Ger ordnade diskussioner i skolan goda demokrater? Resultat från ett experiment

Det här är ett gästinlägg av Mikael Persson, Klas Andersson, Pär Zetterberg, Joakim Ekman och Simon Lundin.

***

Att utbildningstyp och utbildningsnivå samvarierar med en mängd olika faktorer som vi statsvetare intresserar oss för har länge varit känt. Tidigare inlägg här på Politologerna behandlar exempelvis hur sambandet mellan utbildning och politiskt deltagande ser ut och huruvida gymnasieskolan bidrar till att öka eller minska den politiska ojämlikheten. Se gärna forskningsöversikten som några av oss skrev i samband med detta projekt för en utförlig genomgång om teorier och forskningsläget kring kopplingen mellan utbildning och demokratiska färdigheter.

I detta inlägg tänkte vi istället titta närmare på en annan aspekt av utbildning, nämligen undervisningsformen, och hur den påverkar utvecklingen av elevernas demokratiska kompetenser och förutsättningar för demokratiskt deltagande.

Inlägget bygger på resultaten från ett fältexperiment som vi genomförde i 59 gymnasieklasser under läsåret 2015/2016. Resultaten är sedan tidigare publicerade och kan läsas i sin helhet här. Vi undersöker om elevers demokratiska kompetenser Läs mer

Ger skolval ett högre valdeltagande?

Detta inlägg är samförfattat av Richard Öhrvall och Sven Oskarsson

I samband med allmänna val brukar en lång rad svenska skolor ge sina studenter möjligheten att i ett skolval lägga en röst på något politiskt parti. Tanken är att dessa skolval så långt möjligt ska likna riktiga val: med valsedlar, valbås och valurnor. Dessutom arrangeras i anslutning till skolvalen ofta debatter där partiernas ungdomsförbund bjuds in till skolorna.

Skolval förekommer inte bara i Sverige, utan i ett stort antal länder runt om i världen. Norge har den längsta traditionen av att anordna skolval och där får valens resultat stor massmedial uppmärksamhet. Det har sin förklaring i att resultaten presenteras innan Läs mer

Hur förändrar Internet demokratin?

En av de största och viktigaste förändringarna för mänskligheten de senaste 25 åren är Internets enorma genomslag. I princip alla aspekter av mänsklig samvaro har på något sätt påverkats av den nya tekniken.

På vilka sätt har då politiken, och medborgarnas möjligheter att påverka den, förändrats? Om detta skriver jag i ett kapitel i den nya antologin ”Demokratins framtid,” som ges ut av Riksdagen för att fira den svenska demokratins hundraårsjubileum. Katarina Barrling och Sören Holmberg har varit redaktörer, och boken går att ladda ned gratis.

Politiskt deltagande – det vill säga att försöka influera politiska beslut, beslutsfattare eller opinionen på olika sätt – är ojämlikt. Vissa grupper deltar i mycket högre utsträckning än andra. Vanligtvis är det de grupper som har mycket ”resurser,” det vill säga tid och förmåga att kunna engagera sig. Rent konkret är det välutbildade höginkomsttagare, om man ska generalisera grovt.

Läs mer

Arbetsmarknadsintegration för utlandsfödda – är kontakter viktigare än utbildning?

Det här är ett inlägg av Anton Larsson och Anders Sundell, och bygger på Antons masteruppsats i statsvetenskap. Uppsatsen kan laddas ned här.

***

Sysselsättningen är hög i Sverige, men skillnader i arbetslöshet mellan invandrare och svenskfödda är stora. Att höja kompetensnivåerna bland utlandsfödda presenteras ofta som ett sätt för att lösa integrationsproblemen, och utbildning ses generellt som en förutsättning för att lyckas på arbetsmarknaden. Arbetslösheten är dock högre bland högutbildade invandrare, än bland svenskfödda med samma utbildningsnivå. Varför verkar utbildning löna sig sämre för invandrare?

I debatter och ledarsidor pekas segregation ofta ut som en orsak till misslyckad arbetsmarknadsintegration. Anledningen sägs ofta vara brist på kontakter med svenskfödda, vilket gör det svårare att lära sig svenska och att få kontakter på arbetsmarknaden. Med hjälp av befolkningsdata över Jönköpings Län tittar vi närmare på sambandet mellan segregation, utbildning, och arbetsmarknadsintegration.

Läs mer

Lucka #15: Stärk det pedagogiska uppdragets status

Inlägget är samförfattat av Gissur Ó Erlingsson, Douglas Brommesson, Jörgen Ödalen och Johan Karlsson Schaffer. De har nyligen medverkat med kapitlet ”Högskolepedagogiska meriter: En valuta med svag kurs” i antologin Universitet AB: Om kommodifiering, marknad och akademi.

***

Våren 2016 publicerades vår rapport Att möta den högre utbildningens utmaningar (IFAU). Rapporten inleddes med att vi ramade in den högre utbildningens utmaningar genom att uppmärksamma forskning och debatt om att allt fler läser vid våra universitet och högskolor, med allt svagare förkunskaper, samtidigt som lärarna inte får ökade resurser att hantera ett allt mer betungande uppdrag. Utvecklingen väcker principiella frågor om universitetslärares arbetsmiljö och villkor; liksom i vilken grad pedagogisk skicklighet värderas av arbetsgivare liksom av lärar- och forskarkollegiet.   Läs mer

Lucka #11: Samverkan som forskningens överordnade mål?

Följande text är författad av Shirin Ahlbäck Öberg, docent i Statskunskap och prodekan vid Samhällsvetenskapliga fakulteten, Uppsala universitet. Texten är en fortsättning på en text publicerad den 10 december där delar av 2016 års forskningsproposition (Prop. 2016/17:50) diskuteras. I dag behandlar författaren frågan om samverkan och forskning.

Signalord är viktiga. Jag menar att det räcker med att analysera rubriksättningen på de tio forskningspropositionerna från 1982 fram till idag för att avläsa politikens allt större förhoppningar eller krav på vad forskningen ska åstadkomma. Inledningsvis dominerade den sakliga och torra riksdagstryckprosan ”Regeringens proposition om forskning” (1982, 1986, 1989) – inga krusiduller. Därefter har rubriksättningen blivit alltmer uppfordrande. Fromma förhoppningar som ”Forskning för kunskap och framsteg” (1992) och ”Forskning för ett bättre liv” (2004) eskalerar till ren akademisk kapitalism ”Forskning och innovation” (2012) och nu ”Kunskap i samverkan – för samhällets utmaningar och stärkt konkurrenskraft” (2016). Stärkt konkurrenskraft. Givet de verkliga samhällsutmaningarna i vår tid, som stavas illiberala strömningar (tänk Ungern, Turkiet, Brexit, Trump och allmän populism) med ingredienser som faktaresistens och förakt för expertis, så utmanas grundläggande demokratiska värderingar på ett allvarligt sätt. Universitet och högskolor har i denna tid en mycket viktig uppgift att motverka ”post-truth politics” inom alla vetenskapsområden genom att stabilt och oförfärat upprätthålla upplysningsideal.

Läs mer

Den amerikanska drömmen i kris

Bruce Springsteen var nyligen i stan. Många av hans bästa låtar handlar om de som drömmer den amerikanska drömmen – de som kämpar på mot svåra odds; ibland för kärleken, ibland bara för att överleva. Born to Run är en uppmaning till flykt till det okända förlovade landet. Racing in the Street handlar om de som håller hakan uppe och vägrar dö, bit för bit.

Men i karaktärsgalleriet finns också de som inte har någon framtidstro kvar, som i The River. På fem minuter tecknar Springsteen ett helt levnadsöde. Berättaren gör sin tonårskärlek med barn och de gifter sig oceremoniellt i rådhuset. Han blir byggjobbare, men har svårt att få arbete när konjunkturen vänder. Kärleken övergår i apati. ”Is a dream a lie if it don’t come true?” frågar Springsteen i den sista versen.

Samma fråga ställer statsvetaren Robert Putnam i en bok från förra året: ”Our kids – The american dream in crisis”. Med statistik och illustrerande intervjuer visar Putnam hur barns levnadschanser i dagens USA till stor del avgörs av vilka deras föräldrar är, tvärtemot vad den amerikanska drömmen lovar. Många barn växer upp i nedgångna bostadsområden, går i usla skolor, omges av våld och droger, har ofta en pappa i fängelse, och saknar stöd och förebilder i bekantskapskretsen.

Läs mer