Det omöjliga mandatet

Väljarna har bara givit Centerpartiet mandat att…!

Mandatet från miljöpartistiska väljare innebär…!

Björklund har inte mandat att…!

Exemplen på tvärsäkerhet kring vad partierna får och inte får göra för att ”inte svika sitt mandat” har varit många under hösten 2018. Jag har slagits av den lätthet med vilken politiker, journalister och allmänhet avgör vad partierna har lovat. Det framstår så enkelt i debatten att definiera vilket mandat partierna har fått. Den statsvetenskapliga litteraturen är betydligt mer velande och ödmjuk. Den ifrågasätter faktiskt om vi alls kan veta vad väljarna kommunicerar i val. Och den lägger stort ansvar på partierna att själva stå för sin tolkning av vilket mandat de har fått och att inte skicka över tolkningen till en allmän (och omöjlig) bild av vad ”väljaren” eller ”partimedlemmen” har ”sagt åt dem” att göra.
Läs mer

Den politiska splittringen ökar i landets kommuner

Jag vet inte om du hört, men det är svårt att få till en regering i riksdagen. Orsaken är naturligtvis att det numera är åtta partier som delar på mandaten, och att de stora partierna tappat. Det blir fler så kallade veto-spelare – aktörer som kan stoppa processen. Annie Lööf klagade på sin presskonferens häromdagen på att Socialdemokraterna och Moderaterna stoppat olika regeringskonstellationer, och har själv också stoppat två andra. Ju fler som måste vara överens, desto svårare att komma framåt.

Också i kommunerna är det klurigt. I Göteborg ser det ut att bli någon sorts maktskifte efter långt Socialdemokratiskt maktinnehav, men det nya alliansstyret har bara 24 av 81 mandat, vilket kommer göra det svårt för nya kommunstyrelseordföranden Axel Josefson att få igenom sin politik.

Ett sätt att mäta graden av splittring är med Herfindahlindexet. Det konstruerades ursprungligen för att mäta koncentration i marknadsandelar, dvs om ett företag var nära monopolställning eller om det fanns mycket konkurrens. Man kan också applicera det på politiska partiers andelar av mandaten. Man får då ett index som går från 0 (massor av små partier som alla är lika stora) till 1 (ett parti har alla mandaten).

Jag har räknat ut detta index för alla landets kommunfullmäktige, i valen 1973-2018 (dessutom vände jag på indexet så att högre värden betyder mer splittring, men det ändrar ingenting).

Det finns naturligtvis en spridning mellan kommunerna i varje val, men den genomsnittliga splittringen har ökat gradvis. I grafen nedan visas fördelningen av landets alla kommuners indexvärden år för år – att kurvan går högt upp betyder att många kommuner återfinns vid det indexvärdet. Man kan alltså se att tyngdpunkten förskjuts åt höger med tiden.

1973 hade de flesta kommuner ett värde mellan 0,6 och 0,75. 2018 har de flesta istället värde mellan 0,7 och 0,9. Snittkommunen idag liknar en av de allra mest splittrade kommunerna 1973.

ridgebild.png

Läs mer

Svenska väljares önskeregering inför 2018 års val

Inför morgondagens presskonferens med Annie Lööf kan Valforskningsprogrammet presentera helt purfärska resultat om vilka partier väljarna önskade sig skulle regera Sverige efter valet 2018. En from förhoppning är att systematiska empiriska studier byggda på stora statistiska tvärsnitt av den svenska väljarkåren ska skänka överblick och perspektiv i en tidvis uppskruvad debatt. Då kan det vara viktigt att fundera över vilka signaler de svenska väljarna ville sända till det politiska systemet genom sitt agerande vid valurnorna den 9 september. Läs mer

Men hur uttrycker du dig?! Hur riksdagsledamöter talar om migration

Det här är ett gästinlägg av Petrus Olander och Eitan Tzelgov, forskare i statsvetenskap vid Göteborgs universitet respektive University of East Anglia.

***

I en nyligen publicerad artikel ställde vi oss samma fråga om riksdagsledamöter i allmänhet som Annie Lööf ställde till Jimmie Åkesson under partiledardebatten i SVT. Hur pratar ledamöterna om migration? Att undersöka tal snarare än exempelvis röstning har fördelen att medan svenska riksdagsledamöter i stort sett alltid följer partilinjen när det är dags att rösta har tidigare forskning visat att parlamentariker kan använda sina tal för att markera avstånd eller närhet till partiledning och sin valkrets. Genom att undersöka tal kan vi alltså förstå mer om hur åsikter inom partier ser ut.

För att besvara frågan sammanställde och analyserade vi alla tal i riksdagen som berörde migration mellan 2005 och 2016. Med hjälp av programmet Wordfish konstruerade vi en modell utifrån hur ofta olika ord använts i anföranden. Vi kunde då se att vissa tal använde en uppsättning ord, medan andra ofta använde andra typer av ord.

En grupp kallade vi Socio-ekonomiskt ansvar, med ord som jobb, ansvar, arbetsmarknad och etablering. Den andra kallar vi Kulturella skillnader, med ord som hatbrott, extremism, religion och demokrati. Och många tal föll någonstans mitt emellan, med ord från båda grupperna.

Läs mer

Historiska perspektiv på det politiska läget i Sverige hösten 2018

Det här är ett gästinlägg av Johannes Lindvall, professor vid statsvetenskapliga institutionen, Lunds universitet.

***

I den politiska debatten förutsätts ofta att det efter 2018 års val bara finns två regeringsalternativ – antingen blir Ulf Kristersson statsminister eller så sitter Stefan Löfven kvar. Men resultatet har ofta blivit annorlunda när Sverige har befunnit sig i liknande lägen tidigare.

1921 års andrakammarval var det första demokratiska valet i Sverige. Under sammanlagt 30 av de 97 år som har gått sedan dess har följande två villkor varit uppfyllda:

A: Partierna till höger om Socialdemokraterna (och till höger om Miljöpartiet) har haft en majoritet i riksdagen (i andra kammaren under tvåkammarriksdagens tid).

B: De politiska konflikterna mellan partierna till höger om Socialdemokraterna har varit så stora att dessa partier inte har kunnat bilda en gemensam koalitionsregering.

Närmare bestämt har villkoren A och B varit uppfyllda under följande perioder:

  • Valet 1921 till valet 1936 (15 år)
  • Valet 1956 till valet 1958 (1 år och 8 månader)
  • Upplösningen av regeringen Fälldin I till valet 1979 (11 månader)
  • Upplösningen av regeringen Fälldin II till valet 1982 (1 år och 4 månader)
  • Valet 1991 till valet 1994 (3 år)
  • Valet 2010 till valet 2014 (4 år)
  • Valet 2014 till i dag (4 år och två månader)

Läs mer

Det var en gång en stad

Det var en gång en stad, och i den staden fanns ett konstgalleri. Att ställa ut på galleriet ansågs vara en stor ära, och ett kvalitetsmärke för de målare eller skulptörer som fick visa upp sin konst där. För att göra sig ett namn i stadens konstvärld var det nödvändigt att ha haft åtminstone någon större utställning på galleriet.

Galleriet var mycket noga med vilka som fick ställa ut, men gjorde själva inte den huvudsakliga bedömningen av verkens kvalitet. ”Det vore inte rätt – konsten kan bara bedömas av andra konstnärer”, menade man från galleriets håll. Stadens konstnärer förväntades därför lägga en del av sin tid på att besöka kollegors ateljéer och granska deras verk. Utan ersättning, givetvis – det var ju för själva konstens skull.

Inträdespriserna till galleriet var naturligtvis mycket höga, eftersom det bara visade upp de allra bästa konstnärerna och de yppersta konstverken. Intäkterna räckte dock inte till att ersätta skaparna för deras verk – men exponeringen och ryktbarheten som följde var väl god nog? Att ställa ut var som sagt en stor ära.

Läs mer

Vad händer med väljarnas missnöje när politiker faktiskt lyckas göra saker bättre?

Det här är ett gästinlägg av Björn Rönnerstrand och Maria Oskarson, verksamma vid SOM-institutet och Statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

***

Välfärdsstatens kärnområden är medelpunkt för den svenska politiska debatten. I VALU-undersökningen i samband med valet 2018 placerade väljarna sjukvården, skola och utbildning samt social välfärd i topp bland valets viktigaste frågor.

De politiska kontroverserna är många, inte minst kring ”ettan” i undersökningen, sjukvården. Å ena sidan indikerar forskning att den svenska sjukvårdens medicinska kvalité kvalar in bland de bästa i världen. Å andra sidan brottas svensk hälso- och sjukvård med långa väntetider och bristande tillgänglighet och, inte minst, ständigt ökande förväntningar från brukare och allmänhet. Precis som för många andra universella sjukvårdssystem är just tillgänglighet akilleshälen.

Bristande tillgänglighet är långt ifrån ett nytt problem. I ljuset av den pågående debatten om vårdköer finns det anledning att vända blickarna mot de tidigare försök som gjorts med att korta vårdköerna i Sverige. Just detta har vi faktiskt gjort i en nyligen publicerad artikel i Policy Studies Journal. Den kastar ljus inte bara på problem inom svensk sjukvård, utan också på en grundfråga inom teorier om den representativa demokratin – vad händer med väljarnas missnöje när politiker faktiskt lyckas göra saker bättre?

Läs mer