Lucka #13: Västlänkens betydelse för Demokraternas framgångar i Göteborg

Inlägget bygger på resultat som presenteras mitt och Henrik Oscarsson kapitel ”Röst(D)elning i Göteborg 2018” som ingår i SOM-institutets nysläppta bok Ingen kommer undan kulturen.

Som gårdagens inlägg visade var det främst borgerliga riksdagsväljare respektive Sverigedemokratiska riksdagsväljare i Göteborg som i kommunvalet röstade på det nystartade lokala partiet Demokraterna. Partiet fick 16,95 procent av rösterna i kommunvalet 2018. Som vi också diskuterade i gårdagens inlägg är röstdelning, att vid de samtida valen till riksdag och kommun rösta på olika partier, är en förutsättning för lokala partiers framgång. Frågan vi vill belysa i detta andra inlägg på temat röstdelning är i vilken utsträckning åsikt om Västlänken (tågtunnel under Göteborg som är en del av infrastruktursatsningarna Västsvenska paketet) är förknippat med röstdelning respektive att rösta på Demokraterna i kommunvalet 2018.

Lucka #12: Röstdelning och lokala partiers framgångar. Fallet Demokraterna i Göteborg

Röstdelning – att i de samtida valen till Riksdag, region och kommun rösta på olika partier – är en företeelse som ökat över tid. I valet 2018 sattes till och med ett nytt rekord – 31 procent av de svarande i den svenska Valundersökningen angav att de röstade på olika partier nationellt och lokalt och 28 procent att de röstade på olika partier nationellt och regionalt. I Göteborg uppskattas att 38 procent av väljarna röstade på olika partier till riksdagen och kommunen.

Röstdelning sker av flera olika anledningar. Resultat från den svenska Valundersökningen visar bland annat att kandidaterna och bakåtblickande utvärdering av hur partierna skött sig är viktiga anledningar. Att väljare röstar på olika partier i riksdag och kommun brukar tas som en intäkt att de lokala politiska förhållandena spelar större roll. Röstdelning är också en avgörande förutsättning för lokala partiers framgångar. Lokala partier, det vill säga partier som inte har representation i Riksdagen, är också ett fenomen som vuxit över tid. I 2018 års val fick 171 lokala partier representation i 146 kommunfullmäktigen. Det betyder att det finns minst ett lokalt parti i hälften av Sveriges kommuner.

Tack vare den lokala SOM-undersökningen i Göteborg finns möjligheter att närstudera röstdelningsmönster i en kommunkontext med ett stort lokalt parti. Detta har Henrik Oscarsson och jag gjort i kapitlet Röst(D)elning i Göteborg 2018 som publicerades idag i SOM-institutets bok Ingen kommer undan kulturen. Detta blogginlägg är det första av två som bygger på resultat som vi presenterar i kapitlet.

Lucka #15. Fi och Supervalåret 2014: Om väntad och oväntad röstdelning i svenska val

I detta inlägg gästas Politologerna av Sofie Blombäck och Jenny de Fine Licht, forskare vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Tidigare i år publicerade Sofie och Jenny en artikel i Scandivinian Political Studies där de undersöker Fi:s sympatisörer. Med hjälp av Fi:s framgångar och motgångar under Supervalåret 2014 identifieras tidigare osedda mekanismer bakom röstdelning. Håll till godo!

2014 hade Sverige för första gången sedan vi gick med i EU val till alla nivåer samma år, ett så kallat supervalår. Det innebar bland annat att väljare måste ta ställning till om de ville stödja samma parti i Europaparlamentsvalet i maj och riksdagsvalet i september. 2014 var alltså ett utmärkt tillfälle för forskare att studera det som kallas röstdelning.

Finns den kommunale väljaren? (del 3)

Inlägget är samförfattat av Gissur Ó. Erlingsson & Henrik Oscarsson.

Bättre sent än aldrig? Om det kan man tvista och vi ber om ursäkt för senfärdigheten (men i gengäld har vi nu röstdelningsdata för valet 2014…) För lite drygt ett år sedan påbörjade vi alltså en trilogi av inlägg under rubriken ”Finns den kommunale väljaren?”. Tanken var att ge perspektiv på fenomenet ”röstdelning”, och vi utlovade följande upplägg. (1) I det första inlägget försökte vi belägga att en lokal dimension vuxit fram i svensk politik de senaste 20 åren, (2) i det andra redovisade vi data på vilka väljargrupper som röstdelar; nu (3), i det gravt försenade tredje, reflekterar vi över orsaker till röstdelningen. Och för den riktigt intresserade: ni kommer att kunna få läsa ett slags spinoff på dessa inlägg i den kommande SOM-antologin som släpps den 23 juni, där vi borrar djupare i röstdelningsfrågan ur lite olika perspektiv.

***

Nyligen har ett omval i Båstads kommunalval genomförts. Det är alltså ungefär samma demos som röstade i valet nu som röstade för omkring åtta månader sedan. Skillnaderna i hur Båstadsväljarna röstade i riksdagsvalet i september, och i kommunalvalet nu, är uppseendeväckande. Exempelvis fick Moderaterna då 34,7 procent av rösterna, men bara 18,5 procent nu i det kommunala omvalet. Kristdemokraterna fick 5,4 procent av rösterna i riksdagsvalet, men bara 1,3 procent nu, i kommunalvalet. Socialdemokraternas differens blev 18,2 då versus 12,6 nu. Mycket av skillnaderna drevs av att ett lokalt parti – Bjärepartiet – gjorde ett succéartat val i omvalet och samlade 33,2 procent av rösterna. Ungefär samma väljare, men val till olika nivåer vid separata tillfällen. Fallet bör få i gång tankarna kring fenomenet röstdelning, att en väljare röstar på ett parti i riksdagsvalet och ett annat i kommunalvalet. Faktum är att röstdelningen slog rekord i 2014-års val, då ungefär 30 procent av väljarna gjorde detta.

Det lokala parlamentariska läget

I det här inlägget ska jag sammanfatta det parlamentariska läget på kommunal nivå i Sverige och diskutera vilka potentiella konsekvenser det kan få för de kommunala väljarna. Jag vill redan nu nämna att jag till stor del stödjer mig på den utmärkta kommunstatistik om politiska förhållanden som Sveriges kommuner och landsting (SKL) samlar in och bland annat sammanställt i rapporten 310 val.

Sedan valet den 14 september har mycket av diskussionen handlat om det osäkra parlamentariska läget på nationell nivå. Att det politiska läget är oklart i många kommuner har vi också fått flera rapporter om. Sveriges radio rapporterade i förra veckan att förhandlingar om det kommunala styret fortfarande pågick i runt 170 av landets 290 kommuner. SVT har tidigare i veckan rapporterat om att Sverigedemokraterna blir tungan på vågen i 71 kommuner och att Socialdemokraterna och Moderaterna tillsammans kommer att styra i minst 23 kommuner

Nyheterna är inte oväntade givet valresultatet – i mångt och mycket avspeglas det som hänt på det nationella planet också på det lokala planet. Men hur har de politiska styrena på kommunal nivå förändrats över tid och hur kan vi förstå läget som uppkommit efter årets val?

Finns den kommunale väljaren? (Del 2)

Det här är den andra av tre delar i Gissur Ó Erlingssons och Henrik Ekengren Oscarssons serie ”Finns den kommunale väljaren?” Här försöker vi ringa in vad det är som karakteriserar ”röstdelaren”.

***

Som konstaterades i förra delen: Det politiska beteendet att en individ delar sina röster mellan riksdagsval, landstings/regionval och kommunval har blivit mycket vanligare sedan den gemensamma valdagen infördes 1970. Det förs understundom en livlig diskussion om huruvida denna trend endast ska betraktas i ljuset av ökad väljarrörlighet och försvagade känslor av partianhängarskap, eller som ett resultat av att allt fler väljare gör informerade bedömningar av lokala politiska förhållanden.