Politologerna fyller fem

Idag är det fem år sedan vi publicerade det första inlägget här på Politologerna. Sedan dess har det följt över 400 till. Målsättningen var att bidra med aktuella och initierade analyser av och kommentarer till svensk politik, och att uppmärksamma statsvetenskaplig forskning.

Screen Shot 2018-01-12 at 01.33.03.png

Har vi lyckats? Det är väl egentligen upp till dig som läser att avgöra. Men jag tänker ändå säga att ja, det tycker jag. Åtminstone då och då. Särskilt roligt är det med de många gästpolitolog-inläggen, från en lång rad experter. Politologerna är inte tänkt att vara en megafon bara för oss ”fasta” skribenter, utan ett forum för svensk statsvetenskap och statsvetenskap om Sverige i stort.

Nu är det valår, och utbudet av politiska analyser kommer fullkomligt explodera. Vi kan inte lova att du hittar de snabbaste kommentarerna eller mest spektakulära förutsägelserna på Politologerna. Faktum är att vi nog kan lova att du inte kommer göra det – men kanske finner du någon ny infallsvinkel eller intressant jämförelse från forskningen. I så fall är vi nöjda.

Under resans gång har några på grund av andra engagemang valt att hoppa av – Katarina Barrling, Andrej Kokkonen och Mikael Persson. Den nuvarande laguppställningen är Henrik Ekengren Oscarsson, Gissur Ó Erlingsson, Johan Martinsson, Elin Naurin, Maria Solevid, Anders Sundell, Patrik Öhberg och Richard Öhrvall.

För att fira femårsdagen kommer här våra greatest hits – varje författares mest lästa inlägg.

Katarina Barrling: Löfvenregeringens första tid och situationen inför budgetomröstningen, några reflektioner
Dr Barrling gjorde ettmånadskontroll på Löfvenregeringen och fann att den plågades av det kluriga parlamentariska läget. I en spekulation om vad som skulle hända om regeringens budget föll – som den ju sedan gjorde – menade Barrling att det var osannolikt att regeringen skulle sitta kvar och administrera alliansbudgeten. Så blev det ändå. Men vem hade kunnat förutse den främmande fågeln Decemberöverenskommelsen?

Henrik Ekengren Oscarsson: Väljare är inga dumbommar
Inte vårt mest lästa inlägg, men det överlägset mest inflytelserika. Här myntades det kända och ökända begreppet ”Åsiktskorridoren” som gjorde kometkarriär från blogg, via otaliga ledartexter, rakt in i svenska språkets finrum, Svenska Akademins Ordlista. ”Liten uppsättning åsikter som man kan vara säker på att inte bli starkt kritiserad för”, lyder deras definition.

 Gissur Ó Erlingsson: Skäl att lita på offentliga tjänstemän som demokratins väktare
En hyllning till den bortgångne professorn Lennart Lundquist, till de offentliga tjänstemän som vågat larma om oegentligheter och hållit korruptionen i Sverige stången, och till det etos som genomsyrat dessa tjänstemän.

Andrej Kokkonen: Är Sverigedemokraternas väljare proteströstare?
Tiden efter valet 2014 var det många som ville mena att Sverigedemokraternas väljare egentligen inte röstade på partiet för att man höll med dem, utan för att markera missnöje. Till exempel med bristande mobiltäckning på glesbygden, enligt Göran Persson. Andrej Kokkonen gick igenom forskningen och drog slutsatsen att SD-väljarna nog är som folk är mest, och röstar på partiet på grund av att man håller med i deras viktigaste frågor.

Johan Martinsson: Webbpaneler och slumpmässiga urval. En jämförelse av sju undersökningar
Johan Martinsson presenterade en ny jämförelse av en rad opinionsinstitut och drog igång en metodfejd som med varierande intensitet pågått sedan dess. ”Mäthatet”, som Fokus kallade det i ett reportage.

Elin Naurin: Om ROT-avdraget och Löfvens vallöftesdilemma
Efter att regeringen meddelat att ROT-avdraget skulle sänkas startade en svekdebatt. Politologernas vallöftesexpert frågade sig om bibehållet ROT-avdrag verkligen var ett vallöfte, och vad som skulle hända när det nu bröts. Kanske inte så mycket, eftersom alla ändå förväntar sig att vallöften ska brytas.

Mikael Persson: Hur skulle valresultatet påverkas om 16-åringar fick rösta?
Inte så värst mycket, att döma av de partisympatier som 16- och 17-åringar uppgett i SOM-undersökningarna. Å andra sidan skulle partierna vid en sänkt rösträttsålder kunnat ändra sin politik för att locka en yngre väljarkår, vilket skulle kunna få svåröverblickbara konsekvenser.

Maria Solevid: Vad vet vi om utlandssvenskar? Del 1
En presentation av SOM-institutets första undersökning av utlandssvenskar. Över 2000 svarade. Läs även del 2!

Anders Sundell: En tolkning av opinionsläget
En lätt raljant känga till överentusiastiska tolkningar av rörelser i opinionsmätningar som är så små att de lika gärna kan vara statistiskt brus. Politologernas mest lästa inlägg.

Patrik Öhberg: Varför bildade Jimmie Åkesson inte ett nytt parti? Reflektioner kring ”Satis polito”
Patrik Öhberg recenserar Jimmie Åkessons berättelse om sig själv och Sverigedemokraternas resa mot politikens finrum. ”Tillräcklig polerad” ska titeln betyda, och nog var det så – ett år senare blev Sverigedemokraterna riksdagens tredje största parti.

Richard Öhrvall: Den mytomspunna felmarginalen
Metodkritik och kritik av bristande metodmedvetenhet har varit ett återkommande tema på Politologerna. I det här ständigt aktuella inlägget bjuder Richard Öhrvall på metodpedagogik, och förklarar ett av de centrala begreppen när man gör urvalsundersökningar – till exempel väljarbarometrar. Värt att fräscha upp inför valåret!

 

 

 

 

 

 

 

 

Lucka #2: Vad beror invandringsmotståndet på?

Inom statsvetenskapen har det förts fram ett flertal hypoteser till vad invandringsmotståndet i (framförallt rika länder) beror på. I en ny och alldeles utmärkt forskningsartikel går ett mycket respekterat internationellt forskarlag igenom en mängd olika föreslagna förklaringar, och prövar dem sedan med experimentella metoder, i elva länder.

Forskarna prövar både ekonomiska och kulturella förklaringar. De ekonomiska fokuserar på konkurrens om jobb och bidrag, och på kostnader för välfärdssystem. Vissa teorier menar att folk borde vara mer negativa till invandrare som kan tänkas konkurrera om samma jobb som en själv, medan andra menar att invånarna i ett land tar hänsyn till hela ekonomin. Om det är det senare borde det inte spela någon roll vad undersökningsdeltagarna själva har för yrke eller utbildning – alla borde vara mer negativa till invandrare med låg utbildning som kan tänkas ha svårt att få jobb.

Bland de mer kulturella förklaringar undersöks vilken roll invandrarnas hudfärg spelar, med hypotesen att folk i de undersökta länderna (där majoritetsbefolkningen har ljus hy) ska vara mer negativa till mörkhyade. Slutligen kan man misstänka att folk är mer negativa till invandring från muslimska länder.

Läs mer

“Det kommer att gå som på 1930-talet!”

Jämförelser med mellankrigstiden börjar bli närmast kliché i den offentliga debatten. Många är det som ser likheter mellan demokratins sammanbrott i Tyskland och Italien efter första världskriget, och attacken på de demokratiska institutionerna i Polen, Ungern och Turkiet, eller populistiska politikers framgångar i till exempel Frankrike.

Vad var det egentligen som hände under mellankrigstiden? Demokratin bröt ihop i många länder, med särskilt ödesdigra konsekvenser i Tyskland. Men det fanns ett mönster i vilka länder som klarade sig. I en ny forskningsartikel skriver statsvetarna Agnes Cornell, Jørgen Møller och Svend-Erik Skaaning att demokratin överlevde i de europeiska länder där demokratin hade hunnit slå rot före första världskriget. Där demokratin istället var ny föll den, vilket illustreras slående av den här tabellen, saxad ur artikeln:

Screen Shot 2017-07-30 at 12.24.55

Faktum är att Sverige är något av ett undantag, då demokratin klarade sig trots att vi bara haft val med manlig allmän rösträtt sedan 1911.

Forskarna menar att starka civilsamhällen bidrog till att upprätthålla demokratin, tillsammans med väletablerade institutioner. Jämförelser mellan idag och mellankrigstiden är överdrivet pessimistiska menar de; den viktigaste lärdomen från tiden är att etablerade demokratier är stabila, trots stora påfrestningar.

Därmed inte sagt att det inte är någon fara nu. Polens senaste angrepp på domstolarna stoppades bara i sista stund av presidenten. I USA underminerar Trump hel tiden tidigare okontroversiella normer om hur en president ska agera. Oppositionen och myndigheter gör motstånd, men det hade troligen kunnat gå mycket längre om inte Trump och hans administration inte agerat så taffligt och oplanerat i alla lägen.

Men om vi ska lära av historien så verkar det i alla fall som om ryktet om demokratins nära förestående död än så länge är något överdrivet.

Hela artikeln “The real lessons of the interwar years” går att läsa gratis här. 

Segregation och arbetsmarknadsintegration – vad spelar utbildningsnivåer för roll?

Det här inlägget är författat av Adam Josefsson och Anders Sundell, och bygger på Adams masteruppsats i statsvetenskap.

Efter de senaste årens stora flyktinginvandring är arbetslösheten bland invandrare en stor samhällsutmaning. Förutom de samhällsekonomiska kostnaderna av arbetslöshet innebär det för individen att det blir svårare att komma in i det svenska samhället. Samtidigt kan själva faktumet att man saknar kontakter med infödda och etablerade svenskar göra det svårare att få ett arbete. Sådana kontakter kan försvåras av boendesegregation. I grafen nedan visas sambandet mellan segregation (SCB:s officiella segregationsindex) och arbetsmarknadsintegration, mätt som skillnaden i arbetslöshet mellan infödda och invandrare, i de 50 största kommunerna.

screen-shot-2017-03-02-at-22-45-20

Vi ser ett rätt starkt samband: i mer segregerade kommuner, som Borlänge, har utrikes födda kommuninvånare mycket högre arbetslöshet än de inrikes födda. I ett tidigare inlägg på Politologerna återfanns inget sådant samband. Skillnaden förklaras av hur man mäter segregation och arbetslöshet, och diskuteras i större detalj i uppsatsen. Vi kan dock ännu inte säga något om huruvida det är segregationen som faktiskt orsakat den sämre arbetsmarknadsintegrationen. För att göra det måste vi kontrollera för hur ytterligare variabler påverkar huvudsambandet.

Läs mer

En praktisk grundkurs i statskonst

Jag är en entusiastisk anhängare av principen ”learning by doing”. Även om man kan läsa sig till det mesta är det mycket enklare att förstå varför saker sker när man själv står inför ett problem. Som statsvetare med intresse för statens historiska utveckling är detta något av ett dilemma. Jag har inte flera hundra år på mig, och ingen har heller velat låna ut sin stat till mina experiment.

Som tur är finns det substitut. Ett av mina absoluta favoritdatorspel är det svenskutvecklade Europa Universalis IV. Du väljer ett startdatum (tidigast 1444) och en stat och styr sedan den statens politiska, militära och ekonomiska utveckling fram till 1821. Målen sätter man själv, men naturligtvis vill man utöka sitt geopolitiska inflytande på ett eller annat sätt. Till exempel genom militära erövringar, kolonisation, eller genom att bygga upp en mäktig handelsflotta.

Läs mer

Lucka #14: Kausalitet utan kontext

De senaste åren har nationalekonomin, och i viss mån statsvetenskapen, alltmer fokuserat på att försöka fastställa orsaksamband, kausalitet. Tidigare har man undersökt samband mellan olika fenomen, och sedan uteslutit alternativa förklaringar genom att på statistisk väg kontrollera för andra faktorer. Om man inte lyckas bortförklara det ursprungliga sambandet har man dragit slutsatsen att det nog är ett orsakssamband.

I många sammanhang duger inte det längre, och man vill nu istället använda experimentella eller kvasiexperimentella metoder. Oftast handlar det om att hitta situationer där någon policy tilldelats slumpmässigt eller nästan slumpmässigt, eller när det finns skarpa gränser som styr tilldelningen. Tanken är att de som hamnar precis under eller över gränsen är rätt lika, men bara de som hamnar över utsätts för policyn. Eller så gör man helt sonika riktiga experiment, där personer får olika typer av information eller incitament i en konstlad situation, och så ser man hur de agerar. Även detta har blivit mycket vanligare, och här är det snarast psykologin som är förebilden.

Läs mer

Lucka #6: En tumregel för att förstå svenska kommuner

Verkligheten är rörig. Samhället formas av oräkneliga trender, krafter och viljor, som ibland drar åt samma håll och ibland inte. Det är därför svårt att få någon sorts grepp om vad det egentligen är som händer. Nyheter kan vara svåra att ta till sig, om man inte har något ramverk att placera in dem i.

Jag försöker därför lägga olika tumregler och approximationer på minnet, till exempel Robert Östlings fantastiska guide till nationalekonomisk huvudräkning (svensk BNP är ca 4000 miljarder, statsbudgeten ca 1000 miljarder, osv) på Ekonomistas.

I det här inlägget tänkte jag bidra med en mindre elegant men ändå mycket användbar devis som jag kommit fram till när jag i olika forskningsprojekt grävt i högvis med kommundata. Den handlar om hur olika egenskaper på kommunnivå förhåller sig till varandra. Är ni beredda? Här är den:

Läs mer