Var i landet har partierna sina väljare?

Efter det senaste inlägget om Sverigedemokraternas stöd i städer och på landsbygden fick jag blodad tand och gjorde en drös med kartor till. SVT har gjort en extremt snygg och pedagogisk översikt av vilket parti som blev störst i de olika valdistrikten, och hur det hänger ihop med olika variabler så som inkomst, utbildning och utländsk bakgrund.

Men en översikt som de inte har är hur partiernas stöd fördelar sig över landet, som en andel av respektive partis väljarbas, i riksdagsvalet. Jag har tagit fram kartor, ett för varje parti, där distrikt där partiet har sitt starkaste stöd färgläggs. Den mörkaste färgen visar den kvintil – det vill säga den femtedel – där stödet är som allra starkast. Den något ljusare färgen visar kvintilen därefter. De 60 procent av distrikten där partiet fick minst andel röster är gråa. Upplägget är hämtat från kartor min medpolitolog Richard Öhrvall gjorde för några år sedan. Kartorna kan alltså inte användas för att jämföra stödet för olika partier. Ett distrikt kan vara ett av Miljöpartiets starkaste fästen, även om Socialdemokraterna fick många fler röster där, för att ta ett exempel.

multikarta.png

Varje parti har sin egen profil, som känns igen från tidigare val. Vänsterpartiet och Socialdemokraterna är starkast i ”det röda Norrland.” Miljöpartiet, Liberalerna och Moderaterna är starka i städerna; och Moderaterna särskilt i Stockholms län. Centerpartiet får en väldigt grön karta, vilket beror på att många av de starka distrikten är glesbefolkade och därmed stora på kartan (distrikten är konstruerade så att det är ungefär lika många i varje, 500 till 2000 personer ungefär). Sverigedemokraterna går som jag visade i förra inlägget också starkt i landsbygdskommuner, och framförallt i södra Sverige. Nästan alla distrikt i Skåne och Blekinge tillhör SD:s hemmaplan, med undantag för Malmö och Lund.

Kristdemokraterna har stort stöd i och kring Jönköpings län. När partiet gick som sämst i opinionen och såg ut att missa fyraprocentsspärren spekulerades det om att partiet ändå skulle kunna klara sig kvar i riksdagen genom att få minst 12 procent av rösterna i en enskild valkrets. Spärren klarades med god marginal, och det var tur för man fick ”bara” 11,95 procent i Jönköpings läns valkrets.

Om du vill skriva ut någon karta kan du ladda ned PDF-versioner av dem här. Det går också att zooma i PDF-filerna för att till exempel se närmare på städer, där valdistrikten är väldigt små.
Alla partier i en bild
Vänsterpartiet
Socialdemokraterna
Miljöpartiet
Centerpartiet
Liberalerna
Kristdemokraterna
Moderaterna
Sverigedemokraterna

Sverigedemokraternas stöd i städer och på landsbygden

De senaste åren har det talas allt mer om en växande politisk skiljelinje mellan stad och land i Sverige. I USA är den högst påtaglig. Stadsväljare stödjer i hög utsträckning Demokraterna, landsbygdsväljare republikanerna. Här i Sverige har diskussionen mest rört Sverigedemokraterna.

karta

Statsvetaren Erik Vestin skrev före valet en LO-rapport om just detta, och kom fram till att det finns en påtaglig skillnad i Sverigedemokraternas väljarstöd mellan stad och landsbygd, mätt framförallt på kommunnivå. SD går sämre i stadskommuner. Skillnaden har också blivit större och större fram till och med valet 2014.

Hur ser det då ut nu när vi har resultatet för 2018? Jag har kollat stödet i riksdagsvalet för Sverigedemokraterna och de andra partierna i landets ungefär 6000 valdistrikt. Kartan här ger en första bild. Ljusare gult betyder större stöd för SD, mörkare blått mindre. Vi ser att stödet är starkast i Skåne och svagast i Norrland; inga överraskningar där. Även om det är svårt att se ser det också blåare ut i storstadsregionerna (om sjöar och kuster ser konstiga ut beror det på att valdistrikten i Valmyndighetens data sträcker sig ut i vattnet).

Läs mer

Det drar ihop sig

Riksdagsvalet är mindre än fyra månader bort, och de senaste opinionsmätningarna tyder på att det kan bli politisk jordbävning. Socialdemokraterna går mot sitt sämsta resultat genom tiderna, och Sverigedemokraterna mot ännu ett succéval. Vore majmätningarna valresultat skulle regeringsbildningen bli extremt komplicerad.

Men det är långt kvar till valdagen! Valkampanjerna har knappt dragit igång! I undersökningar säger över hälften att de bestämmer sig först i slutet av valrörelsen! Än kan mycket förändras! Eller?

Troligen inte. Även om många bestämmer sig sent, så tenderar olika rörelser att ta ut varandra, skriver Henrik Ekengren Oscarsson och Sören Holmberg i boken ”Svenska väljare”.

Läs mer

Jo, Sverigedemokraternas väljare är faktiskt emot invandring

Om många väljare anser att invandring är en viktig fråga, tycker att invandringen borde minska, och röstar på ett parti vars viktigaste fråga är att minska invandringen, ligger det nära till hands att tänka att invandringsmotståndet är en viktig förklaring till partivalet.

En ny rapport och debattartikel från tankesmedjan Futurion menar dock annorlunda. Debattartikeln har fått rubriken ”Det är inte invandringen som får folk att rösta SD”, och i rapporten konstateras att ”det går att förstå stödet för Sverigedemokraterna som en effekt av framförallt en ökad arbetsmarknadsoro.”

Det är en häpnadsväckande slutsats.

Argumentet är att oro för globalisering och automatisering i arbetslivet leder till en otrygghet som tar sig uttryck i röster på populistiska partier – Sverigedemokraterna i det svenska fallet. Invandringsmotstånd är om något ett symptom på dessa underliggande och viktigare orsaker, menar man.

Läs mer

Lucka #5: Äldres politiska inflytande

Den senaste tiden har ämnet äldrefrågor och äldres politiska inflytande kommit upp i olika sammanhang. Med tanke på de stora välfärdsutmaningar Sverige och många andra västländer står inför med en allt större åldrande befolkning är det kanske inte så konstigt att fokus riktas just mot äldrefrågor och äldre väljare. Med äldre väljare avses personer som är 65 år eller äldre, det vill säga personer från pensionsålder och uppåt. I 2014 års val var andelen äldre drygt 25% av valmanskåren och andelen kommer med stor sannolikhet att öka i kommande val i takt med en ökande åldrande befolkning.

Inom det statsvetenskapliga forskningsfältet politiskt beteende är upptagenheten av ungdomar/yngre väljare mycket stor, detsamma gäller för många av de olika demokratisatsningar runt om i landet. Självklart är upptagenheten befogad, det handlar ju om att kontinuerligt skola in nya demokratiska medborgare som röstar och på andra sätt gör sina röster hörd i den representativa demokratin. Men vilka faktorer som påverkar varför människor fortsätter respektive slutar att rösta eller göra sina röster hörda på annat sätt vid en högre ålder är inte tillnärmelsevis lika väl utforskat eller för den delen prioriterat. I ett pågående projekt forskar jag om hur hälsa och livskvalité påverkar politiskt deltagande bland äldre väljare (projektet finansieras av AGECAP, Centrum för åldrande och hälsa, vid Göteborgs universitet) och jag hoppas få anledning att återkomma med resultat från det projektet.

Politiskt beteende i olika åldersgrupper är också intressant ur ett demokratiteoretiskt perspektiv. Det handlar om vems intressen som tillvaratas och i förlängningen om rättvisa mellan generationer och vem som bör får vara med att bestämma. Brexit är ett intressant fall ur ett sådant generationsperspektiv där äldre väljare i högre grad röstade för Brexit medan yngre väljare, som i mycket högre grad ska ta konsekvenserna av beslutet, i stor majoritet röstade för att Storbritannien skulle stanna kvar i EU (se ex https://blogs.cardiff.ac.uk/wiserd/2017/02/24/young-people-and-brexit-a-generational-divide/). Omvänt finns det troligen fall där yngre väljare politiska intressen fått gehör på bekostnad av äldre väljares intressen.

I det här inlägget ska jag mycket översiktligt presentera äldres politiska inflytande med fokus på representationen av äldre i politiken och äldre väljares valdeltagande, partival och prioritering av sakfrågor.* Läs mer

Lucka 17: Ekonomiska tillgångar och väljarbeteende

* Det här inlägget är samförfattat av Mikael Persson och Johan Martinsson

Ekonomisk röstning är ett klassiskt forskningsområde inom väljarbeteende. Studier inom området har länge undersökt hur väljares bedömningar av den nationella och privata ekonomiska utvecklingen påverkar deras val av parti när de röstar. Generellt, men med vissa undantag, har den här typen av studier visat att väljare belönar regeringar när den nationella ekonomin går bra medan de straffar regeringar när ekonomin går sämre. Den privatekonomiska utvecklingen (så kallad ”pocketbook voting”) tillskrivs generellt mindre betydelse än utvecklingen av den nationella ekonomin.

 

Under senare år har det utvecklats ett nytt forskningsfält som istället för att titta på perceptioner av den ekonomiska utvecklingen undersöker hur ekonomiska tillgångar påverkar hur väljare röstar. Det här området kallas för ”patrimonial economic voting” i den engelskspråkiga litteraturen. Idén här är att inte bara individers inkomst utan även deras tillgångar spelar roll i och med att tillgångar placerar in individer i den ekonomiska hierarkin i samhället. Vilka tillgångar du har påverkar vilken  risk du utsätts för vid konjunktursvängningar och avgör hur du påverkas av den ekonomiska  politiken. Ekonomiska tillgångar är naturligtvis centrala för individers privatekonomiska situation men trots detta har inte vilken typ av tillgångar väljare har och hur kan påverka deras partival undersökts på samma sätt tidigare.

Studier på temat ”patrimonial economic voting” brukar göra en uppdelning mellan låg- och högrisktillgångar. Till lågrisktillgångar räknas till exempel bostad och fritidshus samt pengar på bankkonton och liknande lågrisksparande, medan högrisktillgångar innefattar sådant som aktier, företag, hyres- och jordbruksfastigheter. De tidigare studierna inom området i andra länder visar vanligtvis att lågrisktillgångar har en begränsad effekt på väljares partival medan högrisktillgångar driver individer åt höger. En brist med dessa studier är dock att de dels enbart bygger på individers svar på frågor i enkäter, och dels att frågorna vanligtvis bara mäter om man äger tillgångar av olika slag och inte säger någonting om tillgångarnas värde.

I en nyligen publicerad artikel i British Journal of Political Science undersöker vi sambandet mellan ekonomiska tillgångar och väljarbeteende i Sverige. I studien visar vi att rika väljare röstar mer borgerligt, vilket naturligtvis inte är någon kioskvältare, men vad som är intressant är att vi kan se på sambandet på ett mer detaljerat än vad som tidigare varit möjligt. I Sverige fanns nämligen en ovanligt god tillgång till registeruppgifter om ekonomiska tillgångar fram tills dess att förmögenhetsregistret avskaffades 2007. I dessa data finns information om det faktiska värdet på många slag av tillgångar och de ger således en betydligt bättre bild av människors ekonomiska situation än de enkätsvar som tidigare forskning använt sig av. Vi gavs möjlighet att koppla samman uppgifter från förmögenhetsregistret med den svenska valundersökningen från 2006. I och med detta kan vi undersöka förhållandet mellan ekonomiska tillgångar och röstning på ett mycket mer detaljerat sätt än vad som tidigare varit möjligt i tidigare forskning.

Våra huvudresultat kan sammanfattas på följande sätt. Först och främst visar det sig att det relevanta inte är huruvida man äger olika slag av tillgångar eller ej, utan vilket värde tillgångarna har. Röstningsbeteendet hos de som endast äger tillgångar med lågt värde skiljer sig inte markant från röstningsbeteendet hos de utan tillgångar. Vi visar också att vi i den svenska kontexten får motsvarande resultat som i tidigare studier när vi försöker att använda så lika modellspecifikationer som möjligt (det vill säga att endast se på effekten av att äga tillgångar eller ej). Vid mer detaljerade analyser visar det sig dock att effekten i själva verket drivs av tillgångar med högt värde.

För det andra visar det sig att det inte är alla typer av ekonomiska tillgångar som har ett starkt samband med röstning, utan enbart vissa typer. Vad vi finner motsvaras heller inte helt av den uppdelning mellan låg- och högrisktillgångar som har lanserats i den tidigare litteraturen. Tillgångar i sparande så som räntefonder, obligationer, etc, har överlag ett svagt samband med röstning. Om vi däremot ser på ägande av fastigheter och aktier så ser vi  större skillnader mellan de som har tillgångar med högt värde och de som inte har några tillgångar. Skillnaderna mellan de som har aktier och fastigheter med lågt värde och de som inte har några tillgångar alls är dock också små.

I vårt datamaterial från 2006 års val estimerar vi den predicerade sannolikheten att rösta på alliansen till 37% bland de utan aktier och till 63% bland de som har aktier med värde i den högsta kvintilen. Sannolikheten att rösta på Alliansen bland de med fastigheter av värde i den högsta kvintilen är ytterligare något högre, 65%. Om man ser på skillnader i politisk ideologi så placerar sig de med aktier och fastigheter i de högsta kvintilerna i genomsnitt ungefär ett och ett halvt steg längre åt höger på en elvagradig skala.

Man brukar ofta avsluta sammanfattningar av forskningresultat med att mer forskning behövs inom området. I det här fallet är dock tyvärr svårt att forska vidare på den inslagna vägen. Förmögenhetsregistret avskaffades som sagt av alliansregeringen 2007. Därefter har vi forskare tyvärr inte alls samma möjlighet att göra  analyser kring relationen mellan ekonomiska tillgångar och väljarbeteende eller andra relevanta faktorer så som hur de hänger samman med hälsa och välfärd. I registret finns dock historiska uppgifter, men de äldre valundersökningarna är nu avidentifierade och omöjliga att kombinera med registerdata. Den aktuella studien ger därför en unikt detaljerad ögonblicksbild över relationen mellan ekonomiska tillgångar och väljarbeteende. En bild som tyvärr är svår att återupprepa vid andra valtillfällen.


För ytterligare information kring data och analyser hänvisar vi till artikeln som texten bygger på:

Persson, Mikael and Johan Martinsson. (Forthcoming). ”Patrimonial Economic Voting and Asset Value: New Evidence from Taxation Register Data.” British Journal of Political Science.

Lucka #15. Fi och Supervalåret 2014: Om väntad och oväntad röstdelning i svenska val

I detta inlägg gästas Politologerna av Sofie Blombäck och Jenny de Fine Licht, forskare vid statsvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet. Tidigare i år publicerade Sofie och Jenny en artikel i Scandivinian Political Studies där de undersöker Fi:s sympatisörer. Med hjälp av Fi:s framgångar och motgångar under Supervalåret 2014 identifieras tidigare osedda mekanismer bakom röstdelning. Håll till godo!

2014 hade Sverige för första gången sedan vi gick med i EU val till alla nivåer samma år, ett så kallat supervalår. Det innebar bland annat att väljare måste ta ställning till om de ville stödja samma parti i Europaparlamentsvalet i maj och riksdagsvalet i september. 2014 var alltså ett utmärkt tillfälle för forskare att studera det som kallas röstdelning. Läs mer