Att rösta: med e eller utan e

Det här inlägget är samförfattat av Henrik Oscarsson och Richard Öhrvall

Att rösta: med e eller utan e

Nyligen presenterades 2011 år vallagskommittés slutbetänkande där bland annat frågor om förtidsröstning, budröstning och vallokalers utformning tas upp. Den fråga som har väckt störst uppmärksamhet gäller dock e-röstning. Kommittén föreslår att det tillsätts en utredning med uppdrag att närmare överväga förutsättningarna för att införa ett e-röstningssystem. Detta i syfte att genomföra försök i ett antal kommuner i 2018 års val. Med e-röstning avses här ett system där väljarna ska kunna rösta via internet (man kan även tänka sig system där röstningen sker elektroniskt i vallokaler). Kommitténs tanke är dock inte att den elektroniska röstningen ska ersätta dagens röstning, utan endast vara ett komplement.

När frågan om e-röstning diskuteras brukar argumentationen ofta svaja betänkligt. Ett exempel på det är f.d. IT-minister Åsa Torstenssons motion om införande av e-röstning. Hon konstaterar i den att 2012 års val kännetecknades av en del problem kring rösthanteringen och att vi därför bör införa e-röstning. Några argument eller bevis för att e-röstning skulle vara säkrare framförs dock inte. Däremot nämns att Sverige som IT-land bör vara ”moget” att kunna införa elektronisk röstning. En liknande argumentation framkom i en debatt mellan vallagskommitténs medlemmar, där miljöpartisten Max Andersson, som reserverade sig mot betänkandets del kring e-röstning, beskylldes för att vara teknikfientlig.

Vi är inte teknikfientliga. Tvärtom är vi varma anhängare av ny teknik i en mängd olika former. Men när det gäller vårt valsystems utformning är vi dock framför allt anhängare av goda argument. Det är centralt att peka ut vilka de eventuella bristerna är och hur de Läs mer