som vänster och höger är ständigt under påverkan från andra konfliktdimensioner men tycks av allt att döma förbli det viktigaste ideologiska orienteringsverktyget för svenska väljare. Att ”stå i mitten”, ”vara höger” eller ”ha hjärtat åt vänster” är exempel på ideologiska identitetsmarkörer som för nya väljargenerationer har kommit att ersätta känslomässigt anhängarskap till ett visst parti. Vänster-högeridentifikation är stabila orienteringar med stor påverkan på politiska attityder och beteenden.
Normativt kan det vara centralt för möjligheterna att kommunicera politiskt att väljarna har en någotsånär gemensam bild av infrastrukturen för den politiska kampen och partiernas inbördes ideologiska avstånd längs centrala åsiktsdimensioner. Det finns givetvis vissa variationer bakom de rapporterade genomsnittliga partiplaceringarna att rapportera och analysera, men vår rapport visar också att samstämmigheten om var partierna uppfattas finnas i vänster-högerlandskapet vid varje enskilt tillfälle har varit mycket hög. När vi väljer att rita ut konfidensintervall kring skattningarna i våra figurer är de så smala att de knappt syns.
Referenser
Oscarsson, Henrik & Svensson, Richard (2020) Partiernas vänster-högerpositioner 1968-2019. Valforskningsprogrammets rapportserie 2020:2. Göteborgs universitet: Statsvetenskapliga institutionen.
politologerna.wordpress.com 