Det här är ett gästinlägg från professor JAN TEORELL,
Statsvetenskapliga institutionen vid Lunds universitet.
Det ser mörkt ut för KD inför hösten riksdagsval. I grafen nedan har jag parallellställt KDs opinionsstöd (enligt Henrik Oscarssons ”Mätningarnas Mätning”) under förra och innevarande mandatperiod. Som framgår låg KD och kämpade under spärren även under förra mandatperioden. Det var regel snarare än undantag att de efter valet 2010 visade opinionsstöd på 4 procent eller mer, vilket som bekant är spärren för att få några riksdagsmandat. Men KD gjorde under 2014 års valrörelse en stark spurt och lyckades redan i augusti klättra över 4-procentsstrecket. Där höll de sig kvar ända till valdagen den 14 september 2014.
Kommentar: X-axeln utgörs av dagar sedan senaste riksdagsval, Y-axeln andelen väljare som uppger att de avser rösta på KD (%). Punkterna avser opinionsstödet enligt MäMä, linjerna är ett slags utjämnade trendlinjer (så kallade lowess-regressioner med 0,8 i bandbredd). Den enda skillnaden mellan MäMä under förutvarande och innevarande mandatperiod är att mätningarna från den senare utgår från respektive opinionsinstituts genomsnittliga undersökningsperiod, medan de förra utgår från undersökningarnas publiceringsdatum. Den senaste mätningen från i år dateras till 8 juli, vilket i grafen markerats med en röd vertikallinje.
Det är dock två saker som skiljer sig jämfört med i år: dels var KD under förra mandatperioden mycket närmare 4-procentsstrecket än de varit den här gången, dels befann de sig under 2013-14 i en långsamt uppåtgående trend. Så är inte fallet i år. Och även om de skulle upprepa konststycket från 2014 och ”rycka” nu i augusti, så behöver rycket i substantiella termer vara ännu större än vad det var då.
Det svåra opinionsläget för KD lär även påverka potentiella stödröstare. Tidigare väljarundersökningar har visat att det framför allt vare tack vare moderata stödröster som KD klarade 4%-spärren såväl 2010 som 2014. I år lär dock dessa vara svårare att locka. Sannolikheten för att Alliansen ska kunna bilda regering tycks i år inte vara lika beroende av det relativa röststödet för de två blocken. Givet att SD kan förmås lägga ner sina röster i en statsministeromröstning om en M-ledd alliansregering så är inte KD-mandaten längre lika avgörande. M-C-L kan då nämligen klara omröstningen även om de rödgröna partierna har fler mandat och röstar emot.
KDs sista halmstrå tycks vara deras nya partiledare, ännu oprövad i en valrörelse. Men det ser mörkt ut. I värsta fall kan den långvariga perioden av att ha legat så långt under spärren även inbjuda till en annan sorts strategisk röstning, som i stället missgynnar KD. Vissa KD-väljare kan nämligen tänkas börja se slaget förlorat och inte vilja kasta bort sin röst på ett parti som man ändå inte tror kommer att komma in i Riksdagen. De kan då i stället övergå till att rösta på något annat närstående borgerligt parti, trots att de egentligen tycker bäst om KD. Det kan alltså till och med bli så att KDs väljarstöd sjunker under valrörelsen.
