Straffar väljare dålig samhällsstyrning?

Det här är ett gästinlägg av Rasmus Broms, forskare vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

***

Att god samhällsstyrning – ett brett koncept som bygger på en offentlig maktutövning kännetecknad av effektivitet, rättssäkerhet, transparens, opartiskhet och avsaknad av korruption – är viktig för mänsklig välfärd är idag en etablerad sanning inom samhällsvetenskapen. Vi vet dock fortfarande överraskande lite om hur detta fenomen spelar roll för väljarbeteende, trots att samhällsstyrning kan beskrivas som skolboksexempel på en så kallad ”valensfråga,” det vill säga en fråga som alla delar av väljarkåren står bakom.

Varför vet vi så lite om ett så viktigt problem? En anledning är att det är svårt att överhuvudtaget mäta samhällsstyrning, inte minst i koppling till enskilda val. Till skillnad från exempelvis skattehöjningar, arbetslöshetssiffror eller partiledarbyten finns det helt enkelt i regel mycket mindre jämförbar information om hur väl förvaltningen genomför sina åtaganden gentemot medborgarna.

I ett försök att lösa detta problem har jag i en nyutkommen studie använt information om kritik från Sveriges kommunrevisioner. Dessa finns i varje svensk kommun och granskar varje år om nämnderna och kommunstyrelsen genomfört sitt uppdrag på ett ändamålsenligt sätt. Om så ej varit fallet ska de rikta formell kritik. Enligt SKR:s vägledande skrift ”God revisionssed” från 2014 ska kommunrevisionen fungera som ”ett lokalt demokratiskt kontrollinstrument med uppdrag att granska den verksamhet som bedrivs i kommunen samt pröva ansvarstagandet. […] Med sin granskning och prövning bidrar revisorerna till en effektiv verksamhet samt till att värna demokrati, mänskliga rättigheter och rättssäkerhet.”

Det finns mycket som talar för att revisionskritik kan betraktas som ett giltigt mått på dålig samhällsstyrning: De specifika grunderna för när kritik ska delas ut enligt SKR:s riktlinjer stämmer väl överens med vad vi tänker på när vi pratar om dålig samhällsstyrning, såsom bristfällig styrning och kontroll, obehörigt beslutsfattande och brottsliga handlingar. Dessutom samvarierar kritik med andra befintliga mått på kommunal samhällsstyrning.

Partiledardebatten på Twitter

Igår var det partiledardebatt i SVT:s Agenda. Stefan Löfvens sista som partiledare och statsminister, men mest handlade eftersnacket om ett utbyte där Miljöpartiets Per Bolund refererade till oppositionen som det ”blåbruna blocket”, vilket Jimmie Åkesson reagerade starkt på.

För att få ett annat perspektiv på debatten laddade jag ned alla tweets som skrevs mellan 19 och 23 under kvällen, och som kunde tänkas handla om debatten. För att inkluderas var tweeten tvungen att innehålla hashtagen #pldebatt eller ”svtagenda” (de visades i bild under debatten), eller nämna något av partierna eller partiledarna vid namn. Totalt blev det 4331 unika tweets, som också retweetades 6692 gånger under kvällen.

I bilden nedan visas hur många sådana tweets om debatten som skrevs vid olika tidpunkter under kvällen, grupperade i femminutersintervall. Jag har här även lagt till antalet retweets som dessa tweets sedemera fick. Om någon till exempel twittrade något vid 19:00, och den tweeten senare under kvällen retweetas 100 gånger så visar linjen 100 vid kl 19:00. Tanken är att vi ska få ett mått på vad det var under programmet som folk reagerade på. I grafen anges när olika ämnen diskuterades.

Det är inget mysterium – mest twitteraktivitetet genererades 20:20-20:25, när Jimmie Åkesson upprepade gånger frågade Bolund ”Vem är brun?” och om Bolund tyckte att Åkesson var en nazist.

Om man istället mäter hur många av tweetsen som nämner de olika partierna eller partiledarna så ger samma episod avtryck även här: Miljöpartiet eller Per Bolund nämndes i överlägset flest tweets, följt av Sverigedemokraterna och Jimmie Åkesson. Vänsterpartiet och Nooshi Dadgostar nämndes i mindre av en tiondel så många tweets (där en en tweet som retweetas 10 gånger väger lika mycket som tio olika tweets som inte retweetas någon gång). Även om man bara tittar på unika tweets och bortser från retweets så kommer Miljöpartiet först och Vänsterpartiet sist, med 786 respektive 118 tweets.

Slutligen kan vi titta på vilka ord som förekommer mest i tweets som nämner de olika partierna. Jag har här uteslutit det egna partiets och partiledarens namn, eftersom de utgjorde själva kriterierna för urvalet, samt vanliga mellanord, som ”är” eller ”det”. ”Bolund” återkommer på flera topplistor, liksom ”Nazist” och för Sverigedemokraterna ”Brun”.

Parti	1 (vanligaste ord)	2	3	4	5
V	SD	Vill	Åkesson	Jimmie	Kommunister
S	Vill	Kristersson	Sverige	År	Bolund
MP	Åkesson	Jimmie	Nazist	Ska	Sabuni
C	Vill	Bolund	Ska	Åkesson	Socialdemokrat
L	Bolund	Sverige	Per	Trend	Uppåtgående
KD	Trend	Uppåtgående	Sverige	Lööf	Vill
M	Löfven	Vill	Ska	SD	Åkesson
SD	Bolund	Per	Brun	Nazist	Parti

Ord som ofta förekom i tweets där partiet längst ut till vänster nämndes. Insamlade 2021-10-10 mellan 19:00 och 23:00.

Att undersöka tweets kan vara roligt eftersom den precisa dateringen gör det rätt enkelt att koppla dem till specifika händelser i till exempel ett tv-program. Men man måste vara ytterst försiktig så att man inte generaliserar resultaten till den bredare allmänheten. När jag bläddrade igenom datan blev det uppenbart att vissa individer står för en stor del av aktiviteten – en person twittrade till exempel i princip samma meddelande om Bolunds uttalande till en mängd partier och mediapersonligheter. De som är aktiva på twitter är inte ett tvärsnitt av befolkningen, och de som är mest aktiva under en partiledardebatt är antagligen ännu mer speciella.