Partiernas mobiliseringspotential

Som jag tidigare bloggat om här på Politologerna skulle tidigare valresultat i Europaparlamentsvalet se annorlunda ut om samtliga röstberättigade gick och röstade. Stora och regeringsbärande partier som Moderaterna och Socialdemokraterna gör i allmänhet sämre val i Europaparlamentsvalet jämfört med Riksdagsvalet medan små och nya partier i allmänhet gör bättre val. Att utfallet blir så här har att göra med att Europaparlamentsvalet är ett så kallat andra rangens val och är inget unikt för Sverige. I jämförelse med val av första rangen – oftast nationella val – utmärks andra rangens val av lägre intresse från partier, medier och väljare, en mindre intensiv kampanj och att nationella frågor också dominerar eller åtminstone i hög grad förekommer i valrörelsen. Större och/eller regeringsbärande partier straffas hårdare av väljarna samtidigt som mindre partier och uppstickarpartier belönas med väljarnas röster i högre grad. 2004 hette uppstickarna Junilistan, 2009 var det Piratpartiet och i år verkar mångas blickar vändas mot Feministiskt initiativ. Läs mer

Vilka frågor ska en bra valkompass innehålla?

Det har nu lanserats flera olika sk valkompasser inför europaparlamentsvalet. Bland annat har Sveriges Television , Aftonbladet , och TT konstruerat valkompasser. TTs valkompass används av bland annat Svenska Dagbladet. För tydlighetens skull vill jag direkt nämna att jag själv har varit inblandad i framtagandet av framförallt Aftonbladets valkompass, men även i mindre utsträckning med Sveriges Television för att tillhandahålla data för förtester av frågor.

Med detta sagt vill jag passa på att diskutera vad en bra valkompass bör innehålla. Valkompasser är alltid och har alltid varit såväl kontroversiella som uppskattade. Politiska partier kan uppleva att de missgynnas eller gynnas. De kan alltid anklagas för förenklingar då de med nödvändighet innehåller förenklingar. I värsta fall kan de även anklagas för att vara missledande och direkt skadliga.

Läs mer

Vem väljer EU-Kommissionens nästa ordförande?

Det här är ett gästinlägg av Sofie Blombäck, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen vid Göteborgs universitet.

***

I fredags utsåg Europeiska folkpartiet (EPP) sin officiella kandidat till att efterträda Barroso på posten som EU-kommissionens ordförande. Luxemburgs före detta premiärminister Jean-Claude Juncker gör därmed Martin Schulz (Socialdemokraterna, S&D), Guy Verhofstadt (Liberalerna, ALDE), Alexis Tsipras (GUE/NGL) och José Bové och Ska Keller (Greens/EFA) sällskap som officiella kandidater. Om Europaparlamentet får som det vill kommer alltså en av dessa kandidater att sommaren 2014 väljas till ett av de tyngsta uppdragen inom EU. Läs mer om kandidaterna här.

Detta är första gången som en majoritet av partigrupperna så här öppet presenterar kandidater till posten. Formellt sett så föreslås kommissionens ordförande av Europeiska rådet, och parlamentet har rätt att godkänna eller förkasta förslaget. Ytligt sett skiljer sig detta inte jättemycket från hur till exempel en svensk statsminister utses. Partier föreslår kandidater, väljarna röstar på det parti vars kandidat de gillar och någon, i det här fallet rådet, har i uppdrag att föreslå en kandidat som parlamentet kan ge sitt stöd. Men i EU är processen betydligt mer komplicerad, av (minst) tre anledningar. Läs mer

Junilistan kandiderar till fel parlament

Det här är ett gästinlägg av Markus Johansson, doktorand i statsvetenskap vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet.

***

2014 ställer Junilistan upp i valet till Europaparlamentet för tredje gången. 2004 ställde man upp första gången och vann över 14 % av de svenska väljarna och fick därmed tre mandat i Europaparlamentet. Vid valet 2009 lyckades man inte behålla någon av sina platser när väljarstödet sjönk till 3,6 %. Inför valet 2014 är partiet tillbaka med nya förgrundsgestalter, man har förnyat sig och lanserat en ny valplattform, presenterad på bland annat DN debatt den 18 februari.

Valplattformen består av tre prioriteringar: för det första, att fridlysa den svenska kronan genom att skapa ett permanent undantag från Euron likt det som Storbritannien och Danmark har sedan Maastrichtfördraget. Den andra prioriteringen är att omförhandla det svenska EU-avtalet för att återta beslutsbefogenheter till den nationella nivån. Ett sådant omförhandlat avtal vill man också folkomrösta om. För det tredje vill man lagstifta om att varje ny maktförskjutning till EU ska vara föremål för folkomröstning. Denna sista punkt skulle i princip innebära ett folkomröstningskrav vid godkännande av nya fördrag, liknande det konstitutionella krav som finns på Irland. Junilistans tre prioriteringar kan reduceras till två huvudpunkter, att dels omförhandla det svenska EU-avtalet, eurokravet inkluderat, och att dels få till stånd ett krav på folkomröstning vid nya fördragsändringar. Ingen av dessa Junilistans prioriterade frågor avgörs i Europaparlamentet.

Läs mer