Demokrati för alla? Ny demokratirapport från V-Dem

Det här är ett gästinlägg av Anna Lührmann, Moa Olin och Staffan Lindberg, verksamma vid V-Deminstitutet, Göteborgs universitet.

***

I veckan släpptes en ny rapport från demokratiforskningsinstitutet Varieties of Democracy (V-Dem). I rapporten analyserar vi demokratins tillstånd och utveckling världen över. Rapporten är baserad på världens största dataset om demokrati, ett dataset som bygger på över 3000 experters bedömningar av 202 länder. I rapporten ser vi att den globala demokratinivån är hög, men att en försvagning av vissa viktiga demokratiska egenskaper är påtaglig. Denna autokratiseringstrend påverkar 2.5 miljarder människor.

Temat för årets demokratirapport är Demokrati för alla? Detta är av två anledningar, först och främst är medborgarna – så väl i som utanför det land de lever i – centrala för demokrati. Därför analyserar vi demokratinivåer dels genom att jämföra länders medelvärden, men också genom att vikta medelvärden mot ett lands population (figuren nedan).

Läs mer

Emot allmänna val

Riksdagen är folkets främsta företrädare, och den utses i fria, hemliga och direkt val, förkunnar den svenska regeringsformen. Genom att vi i folket i val utser våra representanter garanterar vi att våra intressen kommer att representeras i det politiska styret.

Fel, menade redan de gamla grekerna, och författaren och historikern David van Reybrouck, i sin bok Emot allmänna val. I antikens Aten ansåg man att val var ett elitistiskt och aristokratiskt system, som ledde till att vanliga människor inte fick tillgång till de viktigaste politiska posterna. Det vi dagligdags kallar demokrati, den moderna representativa demokratin, skulle inte fått godkänt av Atenarna, som fattade beslut genom omröstning i storforum.

almännavalomslag

Och visst är det så. Den representativa demokratin av idag har sitt ursprung i USA, men grundlagsfäderna pratade inte om demokrati, utan om republikanism: folksuveränitet, men indirekt styre. Senaten och det ofta bespottade elektorssystemet syftar till att vakta mot alltför stort folkligt inflytande.

Personerna som väljs i representativa demokratier är inte heller som folk är mest. Ett trivialt men kanske talande exempel är att amerikanska presidenter i genomsnitt är längre än vanliga amerikanska män. Dessutom är de, just det, män, och dessutom (rättelse – se kommentar nedan) vansinnigt mycket  rikare än genomsnittsamerikanen.

Läs mer

Inte alla äktenskap – påverkas ditt valdeltagande av vem du blir ihop med?

Det här är ett gästinlägg av Moa Frödin Gruneau, doktorand vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Inlägget bygger på en nyligen publicerad studie som kan läsas här.

***

Det är allmänt vedertaget i forskningen om valdeltagande att de medborgare som är gifta eller sambos deltar till en högre grad än de medborgare som är singlar. Det iakttagna sambandet mellan att leva tillsammans i en parrelation och att rösta tolkas ofta som att en stor del av befolkningen (gifta och sambos utgör nästan halva den svenska befolkningen) är lite mer benägen att rösta än vad de andra är.

En vanlig förklaring till sambandet är tillgång till sociala nätverk och en stabil social situation. Ett rimligt antagande är väl däremot att detta till stor del är beroende av vem du gift dig med. Ett antagande om att sambandet mellan att leva i en parrelation och att rösta gäller alla i en sådan relation kan alltså ifrågasättas.

Ett annat känt faktum i forskning om valdeltagande är att högutbildade är överrepresenterade bland de som röstar. En förklaring till detta handlar om tillgången till sociala nätverk och individens relativt fördelaktiga sociala position. Kanske är det en möjlighet att gifta sig till ett sådant socialt nätverk genom att skaffa sig en högutbildad partner?

Läs mer

Avhopp från politiken och procenträkning

I förra veckan blev jag intervjuad av SVT:s Rapport med anledning av ett inslag om avhopp från politiken. Inslaget lyfte fram hur många fritidspolitiker har svårt att kombinera det politiska uppdraget med arbetsliv och familjeliv. Även om det finns en starkare dramaturgi i reportage som handlar om avhopp med anledning av maktmissbruk är det välgörande med ett TV-inslag som visar hur det vanligen ser ut. En rad undersökningar visar nämligen att en klar majoritet av dem som lämnar politiken gör det framför allt av privata skäl och inte av skäl som är kopplade till hur de upplevt det politiska uppdraget. En majoritet har även en positiv erfarenhet av sin tid i politiken Läs mer

Lucka #19: En ny värld av väljarbarometrar

Snart är det 2018 och därmed valår igen i Sverige. Under valår brukar opinionsmätningar i allmänhet och så kallade väljarbarometrar i synnerhet få mycket stor uppmärksamet i media, av journalister och i valrörelsen. Väljarbarometrar är opinionsmätningar som avser att mäta väljarkårens partisympatier och ge en fingervisning om hur det kan tänkas gå i valet. Inför förra valet 2014 fanns mycket liten skillnad mellan de olika privata företagens väljarbarometrar vad gäller metoderna de använde för att göra sina opinionsmätningar.

De etablerade företagen vars väljarbarometrar nådde stor spridning som exempelvis Sifo, Ipsos, Demoskop och Novus använde alla enbart slumpmässiga befolkningsurval och telefon som datainsamlingsmetod. Inte heller vilka viktningsmodeller företagen Läs mer

Lucka #7: Till urnan under tvång

I en demokrati är rätten att få rösta i allmänna val fundamental. Vissa demokratier har dessutom fastslagit att det inte bara är en rättighet att få rösta, utan även en skyldighet. Enligt IDEA är det i dag 27 länder som har någon form av röstplikt. Det senaste tillskottet till den gruppen är Bulgarien, som 2016 införde röstplikt i ett försök att höja landets låga valdeltagande. Bulgarien är dock ett undantag; sett över de senaste årtiondena har ett flertal länder med röstplikt valt att avskaffa den och i andra länder, såsom Australien, har debatten om att göra röstandet frivilligt varit intensiv.

Röstplikten hade fler tillskyndare förr. När en våg av rösträttsreformer sköljde in över Läs mer

Lucka #6: Vad säger en valaffisch? Ganska mycket!

Detta är ett gästinlägg författat av Nicklas Håkansson, docent i medie- och kommunikationsvetenskap samt fil dr i statsvetenskap och verksam vid JMG, Göteborgs universitet. Han har tillsammans med Bengt Johansson och Orla Vigsø skrivit om valaffischer, bland annat i boken Politik i det offentliga rummet (Stockholm: Carlssons 2014).

***

Knappast något annat medium symboliserar valkampanjen så som valaffischen. I Sverige slog affischerna igenom vid tiden för rösträttens utvidgande 1909-1921 och de har överlevt många nya mediers intåg ända in i vår digitala samtid. Ändå frågar vi oss: säger de något av värde? Senare års valaffischer skvallrar kanske mer om partiernas ängsliga vilja att ligga rätt i tiden genom att använda lämpliga kulturella referenser och att låna idéer från den kommersiella marknadsföringen. Det politiska innehållet är inte alltid uppenbart. Men, invänder någon, de bombastiska och propagandistiska budskap som vi möter under det tidiga 1900-talets valkampanjer innehåller väl inte så mycket det heller?

För att visa hur valaffischer kan berätta en hel del om ett parti och dess politik kan vi ta oss tillbaka till valkampanjen 1928. ”De politiska vägarna” är titeln på Frisinnade Folkpartiets enkelt uppbyggda affisch: en tecknad bild med ett kort verbalt budskap som utmynnar i en röstningsuppmaning i en stil som var tämligen vanlig för tiden.

Läs mer