Lucka #13: Västlänkens betydelse för Demokraternas framgångar i Göteborg

Inlägget bygger på resultat som presenteras mitt och Henrik Oscarsson kapitel ”Röst(D)elning i Göteborg 2018” som ingår i SOM-institutets nysläppta bok Ingen kommer undan kulturen.

Som gårdagens inlägg visade var det främst borgerliga riksdagsväljare respektive Sverigedemokratiska riksdagsväljare i Göteborg som i kommunvalet röstade på det nystartade lokala partiet Demokraterna. Partiet fick 16,95 procent av rösterna i kommunvalet 2018. Som vi också diskuterade i gårdagens inlägg är röstdelning, att vid de samtida valen till riksdag och kommun rösta på olika partier, är en förutsättning för lokala partiers framgång. Frågan vi vill belysa i detta andra inlägg på temat röstdelning är i vilken utsträckning åsikt om Västlänken (tågtunnel under Göteborg som är en del av infrastruktursatsningarna Västsvenska paketet) är förknippat med röstdelning respektive att rösta på Demokraterna i kommunvalet 2018. Läs mer

Lucka #12: Röstdelning och lokala partiers framgångar. Fallet Demokraterna i Göteborg

Röstdelning – att i de samtida valen till Riksdag, region och kommun rösta på olika partier – är en företeelse som ökat över tid. I valet 2018 sattes till och med ett nytt rekord – 31 procent av de svarande i den svenska Valundersökningen angav att de röstade på olika partier nationellt och lokalt och 28 procent att de röstade på olika partier nationellt och regionalt. I Göteborg uppskattas att 38 procent av väljarna röstade på olika partier till riksdagen och kommunen.

Röstdelning sker av flera olika anledningar. Resultat från den svenska Valundersökningen visar bland annat att kandidaterna och bakåtblickande utvärdering av hur partierna skött sig är viktiga anledningar. Att väljare röstar på olika partier i riksdag och kommun brukar tas som en intäkt att de lokala politiska förhållandena spelar större roll. Röstdelning är också en avgörande förutsättning för lokala partiers framgångar. Lokala partier, det vill säga partier som inte har representation i Riksdagen, är också ett fenomen som vuxit över tid. I 2018 års val fick 171 lokala partier representation i 146 kommunfullmäktigen. Det betyder att det finns minst ett lokalt parti i hälften av Sveriges kommuner.

Tack vare den lokala SOM-undersökningen i Göteborg finns möjligheter att närstudera röstdelningsmönster i en kommunkontext med ett stort lokalt parti. Detta har Henrik Oscarsson och jag gjort i kapitlet Röst(D)elning i Göteborg 2018 som publicerades idag i SOM-institutets bok Ingen kommer undan kulturen. Detta blogginlägg är det första av två som bygger på resultat som vi presenterar i kapitlet. Läs mer

Yngre och äldre förtroendevalda

I vilken grad våra förtroendevalda är representativa för den röstberättigade väljarkåren är en viktig aspekt av den representativa demokratin. Deskriptiv, eller social, representation är en vanlig representationsprincip och innebär en strävan att de förtroendevalda ska spegla den demografiska sammansättningen i väljarkåren. Vanliga aspekter som jämförs är kön, ålder och etnisk bakgrund. I det här inlägget ska jag beskriva representation utifrån ett åldersperspektiv med fokus på den yngsta respektive den äldsta åldersgruppen, två grupper som ofta lyfts fram som underrepresenterade. Synpunkter framkommer med jämna mellanrum på att äldre saknas i Riksdagen, samtidigt som det är svårt att rekrytera yngre politiker på lokal nivå. Läs mer

Lucka #8. Moderaterna är inte längre det populäraste partiet i riksdagen

Alla älskar en vinnare brukar det heta. Men som konkurrent kan det vara enklare att tycka om den som förlorar. Riksdagsledamöterna har vi upprepade tillfällen fått frågor i den svenska Riksdagsundersökningen om vad de tycker om sig ett eget parti å ena sidan och vad de tycker om de andra partierna å andra sidan. I det här inlägget jämförs riksdagsledamöternas inställning till varandra 2010 med vad de tyckte om varandra 2014. Jämförelsen ger en bild av riksdagsledamöternas omdömen om sina egna partier samt av de andra partierna förändras när de vinner och förlorar i val. Läs mer

Om ROT-avdraget och Löfvens vallöftesdilemma

Efter att regeringen har meddelat att ROT-avdraget ska sänkas från 50 till 30 procent har det talats om att Socialdemokraterna bryter ett viktigt vallöfte (här och här till exempel). Samtidigt har andra hävdat att reformen är i linje med Miljöpartiets vallöften. Här är några snabba tankar kring vad vallöftesforskningen kan hjälpa till med i diskussionen. Läs mer

Löfvenregeringens första tid och situationen inför budgetomröstningen, några reflektioner.

Regeringen har haft en tung första månad. Här följer en genomgång av tänkbara förklaringar till motgångarna och en diskussion om vad vi kan vänta oss inför och efter omröstningen om statens budget den 3 december.

Regerande är ett hantverk, något som kräver både omfattande specialkunskaper och praktisk erfarenhet. Regerande består i mycket mer än den sida vi oftast ser av politiken: uttryck för ideologisk övertygelse och uppfattningar i olika sakpolitiska frågor. Regerande är inte de ideologiska brandtalens forum, utan handlar till mycket stor del om praktisk förvaltning (Regeringskansliet är en myndighet), om administration och representation. Regeringen styr förvisso riket, men det är riksdagen som stiftar lagar och beslutar om statsbudget och regerande kräver därför insikt om riksdagens funktionssätt, både enligt regelverk och praxis. Inte minst gäller detta för en minoritetsregering som inte har ett givet stöd från en majoritet i riksdagens kammare. En del av regeringens problem skulle kunna hänföras till denna brist på erfarenhet.

Stefan Löfven själv har inte erfarenhet av vare sig regering eller riksdag, och regeringens finansminister Magdalena Andersson har förvisso erfarenhet från Regeringskansliet, men inte som statsråd och har inte heller hon tidigare suttit i riksdagen. Mot den bakgrunden är det möjligen förvånande att Löfven inte valde att ta in fler statsråd med bakgrund inom dessa sfärer.

Läs mer

Gick det att förutsäga valresultatet?

Till att börja med – jag kunde det inte. Tre månader före valet presenterade jag två gissningar på vilket stöd regeringen skulle få i valet utifrån statistiska modeller, en baserad på ekonomi och en superenkel baserad bara på SIFO:s majmätning. Båda var helt uppåt väggarna. Ekonomimodellen förutspådde att regeringen skulle få 49,7% (sic), och opinionsmätningsmodellen 43,4%. Jag brydde mig då inte om att räkna ut några säkerhetsintervall för gissningen, men jag gjorde det nu. Opinionsmodellen lyckades precis täcka in regeringens sanna resultat, 39,3% (valnatten). Men spannet gick också upp till 47%, så det var en rätt ointressant gissning. Jag hade alltså fel, rejält fel. I blogginlägget där jag presenterade resultatet skrev jag i alla fall ”Sådana här prognoser är naturligtvis mycket osäkra. Se det som grova uppskattningar”.

Jag var dock inte den enda som försökte förutsäga hur det ska gå. De som fick allra mest uppmärksamhet för sina förutsägelser var Måns Magnusson och Jens Finnäs, som skapade Botten Ada. Utifrån Bayesiansk statistik presenterade de utifrån opinionsmätningar förutsägelser för resultatet på valdagen. Procentskattningarna omgavs också med konfidensintervall, det vill säga spann där resultaten med 95 procents säkerhet skulle hamna. Liknande försök gjordes också av Daniel Walther på trefyranio.com och tidningen Dagens Samhälle.

Läs mer