Inlägget är samförfattat av Gissur Ó. Erlingsson & Henrik Oscarsson.
Bättre sent än aldrig? Om det kan man tvista och vi ber om ursäkt för senfärdigheten (men i gengäld har vi nu röstdelningsdata för valet 2014…) För lite drygt ett år sedan påbörjade vi alltså en trilogi av inlägg under rubriken ”Finns den kommunale väljaren?”. Tanken var att ge perspektiv på fenomenet ”röstdelning”, och vi utlovade följande upplägg. (1) I det första inlägget försökte vi belägga att en lokal dimension vuxit fram i svensk politik de senaste 20 åren, (2) i det andra redovisade vi data på vilka väljargrupper som röstdelar; nu (3), i det gravt försenade tredje, reflekterar vi över orsaker till röstdelningen. Och för den riktigt intresserade: ni kommer att kunna få läsa ett slags spinoff på dessa inlägg i den kommande SOM-antologin som släpps den 23 juni, där vi borrar djupare i röstdelningsfrågan ur lite olika perspektiv.
***
Nyligen har ett omval i Båstads kommunalval genomförts. Det är alltså ungefär samma demos som röstade i valet nu som röstade för omkring åtta månader sedan. Skillnaderna i hur Båstadsväljarna röstade i riksdagsvalet i september, och i kommunalvalet nu, är uppseendeväckande. Exempelvis fick Moderaterna då 34,7 procent av rösterna, men bara 18,5 procent nu i det kommunala omvalet. Kristdemokraterna fick 5,4 procent av rösterna i riksdagsvalet, men bara 1,3 procent nu, i kommunalvalet. Socialdemokraternas differens blev 18,2 då versus 12,6 nu. Mycket av skillnaderna drevs av att ett lokalt parti – Bjärepartiet – gjorde ett succéartat val i omvalet och samlade 33,2 procent av rösterna. Ungefär samma väljare, men val till olika nivåer vid separata tillfällen. Fallet bör få i gång tankarna kring fenomenet röstdelning, att en väljare röstar på ett parti i riksdagsvalet och ett annat i kommunalvalet. Faktum är att röstdelningen slog rekord i 2014-års val, då ungefär 30 procent av väljarna gjorde detta. Fortsätt läsa →