Sverigedemokraternas stöd i städer och på landsbygden

De senaste åren har det talas allt mer om en växande politisk skiljelinje mellan stad och land i Sverige. I USA är den högst påtaglig. Stadsväljare stödjer i hög utsträckning Demokraterna, landsbygdsväljare republikanerna. Här i Sverige har diskussionen mest rört Sverigedemokraterna.

karta

Statsvetaren Erik Vestin skrev före valet en LO-rapport om just detta, och kom fram till att det finns en påtaglig skillnad i Sverigedemokraternas väljarstöd mellan stad och landsbygd, mätt framförallt på kommunnivå. SD går sämre i stadskommuner. Skillnaden har också blivit större och större fram till och med valet 2014.

Hur ser det då ut nu när vi har resultatet för 2018? Jag har kollat stödet i riksdagsvalet för Sverigedemokraterna och de andra partierna i landets ungefär 6000 valdistrikt. Kartan här ger en första bild. Ljusare gult betyder större stöd för SD, mörkare blått mindre. Vi ser att stödet är starkast i Skåne och svagast i Norrland; inga överraskningar där. Även om det är svårt att se ser det också blåare ut i storstadsregionerna (om sjöar och kuster ser konstiga ut beror det på att valdistrikten i Valmyndighetens data sträcker sig ut i vattnet).

Läs mer

Är statsvetare meningslösa?

Eller, om man ska vara lite snällare, är det vi gör meningslöst? Den frågan ställer sig Mats Alvesson, Yiannis Gabriel och Roland Paulsen i boken Return to meaning. A social science with something to say, utkommen förra året. Som titeln antyder handlar boken inte bara om statsvetare, utom om samhällsvetenskap i allmänhet.

Och ja, mycket av den samhällsvetenskapliga forskning som görs är meningslös, menar författarna. Förklaringarna är flera. Det har gått inflation i forskare; forskare bedöms i stor utsträckning på mängd publicerade alster; de vetenskapliga tidskrifterna har blivit fler; det har blivit mer accepterat att i sina artiklar bara göra små tillägg till litteraturen. Kontentan blir ett stort fokus på kvantitet, istället för kvalitet.

omslag

Men, säger vän av ordning, man kan inte göra ett stort genombrott i varje artikel; så länge vetenskapen framskrider något är allt i sin ordning, eller? Tyvärr inte. Vetenskapen i allmänhet och samhällsvetenskapen i synnerhet lider just nu av en så kallad replikationskris. Accepterade forskningsresultat har visat sig omöjliga att upprepa när oberoende forskare försöker återskapa dem. Det har tolkats som ett utslag av slarv och eller fusk orsakat av publiceringshetsen.

Att denna problematik finns är ett okontroversiellt påstående i forskarsamhället. Det mesta av kritiken känns igen från sociologen Stanislav Andreskis Social sciences as sorcery (1972) – en mycket underhållande bok på exakt samma tema som märkligt nog inte återfinns i referenslistan.

Frågan är hur utbrett problemet är. Är nästan alla publicerade artiklar meningslöst nonsens, eller hälften, eller en tiondel, eller någon procent? Alvesson, Gabriel och Paulsen har inga data, förutom några välkända replikationsstudier som citeras. Men det låter på dem som att det är merparten.

Läs mer

Politisera inte Regeringskansliet

Häromdagen rapporterades att opolitiska tjänstemän i Regeringskansliet skrivit under ett upprop, där man uttrycker farhågor för en kommande regerings värdegrund.

Naturligtvis måste detta tolkas som ett angrepp på en Alliansregering, eller en regering som på något sätt har stöd av Sverigedemokraterna. Om sådana farhågor hade funnits för den nuvarande regeringen hade uppropet antagligen inte kommit i anslutning till ett eventuellt maktskifte.

Det är olyckligt. Tjänstemännen som skrivit under uppropet (som jag inte läst i sin helhet) säger att ingen av dem är politiskt tillsatt. Likväl ger uppropet givetvis intrycket av att tjänstemännen ifråga har politiska sympatier vänsterut.

Läs mer

Vad lovar partierna att göra i migrationspolitiken 2018 – 2022?

Detta inlägg är samförfattat av Christian Björkdahl och Elin Naurin.

***

Invandrings- och integrationsfrågor står högt på dagordningen i årets valrörelse. Väljarna har fler förslag att förhålla sig till än vad som har varit fallet i någon tidigare valrörelse. 2018 års valmanifest erbjuder faktiskt fler vallöften på området än vad samtliga sju tidigare valrörelser har gjort – tillsammans. I år ger riksdagspartierna inte färre än 267 vallöften inom invandrings- och integrationsområdet. Det är långt fler än de 188 vallöften som sammanlagt har givits i alla riksdagsvalmanifest sedan 1991 då våra mätningar inleds. I det här inlägget hjälper vi till att sortera i dessa förslag: Vad lovas egentligen på invandrings- och integrationsområdet i partiernas valmanifest 2018?
Läs mer

Vi har en ny vallag. Vad blir konsekvenserna?

Det här är ett gästinlägg av OLLE FOLKE och JOHANNA RICKNE, ännu snabbtänkten kort text som fungerar som aptitretare inför släppet av boken ”Snabbtänkt — reflektioner från den svenska valrörelsen 2018”, en gratis nedladdningsbar rapport med resultat, analyser och reflektioner kring valet 2018. Mer än 80 forskare från 12 svenska lärosäten medverkar i projektet som leds av redaktörerna Lars Nord, Marie Grusell, Kajsa Falasca och Niklas Bolin. Läs mer om bokprojektet här. Slutrapporten släpps redan torsdagen den 20 september i samband med ett  seminarium på Myntkabinettet i Stockholm. Redaktörerna presenterar boken även underStatistiska centralbyråns Demokratidag den 21 september.

***

Inför valet 2018 har Sverige fått en ny vallag. Konsekvenserna av detta kan vara komplicerade att förstå, både för väljare och för forskare. Här sammanfattar vi de tre huvudsakliga förändringarna i den nya vallagen och diskuterar dess konsekvenser. Sammanfattningsvis ger den nya lagen en större samstämmighet mellan röstfördelningen och mandatfördelningen i riksdags- och kommunvalen. På kommunal nivå reduceras den fördel som den tidigare vallagen gav till stora partier. Inträde i kommunfullmäktige blir inte svårare för små partier, trots införandet av en fast småpartispärr. Läs mer

Opinionsundersökningarnas träffsäkerhet vid valen 2002-2014

Detta är ett gästinlägg av PER OLESKOG TRYGGVASON, doktorand vid institutionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet.

Så här mitt upp i valrörelsen bombarderas vi av opinionsundersökningar. I skrivande stund har fler än 20 mätningar publicerats sedan början av augusti. Ser vi till tidigare valrörelser kan vi förvänta oss en bit över 30 nya mätningar fram till valdagen den 9:e september!

Men hur väl speglar opinionsundersökningar egentligen väljarnas röstningsintentioner? I det här inlägget kommer jag att redovisa hur träffsäkra opinionsinstitutens sistamätningar har varit i de fyra senaste valen. Jag kommer bland annat analysera vilka institut som klart sig bäst respektive sämst och om det finns någon systematik i mätningarnas över- och underskattningar av de politiska partierna. För att göra det här har jag utgått ifrån en något korrigerad version av Novus sammanställning av samtliga opinionsundersökningar 2000-2018. Läs mer

Snabbtänkt om statsministerkandidaterna

snabbtänktDet här är ett gästinlägg av JENNY MADESTAM, en kort text som fungerar som aptitretare inför släppet av boken ”Snabbtänkt — reflektioner från den svenska valrörelsen 2018”, en gratis nedladdningsbar rapport med resultat, analyser och reflektioner kring valet 2018. Mer än 80 forskare från 12 svenska lärosäten medverkar i projektet som leds av redaktörerna Lars Nord, Marie Grusell, Kajsa Falasca och Niklas Bolin. Läs mer om bokprojektet här. Slutrapporten släpps redan torsdagen den 20 september i samband med ett seminarium på Myntkabinettet i Stockholm. Redaktörerna presenterar boken även under Statistiska centralbyråns Demokratidag den 21 september.

 

De senaste valrörelserna har liknat ett presidentval där två partiledare står som huvudmotståndare i önskan om att bli Sveriges nästa statsminister. Detta har präglat valrörelsens logik, inte minst hur den har gestaltats via massmedier. Det har handlat om Göran Persson eller Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin eller Reinfeldt, Stefan Löfven eller Reinfeldt. I detta val har striden stått mellan Stefan Löfven och Ulf Kristersson, även om det parlamentariska läget efter valet är betydligt mer svårtippat detta val jämfört med tidigare svenska val. Detta i sig tycks även ha bidragit till att ”presidentialismen” är något mer nedtonad i årets valrörelse, sakfrågor och vem som överhuvudtaget kommer att kunna regera har mer hamnat i fokus. Läs mer