Det här är ett gästinlägg av Anna Bendz, Maria Oskarson och Sebastian Lundmark, från Statsvetenskapliga institutionen och SOM-institutet på Göteborgs universitet.
***
Tycker vi bättre om politiker som har hund? I media, krönikor och bloggar refereras det ganska ofta till politikers hundar, åtminstone när det gäller presidenter och premiärministrar. Inte minst ser det ut som att vi har framför oss en ny statsminister i Ulf Kristersson vars hund frekvent förekom i valkampanjen inför valet 2022 och på sociala medier. I amerikansk press uppmärksammades det att President Trump var den förste amerikanske president sedan 1849 som inte hade hund. När Joe Biden knep vinsten i presidentvalet 2020 innebar det hundens återkomst i Vita huset, vilket fick en hel del uppmärksamhet i sociala medier. I den brittiska valrörelsen 2019 figurerade terriervalpen Dilyn på otaliga bilder tillsammans med husse Boris Johnson, som också vann valet. Den franske presidenten Emmanuel Macron framträder på bilder med sin labradorkorsning Nemo.
Underförstått i rapportering och kommentarer om politikers hundar är att de bidrar med något positivt – att en politiker som har hund bedöms mer välvilligt än en som inte har det.
Hundar i 2022 års valkampanj
Även i Sverige syns det spår av tanken att hundägande är ett viktigt attribut för att vinna val. Socialdemokraternas presentation av Magdalena Andersson visade partiledaren med en jycke och Moderaterna gick så långt som att låta Ulf Kristerssons hund Winston pryda partiets chipspåsar. Även Liberalernas partiledare, Johan Pehrson, visar upp sig med en hund på ett inlägg på sociala medier.
Forskningsunderlaget för om politiker faktiskt gynnas av att förknippas med hundar är emellertid tunt. I en uppmärksammad artikel i tidskriften PS: Political Science & Politics analyserade statsvetaren Diana C. Mutz data från den amerikanska nationella valundersökningen år 2008 och fann att president Obamas utspel om att döttrar skulle få en hund om han vann istället satte fokus på att han inte hade hund. Den spanska vattenhunden, Bo, gjorde ju entré hos familjen Obama först när valvinsten var klar. Resultaten visade att hundägare röstade på Obama i lägre utsträckning än de utan hund, även under en rad kontroller.
I en senare replik till Mutz studie visade dock Matthew L. Jacobsmeier och Daniel C. Lewis att den negativa ”hundeffekten” främst var en återspegling av en nord/syd-dimension, där andelen hundägare var större i mer glesbefolkade regioner i sydstaterna där republikanerna och konservativa värderingar var starkare.
Trots att det enligt Jacobsmeier och Lewis inte fanns någon ”hundeffekt” i det amerikanska presidentvalet 2008 finns det ändå skäl att analysera hur att förknippas med en hund påverkar hur politiker bedöms.
I linje med argumentet om att politiker gynnas av att vara personliga och som ”vanligt folk” kan man anta att framträda med hund framställer en politiker som mindre av ”elit” och därmed ökar sin popularitet, eller sitt “sympatikapital”. Det kan vidare antas att denna effekt skulle vara starkare bland hundägare, än bland dem som inte har någon hundrelation. Att vi tenderar att tycka bättre om dem som är lika oss själva (ingroup), och sämre om dem som är annorlunda (outgroup) är noga belagt i forskningen (Tajfel 1979; Turner 2010). Om man själv är hundägare kan därför en politiker med hund upplevas mer som ”en av oss” och därmed bedömas mer välvilligt (ingroup). Detta är också det grundantagande som Diana Mutz använde sig av i sin studie då hon antar att hundägare blir mindre positiva till Obama under presidentkampanjen 2008 då han inte hade hund. Han var alltså inte lik hundägarna i detta avseende. Man skulle utifrån samma resonemang också kunna tänka sig att bland dem som inte tycker om hundar är sambandet det motsatta, att man ser politikern med hund som inte en av oss och därmed blir mer negativ (outgroup).
Påverkas svenska väljare av att politiker poserar med hundar?
I ett pilotprojekt har vi undersökt om politiska hundtrick fungerar. I projektet testade vi om en hypotetisk politiker bedömdes annorlunda när denne framträder på bild med en hund jämfört när hunden fick stanna hemma. Vi skickade ut ett enkätbaserat experiment till 3,608 panelister i SOM-institutets Medborgarpanel. Totalt svarade 2,097 av de inbjudna på experiment (deltagandefrekvens = 58% enligt AAPOR 2016, sid. 49).
Under experimentet ombads panelisterna att tänka sig in i en situation där de läser om en politiker. I informationen om politikern fick de läsa följande:
“Detta är Erik Johansson. Han är sedan tolv år regionpolitiker för ett av Sveriges största partier, och är nu aktuell för ett tyngre uppdrag på riksnivå. Hans främsta intresseområden är regionalpolitik och socialpolitik.”
På samma sida som informationen slumpades hälften av respondenterna till att se ett foto där politikern sitter på en parkbänk med en hund, medan den andra hälften istället fick se ett liknande foto men utan hunden (se Figur 1). Panelister i båda grupperna fick därefter svara på hur kompetent, pålitlig, empatisk, kunnig, byråkratisk, jordnära, sympatisk, och tråkig de uppfattade politikern vara.
Hundtricket – snarare en fallgrop än ett raggningsknep.
Resultaten av experiment pekar något oväntat mot att politiker som framställs med hund uppfattas mer negativt av panellisterna snarare än att hunden skulle öka sympatikapitalet. Om vi skall tro på resultatet av experimentet ter sig alltså hundtricket snarare som en fallgrop än som ett raggningstrick i jakten på väljare. I snitt var panellisterna som såg politikern med hunden 1.2% marginellt signifikant mer negativt inställda till politikern jämfört med de som fick se politikern sitta ensam på parkbänken (bmed hund(2093)=-1.2, SERobust = 0.6, p = .07). Den starkaste effekten finner vi när det gäller kunnighet där de som inte har hund uppfattade politikern som signifikant mindre kunnig när hunden var med på bild (bmed hund(2038)=-2.4, SERobust = 0.9, p = .009).
I Figur 2 visar vi skillnaden mellan de två grupperna för var och en av utfallsfrågorna och där medelvärdet för gruppen som såg en hund har dragits bort från medelvärdet för gruppen som inte fick se hunden. Siffror mindre än noll (negativa siffror) i Figur 2 skall tolkas som att närvaron av hund på bilden gav mer negativa uppfattningar av politikern än ingen hund, och siffror större än noll (positiva siffror) skall tolkas som att hunden bidrog till mer positiva uppfattningar av politikern. De lodräta strecken vid varje punkt är medelvärdesskillnadens konfidensintervall (95%-igt konfidensintervall). Tolkningen av konfidensintervallet är att ett lodrätt streck som överlappar noll-strecket (den grå vågräta linjen) innebär att medelvärdesskillnaden inte är statistiskt signifikant skilt från noll. Eller med andra ord, skillnaden för sådana medelvärden är inte stor nog för att vi med tillräcklig säkerhet kan säga att den skiljer sig från noll. För utfallet kunnig var medelvärdesskillnaden 2.4% och med ett konfidensintervall som inte överlappar noll, detta gör att vi med viss säkerhet kan säga att skillnaden är tillräckligt stor för att slumpen antagligen inte orsakat denna skillnad. För de andra frågorna finns ingen signifikant effekt av hundens närvaro.
Påverkar hund olika mellan ingrupper och utgrupper?
I Sverige finns idag ungefär 775 000 hundägare med tillsammans 1 072 000 registrerade hundar enligt Jordbruksverket. Genom att analysera data från SOM-undersökningen 2019 beräknas det finnas hund i ungefär 20 procent av de svenska hushållen. I Tabell 1 (från Bendz och Oskarson 2020) visas resultat från samma undersökning när det gäller respondenternas relation till hundar. Som framgår av tabellen uppgav ungefär två tredjedelar av de svarande att de tyckte om hundar. Inkluderas de som instämde delvis i påståendet är det en stor majoritet, 88 procent, som uppgav att de tyckte om hundar. Tabellen visar dessutom att en relativt låg andel var rädda för hundar, att ungefär tre fjärdedelar var mycket eller ganska vana vid hundar samt att cirka 30 procent skulle vilja ha hund om de hade haft möjlighet till det. En ansenlig mängd väljare är helt enkelt positivt inställda till hundar medan ganska få inte är det. Att framställa sig själv som hundvän skulle därför, trots de potentiella negativa effekterna påvisade i vårt experiment, vara en bra idé om bilden med hund tilltalar hundvännerna.
Resultaten från experimentet visar dock att de panellister som hade hund i hushållet inte påverkades alls av att se politikern med hund. Istället framkom att panellister som inte lever med hund var de som påverkades av att se hund på bilden, men då till att bli mer negativa till politikern. Återigen är det politikerns kunnighet som utmärker sig, där de utan hund uppfattade politikern som allt mindre kunnig när hunden var med på bilden (bpolitiiker med hund(1554)=-3.2, SERobust = 1.0, p = .002). Denna skillnad i påverkansgrad är också marginellt signifikant starkare för just gruppen som inte äger hund än de som inte äger hund (bpolitiker med hund * äger inte hund(2022)=-3.8, SERobust = 2.1, p = .079). I Figur 3 visar vi skillnaderna mellan gruppen som inte fick se en hund och gruppen som fick se en hund uppdelat på om panelisten själv ägde hund eller inte.
Under experimentet svarade respondenterna också på om de gillade hundar. Som förväntat var de som inte höll med om påståendet “Jag gillar hund” mest och marginellt signifikant negativt påverkade av att få se politikern med hund (gillar inte hundar: bpolitiker med hund(77)=-7.5, SERobust = 3.8, p = .051). Men något mer oväntat påverkades även de som tyckte att samma påstående “stämde ganska bra” också marginellt signifikant negativt av att se politikern med hund (bpolitiker med hund(624)=-2.1, SERobust = 1.1, p = .058) (se Figur 4).
Alternativa förklaringar till den negativa effekten
Det finns naturligtvis alternativa förklaringar till den marginellt negativa effekt vi fann i vårt pilotprojekt. Till exempel kanske förklaringen ligger mer i att väljarna inte tycker att hundar ska blandas in i politiken och att hunden inte hör hemma i ett politiskt budskap. Vissa kanske reagerar med att associera till någon slags ‘publikfrieri’ från politikernas sida och att det gör att politikern uppfattas som mindre seriös, snarare än att det handlar om en aversion mot hundar. En ytterligare alternativ förklaring kan vara att politikern upplevs annorlunda i de två bilderna. I bilden utan hund kan vissa tolka politikern som leende och tidigare studier har funnit att leenden kan göra att personer uppfattas som mer kompetent och uppriktigare (Reis et al., 1990). Vår tentativa slutsats är ändå att hundtricket åtminstone inte verkar ha en positiv effekt på hur politiker uppfattas, åtminstone inte i det hypotetiska scenario som användes i vår studie.
Referenser
Daily Mail (2020) ”Meet the first dogs-elect: Joe and Jill Biden will bring pets back to the White House as their German Shepherd Major becomes first ever rescue to call 1600 Pennsylvania Ave home”, Luke Kenton för Daily Mail besökt 2022-09-20 på https://www.dailymail.co.uk/news/article-8926343/Meet-dogs-elect-Joe-Jill-Biden-bring-pooches-White-House.html
Facebook. 2022. “Johan Pehrson.” besökt 2022-09-20 på https://www.facebook.com/photo.php?fbid=460948445849460&set=pb.100058029250818.-2207520000..&type=3
Jacobsmeier, Matthew L. and Daniel C. Lewis. 2013. ”Barking Up the Wrong Tree: Why Bo Didn’t Fetch Many Votes for Barack Obama in 2012.” PS January:49-59.
Jordbruksverket. 2022. ”Statistik ur hundregistret.” besökt 2022-09-20 på https://djur.jordbruksverket.se/amnesomraden/djur/olikaslagsdjur/hundarochkatter/markochregistreradinhund/statistik.4.45fb0f14120a3316ad78000672.html
Mutz, Diana C. 2010. ”The Dog that Didn’t Bark: The Role of Canines in the 2008 Campaign.” PS(October):707-712.
Norra Skåne. 2022. M hoppas på sidbytare i valet. https://www.nsk.se/nyheter/m-hoppas-pa-sidbytare-i-valet-b58f28ac/ Norra Skåne
Reis, H. T., Wilson, I. M., Monestere, C., Bernstein, S., Clark, K., Seidl, E., Franco, M., Gioioso, E., Freeman, L., & Radoane, K.. (1990). What is smiling is beautiful and good. European Journal of Social Psychology, 20(3), 259–267. https://doi.org/10.1002/ejsp.2420200307
Socialdemokraterna (2022) “Elitidrotten har lärt mig att man måste anstränga sig för att kunna förändra”, besökt 2022-09-20 på https://www.socialdemokraterna.se/vart-parti/vara-politiker/magdalena-andersson/allt-du-vill-veta-om-magdalena-andersson-
Tajfel, H. (1979). Individuals and groups in social psychology. British Journal of Social and Clinical Psychology, 18(2), 183-190. Turner, J. C. (2010). Social categorization and the self-concept: A social cognitive theory of group behavior. In T. Postmes & N. R. Branscombe (Eds.), Rediscovering social identity (pp. 243–272). Psychology Press.
politologerna.wordpress.com 
Vilken metod har ni använt för att korrigera för multipla tester när ni utformat konfidensintervall med mera?