Lucka 17: Ekonomiska tillgångar och väljarbeteende

* Det här inlägget är samförfattat av Mikael Persson och Johan Martinsson

Ekonomisk röstning är ett klassiskt forskningsområde inom väljarbeteende. Studier inom området har länge undersökt hur väljares bedömningar av den nationella och privata ekonomiska utvecklingen påverkar deras val av parti när de röstar. Generellt, men med vissa undantag, har den här typen av studier visat att väljare belönar regeringar när den nationella ekonomin går bra medan de straffar regeringar när ekonomin går sämre. Den privatekonomiska utvecklingen (så kallad ”pocketbook voting”) tillskrivs generellt mindre betydelse än utvecklingen av den nationella ekonomin.

 

Under senare år har det utvecklats ett nytt forskningsfält som istället för att titta på perceptioner av den ekonomiska utvecklingen undersöker hur ekonomiska tillgångar påverkar hur väljare röstar. Det här området kallas för ”patrimonial economic voting” i den engelskspråkiga litteraturen. Idén här är att inte bara individers inkomst utan även deras tillgångar spelar roll i och med att tillgångar placerar in individer i den ekonomiska hierarkin i samhället. Vilka tillgångar du har påverkar vilken  risk du utsätts för vid konjunktursvängningar och avgör hur du påverkas av den ekonomiska  politiken. Ekonomiska tillgångar är naturligtvis centrala för individers privatekonomiska situation men trots detta har inte vilken typ av tillgångar väljare har och hur kan påverka deras partival undersökts på samma sätt tidigare.

Studier på temat ”patrimonial economic voting” brukar göra en uppdelning mellan låg- och högrisktillgångar. Till lågrisktillgångar räknas till exempel bostad och fritidshus samt pengar på bankkonton och liknande lågrisksparande, medan högrisktillgångar innefattar sådant som aktier, företag, hyres- och jordbruksfastigheter. De tidigare studierna inom området i andra länder visar vanligtvis att lågrisktillgångar har en begränsad effekt på väljares partival medan högrisktillgångar driver individer åt höger. En brist med dessa studier är dock att de dels enbart bygger på individers svar på frågor i enkäter, och dels att frågorna vanligtvis bara mäter om man äger tillgångar av olika slag och inte säger någonting om tillgångarnas värde.

I en nyligen publicerad artikel i British Journal of Political Science undersöker vi sambandet mellan ekonomiska tillgångar och väljarbeteende i Sverige. I studien visar vi att rika väljare röstar mer borgerligt, vilket naturligtvis inte är någon kioskvältare, men vad som är intressant är att vi kan se på sambandet på ett mer detaljerat än vad som tidigare varit möjligt. I Sverige fanns nämligen en ovanligt god tillgång till registeruppgifter om ekonomiska tillgångar fram tills dess att förmögenhetsregistret avskaffades 2007. I dessa data finns information om det faktiska värdet på många slag av tillgångar och de ger således en betydligt bättre bild av människors ekonomiska situation än de enkätsvar som tidigare forskning använt sig av. Vi gavs möjlighet att koppla samman uppgifter från förmögenhetsregistret med den svenska valundersökningen från 2006. I och med detta kan vi undersöka förhållandet mellan ekonomiska tillgångar och röstning på ett mycket mer detaljerat sätt än vad som tidigare varit möjligt i tidigare forskning.

Våra huvudresultat kan sammanfattas på följande sätt. Först och främst visar det sig att det relevanta inte är huruvida man äger olika slag av tillgångar eller ej, utan vilket värde tillgångarna har. Röstningsbeteendet hos de som endast äger tillgångar med lågt värde skiljer sig inte markant från röstningsbeteendet hos de utan tillgångar. Vi visar också att vi i den svenska kontexten får motsvarande resultat som i tidigare studier när vi försöker att använda så lika modellspecifikationer som möjligt (det vill säga att endast se på effekten av att äga tillgångar eller ej). Vid mer detaljerade analyser visar det sig dock att effekten i själva verket drivs av tillgångar med högt värde.

För det andra visar det sig att det inte är alla typer av ekonomiska tillgångar som har ett starkt samband med röstning, utan enbart vissa typer. Vad vi finner motsvaras heller inte helt av den uppdelning mellan låg- och högrisktillgångar som har lanserats i den tidigare litteraturen. Tillgångar i sparande så som räntefonder, obligationer, etc, har överlag ett svagt samband med röstning. Om vi däremot ser på ägande av fastigheter och aktier så ser vi  större skillnader mellan de som har tillgångar med högt värde och de som inte har några tillgångar. Skillnaderna mellan de som har aktier och fastigheter med lågt värde och de som inte har några tillgångar alls är dock också små.

I vårt datamaterial från 2006 års val estimerar vi den predicerade sannolikheten att rösta på alliansen till 37% bland de utan aktier och till 63% bland de som har aktier med värde i den högsta kvintilen. Sannolikheten att rösta på Alliansen bland de med fastigheter av värde i den högsta kvintilen är ytterligare något högre, 65%. Om man ser på skillnader i politisk ideologi så placerar sig de med aktier och fastigheter i de högsta kvintilerna i genomsnitt ungefär ett och ett halvt steg längre åt höger på en elvagradig skala.

Man brukar ofta avsluta sammanfattningar av forskningresultat med att mer forskning behövs inom området. I det här fallet är dock tyvärr svårt att forska vidare på den inslagna vägen. Förmögenhetsregistret avskaffades som sagt av alliansregeringen 2007. Därefter har vi forskare tyvärr inte alls samma möjlighet att göra  analyser kring relationen mellan ekonomiska tillgångar och väljarbeteende eller andra relevanta faktorer så som hur de hänger samman med hälsa och välfärd. I registret finns dock historiska uppgifter, men de äldre valundersökningarna är nu avidentifierade och omöjliga att kombinera med registerdata. Den aktuella studien ger därför en unikt detaljerad ögonblicksbild över relationen mellan ekonomiska tillgångar och väljarbeteende. En bild som tyvärr är svår att återupprepa vid andra valtillfällen.


För ytterligare information kring data och analyser hänvisar vi till artikeln som texten bygger på:

Persson, Mikael and Johan Martinsson. (Forthcoming). ”Patrimonial Economic Voting and Asset Value: New Evidence from Taxation Register Data.” British Journal of Political Science.

Vad hade hänt om alla röstat?

Skulle det spela någon roll för valresultatet om alla röstade, eller skulle valresultatet bli ungefär detsamma även med ett lågt valdeltagande? Denna fråga är naturligtvis svår att svara på eftersom vi inte säkert kan vet hur alla som inte röstat skulle ha röstat om de var tvungna. Vi kan däremot göra uppskattningar av hur valresultatet skulle kunna bli om alla hade röstat. I USA har flera sådana studier publicerats. En studie av Sides, Schickler och Citrin pekar på att vissa mycket jämna val skulle ha slutat annorlunda om alla röstat. Exempelvis skulle presidentvalen 2000 och 2004 lett till segrar för demokraternas kandidater Gore och Kerry om alla amerikaner hade röstat.

Läs mer

Valforskning höjer valdeltagandet – De icke avsedda konsekvenserna av valundersökningar

Till skillnad från naturvetenskap kan samhällsvetenskapliga studier påverka studieobjekten. En astronom som studerar stjärnor och planeter påverkar inte dessa genom att forska om dem. Men i samhällsvetenskapliga studier kan studieobjekten (det vill säga människor) påverkas blott genom det faktum att de vet att de deltar i en undersökning. Detta kallas för en Hawthorne-effekt, och fick sitt namn efter att arbetare i en fabrik sägs ha ändrat sitt beteende bara på grund av att det pågick en studie där.

Läs mer

Att mäta väljarbeteende i Europaval

 Det här inlägget är samförfattat av Stefan Dahlberg och Mikael Persson.

***

Hur mäter man bäst väljarbeteende i europaparlamentsval? Frågan har aktualiserats i och med att vi vanligen vid europaparlamentsvalen har två stora väljarundersökningar som utförs i Sverige. Dels den svenska europaparlamentsvalundersökningen som genomförs inom ramarna för valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet i samarbete med Statistiska centralbyrån och dels European Election Studies (EES) som genomförs i alla EU-länder i samband med europaparlamentsvalen.
Läs mer

Hur mår de politiska partierna?

Detta inlägg är samförfattat av Gissur Ó Erlingsson och Mikael Persson.

***

På DN-debatt tidigare i veckan tog vi upp frågan om hur de politiska partierna mår i Sverige. Vi vill här ta tillfället i akt att kort presentera några av de data vi refererar till. Men först och främst ett enklare klargörande. Rubrikmakarna gav artikeln titeln ”Partidemokratin mår alldeles utmärkt i Sverige”. Det är lite väl positivt i överkant, sett till vad som faktiskt står där. En positiv bild finns det inte stöd för i tillgängliga data (vårt ratade förslag var faktiskt ”Den svenska partidemokratin mår bra, trots allt”). Vi anser oss däremot ha visst fog att säga att den vedertagna bilden av partier i kris – plågade av ständiga medlemstapp och tilltagande politikerförakt – inte stämmer. Läs mer

Hur utnyttjar man resurser för att höja valdeltagandet på bästa sätt?

Inför valen senare i år har regeringen beslutat att fördela 60 miljoner kronor till insatser för att höja valdeltagandet. Även vid tidigare val har stora resurser satsats för att öka valdeltagandet. Vad vet vi då med säkerhet angående vilka metoder som fungerar för att höja valdeltagande i Sverige? Vilka insatser har varit mest effektiva och vilka har varit mindre effektiva? Svaret på frågorna är att vi har oerhört lite tillförlitlig kunskap kring vilka effekter den här typen av insatser har. Trots att stora resurser har satsat på att höja valdeltagandet har vi mycket begränsad kunskap om de kausala effekterna av sådana insatser på valdeltagande. Anledningen är att de flesta insatser för att höja valdeltagandet utformats på ett sådant vis att de inte är möjligt att utvärdera dem. Vi har alltså förlorat möjligheter till intressant forskning och ett bättre kunskapsläge. Men det finns dock vedertagna sätt att använda sig av för att kunna utvärdera kausala effekter. Det bästa alternativet anses vara randomiserade fältexperiment. Genom att använda experimentell design skulle man vinna mycket vad det gäller möjligheterna att utvärdera effekter och skapa ett bättre kunskapsläge. I och med att vi vet ganska lite om hur man skulle kunna öka valdeltagandet skulle man genom att avsätta medel för fältexperiment kunna få en möjlighet att lära sig mer.

Läs mer

En politolog jubilerar

Idag fyller en av de flitigaste skribenterna på bloggen, Gissur Erlingsson, 40 år. För oss övriga skribenter på bloggen är det en ynnest att få samarbeta med Gissur som är en av landets mest kreativa och produktiva statsvetare vars forskningsproduktion verkligen förtjänar att uppmärksammas. Gissurs forskning spänner över en rad områden och den som tar sig an hans böcker och artiklar kommer att lära sig mycket om hur modern politik och demokrati fungerar. Gissur är flitigt aktiv både i den svenska offentliga debatten och det internationella forskarsamhället. Han är en av allt för få statsvetare som är ett självklart inslag både i Almedalen och på amerikanska statsvetenskapliga konferenser.

Gissur disputerade 2005 på en avhandling om varför nya partier bildas, ett ämne som han nyligen återvänt till här på bloggen. Dessförinnan hade han hunnit forska om bland annat kommundelningar och medborgerligt engagemang. Efter disputationen ägnade Gissur framförallt sig åt forskning om korruption i svenska kommuner, något han uppmärksammade innan frågan skulle visa sig att bli sprängstoff i medierna. Hans forskning har också, bland annat, berört politiska partier, hur den lokala demokratin bör organiseras, villkoren för förtroendevalda, hur  Sverigedemokraternas och Piratpartiets framgångar kan förklaras, och mycket annat. Signifikativt för Gissurs forskningsproduktion är att man ofta finner kreativa tankegångar, en oräddhet för att ta sig an obekväma frågor och infallsrika kopplingar mellan spelteoretiska analyser och avancerade forskningsmetoder.

Mitt eget första möte med Gissur skedde våren 2001. Jag lästa b-kursen i statsvetenskap i Lund och Gissur var doktorand på institutionen. Min handledare på b-uppsatsen föreslog att jag skulle fråga Gissur till råds angående mitt uppsatsämne. Sagt och gjort knackade jag på hans dörr och fem minuter senare hade han, samtidigt som han tog på sig sina ytterkläder och packade sin väska, vänligt men bestämt förklarat att min uppsatsidé nog inte var så lyckad och försett mig med en ny spetsigare problemformulering och en diger lista med böcker jag borde läsa. Därefter tog det några år innan vi sågs igen. 2008 hade jag själv blivit doktorand och Gissur var för längesen disputerad då vi träffades på en konferens och han gav mig, som han alltid gör, uppmuntrande och sporrande kommentarer. Året därpå hörde han helt oförhappandes av sig och undrade om vi inte skulle skriva en artikel ihop, vilket mynnade ut i ett roligt, kreativt och problemfritt samarbete. Det blev inte en artikel utan istället en handfull publikationer om utmanarpartier (och Piratpartiet i synnerhet) och politiskt engagemang.

På Gissurs födelsedag vill jag särskilt slå ett slag för och rekommendera några höjdpunkter i hans produktion som bör vara obligatorisk läsning för den som är politiskt intresserad: artikeln ”Anti-Immigrant Parties, Local Presence and Electoral Success” (tillsammans med Karl Loxbo och Richard Öhrvall) där det analyseras hur lokal närvaro och organisering påverkar Sverigedemokraternas framgångar, den fantastiska texten med Anders Sundell där de gör slarvsylta av oseriösa kommunrankningar, och artikeln ”The Eroding Effect of Corruption on System Support in Sweden” (tillsammans med Jonas Linde) där svenskars syn på korruption och dess effekter analyseras i jämförelse med andra nordiska länder.

Vi övriga skribenter på politologerna hurrar idag för Gnestas stolthet och ser med tillförsikt fram emot vad hans penna kommer att producera i framtiden!