Äldre väljare och äldrefrågor i valet 2022

MARIA SOLEVID

Texten i blogginlägget är också publicerad i Snabbtänkt 2022

Inför Riksdagsvalet 2022 fanns en diskussion om att gruppen äldre väljare, 65 år och äldre, samt frågor om äldrevård och pensioner skulle bli extra viktiga. Förutsättningarna för detta handlade om att andelen preliminärt röstberättigade väljare 65 år och äldre utgjorde 28 procent av alla röstberättigade, vilket är den högsta andelen hittills i ett svenskt val. Som i många andra västländer har Sverige en åldrande befolkning, dels för att generationerna födda på 40- och 50-talet är stora, dels för att vi lever allt längre. Med en så stor och ökande andel äldre väljare måste ju partierna förhålla sig till denna grupp och trycka extra mycket på frågor som i högre grad berör den här gruppen, eller?

Med facit i hand kan vi konstatera att inte heller 2022 års val kom att handla om äldrefrågor. Äldre- och pensionsfrågor var antingen helt frånvarande eller ägnades mycket lite utrymme i de stora utfrågningarna och debatterna under valrörelsens sista veckor. Men var valrörelsen karaktäristisk för mandatperioden som helhet? 

Äldre som grupp var tydligt i strålkastarljuset under Coronapandemin. Gruppen 70 år och äldre pekades ut av Folkhälsomyndigheten som en särskild riskgrupp. Viruset tog sig tidigt in och spreds i snabb takt runt om på svenska äldreboenden och tusentals äldre avled i Covid särskilt under pandemins första år. Coronakommissionen kom senare att rikta stark kritik mot regeringens, myndigheters och svenska kommuners oförmåga att skydda de äldre, och särskilt de sköra äldre, under pandemin. En annan period under mandatperioden där äldre- och pensionsfrågor stod i fokus var under senhösten 2021 och våren 2022. För att släppa fram Magdalena Andersson som statsminister gjorde Vänsterpartiet i november 2021 upp med Socialdemokraterna och den främsta frågan för uppgörelsen var pensionerna. Pensionsfrågan hamnar sedan återigen i fokus när regeringen i april 2022 lägger fram förslaget. De dåvarande oppositionspartierna Moderaterna, Sverigedemokraterna, Kristdemokraterna och Liberalerna kommer också under senvåren överens om en satsning på höjda pensioner. Den som lyssnar på debatter från våren kan konstatera att partierna nästan bjuder över varandra när det handlar om satsningar på höjda pensioner.

I SOM-institutets mätningar av medborgarnas viktigaste samhällsproblem hamnar äldre/pensionsfrågor ofta en bit ner på dagordningen. Hösten 2021 hade frågan plats sju av tjugo områden. SOM-institutets särskilda Coronaundersökning från våren 2020 visar dessutom att äldreomsorgen inte ens då blev en viktigare fråga i invånarnas ögon. Vidare har resultaten från den nationella SOM-undersökningen flera gånger visat att äldre prioriterar skola och utbildning högre än äldrefrågor. Om vi tar oss närmare valdagen visar resultaten från Novus augustimätning av ”viktigaste politiska frågan” att äldreomsorgen hade plats åtta av tio sakfrågeområden. Enligt Mediemätaren förekommer inte heller äldrefrågor bland de tio mest synliga frågorna under våren och sommaren 2022. Vi kan därför konstatera att äldre- och pensionsfrågor generellt hamnar längre ner på medborgarnas dagordning, att de ofta är lägre prioriterade av äldre själva samt inte var synliga i media under valrörelsen. Men hur blev det i valet 2022? 

Enligt SVT:s Vallokalsundersökning (VALU) kom äldreomsorgen på åttonde plats och pensionerna på tionde plats av totalt 19 som mest betydelsefulla fråga för partivalet bland samtliga tillfrågade väljare. I topp låg sjukvård, skola och utbildning, lag och ordning, energi och kärnkraft samt svensk ekonomi. Bland väljare 65 år och äldre är topplistan dock annorlunda – äldreomsorgen respektive pensionerna tar sig in på plats två och tre, endast slagna av sjukvårdsfrågan. På fjärde plats hamnar lag och ordning och på femte plats skola och utbildning.

Nästa fråga att besvara är om äldre röstade annorlunda än andra åldersgrupper? Vi vet från tidigare Valundersökningar att Socialdemokraterna från slutet av 1970-talet till början av 1990-talet och sedan igen från 2006 varit största parti bland äldre väljare. Att socialdemokratiska partier har starkt stöd bland äldre gäller också i flera andra europeiska demokratier. I valet 2022 är Socialdemokraterna fortfarande största parti på 38 procent i gruppen 65 år och äldre. Det är en ökning med tre procentenheter sedan 2018 men på samma nivå som i valet 2014. Andra åldersskillnader är att äldre i lägre grad än unga röstade på Vänsterpartiet och Moderaterna, medan det är mer jämnt mellan den yngsta och äldsta åldersgruppens röstandelar för såväl Sverigedemokraterna som Kristdemokraterna. I de senaste valen är det annars i huvudsak Vänsterpartiet och Miljöpartiet som gått sämre bland äldre väljare.

Bland äldre väljare som angivit att äldreomsorg eller pensioner hade mycket stor betydelse för partivalet är Socialdemokraterna också tydligt största parti, medan Sverigedemokraterna samlar flest röster bland äldre väljare som prioriterat lag och ordning. Socialdemokraterna bedöms också, både bland samtliga väljare som bland äldre, ha den bästa politiken i både äldreomsorgs- och pensionsfrågan. Bland gruppen äldre väljare är det dock en större andel som anser Socialdemokraterna har sakfrågeägarskapet jämfört med bland samtliga väljare. 

Sammanfattningsvis går det att konstatera att det trots äldre- och pensionsfrågornas låga synlighet i valrörelsen ändå verkar ha förekommit en tydlig sakfrågeröstning bland väljare 65 år och äldre. Gruppen hade i genomsnitt en hög prioritering av frågorna och det ser ut att ha gynnat Socialdemokraterna. Ytterligare analyser kommer dock behövas för att ge mer nyanserade svar på frågorna om hur relationen mellan sakfrågeprioriteringar och partival ser ut bland äldre väljare och vilka likheter och skillnader som finns mellan olika grupper av äldre väljare.

Lucka #22: Ålder och politisk representation så in i Norden

Det här inlägget bygger på analyser publicerade i Solevid & Wängnerud (2019) Hur gamla är de som bestämmer? Om åldersrepresentation i politiska församlingar. Rapport nr 6. Delegationen för senior arbetskraft, S 2018:10.

I vilken utsträckning de politiska församlingarna representerar väljarnas bakgrund och åsikter är en ständigt återkommande fråga. Som både Gissur Erlingsson och jag själv diskuterat i tidigare inlägg varierar åldersrepresentationen stort mellan den nationella och lokala nivån i Sverige. Medan både yngre och äldre är tydligt underrepresenterade bland de folkvalda riksdagsledamöterna har andelen äldre politiker, både folkvalda och förtroendevalda, ökat över tid på lokal och regional nivå i Sverige. Sett till samtliga politiska församlingar i Sverige är det främst yngre som är underrepresenterade bland våra folk- och förtroendevalda politiker.

I vår rapport Hur gamla är de som bestämmer till Delegationen för senior arbetskraft har Lena Wängnerud och jag bland annat jämfört hur åldersrepresentationen utvecklats över tid i den svenska riksdagen och i de nationella parlamenten i våra fyra nordiska grannländer.

Lucka #13: Västlänkens betydelse för Demokraternas framgångar i Göteborg

Inlägget bygger på resultat som presenteras mitt och Henrik Oscarsson kapitel ”Röst(D)elning i Göteborg 2018” som ingår i SOM-institutets nysläppta bok Ingen kommer undan kulturen.

Som gårdagens inlägg visade var det främst borgerliga riksdagsväljare respektive Sverigedemokratiska riksdagsväljare i Göteborg som i kommunvalet röstade på det nystartade lokala partiet Demokraterna. Partiet fick 16,95 procent av rösterna i kommunvalet 2018. Som vi också diskuterade i gårdagens inlägg är röstdelning, att vid de samtida valen till riksdag och kommun rösta på olika partier, är en förutsättning för lokala partiers framgång. Frågan vi vill belysa i detta andra inlägg på temat röstdelning är i vilken utsträckning åsikt om Västlänken (tågtunnel under Göteborg som är en del av infrastruktursatsningarna Västsvenska paketet) är förknippat med röstdelning respektive att rösta på Demokraterna i kommunvalet 2018.

Lucka #12: Röstdelning och lokala partiers framgångar. Fallet Demokraterna i Göteborg

Röstdelning – att i de samtida valen till Riksdag, region och kommun rösta på olika partier – är en företeelse som ökat över tid. I valet 2018 sattes till och med ett nytt rekord – 31 procent av de svarande i den svenska Valundersökningen angav att de röstade på olika partier nationellt och lokalt och 28 procent att de röstade på olika partier nationellt och regionalt. I Göteborg uppskattas att 38 procent av väljarna röstade på olika partier till riksdagen och kommunen.

Röstdelning sker av flera olika anledningar. Resultat från den svenska Valundersökningen visar bland annat att kandidaterna och bakåtblickande utvärdering av hur partierna skött sig är viktiga anledningar. Att väljare röstar på olika partier i riksdag och kommun brukar tas som en intäkt att de lokala politiska förhållandena spelar större roll. Röstdelning är också en avgörande förutsättning för lokala partiers framgångar. Lokala partier, det vill säga partier som inte har representation i Riksdagen, är också ett fenomen som vuxit över tid. I 2018 års val fick 171 lokala partier representation i 146 kommunfullmäktigen. Det betyder att det finns minst ett lokalt parti i hälften av Sveriges kommuner.

Tack vare den lokala SOM-undersökningen i Göteborg finns möjligheter att närstudera röstdelningsmönster i en kommunkontext med ett stort lokalt parti. Detta har Henrik Oscarsson och jag gjort i kapitlet Röst(D)elning i Göteborg 2018 som publicerades idag i SOM-institutets bok Ingen kommer undan kulturen. Detta blogginlägg är det första av två som bygger på resultat som vi presenterar i kapitlet.

Yngre och äldre förtroendevalda

I vilken grad våra förtroendevalda är representativa för den röstberättigade väljarkåren är en viktig aspekt av den representativa demokratin. Deskriptiv, eller social, representation är en vanlig representationsprincip och innebär en strävan att de förtroendevalda ska spegla den demografiska sammansättningen i väljarkåren. Vanliga aspekter som jämförs är kön, ålder och etnisk bakgrund. I det här inlägget ska jag beskriva representation utifrån ett åldersperspektiv med fokus på den yngsta respektive den äldsta åldersgruppen, två grupper som ofta lyfts fram som underrepresenterade. Synpunkter framkommer med jämna mellanrum på att äldre saknas i Riksdagen, samtidigt som det är svårt att rekrytera yngre politiker på lokal nivå.

Attityder till infrastruktur och politiskt förtroende i Göteborg

Det här blogginlägget bygger på kapitlet ”Västlänken – en fråga om förtroende” av Dennis Andersson, Henrik Oscarsson och Maria Solevid i boken Hemma Väst av Anders Carlander och Björn Rönnerstrand (red) från 2018. Inlägget lyfter fram några av resultaten från kapitlet med fokus på attityder till infrastrukturfrågor (särskilt Västlänken) och förtroende för politiker i Göteborg. Resultaten bygger på svar från den västsvenska SOM-undersökningen respektive SOM-undersökningen i Göteborg. Den som vill läsa kapitlet i sin helhet, se tabeller och figurer med resultatdetaljer samt alla referenser hittar det här.

I Göteborg har frågor kopplade till infrastruktur och trafik tydligt funnits på den lokala politiska agendan under åtminstone 10 år. Detta har manifesterats i ökat intresse för infrastrukturfrågor, fallan­de politikerförtroende, valfram­gångar för det lokala partiet Vägvalet (2010), en namn­insam­ling om att anordna folk­omröst­ning om trängsel­skatt följt av en nej-majo­ri­tet i folkomröstningen om trängselskatt i samband med valet 2014 och en svek­debatt när utfallet av omröstningen inte ledde till förändringar. I 2018 års val fick det nystartade partiet Demokraterna stor framgång med hela 17 procent av rösterna och 14 mandat i kommunfullmäktige. Ett av partiets mer uppmärksammade vallöften var att stoppa den redan påbörjade byggnationen av Väst­­­länken, det vill säga den del av det västsvenska paketet som inbegriper byg­gan­det av en tågtunnel under Göteborg. Den som följer lokala medier känner igen att frågor relaterade till Västlänken blivit mer frekvent förekommande och nästan dagligen tas upp i redaktionellt material eller på insändarsidor. Frågan rör minst sagt upp mycket känslor.

Tack vare den västsvenska SOM-undersökningen (1992-) och SOM-undersökningen i Göteborg (2016-) har vi möjlighet att mäta den lokala opinionen i infrastrukturfrågor samt systematiskt undersöka hur dessa attityder har utvecklats över tid. Följande tre resultat är mot denna bakgrund viktiga att kännedom om.

Lucka #20: Mellanmänsklig tillit i en segregerad stad.

Det här inlägget är samförfattat av Maria Solevid och Sofia Arkhede, biträdande undersökningsledare på SOM-institutet. Inlägget är en sammanfattning av vårt kapitelbidrag Mellanmänsklig tillit i en segregerad stad i boken En brokig gemenskap , Ulrika Andersson & Annika Bergström (red), SOM-institutet, Göteborgs universitet.

Vikten av en stark social sammanhållning för ett samhälle går nästan inte att överdriva. Social sammanhållning och tillit är kärnvärden som präglar såväl Världsbankens arbete i tredje världen (Världsbanken, 2017) som arbetet med jämlika livsvillkor i staden Göteborg (Göteborgs stad, 2017). Anledningen till att social sammanhållning är viktigt är för att det för med sig många normativt positiva konsekvenser i ett samhälle, till exempel mindre korruption, mer effektivt kollektivt beslutsfattande, högre ekonomisk tillväxt en mer välmående befolkning. Hög tillit har även visat sig leda till högre tolerans, vilja till frivilligarbete och samarbete (Dinesen & Sønderskov, 2015) men också en större benägenhet att lita på de politiska institutionerna (Zmerli & Newton, 2008). I korthet, ”mellanmänsklig tillit bygger goda samhällen” (Rothstein & Holmberg, 2016: 79). Sverige är ett av de länder i världen som har högst social sammanhållning och mellanmänsklig tillit (Dragolov m fl, 2013) och i SOM-institutets nationella tidsserier är den mellanmänskliga tilliten i Sverige också stabil hög över tid (Arkhede & Oscarsson, 2017; Rothstein & Holmberg, 2016).

I likhet med andra städer i Sverige och i de flesta västerländska länder karaktäriseras Göteborg av etnisk mångfald men också av en stor ojämlikhet i livsvillkor mellan medborgare i stadens olika stadsdelar (Göteborgs stad, 2017).

Lucka #5: Äldres politiska inflytande

Den senaste tiden har ämnet äldrefrågor och äldres politiska inflytande kommit upp i olika sammanhang. Med tanke på de stora välfärdsutmaningar Sverige och många andra västländer står inför med en allt större åldrande befolkning är det kanske inte så konstigt att fokus riktas just mot äldrefrågor och äldre väljare. Med äldre väljare avses personer som är 65 år eller äldre, det vill säga personer från pensionsålder och uppåt. I 2014 års val var andelen äldre drygt 25% av valmanskåren och andelen kommer med stor sannolikhet att öka i kommande val i takt med en ökande åldrande befolkning.

Inom det statsvetenskapliga forskningsfältet politiskt beteende är upptagenheten av ungdomar/yngre väljare mycket stor, detsamma gäller för många av de olika demokratisatsningar runt om i landet. Självklart är upptagenheten befogad, det handlar ju om att kontinuerligt skola in nya demokratiska medborgare som röstar och på andra sätt gör sina röster hörd i den representativa demokratin. Men vilka faktorer som påverkar varför människor fortsätter respektive slutar att rösta eller göra sina röster hörda på annat sätt vid en högre ålder är inte tillnärmelsevis lika väl utforskat eller för den delen prioriterat. I ett pågående projekt forskar jag om hur hälsa och livskvalité påverkar politiskt deltagande bland äldre väljare (projektet finansieras av AGECAP, Centrum för åldrande och hälsa, vid Göteborgs universitet) och jag hoppas få anledning att återkomma med resultat från det projektet.

Politiskt beteende i olika åldersgrupper är också intressant ur ett demokratiteoretiskt perspektiv. Det handlar om vems intressen som tillvaratas och i förlängningen om rättvisa mellan generationer och vem som bör får vara med att bestämma. Brexit är ett intressant fall ur ett sådant generationsperspektiv där äldre väljare i högre grad röstade för Brexit medan yngre väljare, som i mycket högre grad ska ta konsekvenserna av beslutet, i stor majoritet röstade för att Storbritannien skulle stanna kvar i EU (se ex https://blogs.cardiff.ac.uk/wiserd/2017/02/24/young-people-and-brexit-a-generational-divide/). Omvänt finns det troligen fall där yngre väljare politiska intressen fått gehör på bekostnad av äldre väljares intressen.

I det här inlägget ska jag mycket översiktligt presentera äldres politiska inflytande med fokus på representationen av äldre i politiken och äldre väljares valdeltagande, partival och prioritering av sakfrågor.*

Lucka #5: Hur påverkar korruption valdeltagande?

Det här inlägget är samförfattat av Stefan Dahlberg, docent i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, och Maria Solevid, universitetslektor i Statsvetenskap vid samma lärosäte.

En grundläggande princip i den representativa demokratin är att väljare aktivt väljer sina politiska representanter och att de valda politiska representanterna agerar i enlighet med väljarnas intressen. Om den valda regeringen inte uppfyller väljarnas intressen utkräver väljarna ansvar genom att rösta bort regeringen i samband med kommande val. Att väljare går och röstar är därmed en av de viktigaste indikatorerna på hur legitim en demokrati är. Lite enkelt formulerat, ju högre valdeltagande, desto bättre anses demokratin fungera. Men vad händer när länken mellan väljare och valda förstörs av korruption?

Vilka är utlandssvenskarna?

Nu är den här! Boken Svenska utlandsröster (Solevid (red), 2016) finns nu att ladda ner i sin helhet på SOM-institutets hemsida. Boken bygger på den unika SOM-undersökningen till utlandssvenskar som vi genomförde hösten 2014. Tidigare blogginlägg om undersökningen som jag har skrivit finns här, här, här och här. Analyserna i bokens 14 kapitel bygger på 2668 enkätsvar från utlandssvenskar i 103 länder. Arton forskare i medie- och kommunikationsvetenskap, nationalekonomi, religionssociologi och statsvetenskap från universitet och forskningsinstitutioner i Sverige, Norge och Danmark medverkar i boken. I det här och i några följande blogginlägg kommer jag att presentera olika resultat från boken. Det här inlägget baseras på delar av inledningskapitlet med samma namn som boken.

En viktig kunskap som SOM-undersökningen till utlandssvenskar bidrar med är svaret på en till synes enkel fråga; vilka är utlandssvenskarna? Frågan är både viktig och intressant eftersom svaret ger en bild av vad som karaktäriserar gruppen svenska utvandrare.

För att få en uppfattning om vilka det är som har svarat på vår undersökning jämför vi dem med de som svarat på den nationella SOM-undersökningen 2014. Att vi gör den här jämförelsen beror på att de svarande i den nationella SOM-undersökningen är en återkommande jämförelsepunkt i boken. Figur 1 visar frekvensfördelningen på ett antal socioekonomiska bakgrundsfaktorer bland utlandssvenskar samt bland boende i Sverige som valt att svara på SOM-institutets undersökningar. Den nationella undersökningen går ut till personer 16-85 år boendes i Sverige men i analyserna nedan använder vi samma åldersspann som undersökningen bland utlandssvenskar, nämligen 18-75 år.

Som figur 1 visar är det små könsskillnader mellan de svarande i den nationella SOM-undersökningen och SOM-undersökningen till utlandssvenskar. Åldersfördelningen ser däremot annorlunda ut i de två grupperna; utlandssvenskarna är mindre jämnt fördelade mellan de fyra åldersgrupperna. Nästan hälften av de svarande på utlandsundersökningen är 30-49 år medan motsvarande andel är omkring 30 procent av de svarande som bor i Sverige. I korthet är de svarande på utlandsundersökningen i lägre grad unga och äldre jämfört med de som besvarat den nationella undersökningen.

Den största skillnaden mellan personer boendes i Sverige och utlandssvenskar är dock utbildningsnivån. Hela 58 procent av utlandssvenskarna är högutbildade, vilket motsvarar examen från universitet/högskola eller studier på forskarutbildning. Skillnaden i andelen högutbildade mellan de svarande utlandssvenskarna och de svarande som bor i Sverige är 26 procentenheter. Det är tydligt att personer med högre utbildning i större utsträckning söker sig utomlands. Det går dock inte att bortse från att högutbildade i utlandet i större utsträckning också kan ha besvarat undersökningen.

(Klicka på bilden för att se en uppförstorad version)

Figur 1 Socioekonomisk sammansättning bland personer boendes i Sverige och utlandssvenskar (procent)

Källa: Den nationella SOM-undersökningen 2014 (blå stapel) och SOM-undersökningen till utlandssvenskar 2014 (gul stapel). Data från SOM-undersökningen till utlandssvenskar är viktade, se här för mer information.

Det är också en något högre andel av utlandssvenskarna som anser sig klara sig mycket bra på nuvarande inkomst jämfört med personer boendes i Sverige som svarat på den nationella SOM-undersökningen. Slår man ihop de två kategorierna mycket bra och ganska bra är det dock jämnare mellan de två undersökningarna. Bland personer boendes i Sverige anser 79 procent att de klarar sig mycket eller ganska bra på nuvarande inkomst jämfört med 84 procent bland utlandssvenskarna. Den högre utbildningen slår också igenom i vilken yrkeskategori utlandssvenskarna tillhör. I jämförelse med personer boendes i Sverige är utlandssvenskarna i högre grad tjänstemän med arbets- eller företagsledande funktion och i betydligt lägre grad arbetare (se figur 1). Vidare är utlandssvenskarna som besvarat undersökningen i högre grad gifta än de svarande boendes i Sverige och det är också en högre andel bland de som utvandrat som har barn.

Att döma av denna enklare jämförelse mellan gruppen utlandssvenskar som besvarat vår undersökning och personer i samma ålder boendes i Sverige (som deltagit i den nationella SOM-undersökningen) framträder att utlandssvenskarna på ett övergripande plan är en mycket väletablerad grupp. Att gruppen socioekonomisk sett skiljer ut sig från den genomsnittlige personen som bor i Sverige (som deltagit i den nationella SOM-undersökningen) är väl värt att bära med sig för den som läser boken. Att gruppen som helhet skiljer ut sig jämfört med personer boendes i Sverige säger dock ingenting om de skillnader som kan finnas inom gruppen utlandssvenskar och som studeras i bokens övriga kapitel.