När och varför blev Sverige ett jämlikt land? Del II

Det här är ett gästinlägg av Erik Bengtsson, forskare vid
Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet.

***

I ett tidigare blogginlägg har jag presenterat nya beräkningar av privata förmögenheter i Sverige år 1750, 1800, 1850 och 1900 och deras fördelning. Utifrån dessa, och tidigare studier av inkomstfördelningen sedan 1903, argumenterade jag att det inte finns någon kontinuitet av jämlikhet i svensk historia, och att den ekonomiska jämlikhet som utmärkte Sverige under 1900-talets andra hälft, måste förklaras med skeenden under decennierna runt 1900, snarare än som en fortsättning på en sedan tidigare existerande jämlikhet.

I detta blogginlägg skisserar jag den förklaring som jag själv tror fungerar bäst för att förklara den drastiska minskningen av ojämlikhet ca 1920-1980, och varför denna gick längre i Sverige än i andra industriländer. Jag utvecklar den förklaringen i ett pågående arbete som är tillgängligt här. (Kommentarer och kritik mycket välkomna!)

Paradoxalt nog så är det politiska systemets exkluderande karaktär en nyckelfaktor i denna förklaring. Närmare bestämt, samspelet mellan å ena sidan ett exkluderande politiskt system och å andra sidan särskilt starka folkrörelser, grundat ca 1865-1920.

Läs mer

När och varför blev Sverige ett jämlikt land?

Det här är ett gästinlägg av Erik Bengtsson, forskare vid Ekonomisk-historiska institutionen vid Lunds universitet.

***

På 1900-talet utmärkte Sverige sig som världens antagligen mest jämlika ekonomi. Marquis Childs hyllade på 1930-talet Per Albins Sverige som en ”tredje väg” mellan USA-kapitalism och Sovjet-socialism, och han har inte varit ensam: Paul Krugman har pekat på Sverige 1980 var världens bästa samhälle, och likt en rad andra betraktare beundrat graden av social och ekonomisk jämlikhet förenat med välstånd i mitten av 1900-talet. Jämlikheten är också en beståndsdel av den svenska självbilden, där idéer om en fri allmoge och en nation byggd av strävsamma odalbönder gått som en ständig underström i det nationella medvetandet under den moderna epoken. Åsa Linderborgs (2000) kartläggning av Socialdemokraternas tidiga historieskrivning, där SAP framställdes som en arvtagare till Engelbrekt och det svenska folkets eviga frihetssträvan ger fascinerande exempel. Också professionella historiker i vår egen tid har reproducerat denna bild, när de i sina kulturalistiska argument mot tidigare materialistiska förklaringar till den svenska välfärdsstatens uppgång (Korpi 1982), hävdar att denna blott var en förutsättning på det gamla bondesamhällets gemenskaper och värderingar (Sørensen och Stråth 1997). Henrik Berggren och Lars Trägårdh (2006, s. 44) sammanfattar denna tankegång när de med en metafysisk ansats som kunde göra en 1800-talshegelian avundsjuk, hävdar att jämlikheten är svenskarnas ”öde”. Den engelska historikern Mary Hilson (2009), som är inriktad på Skandinavisk historia, konstaterar att idén om att vi sedan ett dimomhöljt förflutet varit ett unikt fritt och jämlikt land, är vår nationalmyt.

Läs mer

Vem tror på meritokrati?

Om ojämlikhet i ett samhälle ska vara legitim, är de flesta överens om, bör inte livsutsikterna vara förutbestämda i det ögonblick man föds. Det behöver finnas möjlighet till social mobilitet, att förbättra sin livssituation. Social mobilitet likställs ofta med meritokrati, tanken att talang och hårt arbete ska löna sig.

Förvisso anser jag att meritokrati är ett komplexare begrepp än vad som ofta påtalas – hur rättvist är det om man blir framgångsrik på grund av medfödd intelligens? – men det omhuldas nästan alltid som något positivt, och är en central del av ‘Den amerikanska drömmen.’ Alla ska ha goda möjligheter, och den som arbetar hårt ska kunna klättra på samhällsstegen. Tror man på drömmen är det också naturligt att vara för mindre omfördelning, eftersom man har sig själv att skylla för sin livssituation.

Men vilka tror egentligen på meritokrati, och på möjligheten att arbeta sig uppåt? I en ny amerikansk studie sammanställde man flera enkätundersökningar, och jämförde hur låg- och höginkomsttagare svarade. Överlag tror de flesta i USA (och i högre utsträckning än i Europa) på den amerikanska drömmen, men låginkomsttagare var mer benägna att hålla med om påståenden som att hårt arbete inte lönar sig, och att livschanser framförallt beror på krafter bortom individens kontroll.

Läs mer

Lika utfall, eller goda möjligheter?

Tillåt mig att spekulera! Valet 2014 saknade en tydlig berättelse. Vad handlade valet om? Mer av arbetslinjen och regeringsduglighet, lovade Alliansen (plus lite Sverigebygget på slutet). Något helt annat, lovade Socialdemokraterna, det var bara oklart vad. De partier som i mitt tycke stod för de tydligaste förändringsförslagen, och som dessutom bottnade ideologiskt, var Vänsterpartiet och Sverigedemokraterna. Vad kommer att vara den stora frågan i nästa riksdagsval, när nu det blir? Här kommer en spaning.

Nationalekonomen Raj Chetty, i mina ögon världens just nu intressantaste samhällsvetare, kartlägger i ett stort forskningsprojekt den sociala mobiliteten i USA, och dess geografi. Social mobilitet handlar om möjligheten att förbättra sin situation i samhället, jämfört med förhållandena man föddes in i – att göra klassresor, om man så vill. Chetty visar tydligt att möjligheten till mobilitet varierar kraftigt mellan olika delar av USA, och mellan människor av olika bakgrund. Enligt New York Times har de möjliga presidentkandidaterna Hillary Clinton och Jeb Bush båda aviserat att social mobilitet kommer att bli viktiga teman i deras kampanjer.

Läs mer