Löfven vs historien

Det finns en märklighet att rapportera. De flesta nyckelindikatorer som statsvetare använder i sina modeller för att förklara regeringsöverlevnad och stöd för sittande regeringar pekar tydligt i positiv riktning när det gäller fallet regeringen Löfven. SOM-institutets tidsserier skvallrar om att synen på den svenska ekonomin blivit klart mer positivt; en opinionsövervikt uppfattar sedan hösten 2017 den svenska ekonomin som bättre. Pessimismen som slog rot i samband med hösten 2015 har avtagit. Färre anser att utvecklingen i Sverige är på väg åt fel håll. Förtroendet för demokratin och samhällsinstitutioner har vänt uppåt, inklusive förtroendet för politiker. Och till råga på allt har regeringen Löfven dessutom relativt bra betyg bland väljarna: fler anser att regeringen sköter sina uppgifter bra (35 procent) än dåligt (28 procent).

reg

 

Dock. Opinionsmässigt går det som vi vet inte så bra för regeringen Löfven som det kanske borde göra givet vad vi vet om betydelsen av ekonomi, regeringsbetyg och den allmänna utvecklingen av opinionsklimatet (opinion mood). Figuren nedan visar hur opinionsstödet för sittande regeringspartier har utvecklats under mandatperioderna 1967-2018 (svart linje). Väntevärdet för en sittande regering i Sverige är att opinionsstödet slits ned till omkring 90 procent av det samlade röststödet i föregående val. Det kostar att regera. Inget konstigt med det. Litteraturen om cost of ruling talar sitt tydliga språk.

Den orangea linjen i diagrammet visar opinionsutvecklingen för Löfvens regering under den gångna mandatperioden, det vill säga det samlade stödet för S och MP i relation till utgångsläget, nämligen valresultatet i 2014 års val. Utvecklingen under det senaste året är särskilt atypiskt från ett historiskt mönster. Maj-mätningen från Sifo visar att regeringens opinionsstöd fallit brant under det sista året. Det har nötts ned till lägre än 80 procent av röststödet från valet 2014. Med tre månader kvar till slutdebatten i 2018 års valrörelse är trenden ingen vidare för en sittande regering med 77 procent av ingångsstödet.

lofven vs historien

Den intressanta frågan är således varför regeringen Löfven ännu inte har kunnat skördat några frukter av den starka ekonomiska utvecklingen och de relativt positiva signalerna från folkopinionen avseende klassiska nyckelindikatorer? Kan det vara så enkelt att när ekonomin går bra är det förtvivlat svårt att påverka valdebatten att handla om ekonomi? (I SOM-institutets mätningar landar kategorin ‘ekonomi’ först på 11:e plats på väljarnas dagordning).

Den minnesgode kommer ihåg att vi ställde samma fråga om ekonomins icke-betydelse för regeringsöverlevnad redan 2006 när Göran Persson trots en samhällsekonomi i zenit ändå lyckades förlora regeringsmakten till Fredrik Reinfeldts Allians för Sverige. Huvudförklaringen den gången var bland annat att Persson felbedömt kring vilka frågor valdebatten skulle komma att kretsa: jobb och sysselsättning. Vad hjälpte det att det var ordning och reda i en boomande ekonomi? Belöningen från väljarna uteblev.

Den ekonomiska röstningsteorin har inte firat några stora triumfer i fallet Sverige under 2000-talet. Ett annat exempel: Reinfeldt vann valet 2010 (+1,1 procentenheter) trots att den globala finanskrisen gravsatte så gott som alla sittande regeringar i omvärlden.

Kanske blir valet 2018 ytterligare ett fall som avviker från bestraffnings- och belöningsteorin att opinionsstödet för sittande regeringar slits ned snabbare i ekonomiskt dåliga tider och lite mindre snabbt i ekonomiskt goda tider? Noggranna analyser av våra stora valundersökningar som genomförs i samband med 2018 års val kommer såsmåningom att ge ett bra svar på denna fråga.

Demokrati för alla? Ny demokratirapport från V-Dem

Det här är ett gästinlägg av Anna Lührmann, Moa Olin och Staffan Lindberg, verksamma vid V-Deminstitutet, Göteborgs universitet.

***

I veckan släpptes en ny rapport från demokratiforskningsinstitutet Varieties of Democracy (V-Dem). I rapporten analyserar vi demokratins tillstånd och utveckling världen över. Rapporten är baserad på världens största dataset om demokrati, ett dataset som bygger på över 3000 experters bedömningar av 202 länder. I rapporten ser vi att den globala demokratinivån är hög, men att en försvagning av vissa viktiga demokratiska egenskaper är påtaglig. Denna autokratiseringstrend påverkar 2.5 miljarder människor.

Temat för årets demokratirapport är Demokrati för alla? Detta är av två anledningar, först och främst är medborgarna – så väl i som utanför det land de lever i – centrala för demokrati. Därför analyserar vi demokratinivåer dels genom att jämföra länders medelvärden, men också genom att vikta medelvärden mot ett lands population (figuren nedan).

Läs mer

Emot allmänna val

Riksdagen är folkets främsta företrädare, och den utses i fria, hemliga och direkt val, förkunnar den svenska regeringsformen. Genom att vi i folket i val utser våra representanter garanterar vi att våra intressen kommer att representeras i det politiska styret.

Fel, menade redan de gamla grekerna, och författaren och historikern David van Reybrouck, i sin bok Emot allmänna val. I antikens Aten ansåg man att val var ett elitistiskt och aristokratiskt system, som ledde till att vanliga människor inte fick tillgång till de viktigaste politiska posterna. Det vi dagligdags kallar demokrati, den moderna representativa demokratin, skulle inte fått godkänt av Atenarna, som fattade beslut genom omröstning i storforum.

almännavalomslag

Och visst är det så. Den representativa demokratin av idag har sitt ursprung i USA, men grundlagsfäderna pratade inte om demokrati, utan om republikanism: folksuveränitet, men indirekt styre. Senaten och det ofta bespottade elektorssystemet syftar till att vakta mot alltför stort folkligt inflytande.

Personerna som väljs i representativa demokratier är inte heller som folk är mest. Ett trivialt men kanske talande exempel är att amerikanska presidenter i genomsnitt är längre än vanliga amerikanska män. Dessutom är de, just det, män, och dessutom (rättelse – se kommentar nedan) vansinnigt mycket  rikare än genomsnittsamerikanen.

Läs mer

Det drar ihop sig

Riksdagsvalet är mindre än fyra månader bort, och de senaste opinionsmätningarna tyder på att det kan bli politisk jordbävning. Socialdemokraterna går mot sitt sämsta resultat genom tiderna, och Sverigedemokraterna mot ännu ett succéval. Vore majmätningarna valresultat skulle regeringsbildningen bli extremt komplicerad.

Men det är långt kvar till valdagen! Valkampanjerna har knappt dragit igång! I undersökningar säger över hälften att de bestämmer sig först i slutet av valrörelsen! Än kan mycket förändras! Eller?

Troligen inte. Även om många bestämmer sig sent, så tenderar olika rörelser att ta ut varandra, skriver Henrik Ekengren Oscarsson och Sören Holmberg i boken ”Svenska väljare”.

Läs mer

Den ideologiska spelplanen inför höstens riksdagsval

Detta inlägg är författat av Per Oleskog Tryggvason, doktorand vid instititionen för journalistik, medier och kommunikation vid Göteborgs universitet.

***

Idag släpper Valforskningsprogrammet rapporten Utvärdering av Sveriges Televisions valkompassfrågor 2018. I rapporten har vi på uppdrag av SVT analyserat ett stort antal politiska sak- och prioriteringsfrågor med syftet att ge ett underlag till vilka frågor som bäst särskiljer valmanskåren som helhet, samt vilka frågor som är bäst på att separera sympatisörer till ideologiskt närliggande partier. Resultaten i rapporten fungerar ibland som underlag till vilka frågor som inkluderas i SVT:s planerade valkompass. Rapporten bidrar också till att på ett systematiskt sätt kartlägga den svenska åsiktsrymden bland partiernas sympatisörer inför 2018 års riksdagval, något som är viktigt inte minst i planeringsarbetet med Valforskningsprogrammets stora väljarstudie i samband med 2018 års val. Rapporten kan laddas ner i sin helhet här.

I det här inlägget tänkte jag uppehålla mig vid en specifik del av rapporten som handlar om hur partiernas väljare spatialt placerar sig längs två flitigt använda och ständigt omdebatterade ideologiska dimensioner: vänster-höger och GAL/TAN. Läs mer

Det offentliga som sponsor: hur regleras det?

För några år sedan stötte jag i omgångar på nyheter om kommunala bolags sponsring av elitföreningar, evenemang och individer. Magkänslan sa att sponsringen inte alltid verkar självklart förenlig med hur vi brukar vilja att fördelningen av resurser från det offentliga ska se ut. Rapporteringen fick mig därför att ställa frågan: när är det egentligen är lämpligt, lagligt och ändamålsenligt för offentligt ägda bolag att ägna sig åt sponsring? Läs mer

Obehagliga avvägningar – igen

Igår presenterade regeringen sin vårändringsbudget, och finansminister Magdalena Andersson har sedan dess gärna pratat om reformer på 2,6 miljarder, som ska gå till sjukvård, äldreomsorg, poliser med mera.

Mindre intressant är det uppenbarligen att prata om det som egentligen är budgetens största utgiftsändring – 4,9 miljarder för att betala av statens skuld till kommunerna för mottagande av ensamkommande asylsökande 2015-17. Faktum är att siffran är svår att överhuvudtaget hitta i budgetpresentationen på regeringen.se.

I slutet av 2015 skrev jag ett inlägg om den då aktuella debatten om att ”ställa utsatta grupper mot varandra”, i betydelsen jämföra kostnader för asylmottagning med till exempel välfärd. Jag kallade inlägget Obehagliga avvägningar, eftersom de är just det. Forskning visar att folk i allmänhet helst inte vill tänka på att vi i det offentliga alltid prioriterar mellan olika grupper och kostnader, till exempel mellan sjukvård, infrastruktur, barnomsorg, asylmottagning, bidrag, skattesänkningar, eller vad som helst.

Läs mer