Lucka #11: Toleransens rötter

Detta blogginlägg är författat av Niclas Berggren, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) och Ekonomihögskolan i Prag, Martin Ljunge, Institutet för Näringslivsforskning (IFN) samt Therese Nilsson, Lunds universitet och Institutet för Näringslivsforskning (IFN).

***

De senaste åren har ett stort antal flyktingar kommit till Europa, huvudsakligen från länder vars kulturer är märkbart annorlunda än de europeiska. Det gör att Europa står inför en stor integrationsutmaning. En faktor som inte har belysts särskilt mycket i den offentliga diskussionen är vilken roll invandrares kulturella bakgrund påverkar deras möjligheter till integration. I en ny studie fokuserar vi på andra generationens invandrare och vad som förklarar om de anser att homosexuella ska tillåtas att leva sina liv som de själva önskar. En sådan attityd signalerar liberala värderingar, vilka kan underlätta integrationen. Tolerans kan på detta sätt ses som överbryggande socialt kapital, som kan underlätta sammanhållning och umgänge mellan olika grupper i samhället.

Tidigare studier visar att det finns en rad faktorer som påverkar hur toleranta människor är. Vi använder oss av en metod där vi relaterar individers tolerans till ett stort antal faktorer i deras föräldrars hemländer. Då individernas tolerans inte kan

Principer vs pragmatism i invandringsfrågan: Ludvig Beckman svarar Björn Östbring

Det här är ett gästinlägg av Ludvig Beckman, professor i statsvetenskap vid Stockholms universitet. Inlägget är en replik på ett tidigare inlägg av Björn Östbring, som kan läsas här.

***

Björn Östbring påpekar att min recension i SvD inte fullt ut återger den komplexa position som han försvarar i sin avhandling. Så är det naturligtvis. Min text riktar in sig på några av de många resonemang som Östbring för, vilket med nödvändighet innebär att mycket som kunde ha diskuterats lämnas därhän. Det ska sägas att Östbrings avhandling nog är ovanligt innehållsrik, vilket inte är en dålig egenskap. Jag noterar också att min recension uppfattas som ”negativ”. Syftet med kritik är inte att vara negativ utan att kritiskt granska påståenden och argument.

Eftersom jag haft möjligt att framföra mina synpunkter två gånger tidigare, är det inte särskilt angeläget att än framföra dem än en gång. Låt mig därför stanna vid två påpekanden som kanske förtydligar vad oenigheten gäller.

I min recension beskrev jag Östbrings argumentation som ett försvar för en mer ”genomförbar” normativ teori om migration. Huvudtesen är att den politiska filosofin bör ha en realistisk snarare än idealistisk utgångspunkt. Genom Östbrings avhandling löper två argument för den uppfattningen. Det ena är att idealismen saknar politisk relevans; den är inte tillämpar för den värld vi lever i. Det andra är att idealismen är riskabel; den utpekar en politisk riktning som hotar förutsättningarna för ”politisk ordning”.

Migrationspolitiska dilemman: Björn Östbring svarar Ludvig Beckman

Det här är ett gästinlägg av Björn Östbring, fil. dr i statsvetenskap och litteraturredaktör för Statsvetenskaplig tidskrift.

* * *

I en recension i Svenska Dagbladet gav opponenten Ludvig Beckman nyligen ett negativt omdöme åt min avhandling Migrationspolitiska dilemman: Om idealism och realism i liberal politisk teori. Det är naturligtvis inte lönt att försöka invända mot själva omdömet. Men till presumtiva läsare finns dock ett behov av att tydliggöra huvuddragen i min position och analys, så att de inte missförstås. Inte minst eftersom avhandlingen även uppmärksammats på flera håll i dagspressen kan det vara värt att tillgängliggöra en mer akademisk sammanfattning av några av avhandlingens huvudsakliga poänger.

I avhandlingen sammanför jag två olika politisk-teoretiska diskussioner. Dels en normativ diskussion kring den potentiella konflikten mellan universella rättigheter och ideal å ena sidan och avgränsade medborgerliga rättigheter och skyldigheter å den andra. Dels en diskussion som jag benämner som metateoretisk: en dimension som innefattar grundläggande antaganden om hur politik och samhälle fungerar, och om hur normativa ideal förhåller sig till hur världen är beskaffad. Inom den senare diskussionen aktualiseras frågor om i vilken mån empiriska omständigheter ska tillåtas påverka våra normativa resonemang, det vill säga påverka våra uppfattningar om vad som borde göras och hur världen borde vara inrättad. Normativa diskussioner om migrationsfrågor – där diskussionen ofta förs mellan ”liberala nationalister” och ”liberala universalister” – integreras således med reflektioner om den metateoretiska konfliktlinjen inom politisk teori generellt, nämligen den under det senaste decenniet mycket framträdande diskussionen mellan “idealister” och “realister”.

Jag visar i avhandlingen på hur resonemang hos liberala universalister respektive liberala nationalister avspeglar inte bara normativa skillnader utan också olika metateoretiska utgångspunkter. Jag tar därtill ställning för en liberal nationalism och riktar kritik mot liberala universalisters ofta långtgående idealistiska utgångspunkter. En långtgående idealism leder till, argumenterar jag, att den normativa teorin ger en missvisande bild av de politiska och moraliska frågor som medborgare och politiker har att hantera, och att sådan teori därför utgör en vansklig grund för vägledning och policyrekommendationer.

* * *

Kan lokala Facebookgrupper öka tilliten?

Det här är ett inlägg av David Lundin, student i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, och Anders Sundell, och bygger på en uppsats som kan laddas ned här.

***

En ny sorts mötesplats som uppstått på senare år är lokala Facebookgrupper, för människor som bor i ett specifikt område. Ofta bär gruppen samma namn som området den riktar sig till. I sådana grupper förekommer grannsamverkan, tips och diskussioner som berör det lokala närområdet. Det kan finnas specifika grupper för grannsamverkan och/eller grupper av mer allmän karaktär. Vad som karaktäriserar de lokala Facebookgrupperna är att människor, med det lokala området som gemensam nämnare, bidrar med innehållet.

I svenska städer bor idag människor från många olika länder. Forskning har tydligt visat att personer som exponeras för högre etnisk mångfald i närområdet har lägre tillit till andra människor.

Frågan är om lokala Facebookgrupper kan innebära social kontakt som leder till högre tillit för andra människor, och kan det i så fall motverka de negativa konsekvenserna av segregation?

Tidigare forskning har visat på ett positivt samband mellan hög frekvens av social kontakt, deltagande i föreningsliv och mellanmänsklig tillit. Sambandet är starkare när det förekommer social kontakt mellan individer från olika etniska grupper och om kontakten är av informell karaktär.

Tanken är att när människor möter varandra under positiva förutsättningar eller samarbetar mot ett gemensamt mål kan förutfattade föreställningar bytas ut till informerade uppfattningar och misstro övergå till tillit. En intressant fråga är om detta också gäller för social kontakt via lokala Facebookgrupper. Kan aktiviteten i lokala Facebookgrupper likställas med traditionella former av social kontakt i föreningsliv (formell) eller med att möta någon ansikte mot ansikte (informell)?

Om så är fallet borde tilliten vara högre hos de individer som använder lokala Facebookgrupper. Det finns däremot skäl att tro att effekten också skulle kunna vara den motsatta. De lokala Facebookgrupperna kanske följer etniska umgängesmönster vilket innebär att förutfattade meningar om den andra gruppen snarare stärks än motverkas. Vidare kan överrepresentation av brottsnyheter bidra till misstro. Det är därför möjligt att inlägg i lokala Facebookgrupper relaterade till grannsamverkan där brott är i fokus kan egga upp en misstänksamhet mot grannar eller personer i allmänhet.

I uppsatsen undersöktes vilken roll lokala Facebookgrupper spelar för den mellanmänskliga tilliten, med data från SOM-undersökningen i Göteborg. En fråga som undersöktes var om personer som använder sig av lokala Facebookgrupper uppvisar högre tillit än de som inte använder sig av lokala Facebookgrupper och om det skiljer sig för individer boende i områden med olika grad av etnisk mångfald.

Precis som i tidigare forskning fanns att människor – både infödda och invandrare – uppvisar lägre tillit i områden där det bor många invandrare. Det mest intressanta resultatet var dock att denna negativa effekt dämpas betydligt för de personer som använder lokala Facebookgrupper och har utländsk bakgrund. Det innebär att för personer med utländsk bakgrund som bor i områden med hög etnisk mångfald har de som använder lokala Facebookgrupper högre tillit än personer som inte använder lokala Facebookgrupper, även under kontroll för t.ex. utbildning. Undersökningen visade däremot inte på ett generellt samband mellan tillit och användning av lokala Facebookgrupper.

Slutsatsen av detta behöver inte vara att användande av lokala Facebookgrupper leder till högre tillit. Det kan lika gärna vara så att de personer med utländsk bakgrund som använder lokala Facebookgrupper också är de personer som är mest socialt integrerade vilket speglar sig i högre nivå av mellanmänsklig tillit. Även om det inte är glasklart hur resultatet skall tolkas tyder undersökningen ändå på ett positivt samband mellan tillit och att använda lokala Facebookgrupper för personer med utländsk bakgrund, vilket är intressant, och något att gräva vidare i.

Those who stayed: Cultural consequences of the Age of Mass Migration

Det här är ett gästinlägg av Anne Sofie Beck Knudsen, forskare vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet.

***

During the Age of Mass Migration (1850-1920) around a quarter of the Scandinavian populations left to settle New World countries like the United States. The Scandinavian emigration rates were among the highest in the world. In a new working paper I show that these emigrants were of a stronger individualistic spirit than their neighbors who stayed at home. This confirms a well-known hypothesis that people with individualistic cultural values find it easier to say goodbye and abandon existing social networks, because they place a lower value on these.

Furthermore, I find that the mass migration of especially individualistic people changed the composition of the Scandinavian populations in a way that had significant cultural consequences, both then and now. This is due to individualistic traits being passed on from generation to generation, especially within the family, which I show in another paper. Denmark, Sweden, and Norway would thus have been considerably more individualistic and culturally diverse had the waves of mass emigration not taken place.

Men hur uttrycker du dig?! Hur riksdagsledamöter talar om migration

Det här är ett gästinlägg av Petrus Olander och Eitan Tzelgov, forskare i statsvetenskap vid Göteborgs universitet respektive University of East Anglia.

***

I en nyligen publicerad artikel ställde vi oss samma fråga om riksdagsledamöter i allmänhet som Annie Lööf ställde till Jimmie Åkesson under partiledardebatten i SVT. Hur pratar ledamöterna om migration? Att undersöka tal snarare än exempelvis röstning har fördelen att medan svenska riksdagsledamöter i stort sett alltid följer partilinjen när det är dags att rösta har tidigare forskning visat att parlamentariker kan använda sina tal för att markera avstånd eller närhet till partiledning och sin valkrets. Genom att undersöka tal kan vi alltså förstå mer om hur åsikter inom partier ser ut.

För att besvara frågan sammanställde och analyserade vi alla tal i riksdagen som berörde migration mellan 2005 och 2016. Med hjälp av programmet Wordfish konstruerade vi en modell utifrån hur ofta olika ord använts i anföranden. Vi kunde då se att vissa tal använde en uppsättning ord, medan andra ofta använde andra typer av ord.

En grupp kallade vi Socio-ekonomiskt ansvar, med ord som jobb, ansvar, arbetsmarknad och etablering. Den andra kallar vi Kulturella skillnader, med ord som hatbrott, extremism, religion och demokrati. Och många tal föll någonstans mitt emellan, med ord från båda grupperna.

Vad lovar partierna att göra i migrationspolitiken 2018 – 2022?

Detta inlägg är samförfattat av Christian Björkdahl och Elin Naurin.

***

Invandrings- och integrationsfrågor står högt på dagordningen i årets valrörelse. Väljarna har fler förslag att förhålla sig till än vad som har varit fallet i någon tidigare valrörelse. 2018 års valmanifest erbjuder faktiskt fler vallöften på området än vad samtliga sju tidigare valrörelser har gjort – tillsammans. I år ger riksdagspartierna inte färre än 267 vallöften inom invandrings- och integrationsområdet. Det är långt fler än de 188 vallöften som sammanlagt har givits i alla riksdagsvalmanifest sedan 1991 då våra mätningar inleds. I det här inlägget hjälper vi till att sortera i dessa förslag: Vad lovas egentligen på invandrings- och integrationsområdet i partiernas valmanifest 2018?

Arbetsmarknadsintegration för utlandsfödda – är kontakter viktigare än utbildning?

Det här är ett inlägg av Anton Larsson och Anders Sundell, och bygger på Antons masteruppsats i statsvetenskap. Uppsatsen kan laddas ned här.

***

Sysselsättningen är hög i Sverige, men skillnader i arbetslöshet mellan invandrare och svenskfödda är stora. Att höja kompetensnivåerna bland utlandsfödda presenteras ofta som ett sätt för att lösa integrationsproblemen, och utbildning ses generellt som en förutsättning för att lyckas på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är dock högre bland högutbildade invandrare, än bland svenskfödda med samma utbildningsnivå. Varför verkar utbildning löna sig sämre för invandrare?

I debatter och ledarsidor pekas segregation ofta ut som en orsak till misslyckad arbetsmarknadsintegration. Anledningen sägs ofta vara brist på kontakter med svenskfödda, vilket gör det svårare att lära sig svenska och att få kontakter på arbetsmarknaden. Med hjälp av befolkningsdata över Jönköpings Län tittar vi närmare på sambandet mellan segregation, utbildning, och arbetsmarknadsintegration.

Jo, Sverigedemokraternas väljare är faktiskt emot invandring

Om många väljare anser att invandring är en viktig fråga, tycker att invandringen borde minska, och röstar på ett parti vars viktigaste fråga är att minska invandringen, ligger det nära till hands att tänka att invandringsmotståndet är en viktig förklaring till partivalet.

En ny rapport och debattartikel från tankesmedjan Futurion menar dock annorlunda. Debattartikeln har fått rubriken ”Det är inte invandringen som får folk att rösta SD”, och i rapporten konstateras att ”det går att förstå stödet för Sverigedemokraterna som en effekt av framförallt en ökad arbetsmarknadsoro.”

Det är en häpnadsväckande slutsats.

Argumentet är att oro för globalisering och automatisering i arbetslivet leder till en otrygghet som tar sig uttryck i röster på populistiska partier – Sverigedemokraterna i det svenska fallet. Invandringsmotstånd är om något ett symptom på dessa underliggande och viktigare orsaker, menar man.

Lucka #2: Vad beror invandringsmotståndet på?

Inom statsvetenskapen har det förts fram ett flertal hypoteser till vad invandringsmotståndet i (framförallt rika länder) beror på. I en ny och alldeles utmärkt forskningsartikel går ett mycket respekterat internationellt forskarlag igenom en mängd olika föreslagna förklaringar, och prövar dem sedan med experimentella metoder, i elva länder.

Forskarna prövar både ekonomiska och kulturella förklaringar. De ekonomiska fokuserar på konkurrens om jobb och bidrag, och på kostnader för välfärdssystem. Vissa teorier menar att folk borde vara mer negativa till invandrare som kan tänkas konkurrera om samma jobb som en själv, medan andra menar att invånarna i ett land tar hänsyn till hela ekonomin. Om det är det senare borde det inte spela någon roll vad undersökningsdeltagarna själva har för yrke eller utbildning – alla borde vara mer negativa till invandrare med låg utbildning som kan tänkas ha svårt att få jobb.

Bland de mer kulturella förklaringar undersöks vilken roll invandrarnas hudfärg spelar, med hypotesen att folk i de undersökta länderna (där majoritetsbefolkningen har ljus hy) ska vara mer negativa till mörkhyade. Slutligen kan man misstänka att folk är mer negativa till invandring från muslimska länder.