Lucka #12: Två små klarar sig bättre än ett i en koalition

I en koalition lockar två små partier fler väljare än ett litet. Det visar ny forskning med experiment från Kanada och Sverige. Gästinlägg av Annika Fredén, doktor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.

I valet i Tyskland 2013 hamnade två partier – liberala FDP och högerpopulistiska AfD – strax under 5-procent-spärren. Inför valet hösten 2017 har båda klättrat över spärren (wahlrecht.de). Centern och KD valdes båda in i riksdagen 2014, som två små partier i samma koalition. Sedan dess har de gått åt olika håll: KD under spärren, Centern över 8 procent. Trots att forskningen visar att KD ofta får taktikröster från Moderatväljare (se t ex Fredén, 2014), kan detta nya läge missgynna KD. Om partiet är ett ”ensamt” riskparti i en potentiell koalition är det större risk att det överges. Det visar laboratorieexperiment som jag gjort som nyligen publicerats i den internationella samlingsvolymen Voting Experiments. Läs mer

Lucka #8. Moderaterna är inte längre det populäraste partiet i riksdagen

Alla älskar en vinnare brukar det heta. Men som konkurrent kan det vara enklare att tycka om den som förlorar. Riksdagsledamöterna har vi upprepade tillfällen fått frågor i den svenska Riksdagsundersökningen om vad de tycker om sig ett eget parti å ena sidan och vad de tycker om de andra partierna å andra sidan. I det här inlägget jämförs riksdagsledamöternas inställning till varandra 2010 med vad de tyckte om varandra 2014. Jämförelsen ger en bild av riksdagsledamöternas omdömen om sina egna partier samt av de andra partierna förändras när de vinner och förlorar i val. Läs mer

Att vara eller inte vara intellektuell i politiken – recension av Maud Olofssons bok ”Jag är den jag är”

Maud Olofsson har kommit ut med sina memoarer. När jag fick höra talas om att memoarerna skulle släppas i början av valåret undrade jag om Olofsson skulle göra en Kjell-Olof Feldt, det vill säga ta chansen att läxa upp de sina. Olofsson är trots allt upphovskvinna till Alliansen, en konstellation som just nu inte övertygar i opinionsundersökningarna. Men Olofsson har inte några sådana ambitioner Det är istället en rak berättelse om livet före och i toppolitiken. Läs mer

Partiernas skiljefrågor

”Vi måste bli tydligare” sa Annie Lööf i P1 morgon tidigare idag som svar på vad Centerpartiet behöver göra för att lyfta i opinionen. Ulf Bjereld skriver idag bra om att det är ett vanligt (och väldigt otydligt) svar från partiernas håll. Själv hade jag uppskattat om de som säger att de ska vara tydliga också exemplifierade med frågor där de har en annan uppfattning än de andra partierna. Tydlig är något man är, inte något som man säger att man är.

Hur som helst kanske vi med hjälp av data kan identifiera vissa skiljefrågor för partierna, eller i alla fall för deras väljare. I Valundersökningen i riksdagsvalet 2010 ställdes frågor om ett antal aktuella politiska förslag. Jag har analyserat 28 av dem för att avgöra vilka av frågorna som är bäst för att skilja två partiers anhängare åt (sist i inlägget finns en uppräkning av frågorna samt en mer teknisk förklaring av hur analysen gick till). Det säger inte nödvändigtvis något om skillnader i partiers ståndpunkter i olika frågor, men om hur partiernas väljare skiljer sig åt.

Läs mer

Perspektiv på C:s och KD:s dåliga opinionssiffror: MP 1988-1991 och NyD 1991-1994

Idag presenteras den senaste upplagan av SIFOs väljarbarometer. Det är inga goda nyheter för varken Centerpartiet eller Kristdemokraterna, som i mätningen får 3,7 respektive 3,3 procent, båda under riksdagsspärren på fyra procent, även om det på grund av att det är en urvalsundersökning finns en felmarginal kring skattningarna.

Riksdagsspärren medför, som jag skrivit om i tidigare inlägg, ett strategiskt element i röstandet. Om väljare inte bara har en preferens för ett parti utan också för vilken färg regeringen ska ha blir det oattraktivt att lägga sin röst på ett parti som hamnar utanför riksdagen. Rösten bidrar ju inte då till att stärka ett regeringsalternativ.

Läs mer