Född till makt? Om syskonordning och sannolikheten att bli politiker

Detta inlägg är samförfattat av Sven Oskarsson, Christopher T. Dawes, Karl-Oskar Lindgren och Richard Öhrvall.

Vad förklarar att vissa personer blir politiker? Tidigare forskning har lyft fram en rad olika förklarande faktorer, men till de mer betydelsefulla hör familjebakgrund och uppväxtförhållanden (Lawless 2011). Föräldrar kan förmedla politiskt intresse och kunskap genom diskussioner och genom att vara en förebild i sina handlingar. Dessutom kan föräldrar ge barn andra resurser som formar deras framtida politiska deltagande. I det här forskningsfältet har dock en aspekt inte tillräckligt beaktats: uppväxten kan se olika ut för barn i en och samma familj beroende på deras plats i syskonskaran.

Det finns många teorier till varför syskonordning har betydelse. Tre mer framträdande är: sammanflödesteorin, resursteorin och nischteorin. Sammanflödesteorin (confluence theory) formulerades av Robert B. Zajonc och Greg Markus 1975 och går i korthet ut på att äldre syskon gynnas av att de föds in i en mer intellektuellt stimulerande miljö än yngre syskon. Ett förstfött barn får under sina första år exklusiv uppmärksamhet från sina föräldrar, medan nästafödda syskon dessutom interagerar med sitt något äldre syskon – en interaktion som inte antas vara lika stimulerande som den med föräldrarna. Enligt Zajonc och Markus gör det att ju längre ner man är i syskonskaran, desto lägre är den genomsnittliga intellektuella nivån för de sociala interaktioner som sker under uppväxten, vilket i sin tur får negativa effekter på barnets kognitiva förmåga.

Även resursteorin (resource dilution theory), framförd av Blake (1981), förutspår att äldre syskon gynnas utvecklingsmässigt, men den baseras istället på hur familjens resurser fördelas. Med varje nytt syskon måste föräldrarnas uppmärksamhet och resurser delas på fler, vilket missgynnar senare födda syskon. Den tredje framträdande teorin, nischteorin, har utvecklats av Frank J. Sulloway (1996) och förutspår att olika syskon tilldelas olika nischer i familjen. Enligt Sulloway tenderar förstfödda att vara skötsamma och ansvarstagande, medan yngre syskon oftare är mer okonventionella och sociala.

Om syskonordningen påverkar kognitiv utveckling och personlighet, som dessa teorier förutspår, borde den även kunna påverka benägenheten att bli politiker (jfr. Bó Dal 2017). Huruvida det finns ett samband mellan plats i syskonskaran och sannolikheten att bli politiker har intresserat forskare sedan länge. I sådana studier har oftast andelen förstfödda bland politiker jämförts med motsvarande andel i befolkningen och de har då funnit en större andel förstfödda i den förstnämnda gruppen. Dessa tidigare analyser har dock betydande brister vad gäller datamaterial och metod, inte minst eftersom de inte kontrollerar för familjestorlek och generationsskillnader. Genom att nyttja svenska registerdata kan vi undvika dessa problem, då vi har information om alla individer och deras syskon och därmed kan studera skillnader inom familjer.

Vi har valt att studera val till kommunfullmäktige mellan 1998 och 2014 och för att få jämförbara resultat har vi begränsat oss till befolkningen mellan 18 och 47 år. Vidare har vi fokuserat på tre olika utfall: att kandidera, att bli invald, samt att vara partiets första namn på valsedeln. Det sistnämnda kan ses som partiets kandidat till posten som kommunstyrelsens ordförande.

Vad finner vi då? Jo, att ju äldre man är i syskonskaran desto större är sannolikheten för att vara politiker i de avseenden som vi studerar. Det är vanligare bland förstfödda än bland andrabarn, och vanligare bland andrabarn än bland tredjebarn, och så vidare. De relativa effekterna är större ju mer exklusivt utfallet är, det vill säga effekterna är större gällande sannolikheten att bli invald än att kandidera till kommunfullmäktige, och än större när vi ser till sannolikheten att stå som första namn på valsedeln. De effekter av syskonordning som vi finner är dessutom jämförelsevis stora: för alla tre utfallen som vi studerar är de exempelvis större än för kön och utbildning – två faktorer som i annan forskning visat sig ha starka samband med att bli politiker.

Vi vet från andra studier att det finns samband mellan syskonordning och socioekonomisk status, kognitiv förmåga och personlighetsdrag. Man skulle kunna tänka sig att är sådana skillnader som sedan leder till äldre i syskonskaran är mer benägna att bli politiker. För att studera om så är fallet har vi använt oss av mönstringsdata, som gör att vi kan kontrollera för sådana aspekter. Eftersom vi endast har mönstringsdata för män och för en viss period måste vi begränsa oss till män födda mellan 1951 och 1980, men vi har ändå närmare 2,7 miljoner observationer att analysera. I figuren nedan visas resultat från dessa analyser – närmare bestämt sannolikheten att kandidera till kommunfullmäktige efter ordningstal i syskonskaran i våra grundskattningar (ljusgrå staplar) och när vi kontrollerar för utbildning, sysselsättning, kognitiv förmåga och ledarskapsförmåga (se länk till artikeln nedan för utförligare information om datamaterial och metod). De resultat som framträder var förvånande för oss. Som framgår av figuren har dessa kontroller endast en marginell inverkan på skattningarna. På sin höjd tycks de endast kunna förklara en tiondel av effekterna. Det är således något annat som huvudsakligen ligger bakom det starka samband mellan syskonordning och benägenheten att bli politiker.

Figur. Benägenhet att kandidera till kommunfullmäktige efter syskonordning, män födda 1951–1980

Någon kanske frågar sig om det här blott är en kuriositet av ringa värde för att förstå politiskt deltagande. Vi menar dock att det tydliga sambandet mellan syskonordning och benägenheten att bli politiker är ett betydelsefullt resultat, då det understryker vikten av uppväxten. Eftersom vi finner så pass stora skillnader mellan personer med samma föräldrar innebär det att uppväxtmiljön kan vara olika för personer med samma förutsättningar, och därmed antagligen möjlig att påverka.

Lästips

Oskarsson, Sven, Christopher T. Dawes, Karl-Oskar Lindgren & Richard Öhrvall (early view). ”Big Brother Sees You, but Does He Rule You? The Relationship between Birth Order and Political Candidacy”, Journal of Politics. Artikel (låst): https://doi.org/10.1086/711055. Pre-print (fritt tillgänglig): https://conpol.org/wp-content/uploads/2020/08/Big-brother.pdf

Bratsberg, Bernt, Christopher T. Dawes, Andreas Kotsadam, Karl-Oskar Lindgren, Richard Öhrvall, Sven Oskarsson & Oddbjørn Raaum (2020). “Birth Order and Voter Turnout.” British Journal of Political Science, 1–8. Artikel (fritt tillgänglig): https://doi.org/10.1017/S0007123419000826 Black, Sandra E., Erik Grönqvist, Björn Öckert; Born to Lead? (2018). ”The Effect of Birth Order on Noncognitive Abilities”, The Review of Economics and Statistics, 100 (2): 274–286. Artikel (fritt tillgänglig): https://doi.org/10.1017/S0007123419000826

Black, Sandra E., Erik Grönqvist, Björn Öckert; Born to Lead? (2018). ”The Effect of Birth Order on Noncognitive Abilities”, The Review of Economics and Statistics, 100 (2): 274–286. Artikel (fritt tillgänglig):  https://doi.org/10.1162/REST_a_00690. Svensk version: https://www.ifau.se/globalassets/pdf/se/2016/r-2016-15-fodd-till-chef.pdf

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s