Som man frågar får man svar – om att mäta svenska folkets inställning till flyktingmottagande

Detta inlägg är samförfattat av Johan Martinsson och Andrej Kokkonen. 

De senaste veckorna har Sveriges flyktingmottagande och därmed förknippade kostnader seglat upp som en central fråga i valrörelsen. Startpunkten för detta var Fredrik Reinfeldts sommartal den 16:e augusti i vilket han uppmanade svenska folket att öppna sina hjärtan (och sina plånböcker får man förmoda) i samband med att han varnade för ökade kostnader för de flyktingströmmar som följer på oro och våldsamheter i andra delar av världen.

Några dagar senare rapporterades i många massmedier att svenska folket sluter upp bakom ett ökat eller oförändrat antal flyktingar. Detta föranleddes av en opinionsundersökning genomförd av företaget Novus som hade tillfrågat 1000 personer i sin webbpanel. Undersökningen fick stort genomslag då den handlade om en aktuell och kontroversiell fråga.

Men hur mäter man på ett bra sätt vad befolkningen tycker om flyktingpolitiken och asylinvandringen? Detta låter sig inte helt enkelt göras. En kritik som redan har riktats mot rapporteringen om undersökningen handlar om att rubriksättarna har summerat de som vill ha fler och oförändrat antal flyktingar och därigenom skapat en flyktingvänlig majoritet. Lika gärna hade en majoritet kunnat bildas genom att summera de som vill ha färre och oförändrat antal flyktingar, och därigenom skapa en majoritet som är motståndare till just det ökade antal flyktingar som statsministern påtalade i sommartalet. På detta sätt ger undersökningen intrycket av en flyktingpositiv opinion. Frågan är om detta verkligen är berättigat?

Fortsätt läsa

Finns den kommunale väljaren? (Del 1)

Den kommande trilogin på temat ”Finns den kommunale väljaren?” är samförfattad av Gissur Ó Erlingsson och Henrik Ekengren Oskarsson. Vi ställer frågan om svenska väljare gör aktiva val i kommunpolitiken visavi rikspolitiken. Inläggsserien har denna struktur: (1) I det första inlägget försöker vi belägga att en lokal dimension vuxit fram i svensk politik de senaste 20 åren, (2) i det andra redovisar vi data på vilka väljargrupper som röstdelar, och (3) i det tredje försöker vi ringa in varför folk delar på sina röster mellan kommun- och riksdagsval.

***

Finns det skäl att tro att den aktive kommunväljaren inte finns?

För drygt 20 år sedan konstaterade Sören Holmberg (1993) att den kommunale väljaren inte finns. Enligt då tillgänglig data tycktes det inte som om kommunala avgjordes av kommunala frågor, utan av, med Holmbergs ord: “rikspolitiska partisympatier, rikspolitiska frågor och nationella valvindar”. Frågan är om inte Holmbergs slutsats egentligen är något man i förväg skulle kunna förvänta sig? Egenskaper hos (a) de rikstäckande partiorganisationerna och (b) hos väljarna ger det vid handen. Se här: Fortsätt läsa

Påverkar vädret valdeltagandet?

Det här inlägget är samförfattat av Mikael Persson, Anders Sundell och Richard Öhrvall.

Uselt väder för att rösta, klagade ordföranden för valförättarna i valkrets fjorton sedan han med en smäll fällt ihop det dyvåta paraplyet…” – José Saramago, Klarsynen (översättning Hans Berggren)

Omslaget till den engelska utgåvan av José Saramagos "Klarsynen".

Omslaget till den engelska utgåvan av José Saramagos ”Klarsynen”.

Så börjar romanen Klarsynen” av nobelpristagaren José Saramago. Vid vallokalen väntar valförrättarna och partiernas representanter medan regnet öser ner utanför. Bokomslaget till den engelska utgåvan illustrerar den öde vallokalen.

Enligt ett vanligt förekommande antagande, som då och då framförs både i media och av forskare, påverkar vädret (i synnerhet regn) valdeltagandet. Fortsätt läsa

Ett år med Politologerna

I dag firar Politologerna ett år. Den 12 januari 2013 lade Anders Sundell ut det första blogginlägget, vilket handlade om sannolikheter för partiledarbyten. Sedan dess har ytterligare 119 inlägg författats av 11 politologer och en rad prominenta gästpolitologer. Dessutom har vi publicerat en replik från Dagens Samhälles chefredaktör Mats Edman på ett tidigare inlägg om Dagens Samhälles vilseledande opinionsprognoser.

Eftersom vi gillar statistik och listor har vi tagit fram följande topplista sett till antalet läsare av respektive inlägg.

  1. Byrålådeeffekten: varför överraskande forskningsresultat antagligen inte stämmer
  2. Väljare är inga dumbommar
  3. Vem attackerade vem i Agendas partiledardebatt
  4. Angående sambandet mellan social problem och invandrartäthet i Sverige
  5. Samarbetsmönster i riksdagsvoteringar 2002-2012

Det hittills mest populära inlägget handlar alltså om metodfrågor. Vi inser att vi har kunniga läsare som inte ryggar för mer komplexa frågeställningar. Vid sidan av dessa publikdragare finns det, åtminstone i våra ögon, en lång rad guldkorn bland övriga inlägg. Vad sägs till exempel om ett inlägg om monarkin och demokratin? Eller om hur det är att vara folkpartist? Och det finns mycket mer att finna för den som letar bland tidigare inlägg. Klicka till exempel på de olika kategorierna ute till höger för att hitta gamla inlägg, eller på en specifik Politolog för att se alla inlägg av denne. 

Då bloggen fokuserar på svensk politik är det kanske inte så förvånande att de flesta besökare befinner sig i Sverige. Därefter kommer i tur och ordning: USA, Norge, Storbritannien och Kanada. Men vi gläds åt alla besök och uppskattar att även personer i Armenien, El Salvador och Malawi funnit oss. Svensk politik berör!

Första årets besökare av Politologerna, efter land

politologerna_karta

Vi vill även ta detta tillfälle i akt att tacka för all respons, inte minst i form av kommentarer på bloggen (totalt sett 420 stycken). Politologerna går att följa via Twitter och Facebook. Följ oss gärna där!

Europaparlamentsvalet – möjligheternas val

Detta inlägg är samförfattat av Henrik Oscarsson och Maria Solevid.

I dag är det 200 dagar kvar tills Europaparlamentsvalet den 25 maj 2014. I en serie inlägg under de närmaste veckorna kommer vi att belysa likheter och skillnader mellan Europaparlamentsval och Riksdagsval. Det här inlägget kommer att handla om väljarmobilisering och valdeltagande.

En central mekanism som avgör hur viktigt ett val anses vara är i vilken utsträckning som centrala aktörer i valdemokratin – väljare, partier, medier – uppfattar att det står mycket på spel. Beroende på hur mycket som anses stå på spel delas valen in i första och andra rangens val. Till kategorin första rangens val förs oftast nationella val. Andra rangens val är ofta – men inte alltid – lokala/regionala val samt Europaparlamentsval. Det som karaktäriserar andra rangens val är att de relativt första rangens val har en mer lågintensiv valrörelse. Det betyder att det är en lägre kampanjaktivitet bland partierna och lägre intresse från media. Som en konsekvens av detta blir det också en svagare väljarmobilisering och ett lägre valdeltagande. Men andra rangens val innebär också ofta att regeringspartier och/eller stora partier bestraffas av väljarna i högre grad till förmån för mindre partier och utmanarpartier. Vidare innebär andra rangens val också att ”fel” sakfrågor ofta dominerar och att väljarna utkräver ansvar för hur partierna presterat på den inrikespolitiska arenan trots att valet rör Europa eller den lokala nivån. I Sverige har Europaparlamentsvalet också en ytterligare viktig karaktär som inte har med valets rang att göra; vilken inställning väljaren har till EU påverkar starkt om och hur hen röstar. Fortsätt läsa

Partiordförande Fredrik Reinfeldt fyller 10 år

Följande inlägg är samförfattat av Katarina Barrling och Patrik Öhberg

***

Statsminister Fredrik Reinfeldt firar nu 10 år som partiordförande. Därmed inställer sig frågan om Reinfeldt tillfört något nytt och bestående i svensk politik. Det har under åren talats mycket om hur Moderaterna ägnat kraft åt att förändra de yttre aspekterna av den politiska framtoningen. Men vi skulle vilja peka på några faktorer som ligger bortom pärlhalsband och logotyper och som kan vara tecken på mer grundläggande förändringar. För ett säkert svar på frågan huruvida de Nya Moderaterna verkligen är nya skulle det krävas ett mer ingående studium av perioden under Reinfeldt. Vi gör inga sådana anspråk men kommer här ändå att redovisa några förändringar som kan tyda på att någonting faktiskt har hänt, både med Moderaterna och med svensk politik.

Det man slås av när man betraktar Reinfeldts tid som partiledare är hur Moderaternas politik under dennes ledning delvis kommit att omforma det svenska politiska landskapet. Det första som bör nämnas är borgerlig samverkan. Reinfeldt har lyckats få en borgerlig regering att hålla samman och dessutom nå regeringsmakten två val i rad. Bilden av en splittrad borgerlighet som inte kan regera ett land är ett vapen som Socialdemokraterna förlorat. Att inför ett val lyckas förhandla fram ett gemensamt valmanifest är även i internationell jämförelse ovanligt. Genom bildandet av Alliansen har också blockpolitiken blivit tydligare, vilket varit gynnsamt för Moderaterna, som till skillnad från mittenpartierna har svårare att finna allianspartner på andra sidan blockgränsen. Omvänt har blockpolitiken missgynnat Socialdemokraterna, det parti som under decennier lyckades dominera svensk politik, bland annat just tack vare en splittrad borgerlighet. Paradoxalt nog har Socialdemokraterna själva medverkat till att befästa blockpolitiken, inte minst genom den valkoalition som Mona Sahlin bildade tillsammans med Miljöpartiet och Vänsterpartiet.

Fortsätt läsa

Kommuner med högre arbetslöshet tar emot fler flyktingar per capita

Följande inlägg är samförfattat av Elin Cronholm, tidigare student på Göteborgs universitet och numera masterstudent på Uppsala universitet, och Anders Sundell. Inlägget bygger på Elin Cronholms kandidatuppsats ”Flyktingar i svenska kommuner – arbetslöshet, bostäder och närhet till andra utlandsfödda.” Uppsatsen i sin helhet finns att ladda ned här.

***

En av många tragiska konsekvenser av kriget i Syrien är att människor tvingas på flykt. Under 2012 och 2013 har cirka 14700 personer sökt sig till Sverige, och de som får uppehållstillstånd ska enligt beslut få stanna permanent istället för tillfälligt. Integrationsminister Erik Ullenhag menar att permanenta uppehållstillstånd underlättar för flyktingarna att lära sig svenska och få jobb.

Överlag har integrationsarbetet i Sverige alltmer kommit att fokusera på arbete. På 1980-talet var istället bostadstillgängligheten den uttalat viktigaste fördelningsfaktorn i den svenska flyktingmottagningen. Då fördes Hela Sverige-strategin med främsta syfte att sprida ut flyktingmottagningen över hela landet, för att jämnare fördela ansvaret mellan kommunerna. Idag har såväl den politiska debatten som de institutionella strukturerna förändrats och efterfrågan på arbetskraft anses vara det som främst ska fälla avgörandet för var flyktingar hamnar. Det syns inte minst i Etableringsreformen från år 2010, vars huvudsakliga syfte var att lägga större vikt vid arbetsmarknadsperspektivet för att underlätta och påskynda nyanländas etablering i Sverige. I budgeten för 2014 föreslår regeringen också att nyanlända invandrare ska tvingas flytta till jobb i andra delar av Sverige.

Fortsätt läsa

Medierapportering om dansk invandringspolitik i Skåne och övriga Sverige

Följande inlägg är samförfattat av Kajsa Karlström och Anders Sundell, och bygger på Kajsa Karlströms C-uppsats ”Dansk politik på agendan – en studie om Sverigedemokraternas framgångar i Skåne”. Uppsatsen finns att ladda ner i sin helhet på länken.

***

Sjöbo, Bromölla, Bjuv, Hörby, Trelleborg, Östra Göinge, Skurup, Tomelilla, Svedala och Svalöv. Tio kommuner med två saker gemensamt. De är, för det första, de tio kommuner i Sverige där Sverigedemokraterna fick starkast stöd i riksdagsvalet 2010. För det andra, ligger de alla i Skåne.

Att stödet för antiinvandringspartier är störst i just Skåne är inget nytt mönster. Ända sedan 80-talet har många små lokala antiinvandringspartier så som Sjöbopartiet och Skånepartiet rönt framgångar i ett stort antal skånska kommuner och i regionen. Sverigedemokraterna har i sin tur haft sitt starkaste nationella fäste i Skåne under det senaste decenniet. Under riksdagsvalen 2006 och 2010 var väljarstödet för SD dubbelt så starkt i Skåne jämfört med övriga Sverige.

Men vad är det egentligen som gör att antiinvandringspartier är så framgångsrika i just Skåne? Vad är det som särskiljer Skåne från övriga Sverige som gör att invandringsmotståndet har blivit så starkt just där?

Fortsätt läsa

Statsvetenskapliga spekulationer: Om vikten av att ha fel på rätt sätt

Det här inlägget är samförfattat av Mikael Persson och Anders Sundell.

Hösten 2007 såg det mörkt ut för regeringen i opinionsmätningarna. Statsvetarprofessorn Sören Holmberg gjorde då ett uttalande om att regeringen var ”rökt”  och skulle få svårt att vinna valet 2010. Det uttalandet fick sedan kritik  och Holmberg fick fel – regeringen lyckades komma tillbaka och vann valet.

2011 gjorde vi själva en prediktion som senare visade sig inte stämma. Det gällde  effekterna av affären med Håkan Juholts lägenhet: vi antog att Socialdemokraternas stöd i opinionen skulle minska med ungefär en procentenhet, och att effekten skulle gå över på några månader. Istället visade det sig efter några månader att S hade tappat sju procentenheter. Vi hade fel. Statsvetaren Stig-Björn Ljunggren spådde däremot att S skulle tappa 5-10 procentenheter och fick alltså rätt.

Fortsätt läsa

Vem bestämmer i Göteborg? En nätverksanalys av nämnder och kommunala bolagsstyrelser

Detta inlägg är samförfattat av Gissur Ó Erlingsson och Anders Sundell.

***

Who governs? – ”vem styr?” frågade sig statsvetarlegenden Robert A. Dahl, i sin studie av maktstrukturer av staden New Haven. Maktforskning av det här slaget, det forskningsfält Dahl verkade i, är numera tyvärr lätt insomnat. Tyvärr, eftersom det skulle kunna vara ett viktigt teoretiskt avstamp för mer djuplodande korruptionsstudier. På 1950-talet målade nämligen elitteoretikerna Floyd Hunter och Charles Wright Mills upp en deprimerande bild av den amerikanska demokratin: väljare och partimedlemmar verkade ha extremt litet inflytande på politiken. Makt över dagordning och beslutsfattande var istället koncentrerad till ett litet fåtal inom den politiska, ekonomiska och vetenskapliga sfären. Pluralisten Robert A. Dahl gick i clinch med elitteoretikerna när han menade att makten ingalunda finns hos en maktelit. Snarare fann han att makten var spridd mellan ett antal konkurrerande eliter, som ibland samarbetade med varandra, ibland inte. Fortsätt läsa